Som många andra i Sverige har Fria Sidor sett Sovjetunionen, ja kanske t.o.m. Ryssland, som Ondskans Imperium – ett totalitärt system byggt på förtryck, propaganda och världsdominans. Mot detta stod USA – världens räddare mot sovjetiskt världsherravälde och en frihetens fyr. Det var med stor glädje Fria Sidor såg Sovjetunionen kollapsa och Berlinmuren falla – året var 1989. Fria Sidor har fått ompröva delar av den bilden. Bilden är idag inte antingen svart eller vit utan här finns skiftningar och färgnyanser som hjälper oss att bättre förstå den värld vi idag lever i. En helt avgörande insikt är att det var Stalin som räddade oss från globalismen redan för 70 år sedan. Efter andra världskriget fanns långtgående planer på att centralisera all makt till FN, ett internationellt organ som den judiska lobbyn sedan enkelt skulle kunna styra över, exakt såsom man idag fullständigt kontrollerar USA. Både Nationernas Förbund och Förenta Nationerna tillkom från början för att just skapa Den Nya Världsordningen (NWO). Stalin kom dock i vägen. Han vägrade nämligen att skriva under ett dekret som band Sovjetunionen till det beslut en majoritet i FN röstade för. Han förstod att majoritetsbeslut är föremål för stark manipulation bakom kulisserna, se på Sverige, hur fungerar majoritetsstyret? Han insisterade på veto, d.v.s. att varje permanent medlem skulle ha veto och inte bindas av majoriteten. Stalins svar om NWO var därför: Njet.
Kampen mot globalismen
Den tyske konservative filosofen Oswald Spengler menade att kommunismen i Ryssland skulle kunna förändras till något helt olikt den kosmopolitiska marxism (plundringen) som Ryssland påtvingats under Lev Trotskij 1917 med hjälp av judiska finansiärer i väst. Så blev det också under Joseph Stalin. Under Stalin och Andrei Zhdanov trycktes den kosmopolitiska Bolsjevismen tillbaka. I Tyskland fanns under Weimarrepubliken (1919-1933) en fraktion som kallade sig ”Nationella Bolsjeviker”. Man arbetade för ett samarbete med Stalin då man såg Sovjet som en allierad mot de kosmopolitiska inflytandet. Faktum är att efter andra världskriget var det många tyska krigsveteraner som frenetiskt arbetade emot att Tyskland skulle alliera sig med USA mot Sovjetunionen. Skälet var att man såg Sovjet som mindre kulturellt förstörande än det man kallade ”den spirituella syfilis” som man förknippade med Hollywood och New York.
USA stöder Trotskisterna
När Stalin manövrerat ut Trotskij och förklarades skyldig till landsförräderi 1928, gick den senare i fanatisk opposition. Han menade att Stalin förrått revolutionen. De judiska bankirerna i USA och London som hade finansierat, planerat och understött plundringen av Tsar-Ryssland, stödde alltid Trotskisterna. Man gjorde det innan Stalin och man försökte underminera Sovjetunionen med marxism och kulturmarxism för att försvaga unionen under hela kalla kriget (1947-1991). Denna strid pågår ännu idag mellan USA-sponsrad kulturmarxism och globalism med ett maktcentra vs. en av Ryssland understödd multipolär värld bestående av många självständiga nationer.
Stalin kastar ut trotskisterna
En åtgärd var att ställa trotskisterna inför rätta, detta skedde i Moskvarättegångarna (1936-1938). En andra åtgärd var att upplösa Komintern (1919-1943), den tredje internationalen. Den hade bildats 1919 med 52 delegater från 25 länder som grund för världsrevolutionen. Både Grigory Zinoviev (Hirsch Apfelbaum) och Nikolai Bukharin, som var ledare för den, eliminerades av Stalin. Han såg Komintern som en hand som passade i fiendens handske. Enligt Stalin skulle kommunismen spridas men alltid vara nationalistisk, inte en kosmopolitisk revolution. Under Stalin skedde en rigorös eliminering av alla s.k. ”världskommunister”.
