President Donald Trumps beslut om att Jerusalem skall erkännas som en judisk huvudstad visar tydligt för världen att han är i händerna på den israeliska lobbyn. Beslutet saknar grund i ett historiskt perspektiv, det bryter mot varje FN-resolution, det gynnar inte amerikanska folket, det ökar spänningarna i regionen och riskerar att leda till en storkonflikt. Varför tar han då beslutet? Den viktigaste orsaken, vilket Fria Sidor redogjort för utförligt, är att hela den lagstiftande församlingen och administrationen kontrolleras av sionistiska och judiska intressen. I USA är ett sådant beslut inte heller lika impopulärt som i övriga världen då det finns hundra miljoner kristna sionister i landet. De har alla marinerats i de av judarna sponsrade Israelvänliga bibelupplagorna. Men frågan är om detta beslut, som självklart inte får någon internationell rättslig status, är att det provocerar och det är kanske exakt det som hans hanterare i den israeliska lobbyn önskar sig? Israel har metodiskt slagit till mot varje motståndare i regionen, en efter en – Irak, Libyen, Somalia, Sudan, Libanon, Syrien men Iran är det ultimata målet. Donald Trump har redan i sin valkampanj hetsat mot Iran och det är ingen slump att wahhabitiska Saudiarabien, USA:s främsta allierade i regionen tillsammans med Israel, kraftigt höjt tonläget mot grannen i öster.
Mot bättre vetande
Fria Sidor rekommenderar en enda bok om detta, Against Our Better Judgment, skriven av Alison Weir och har även skrivit en serie baserat på denna fantastiska bok (se Fri Forskning) Läs boken och de inlägg som hittills skrivits och du kommer aldrig ens tänka tanken att stödja Israel igen om du inte är kristen sionist förstås, för då biter inga argument utan tron bestämmer vad du ska tycka.
I boken får du lära dig var denna speciella relation mellan USA och Israel kommer ifrån, hur sionister infiltrerade amerikansk politik i början på 1900-talet, hur de fick med USA i första världskriget och belönades med Balfourdeklarationen, hur den sionistiska lobbyn översköljde fredskonferensen i Versailles 1919 för att hindra krav på palestinskt självbestämmande, hur den moderna israel-lobbyn föddes och arbetar, hur sionisterna metodiskt och planenligt koloniserade Palestina mot muslimers, kristnas och ortodoxa judars högljudda protester, hur varje president har tagit sionisternas parti, hur de arbetar för att muta och pressa FN-delegater att rösta för dem, de ständiga massakrerna av det palestinska folket, terrorcellerna och de militanta ligorna, hur man arbetade med nazisterna för att välja ut de yngsta och bästa att skickas till Palestina, flyktingproblematiken och sionisternas grepp om massmedierna.
Har judarna hävdvunnen rätt till Israel och Jerusalem?
Tonvis med propaganda har producerats för att moraliskt motivera judarnas rätt till ”det heliga landet”. För att hävdvunnen rätt ska ha någon möjlighet att utgöra ett moraliskt argument måste judarna ha kontinuerligt bebott och kontrollerat ett område under mycket lång tid. Det har man inte så någon sådan rätt finns inte. Judar har istället, i små grupper och samhällen, följt med de kraftiga växlingar i makt och kontroll som regionen varit föremål för de senaste 3000 åren. Visserligen fanns en gång för länge sedan två områden Judea och Israel men inte mer än knappt 100000 människor bodde där och utspridda. De flesta var jordbrukare.
Fram till 587 f.kr. skilde sig dåtidens judendom inte mycket från närliggande samhällen i Palestina och Syrien. Endast ett litet antal präster och profeter praktiserade det som idag är utmärkande för judendomen, etnisk segregation och utvaldhet. Dessa präster var helt beroende på välvilliga regenter som kontrollerade de områden där judarna då bodde. 587 f.kr. tvingades man i exil till Babylonien men kunde återvända 537 f.kr. och bodde, tillsammans med andra folkgrupper där fram till ca: år 500 e.kr. Man hade två centrum, ett i Mesopotamien (delar av nuvarande Irak och Syrien) och ett i Palestina. Judendomen påtvingades dem av regenten i Persien, kung Artaxerxes I som ett sätt att kontrollera befolkningen. Det flesta judar var dock fortfarande jordbrukare och de som bodde utanför det judiska området utsattes sällan för religiösa påtryckningar. I själva verket är kristendomens tillkomst just ett resultat av att den religiösa friheten var stor utanför dessa två centrum i Mesopotamien och Palestina.
Judarna kördes ut från Jerusalem av romarna år 135 e.kr. och spred ut sig på större geografiska områden. Man vet ganska lite om dem de följande 1000 åren men från 1200-talet finns rikligt med källor. Nu är judarna inte jordbrukare längre utan hade istället utvecklat ett hat mot jordbruk och för bönderna som klass, hade en nedsättande syn på de omgivande folken och dess arbete, lierade sig med kungar, adel och regenter, drev in skatter och agerade mellanhand i diverse olika aktiviteter. De var illa omtyckta bland urbefolkningen som inte sällan gjorde uppror och krävde att de skulle kastas ut. Så skedde också, hundratals gånger, i nästan varje land där man bosatt sig.
