Idén bakom Granskning Sverige var att en enskild medborgare skulle ringa makthavare och ställa frågor. Behovet uppstod eftersom de etablerade medierna inte längre utför denna roll. De är istället en del av makten och det viktigaste redskapet för att styra människors världsbild och därmed vår demokrati. Det började med Johan Andersson, våren 2014, men efter en tid anslöt sig också Erik Johansson. Tonen och tillvägagångssättet var lågmält och resonerande. Man lyckades förvånansvärt väl, förmodligen för att makten, tills dess, aldrig blivit granskade. Man var helt enkelt inte van att få frågor som var svåra att svara på och som avslöjade felaktigheter, rena lögner och dubbelmoral.
I princip alla som jobbar för att få Sverige på en bättre kurs måste också förvärvsarbeta. Det är endast makthavare inom politik och media som har oändligt med resurser och skattemedel för att på heltid kunna ägna sig åt att sprida propaganda. Eftersom man i Sverige inte sällan blir av med jobbet om man är för kritisk mot systemet eller ifrågasätter påbjudna sanningar, är möjlighet till anonymitet viktig.
Makten bemöter i stort sett aldrig dina argument utan de inriktar sig helt och håller på karaktärsmord för att sedan sätta press på din arbetsgivare. I ett sunt Sverige skulle ingen vilja vara anonym men samtidigt skulle det i ett sådant Sverige knappast finnas behov av denna typ av medborgarjournalistik heller. Att medborgarjournalister finns och att systemet bekämpar dem med näbbar och klor är ett bevis på att de behövs, mer än någonsin.
För att få utväxling önskade Granskning Sverige få fler som på egen hand ringde våra makthavare – ett antal nya anslöt sig. Granskning Sverige höll på att bli något stort och man hade hundratals intervjuer och miljoner visningar på sin YouTube-kanal. Fria Sidor har lyssnat på de flesta och inte i något fall har man klippt och klistrat med syfte att förvränga andemeningen i de svar man fick.
Särskilt minnesvärda var kanske intervjuerna med Fredrik Reinfeldts pappa som var djupt kritisk till sin son och den med Bo Lundgren som också handlade om Moderaternas utveckling under Reinfeldt. Den mest kontroversiella är nog när Erik Johansson ringer Ingrid Lomfors, judinna som är överintendent på Forum för Levande Historia och ställer frågor om alla kan bli en jude? Syftet var att ställa det i kontrast till påståendena att det varken finns en svensk kultur eller ett svenskt folk. Intervjun är mycket avslöjande.
Självklart skulle man inte kunna låta detta fortgå och det blev Eskilstuna-kuriren som fick hålla i kniven. I mars 2017, tre år efter Granskning Sveriges första video, slog man till med full kraft i en våldsam attack där man kallade Granskning Sverige för Trollfabriken och försökte framställa dem som nazister och rasister fyllda av hat. Tidningen påstod att Granskning Sverige håller på med ”fake news” och klipper och klistrar sina reportage för att ändra på andemeningen. Eskilstuna-kurirens egen granskning hade massor av fel och är enligt Fria Sidor helt missvisande. Dessutom vanärade man sin egen grundare som brann för yttrandefrihet. Läs mer om detta i Fria Sidors granskning om händelsen nedan.
I spåren på Eskilstuna-kurirens granskning följde, självklart, andra etablerade medier efter, bl.a. DN och Expressen. Det var i samband med ett samtal med Expressen som pseudonymen Erik Johansson råkade avslöja sin identitet. Samtliga massmedier lade nu sin kraft på göra Erik Johanssons identitet offentlig, med uthängning på löpsedeln, hembesök och telefonsamtal i vapenarsenalen.
