Är antisemitism bara en sund försvarsmekanism?

Sverige - värt att bevara

Vi européer har idag ett tankeförbud vad gäller grupper. Vi förväntas tala om alla andra som individer. George Soros är bara en rik filantrop utan minsta koppling till det judiska samfundet, överfallsvåldtäkter har inget med invandrare att göra utan enbart enskilda förövare och vi har inget att frukta om vi på sikt byts ut som folk. Samtidigt ska vi vara kollektivt ansvariga för allt möjligt, från det svarta slaveriet till nazisternas förehavanden. Som vita är vi alla anklagade för att utöva ”vit makt” och alla män bär ett kollektivt ansvar för det andra män gör. Vi förväntas också värna s.k. minoriteter. Dessa ses med självklarhet som en grupp med kollektiva intressen medan vi själva aldrig får ha några. Svenskar och européer existerar inte ens som ett folk, enligt makthavarna. När man börjar nysta i denna dubbelmoral hittar vi oftast en agenda, inte sällan väl dold för oss och de senaste 100 åren är nästan alltid judiska organisationer och personer de mest pådrivande. Genom århundradena har det judiska agerandet och dubbelmoralen, en för dem och en för oss andra, resulterat i fientlighet mot judar och lett till ständiga folkliga uppror mot dem. De har vid minst ett hundratal tillfällen fördrivits från de platser, länder och regioner där de bott. Vad beror det på och varför ser vi samma mönster i olika länder, tidsepoker och kulturer? Denna fråga har sysselsatt många akademiker och har av såväl judar som icke-judar benämnts “Den judiska frågan” (JQ – The Jewish Question).

Förbryllade över antisemitismen

Prominenta judiska ledare hävdar ofta att de är förbryllade över antisemitismen. De hävdar att den existerar som ett irrationellt hat mot judar, något som uppstått helt beroende på fördomar. Inte sällan påstår man att den är att betrakta som en psykisk sjukdom.

Elie Wiesel (1928-2016), en av de mest välkända judiska författarna under sin tid, skildrade sina upplevelser från andra världskriget i boken Natten. Den är idag obligatorisk läsning för många elever i grundskolan. Han mottog Nobels fredspris år 1986, var expert på antisemitism och sade sig alltid ha förundrats över den. I ett tal i Tyskland 2004 benämnde han den ett mysterium och i ett annat anförande som en ”irrationell sjukdom”. På en konferens 2002 yttrade han följande:

Elie Wiesel ändrade ständigt sin berättelse

“Världen har förändrats de senaste 2000 åren, bara antisemitismen kvarstår oförändrad….den enda sjukdom som inte funnit något botemedel är antisemitismen.”

The Anti-Defamation League (ADL), en av världens största och mest inflytelserika judisk-sionistiska organisationer, ägnar sig åt att övervaka, bekämpa och att utbilda allmänheten om antisemitism. I en bok 2003, Never Again?: The Threat of the New Anti-Semitism, uttryckte dåvarande chefen för ADL, Abraham Foxman, stor oro för den ökade fientligheten mot judar:

“Jag är övertygad om att vi idag möter ett lika stort hot mot säkerhet som på 1930-talet – om inte större” 

Han uttryckte anmärkningsvärt nog också samma förvåning över den historisk långa inkompatibiliteten mellan judar och icke-judar. Han skriver:

“Jag tänker på antisemitism som en sjukdom…som också är fundamentalt irrationell…en spirituell och psykologisk sjukdom.”

Antisemitismen är enligt Abraham Foxman ett hot mot demokratin

Charles Krauthammer, en inflytelserik judisk-amerikansk författare och ivrig försvarare av Israel, var också han förvånad över uthålligheten i det antisemitiska sentimentet. Han skriver:

“Den ihållande antisemitismen, det äldsta av alla gift, är ett av historiens alla stora mysterier.”

Wiesel, Foxman and Krauthammer, såväl som de flesta andra prominenta judisk-sionistiska företrädarna är oförmögna eller ovilliga att undersöka om orsaken till antisemitism har något att göra med vad judarna själva gör.