Den moderna judendomen domineras av sionismen med en önskan att erodera 3000 år av historisk utveckling i regionen och tar helt och hållet sin utgångspunkt i sin egen Gud, Yaweh, den egna tron och det egna intresset. Den hämtar sin moraliska rätt enbart från skriften och inte från någon hävdvunnen rätt för att man under en lång sammanhängande tid exklusivt bebott ett visst område. 2000 år har således gått och nu drar man upp esset i rockärmen, Gud, för att ge moralisk rätt för sitt agerande.
Det finns således inget fog för att hävda hävdvunnen rätt till ett visst territorium, inte heller Jerusalem.
Källa: Israel Shahak, Jewish history, Jewish religion
Levt sida vid sida
Faktum är att judar, kristna och muslimer har levt fredligt sida vid sida i tusentals år i regionen. Sionismens påtryckningar i mitten av 1800-talet kom att ändra allt inte bara för Europas folk, som dödade varandra i meningslösa krig, utan också för araberna och perserna. Snart kanske den israeliska lobbyn lyckas hetsa också sunnimuslimer och wahhabiter mot shiamuslimerna i regionen i ett heligt krig ur vars ödeläggelse det där efterlängtade Stor-Israel kommer att kunna etableras. Så har tanken varit redan från början. Gud lovade dem inte bara ett land, utan också ett Stor-Israel mellan Nilen, Litanifloden och Eufrat. Eftersom man hänvisar till Gud så måste det också vara deras slutgiltiga mål.
FN-resolutionerna
Sionisterna lyckades manipulera västvärlden till två krig där européer massakrerade varandra. Efter det första världskriget fick man ett ”hem” i Palestina av britterna. Efter andra världskriget fick man, i hög grad för sympatierna för ”förintelsen”, ett eget land – Israel. Dokument som idag kommit fram har visat med eftertydlighet att planen redan från början var att köra ut palestinierna även fast detta inte officiellt var något man talade om. För att lyckas med det terroriserade man först britterna så att de lämnade Palestina. Sedan var fältet fritt att terrorisera urbefolkningen så att det skulle vara judarnas land. Problemet är bara det att FN inte har godkänt Israel under dessa förutsättningar. Kravet för ett godkännande är att de som fördrivits och deras efterkommande ska få återvända eller om de så önskar kompenseras ekonomiskt. Detta stipuleras också i resolution 194 från 1948. Något stöd för att ockupera ytterligare land, utöver det man först tilldelas finns naturligtvis inte. Sinaihalvön, Golanhöjderna, Västbanken, Östra Jerusalem och Gazaremsan har ockuperats olagligt. Det strider inte bara mot FN-resolutionerna utan också mot Genèvekonventionen. Självklart har detta beivrats hundratals gånger i FN men USA har varje gång utnyttjat sin vetorätt och blockerat enighet i frågan.
Enligt FN:s ursprungliga plan från 1947 resolution 181 skulle Palestina delas i tre delar, en arabisk, en judisk och Jerusalem skulle administreras av en internationell enhet för att säkra att staden kom både kristna, judar och muslimer till del. Enligt FN resolution 242 ska Israel dra sig tillbaka från ockuperat territorium och tillåta flyktingarna att återvända.
Israel har självklart krånglat med tolkningarna så till den grad att enskilda ord och språkversioner har anförts med syfte att åsidosätta syftet och andan i resolutionerna. Allt för att förhala medan man metodiskt fortsätter med sin terror mot, inte bara mot palestinierna, utan mot alla andra länder som på det minsta sätt motsätter sig israels överhöghet i regionen, däribland Iran. Med dessa ur vägen ligger fältet fritt för deras expansion.
Judar hatar kristna
I videon av Dr. David Duke, lär vi oss att det är en judisk myt som genom deras intensiva propaganda fått kristna protestanter i USA att fanatisk stödja Israel. De kallas kristna sionister och förekommer även i Sverige. Genom att framställa det som att kristna och judar har samma fiende, muslimerna, och att den heliga skriften är densamma luras kristna att tro att de har en helig plikt att stödja den judiska nationen, det judiska folket, mot muslimerna och kristna i regionen, och även vara för ett judiskt Jerusalem.
Dr. David Duke, som är en av världens kunnigaste inom detta område, visar på ett övertygande sätt att judar i grund och botten inte har någon annan lojalitet mot någon annan än sig själva. De inte bara låg bakom Jesus död, de erkänner honom inte ens som Guds son. Enligt dem är han son till en prostituerad och snickare och han hånas i israeliska medier. Enligt Talmud ska Jesus för evig koka i exkrement. Kristna har i åratal klagat på att judarna i Israel spottar på dem. Det finns inte en präst i Israel som inte har blivit bespottad. Kristna sionister är p.g.a. den omfattande sionistiska propagandan inte ens medvetna om dessa förhållanden.
Slutsats
Israel och sionisterna kan inte luta sig mot de kristna, vilka man hatar och föraktar, för att få stöd. Man har heller ingen rätt att hänvisa till sin egen Gud att ha företräde framför andras. Det finns ingen folkrättslig grund för judarna att ockupera Palestina. Det finns ingen hävdvunnen rätt. Man har gjort sig ovän men nästan alla länder i regionen och den enda anledningen att man kan fortsätta, är att sionisterna kontrollerar USA. Jerusalem riskerar nu att bli den droppe som får bägaren att rinna över. Förmodligen är det detta man vill – för det ultimata målet är att skapa kaos så att man kan gå till attack mot Iran. En av få länder som fortfarande vågar motsätta sig israelernas överhöghet.
