Domstolen som pekade ut CIA som delaktiga i mordet på JFK

Fria Sidor granskar mordet på JFK: Del 3

När man tittar på JFK träder bilden fram av en enorm operation med flera olika moment och olika lager. Detta gör att vi måste ställa oss frågan vem som har inflytandet och resurserna att få alla dessa bitar på plats. Det handlar om planering, genomförande och om att dölja det efteråt. Vi vet att mordet redan från början mörkades. Den kommission som tillsattes hade ett enda syfte – att peka ut den ensamme mördaren. Den officiella versionen kvarstår än idag vilket bevisar att de som genomförde mordet fortfarande kontrollerar administrationen i USA. Det är här vi måste börja om vi ska förstå JFK. Vilka har en sådan makt? Vilka har kapacitet och möjlighet att få alla dessa bitar på plats under så lång tid?

En kupp

Skälet att mordet på JFK är så viktigt att förstå är att det inte bara handlar om ett mord på en president utan om en kupp där en maktpakt helt enkelt genom mordet tog kontroll över USA på bekostnad av folket. Denna maktpakt är kvar än idag. Det är samma krafter som idag ständigt driver in världen i krig och konflikt samt det kontrollsamhälle vi nu, i snabb takt, är på väg emot. En makt som förbjuder oss att motsätta oss vårt eget folkmord.

Domstol har slagit fast konspiration

1978 publicerade den i Washington baserade tidningen ”The Spotlight” en artikel där en f.d. anställd på CIA, Victor Marchetti, pekade ut CIA som delaktiga i mordet på JFK. Detta bestreds och i en rättegång som följde 1985 kallades alla höjdarna från CIA in som vitten.

Den som höll i försvaret var den oberoende forskaren Mark Lane. Han kunde övertygande visa att CIA varit delaktiga i mordet. Ett av vittnena, Maria Lorenz, en tidigare anställd på CIA, vittnade, under ed, att hon på dagen för mordet anlänt till Dallas med ett team CIA-agenter på hemligt uppdrag, varav några hade gevär med kikarsikten. Något syfte med detta team hade inte angivits. Väl i Dallas hade de mötts av Jack Ruby (Jacob Leon Rubenstein), han som senare dömdes för att ha skjutit Lee Harvey Oswald. En av jurymedlemmarna skrev:

”Vi i domstolen blev ombedda att tro att John F. Kennedy blivit dödad av vår egen regering. Det är ingen lätt uppgift att bedöma. När vi dock tittat närmare på bevisen måste vi konstatera att CIA verkligen hade varit delaktiga i mordet”.

Oberoende forskare visar sambanden

Mark Lane kunde i sin bästsäljande bok, ”Plausible Denial”, 1991 visa på hela omfattningen av de amerikanska myndigheternas inblandning. Boken summerade hela rättegången men kunde ytterligare stärka bevisen mot bl.a. CIA.

Redan 1972 hade tidningen Washington Observer skrivit att familjen Kennedy var på kollisionskurs med CIA. En fråga som fick bägaren att rinna över var den s.k. Grisbuktsinvasionen 1961, där USA misslyckades att störta Fidel Castro, en operation John F. Kennedy godkänt. 1962 planerades en falsk flagga, ett militärt plan förklätt till ett passagerarplan skulle skjutas ner av kubanerna, och kommunister skulle terrorisera Florida, varvid en ursäkt skulle ges att återigen invadera Kuba. Operationen kallades Northwoods men familjen Kennedy ogillande idén. CIA och Kennedy var på kollisionskurs.

Invasionen var dock bara en, i en rad områden, där Kennedy ansåg att CIA fått allt för stort inflytande. New York Times skrev 1966:

”John F. Kennedy gjorde klart att han skulle splittra CIA i tusen bitar och sprida dem för vinden”.

JFK hade således för avsikt att bryta CIA’s makt, inte bara genom lagstiftning begränsa den. Detta skedde, enligt Lane i tre steg 1) JFK hade sparkat de mest centrala ledarna, t.ex. chefen för CIA Allen Dulles 2) hade tillsatt en grupp för att studera CIA och dess arbete 3) sökte begränsa CIA’s möjligheter att agera självständigt, utan godkännande från regering eller kongressen.

CIA skulle inte kunna starta krig och skulle förbjudas att, utan godkännande, agera annat än med handeldvapen. Detta dokument kallades Memorandum 55 och enligt Överste L. Fletcher Prouty hade inget dokument orsakat sådan upprördhet inom CIA som detta. Ett dokument som skulle förhindra CIA att utföra sina hemliga operationer. Det råder inte minsta tvekan att det enormt inflytelserika militärindustriella komplexet, som går hand i hand med CIA, såg sina makt- och intjäningsmöjligheter hotade.

CIA och Vietnam

Det var inte bara Kuba som hade satt JFK på kollisionskurs med CIA, även den allt mer omfattande militära inblandningen i Asien blev nu en konflikt. Familjen Kennedys förtrogne Arthur Krock skrev i en artikel i New York Times år 1963 att JFK hade en konflikt med CIA om inblandningen i Vietnam. Han skrev, vidare, att om det var någon som skulle genomföra en kupp mot JFK, så var det CIA. Med tanke på Krocks långa och nära band med familjen Kennedy är det troligt att man denna väg önskat föra ut detta budskap till allmänheten.

Krock skrev i sin artikel att JFK flera gånger skickat sändebud till Vietnam med uttryckliga order men som alla helt ignorerats. CIA var således inte under presidentens kontroll. Det betyder i klartext att det var (är) CIA som för USA’s utrikespolitik, inte presidenten. I Arthur Krock’s kolumn hänvisade man till flera högt uppsatta militärer som menade att CIA blivit en cancersvulst som vuxit utom kontroll. CIA har inte bara enorm makt utan behöver inte rapportera till någon.

Efter mordet

Bara fyra dagar efter mordet på JFK signerade efterträdaren Lyndon B. Johnsson en order som helt reverserade JFK’s försök att stoppa upp kriget i Vietnam. Det skulle nu istället utvecklas till ett fullskaligt markkrig. Tidigt 1964 ökade marktrupperna från under 20000 till över en kvarts miljon. Attacken på CIA upphörde omedelbart och allt tal om att begränsa dess makt var som bortblåst. CIA hade nu vunnit men man var inte ensamma om att önska JFK ur vägen.

Lyndon B. Johnsson svär presidenteden på planet efter mordet på JFK. En blink säger mer än tusen ord.