För många sverigedemokrater är det viktigaste idag att partiet ska bli störst. Nu gäller det att mobilisera inför valet och ge Sjuklövern en knäpp på näsan. Desto större SD blir, desto bättre, får vi höra. Fria Sidor ska analysera frågan och kommer till en kanske oväntad slutsats.
SD – kort historisk
Sverigedemokraterna har sina rötter i de tidiga proteströrelserna som växte fram mot den allt mer tilltagande invandringen. Det var bl.a. nätverket Bevara Sverige Svenskt (BBS), Nysvenska rörelsen, Framstegspartiet och Sverigepartiet. De som påstår att SD har nazistiska rötter är ute och cyklar eftersom inte ens Nordiska Motståndsrörelsen är nazister, trots massmediernas envisa försök att påstå motsatsen. Det är knappast någon som anklagar dagens Vänsterparti för att vara bolsjeviker och därmed indirekt ansvariga för 66 miljoner människors död, bara i Ryssland. Försöken att länka dagens politiska svenska rörelser till de sex miljonerna och gaskamrarna, historiens enligt judarna påstått värsta händelse, blir orimlig även om den skulle vara sann.
Det som fanns på den här tiden, det som Expressen kallar nazism, var mer en stolthet och medvetenhet om svenskarna som ett vitt europeiskt folk. Här fanns en del element som t.ex. Vitt Ariskt Motstånd (VAM) och marscher till minne av Karl XII som skedde den 30 november varje år. Det fanns säkert en bred medvetenhet om lögnen om gaskamrarna och att vår kunskap om vad som verkligen hände under första- och andra världskriget är helt förvrängd. Jüri Linas böcker om kommunismen och judarnas roll i den lästes flitigt och det är inte osannolikt att också Mein Kampf, världens mest sålda bok, stod i ett inte oansenligt antal bokhyllor och kanske har t.o.m. vår egen Jimmie bläddrat lite i den i smyg?
De yttre attributen var inte sällan rakade skallar, skinnkläder och marscher i takt till slagord med en och annan symbol som kunde föra tankarna till tredje riket.
Sverigedemokraternas förvandling
Media hade öppet mål att porträttera dessa tidiga dissidenter (de första som räknade ut vart politiken skulle leda) som galna nazister med ont uppsåt. De flesta svenskar berördes inte alls av mångkulturen utan det var mest enskilda orter som drabbades. Sjöbo är en sådan. Lantbrukaren Sven-Olle Olson (1929-2005) protesterade mot att hans ort skulle vara ett flyktingläger och även han utmålades då som nazist i svenska massmedier. Året var 1988. Sven-Olle Olson uteslöts omedelbart ur Centerpartiet och han bildade Sjöbopartiet men rekryterades sedan till Sverigedemokraterna 2002.
Något måste göras. Invandringskritiker uppfattades nu som nazister av allmänheten och några alternativa nyhetskällor fanns inte. Alla var hänvisade att titta på svenska Pravda (SVT) och läsa vad nazistjägarna på Expressen och Dagens Nyheter skrev. Sverige var nu på kurs mot isberget och de som tidigt såg riktningen började fundera på hur man bättre skulle nå ut.
In på banan klev Mikael Jansson 1995 som ny partiledare för Sverigedemokraterna. Han kom från Centerpartiet och påbörjade arbetet att städa bort de värsta uttrycken i ett försök att göra partiet rumsrent. Året efter förbjöds bomberjackor och uniformerad klädsel på mötena och 2001 fick en grupp lämna partiet som inte ansågs tillräckligt rumsrena. De bildade Nationaldemokraterna. Mikael Jansson lämnade över klubban till Jimmie Åkesson 2005 men var kvar i partiet fram till 2018 då han gick till det nybildade partiet, Alternativ för Sverige.
Från nazister till ett sionistiskt vårdparti på tolv år
Med facit i hand är det ganska lätt att konstatera att Sverigedemokraterna skulle ha startat något helt nytt från början. Med sitt påstått nazistiska förflutna var man under ständig attack att bevisa att man kastat alla dåliga laster över bord.
Det började med att man 2006 bytte partisymbol från en brinnande fackla till dagens blåsippa. Sedan påbörjades ett tolv år längt stålbad där man i fråga efter fråga gjorde allt för att i massmediernas ögon framstå som godtagbara. Minst lilla fel, ett förfluget ord, en bok som inte medierna tycker är godkänd, en symbol – vad som helst kunde nästa morgon framställas som nazism och Sverigedemokraterna förvandlades nu, under Jimmie Åkesson, från ett parti som stod för något med en riktning framåt, till ett parti som ständigt skulle backa, försvara sig och göra bot för gamla synder.