Detta påverkade självklart alla som arbetade med Granskning Sverige och i synnerhet Erik Johansson som måste väga sin familjs trygghet i ena vågskålen och att försöka väcka ett djupt sovande folk som aldrig tycks vakna, i den andra. Samtidigt försvårades Granskning Sveriges arbete eftersom makthavarna nu lärt sig att det är en dålig idé att svara på frågor. Istället infördes metoden att hänvisa till e-post. Hela tanken att samtala med makthavare, rikta kritik och att ställa dem till svars hade nu, i hög grad, omintetgjorts eftersom ingen tog emot samtalen. I skrivande stund känner inte Fria Sidor till en enda medborgarjournalist som längre kan ringa makthavare och ställa kritiska frågor.
Exakt ett år senare, i mars 2018, släcktes hela Granskning Sverige ned på YouTube efter starka påtryckningar från ägarfamiljen Bonnier och det Socialdemokratiska partiet. Kontot raderades helt och fyra år av medborgarjournalistik och tusentals timmars arbete var nu inte längre lättillgängligt för svenska folket.
Efter att han kommit ur balans en tid kom allt mer av Granskning Sveriges material att läggas under Feministinspektionens namn. Kanalen startades 2016 där en kvinna ringer till makthavare och med lugn röst ställer frågor till dem. Det är oklart hur nära samarbete som fanns från början men efter nedsläckningen närmade sig Feministinspektionen och Granskning Sverige alltmer och man började få upp farten igen. Då var det dags för nästa attack.
Dessa makthavare tycks ha en förkärlek att slå till i månaden mars. 2019, mars månad, var det så dags igen och denna gång släcktes hela kontot på Feministinspektionen ned. Detta skedde till etablerade mediers stora glädje och det är talande att en av Expressens alla propagandaister, Frida Boisen, får personlig e-post från YouTube som berättar om saken. Regeringens socialminister, Annika Strandhäll (S), gillar också nedsläckningen på Twitter. Den som fortfarande levde i illusionen att massmedier och politiker inte sitter i samma båt bör, om inte förr, nu ha fått något att fundera på.
I dagarna sändes sista avsnittet av Trolljägarna, ett program av Robert Aschberg som vill hänga ut svenska medborgare som av olika skäl är kritiska till den nuvarande utvecklingen. Fria Sidor såg, motvilligt, programmet och ett värre skräp-program är faktiskt svårt att hitta. Det är så dåligt att det är meninglöst att ens kommentera det.
Etablissemanget har gått från att ignorera Granskning Sverige till att nu måla ut dem som hatare. Just hatare har blivit en vanlig beskrivning på kritiker till den nuvarande ordningen. Självklart kör man vidare med rasist- och nazistkorten men etablissemangets nya ess i rockärmen är hatkortet. Eskilstuna-kuriren benämner t.ex. Feministinspektionen som ”ett högerextremt hatkonto” och Expressen dem som ”ett högerextremt nätverk som hatar anonymt”. Samtliga dessa beskrivningar är naturligtvis helt felaktiga. Det är enbart ett svepskäl för att på moraliska grunder motivera att de stängs ned. Fria Sidors uppfattning, efter att ha följt Granskning Sverige ett antal år, är att de varken är höger eller vänster och definitivt inte några hatare.
Nedstängningen av kanalen Feministinspektionen kom bara en dag innan man planerat att släppa en djupare granskning, en radiodokumentär, av Robert Aschbergs förehavanden. Den finns här och har i skrivande stund redan mer än 11 000 visningar. Det säger ganska mycket om ett samhälles tillstånd när en person som Robert Aschberg tillåts ha en så framträdande roll i samhället. Innehållet i radiodokumentären är skrämmande.
Fria Sidor har gjort en egen granskning av Robert Aschberg i samband med Bechir Rabains egen pågående granskning av densamme, bara dagen innan hans hastiga bortgång. Bechir Rabani hade invandrarbakgrund men ogillade lögner. Han lovade att avslöja hemligheter om Robert Aschberg men avledd plötsligt innan något mer han publiceras. Fria Sidors granskning kan du läsa nedan.