En naturlig förklaring

Lyckligtvis har vi redan fått en rimlig förklaring till detta ihållande fenomen av en av grundarna till den sionistiska rörelsen, Theodor Herzl. I sin bok på tyska, Der Judenstaat, som publicerades 1896, skriver han att oavsett var i världen judarna bor är de ett folk. Hertzl menade att var än judarna levde var konflikter med ursprungsbefolkningen inte bara troliga, utan också oundvikliga. Han skriver:

“Den judiska frågan existerar varhelst judar finns i ett större antal….och där den inte redan finns kommer den att tillta när antalet judar ökar….”

I både offentliga och privata texter förklarade Hertzl att antisemitism inte är en avvikelse utan snarare en naturlig reaktion hos en befolkning mot ett främmande judiskt beteende. Den beror inte på okunskap och fördomar, såsom många hävdar. Istället är konflikten, enligt Hertzl, en logisk följd av att judar är ett distinkt folk med egna intressen som ofta står i konflikt med folken där judar bor.

Det anti-judiska sentiment i modern tid berodde på att när judarna tilläts lämna sina ghetton med början på 1700-talet kom de i kontakt med de bredare befolkningslagren. Hertzl skrev:

“Jag finner att antisemiterna har sin fulla rätt….och är en naturlig följd av de judiska bristerna”.

Hans slutsats var att judarna måste sluta låtsas att de är som alla andra och ärligt erkänna att de är ett eget folk med egna intressen. Enligt Hertzl var den enda lösningen på den judiska frågan att judarna fick ett eget land. I ett brev till den ryska tsaren skrev han att:

“..sionismen är den slutgiltiga lösningen på den judiska frågan.”

Israels första president, Chaim Weizmann, uttryckte en liknande uppfattning. Han skrev i sina memoarer följande:

“Så fort antalet judar i något land når en viss mättnadspunkt kommer landet att reagera mot dem…denna reaktion kan inte ses som antisemitism i dess allmänna, vulgära, betydelse; det är något som följer med den judiska migrationen och vi kan inte frigöra oss från den.”

Tyvärr är en liknande frispråkighet sällsynt bland judiska ledare idag. En av de mest förmögna och inflytelserika judarna är ungerskfödde mångmiljardären George Soros. Han brukar undvika att upplysa om sina band till det judiska samfundet och deltar sällan vid judiska sammankomster. Ett undantag var i november 2003 på ett möte i New York. På en fråga om antisemitismen i Europa svarade han:

”Den är ett direkt resultat av den politik som förs av Sharon i Israel och Bush i USA. Ändras politiken kommer också antisemitismen att minska.”

Europa bör välkomna alla migranter enligt Soros

Många judiska ledare reagerade häftigt på uttalandet. Elan Steinberg, Judiska Världskongressen menade att:

“Antisemitismen är inte orsakade av judar, utan av antisemiter.”

Abraham Foxman kallade Soros uttalande för obscent. Han fortsatte:

“Han har köpt stereotypen. Det är en förenklad, kontraproduktiv, vinklad och fördomsfull uppfattning av vad som finns där ute. Det är att skylla på offren för Israels och judars alla brister.”

Dubbelmoral = ingen moral

De judiska ledarna idag har inga som helst problem med att positiva känslor mot judar kan bero på deras beteende men kan aldrig acceptera att negativa känslor också kan ha sin grund i hur judarna, som grupp, agerar.

Nu fick judarna ett hem i Palestina, idag kallat Israel, efter två världskrig där hundratals miljoner dog, skadades eller miste någon anhörig. De flesta judar flyttade dock inte dit för att leva i fred. Palestinierna fördrevs istället med terrorism och de som bodde kvar utökade sitt inflytande, framför allt i USA – ett land som idag är helt nödvändigt för att garantera Israels fortsatta existens.

Samtidigt som i princip alla judiska ledare hävdar att judar, var de än bor i världen, är en nation och ett folk som ska vara lojala mot varandra, insisterar de på att vara välkomna i vilket land de än behagar bo. Man kräver både att få vara ett separat folk med egna intressen och att ha fulla medborgerliga rättigheter i varje land man bor i.