Det är inte så få medlemmar som under åren blivit uteslutna och fått känna på den kalla handen och kylan från SD:s partiledning när stormen drog över för att man sagt neger och inte svart. Denna utveckling måste sägas ha tagit absurda proportioner där man inte ens kan läsa böcker om filosofi om de på minsta sätt går att koppla till Tyskland på 30-talet. Kommunistiska Manifestet och Das Kapital går dock fortfarande bra att både läsa och ha i bokhyllan.
Det skulle föra för långt att här redogöra för allt men Sverigedemokraternas uppvisning på valnatten 2014 med den israeliska flaggan utgör en symbol för vad detta parti förvandlats till på kort tid. I en intervju med Expressen säger SD:s talesman Richard Jomshof att:
”Själv är jag extremt pro-israelisk. Jag har sett att nationalistiska partier på högerflanken som dessutom är väldigt kritiska mot Israel, nästan alltid har en strömning av antisemitism. Då går de bort för mig…..Antisemitismen är ett extremt stort problem i dagens Sverige….”
Jomshof säger vidare att han inte ser ras som något relevant utan det är hur man beter sig som är det viktiga. På en fråga om Ryssland svarar Jomshof:
”Jag har extrema problem med Putin, tycker han är halvgalen…jag förstår inte varför många högerextremistiska partier i Europa stödjer Putin, det förvånar mig.”
På en fråga vad han tycker är bäst med svensk kultur svarar han:
”Som tonåring var man väl mer fascinerad av gamla rustningar, svärd och krig och sånt. Idag är det demokratin, vissa av våra högtider, jämställdhet och välfärd…”
Ett passivt, rumsrent parti utan inflytande
Nu är frågan vad man får om man lägger sin röst på Sverigedemokraterna?
Rent krasst fick vi 2010 Miljöpartiets migrationspolitik under Fredrik Reinfeldt. 2014 fick vi, igen, Miljöpartiets migrationspolitik men under Stefan Löfven. 2018 kommer massavhoppen från socialdemokraterna till SD göra Alliansen störst och vi får då Centerpartiets och Liberalernas migrationspolitik under ledning av Ulf Kristersson (alternativt Annie Lööf). Decemberöverenskommelsen som slöts 2014 gäller fortfarande och fram till valdagen 2022, trots envisa rykten om motsatsen.
Detta är inte något vi kan beskylla Sverigedemokraterna för men deras närvaro i Sveriges riksdag har hittills inte medfört någonting positivt för oss svenskar. Kan du argumentera emot?
Sverigedemokraterna är idag ett parti som ryggar för att tala om etniska svenskar, man har backat i sitt motstånd mot EU och NATO, man fikar med moderaterna i riksdagens korridorer och man åker på studieresor till Israel. Man är idag och vill vara en del av det svenska etablissemanget, med ett DNA att vilja vara till lags och att kanske snart få den där efterlängtade stämpeln att man äntligen blivit rumsren, efter sitt 22 år långa stålbad.
Problemet för SD är att verkligheten har sprungit ifatt dem. Medan man varit fullt upptagna och absorberade av att bli rumsrena har Sverige tagit emot runt två miljoner nya invandrare, många från världens mest dysfunktionella länder. När man nu kanske snart anpassat sig klart, blivit det nya vårdpartiet à la 2018, då behöver Sverige en helt annan politik. Vi behöver inte bara en politik för ett omedelbart och akut asylstopp, vi måste också nu backa decennier av misskötsel och utvisa dem som inte har laglig rätt att uppehålla sig i vårt land.
SD är idag fel parti med fel politik vid fel tidpunkt.
Slutsats
SD har, ofrivilligt, på många sätt förvärrat Sveriges massinvandring. De andra partiernas iver att utestänga dem har gett Miljöpartiet carte blanche inom migrationspolitiken. Nu kanske det blir något bättre med Centerpartiet och Liberalerna under Alliansen nästa mandatperiod men något inflytande kommer Sverigedemokraterna under inga omständigheter att få, åtminstone inte nästa mandatperiod.
Skulle man, mot alla odds, ändå få inflytande då är frågan om partiet idag, det man förvandlats till, är bra för svenska folket? Kommer man insistera på ett omedelbart asylstopp, annars lämna förhandlingsbordet? Kommer man insistera på massåtervandring, annars får det vara? Eller är det troliga att man istället siktar på omfattande program att göra invandrarna i utanförskapsområdet till svenskar, med midsommarstång, korv med mos och allt?
Sverige är i desperat behov av ett nytt alternativ i svensk politik som på allvar kan axla uppgiften att väcka svenska folket ur sin dvala och om vår allsmäktige kristna gud samt hans nordiska bröder Oden och Tor är på vår sida blir vi bönhörda redan den 9 september 2018. Låt kyrkklockorna ringa i varje svensk stad, släpp loss åskan i skyn och ge kraft och mod till oss svenskar. Vi kommer behöva det.
