Stefan Torssell har skrivit boken M/S Estonia – Svenska statens haveri och är utgiven på AlternaMedia Förlag. Boken är både spännande, faktaspäckad och välskriven. Sällan har en mörkläggning varit så omfattande och rättshaveriet så totalt. Svenska folket förtjänar att få veta. De anhöriga förtjänar att få veta. Estonia måste bärgas.
Fria Sidor läser många böcker per år och denna bok är en av de mest välskrivna och väldokumenterade. Boken är en fullpoängare och dessutom är det kanske Sveriges viktigaste bok på länge.
Berättelsen, hur tragisk den än är, är en spännande redogörelse för och ett vittnesmål om Sveriges snabba förfall under de senaste 30 åren. Den visar tydligt hur Sverige gått från att ha varit en rättsstat, där brott ska avgöras i domstol, till att bli ett land där total mörkläggning råder. Vi som älskar Sverige känner igen detta döljande av fakta från den svenska invandringsfrågan. Skillnaden mot Estonia är hårfin.
Boken belyser den enormt viktiga frågan – att ständigt sträva efter sanningen. Hur ska vi annars kunna lära oss och utvecklas? Det är inte möjligt att lära sig något från Estonia om vi inte får reda på exakt hur och varför hon sjönk. Vi kan heller inte utvecklas som land om svenska folket ska bedras med lögner och aldrig betros att klara av att hantera sanningen.
Berättelsen om Estonia, skickligt återgiven av Stefan Torssell, är en berättelse om affärsintressen som har allt att vinna på en urvattnad sjösäkerhet. Det är en berättelse om tappra tjänstemän med hög integritet som degraderats och hamnat i någon bunker för att deras enda önskan var att upprätthålla säkerheten för passagerarna ombord. Det är en berättelse om förfalskade intyg, om statliga utredningar vars enda uppgift är att mörklägga och få ett kvitto på att man utrett något. Det är en berättelse om hur anrika tekniska högskolor medverkar i experiment med tekniska modeller som har borrade hål i botten för att kunna sjunka så som man påstår. Det är en berättelse om media som helt och hållet omfamnar mörkläggningen och om en kyrka som inte står på sanningens och människornas sida utan maktens. Det är en berättelse om smuggling av vapen. Allt dokumenterat, faktagranskat och utförligt redovisat i en bok tillverkad med den bästa bindning och ett härligt omslag som andas kvalitet.
Stefan Torssell biter sig fast i en fråga med potential att vända Sverige på rätt köl
När Carl Bildt, efter att ha suttit en hel natt i olika telefonsamtal, dagen efter förklarar att det var ett konstruktionsfel på bogvisiret som orsakat Estonias förlisning, visade han redan då att någon teknisk utredning av Sveriges mycket skickliga sjöfolk, inte behövdes. När man så sedan, trots löften om motsatsen, beslutade att varken kroppar eller vrak skulle bärgas, då var hoppet ute för Sverige som rättsstat. Spiken i kistan var att hela brottsplatsen alternativt olycksplatsen för all framtid skulle vara omöjlig att undersöka genom att allt skulle täckas över med betong.
De anhöriga fick inte ens en minnesstund på den riktiga platsen där Estonia sjönk utan en sjömil därifrån. Det är som att spotta de anhöriga i ansiktet.
Ändå har Estonia idag fallit i glömska. Det finns fortfarande några hundra som vägrar ge upp, men svenska folket har tydligen fortfarande förtroende för staten, dess makthavare och media.
Är det ”konspiratoriskt” att söka svar och ställa frågor? Eller är det en helt sund inställning för varje tänkande människa? Om det nu inte finns något att dölja, varför inte bärga Estonia, tillsätta en sanningskommission och lägga alla fakta på bordet. På så sätt kanske de som dog, inte gjorde det förgäves, utan att deras fruktansvärda öde kunde leda till att en liknande olycka aldrig hände igen.
Under läsningen av boken och dess hoppfulla avslutande kapitel känns det som att Stefan Torssell, som aldrig släppt detta, utan som en igel bitit sig fast, tillsammans med uppbackningen från Nya Tider och Vávra Suk, är något på spåren.
Vávra Suk kommer varje vecka ut med nya sanningar i tidningen Nya Tider
När man ljuger för folket, mörklägger och bedrar så gör man det för att det finns något att vinna på det. Kalkylen är att risken att lögnen en dag uppdagas är mindre än de eventuella vinster man kan göra vid tillfället för mörkläggningen. Här skriver Stefan Torssell något som är oerhört viktigt: Sanningen kommer alltid ikapp. Frågan är om den inte gjort det nu med den här boken.
Estonia är, anser Fria Sidor, en händelse som har potential att bryta igenom den kompakta väggen av lögner. Detta skulle transformera hela svenska samhället och blottlägga den maskopi som finns i många andra frågor, där den rådande makten inte vill att vi ska få reda på sanningen. Till skillnad från andra händelser, där vi vet att man ljuger för oss, finns ju vraket kvar! Det ligger där på botten och berättar fortfarande en historia för oss – om vi bara tar upp det.
Men hur kanaliserar man nu denna sanning som äntligen kommit ikapp? Hur förvandlar vi boken och dess budskap till en kraft att bryta igenom? Hur mobilisera politiskt stöd? Kan det bli en valfråga 2018 där Estonia kan fungera som ett lackmustest där de om stödjer en bärgning faktiskt bevisligen står på vår sida och tvärtom. Politikernas svar vore mycket klargörande. Går det att politiskt stå emot om man får hundratusentals namnunderskrifter? Vilket politiskt parti vill inte ha dessa i ryggen inför valet 2018?
Svenska folket får inte många trådar att nysta i och en bok kan sällan göra annat än krusningar på ytan, men denna bok har definitivt en potential av förändra Sverige.
Det är den som vill mest som vinner. Nu har sanningen kommit ikapp. Vill vi skapa en bättre framtid för våra barn och barnbarn kan boken M/S Estonia – Svenska statens haveri bli den vändpunkt, det startskott, den eld som tänder och gör att vi med gemensamma ansträngningar till slut får en oberoende utredning. Vad som sedan kan följa vet vi inte men om sanningen kommer fram sätter det definitivt Sverige på rätt kurs i många avseenden.
Sanningen har med denna bok äntligen kommit ikapp. Nu är det upp till oss att använda den som ett verktyg att få Sverige på rätt köl genom att ständigt driva frågan att Estonia ska bärgas.
Not Estonia förliste på natten onsdagen den 28 september 1994 på resa från Tallinn till Stockholm. Av 989 personer fanns ombord. 137 överlevde och 852 dog.