För att uppnå detta propagerar alla judiska organisationer i hela världen för ”pluralism”, ”tolerans” och ”mångfald” i alla länder, förutom Israel. De säger själva att det är bra för judarna eftersom

“…pluralistiska länder är ett fundament för judars säkerhet.” Abraham Foxman igen:

“Vad som har gjort upplevelsen för amerikanska judar unikt positiv och som också gjort det möjligt att vara ett så starkt stöd till staten Israel är det pluralistiska, toleranta och inkluderande amerikanska samhället.”

Det var ganska länge sedan den judiska lobbyorganisationen ADL började propagera med sin slogan “Diversity is Our Strength”. Detta måtto, som ADL påstår sig ha kommit på, har mer eller mindre hjärntvättat, framför allt unga européer, att välkomna mer och mer social, kulturell och etnisk mångfald i hela västvärlden.

Inflytandet på USA och hela västerlandet har varit så framgångsrikt att i stort sett alla politiker, universitet, företag och organisationer idag helt och hållet ställer sig bakom dessa slagord samtidigt som de som inte håller med utmålas som hatfulla och fördomsfulla. Detta samtidigt som t.ex. judiska organisationer som American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) insisterar på att Israel ska vara en explicit och exklusivt judisk etnostat och all kritik mot judar och Israel, genom lagstiftning, ska klassas som antisemitism och därmed förbjudas.

Judiska lobbyn vill inte gärna offentligt kännas vid detta stora inflytande, inte minst i USA men vice president Joe Biden sade i ett tal 2003 att:

Joe Biden hyllar judiskt inflytande

”Det enorma och överväldigande judiska inflytandet i amerikanska massmedier och kulturliv har varit den enskilt viktigaste faktorn att forma attityder och kulturella samt politiska förändringar det senaste århundradet. Jag vågar påstå att 85% av dessa förändringar, från Hollywood till sociala medier, beror på de judiska ledarna där….inflytandet är enormt…det judiska arvet har format vilka vi är….oss alla…mer än någon annan faktor de senaste 223 åren. Det är ett faktum.”

Biden är inte ensam om att konstatera detta faktum men som vi andra inte får tala högt om. Den judiske författaren och filmkritikern Michael Medved skrev 1996:

“Det är inte meningsfullt att förneka realiteten av judisk makt och framträdande roll inom kulturen”. Joel Stein, en kolumnist i Los Angeles Times, skrev 2008:

Joel Stein om Hollywood Källa: Balder.org

“Som en stolt jude vill jag få känna till vad vi åstadkommit. Ja, vi kontrollerar Hollywood…..jag bryr mig inte om amerikaner tror att vi kontrollerar media, Wall Street och regeringen ….. allt jag bryr mig om är att vi får fortsätta att göra det.”

Även om judar är den grupp i USA och världen idag som har mest samlat inflytande är judar ofta obekväma när vi andra påpekar det. Abraham Foxman, ADL, menar att ett säkert tecken på en antisemit är att man instämmer i påståendet att judar har för stor makt i samhället. Enligt Foxman kan judar uppenbarligen aldrig ha för mycket makt eller inflytande.

Är antisemitism bara en sund försvarsmekanism?

Ja, antisemitism är ingen mystisk sjukdom. Det är som Herzl och Weizmann föreslog och som även historien visat en helt naturlig och förståelig försvarsmekanism, en reaktion, mot en minoritet som kommit att dominera 1900-talet och som gynnat sina egna intressen på andra folkgruppers bekostnad. Det är ett sunt försvar mot en kraft som vill ta ifrån oss allt vi håller kärt och som förespråkar inkludering och mångfald för oss och separation och etnisk gruppmedvetenhet för sig själva.

Genom att belysa det judiska intresset och inflytandet kan vi dels få en bättre förståelse för var den världsbild vi själva matats med i snart ett sekel kommer ifrån, dels förhoppningsvis inse det självklara i att vi svenskar har en moralisk rätt, men också skyldighet mot framtida generationer, att inte längre låta oss styras av lögner och dubbelmoral utan att sätta vårt eget intresse i främst.

En medvetenhet om att det är det judiska inflytandet som låg bakom första- och andra världskrigen, som öppnat portarna för massmigrationen och som använder USA som en vasallstat för att gå Israels ärenden är ett första steg att friskna till och att få den naturliga försvarsmekanismen att fungera.