Det s.k. Kriget mot TerrorismenTM rullades ut på världsscenen juli 1979 i Israel vid en 3-dagars konferens på Netanyahu Institut under namnet ”Jerusalemkonferensen mot Internationell Terrorism” och sponsrades av Israel, under Menachem Begin och Benjamin Netanyahu. George H. W. Bush talade vid konferensen och var sedan presidentkandidat i valet 1980 men blev vice president under Ronald Reagan. Vid konferensen rullades doktrinen ut att USA och dess västerländska allierade skulle delta i kriget mot islamistisk terrorism i Mellanöstern. I dagens titelvideo får vi lyssna på Christopher Bollyn, en av världens främsta forskare på 9/11, som riktat in sig på vem som ligger bakom attacken och varför. Videon är synnerligen informativ.
Israel hetsar andra västländer till krig
Netanyahu använde sig skickligt av tricket att påstå att Israel, som enda land i regionen, var allierad med västvärlden. Israel är med detta synsätt det västland som befinner sig närmast och utsätts mest för den islamistiska terrorismen och borde därför skyddas av andra västländer. När islamister attackerar Israel är det, med detta synsätt, i själva verket västvärlden och dess värdegrund som attackeras och på så sätt länkar han samman Israel med västvärlden. Israels sak blir vår. Enligt Netanyahu är det i USA och andra västländers intressen att gå ut i krig mot dessa islamistiska terrorister. Israel och Netanyahu ignorerar på detta sätt helt att arabvärlden inte hade några problem med USA innan Israels ockupation under början av 1900-talet. Hatet är riktat mot sionisterna för deras agerande mot bl.a. det palestinska folket och inte mot hela västvärlden i största allmänhet.
Benjamin Netayahus viktigaste fråga
Trots den haltande logiken lanserades konceptet. George H. W. Bush talade på konferensen och stämde in i idén att USA borde engagera sig i ”kriget mot terrorismen”. Konceptet skulle nu snart få allt starkare fotfäste i USA. Netanyahu satte ihop en bok baserat på de tal som hållits, ”Terrorism – utmaningar och svar”, några år senare kom ytterligare en ny bok, ”Terrorism – hur väst kan vinna”. Detta blev från nu Benjamin Netanyahus viktigaste fråga – att få med väst i krig mot den ”islamistiska terrorismen”.
Terroristerna saknades – Al Qaida blev svaret
Man saknade dock ett ansikte på denna ”internationella terrorism.” Tillfället kom 1984 då USA, Israel och Saudiarabien kunde finansiera och beväpna den synnerligen västfientliga Hezb-i Islami under ledning av Gulbuddin Hektmatyar, för att kriga mot Sovjetunionen.
USA och Saudiarabien stod för finansieringen medan Israel stod för vapen och träning. Israel sålde de sovjetiska vapen man beslagtagit i kriget mot Libanon 1982 tillsammans med nyutvecklade vapen att skjuta ner Sovjetiska helikoptrar. Vapnen och trupp togs till gränsen av Pakistan för vidare transport in i Afghanistan.
Vid denna tid 1983/1984 är Ehud Barak (han uppträder på BBC redan en tim efter attacken och talar där om att världen nu aldrig blir densamma) chef för israels specialkommando.
Samtidigt träder Usama Bin Ladin in på scenen från Saudiarabien och blir vän med Hektmatyar. Dessa användes sedan i Mujahedin mot Sovjet i tio år men upplöstes efter Sovjetunionens fall, 1994. Gruppen splittrades i, huvudsakligen, två delar, Talibanerna och Al Qaida, den senare blev nu själva varumärket för den ”internationella islamistiska terrorismen”. Nu hade man således konceptet på plats men även en verklig fiende, Al Qaida, som man själv varit med och skapat. Det enda som nu fattades var gnistan som tände på.
Terrorister vid makten i Israel
Händelsen den 11 september går tillbaka ända till 1978 då den israeliske agenten Arnon Milchan producerade filmen, The Medusa Touch, i vilken ett plan flyger rakt in i PAN-AM byggnaden i New York.
Att detta skedde i slutet av 70-talet är ingen slump. Det var nämligen då Likud-partiet kom till makten. Partiet startades av terroristen Menachem Begin 1970 som sedan tog makten 1977. Nu satt tidigare ledare för terroristorganisationer som Irgun och Sternligan, som mördade vår egen Folke Bernadotte, i ledningen för Israel. Vad kan vi förvänta oss annat än terrorism när terrorister kommer till makten?
Redan ett år efter att de tagit makten, 1978, invaderade Likud’s Israel Libanon. 1982 gjorde man en förnyad attack och intog tillfälligt floden Litani, som har det sötvatten Israel så desperat behöver. De israeliska ockupanterna trycktes dock tillbaka och då gick man till plan B – att ta in USA och andra länder för att hålla ett visst territorium, som neutralt land, trots att det från början tillhörde ett annat land och invaderats av Israel. Det var därför USA, Frankrike och Italien skickade trupp till Libanon. Amerikanerna fick dock ett bakslag då många attackerades och dog vid två attentat. Ronald Reagan kallade därför hem den amerikanska truppen. Detta vara ett av de första försöken av Israel att använda USA för att hålla ett buffertterritorium åt dem. Det skulle inte bli det sista. Israel saknar vilja och förmåga att riskera något själva. Men ser helst att västländernas folk offrar sig.
9/11 behövdes för att dra in USA och väst i Israels krig
Israel hade inte den framgång man hoppats på och genom 9/11 kunde man lura amerikanska folket att tro att hela folket, ja hela västvärlden, hatades av Islam och att islamistiska terrorister var det största hotet mot mänskligheten, när det i själva verket är samma grupp som lurat oss in i kriget som är det största hotet mot världen. Mossad’s eget ordspråk är – ”By deception though shalt make war”. Passar synnerligen bra in på 9/11. Saddams massförstörelsevapen visade sig ganska snart inte existera, trots Benjamin Netanyahus försäkran. Omedelbart efter 9/11 instiftade kongressen en lag så att presidenten skulle kunna gå till krig mot länder som inte ens attackerat USA. Tidigare skulle USA attackeras först. Sedan dess har USA helt förstört fem länder i regionen och, om inte förr, finns nu verkligen ett genuint hat mot USA och dess medlöpare, säkert även Sverige.
Hur kunde det bli så här?
Det har blivit så här därför att de sionistiska organisationerna i USA (och i världen) arbetar som ett kollektiv och mycket organiserat. Det finns visserligen många olika organisationer men alla arbetar mot ett gemensamt mål. När ett val sker till kongressen är man där tidig för att se till att kandidaten är för sionisternas agenda.
De som i USA inte stödjer sionisterna finner snart att kampanjbidrag försvinner och att motkandidaten får omfattande stöd. Samma sak gäller vid primärvalen och presidentvalet. Detta syns väldigt tydligt när presidentkandidaterna besöker de stora sionistiska organisationerna som AIPAC där man nästan tävlar om att visa hur lojal man är mot Israel. Är du inte lojal mot Israel kan du inte bli president i USA. Därför har USA också lagt 5000 miljarder dollar på sina krig i Mellanöstern, för Israel, inte för amerikanska folkets bästa.
Det är märkligt att dessa lobbyorganisationer från Israel, som gäller för alla andra länder, inte tvingas att registrera sig som utländska agenter, för det är vad de är.