Hitler framstår här som mild i jämförelse. Han dödade 5 ledare för det tyska kommunistiska partiet medan Stalin dödade 7 i politbyrån, 41 i partiet, alla i det polska kommunistpartiets centralkommitté, 5000 partimedlemmar och han stängde ner 700 huvudkontor som tillhörde Komintern. En av de mer kända kommunisterna han likviderade var Béla Kun (Béla Kohn), vars terrorregim kunde härja fritt i Ungern i 133 dagar, år 1919.
Var emot Marshallplanen
Stalin bildade Kominform (1947-1956), som instruerade kommunistpartier i alla länder att motarbeta Marshallplanen som han såg som ett sätt att inlemma alla västländer under den amerikanska hegemonin. När Sovjetunionen föll 1991, inlemmades alla forna Sovjetstater in under det amerikanska paraplyet. Idag finns stridsspetsar riktade mot Ryssland i varje del av forna öststaterna och Sverige har upplåtit, genom värdlandsavtalet, vårt territorium åt USA-flyg som kan bära kärnvapen.
Stalins revolution mot revolutionen
Stalin kom att ses som ett nödvändigt ont för att krossa Hitler men i grunden hatades han av kosmopoliterna. Skälet var att han i stora delar gjorde sig av med det marxistiska arvegodset inom den kulturella och sociala sfärerna. Stalin genomförde följande:
–Faderslandet ersatte klasskampen och den internationella världsrevolutionen.
–Olika hierarkier återinrättades inom alla delar av samhället och en ny teknokratisk elit etablerades för att styra landet.
–Den traditionella familjens roll återupprättades.
–Liberalisering av abort reverserades.
–Disciplin infördes i skolorna.
–Respekten för äldre återupptogs.
Dessa åtgärder kom att medföra ett enormt hat mot Stalin från trotskisterna som inte ville höra talas om nationalism, hierarkier, att ett land skulle styras av de mest dugliga, att upplösandet av kärnfamiljen nu skulle motarbetas, att respekten för äldre och dess kunskap igen skulle gälla, en skola där man skulle lära sig, o.s.v. Dessa trotskister kom helt att alliera sig med den amerikanska imperialismen mot Sovjetunionen.
Stalins två ansikten
När det gäller den ekonomiska politiken, vurmade Lenin och Trotskij för ett närmande till den internationella kapitalismen, i synnerhet de internationella judiska banker som hade finansierat bolsjevismen från början. Stalin var ortodox kommunist. Han finansierade revolutionen genom att råna banker, inte låna från dem. Således vände Stalin Sovjetunionen mot ekonomisk självförsörjning och fullskalig kollektiviseringen av industrin och jordbruket, med katastrofala konsekvenser för bönderna och arbetarna. Ett kollektivistiskt ekonomiskt system som visade sig aldrig komma att fungera.
På det kulturella, sociala och nationella området var dock Stalin helt emot den rotlösa kosmopolitismen. Han försökte återupprätta kärnfamiljen och äktenskapet, begränsa tillgången till abort, återupprätta disciplin och standarder inom utbildning och bekämpa modernism i kultur och stödde istället klassisk kultur samt konst med rötterna i folkkulturen.
Folkkulturen
Andrei Zhdanov var den främsta teoretikern inom kulturen under Stalin. Den individuella konstnären skulle vara en spegel av folksjälen. Modern konst kallades under Stalin för ”borgerlig formalism”. Medan den proletära, normkritiska konsten, helt kommit att ta över i västvärlden, där en pissoar som hängs upp i taket anses vara konst gjorde Stalin helt om – han återupprättade Beethoven, Brahms och Schubert. Den i väst så hyllade jazzen sågs som ”borgerlig degenerering”. För Zhadanov var den ryska kulturen en folklig manifestation, inte ”borgerlig kultur” såsom marxisterna beskrev den. Han attackerade den psykotiska vänsterkulturen och under Stalin kom man att helt återupprätta det klassiska ryska arvet från Repin, Briullov, Vereshchagin, Vasnetsov och Surikov. Detta kulturkrig pågår än idag och i Sverige kanske vi kan se det allra bäst i den senaste kampanjen från RFSL riktad till ”nyanlända”.
Inte antisemit utan anti-trotskist
Bilden av Stalin som antisemit är felaktig. Myten har uppstått eftersom judar var helt dominerande inom den s.k. ”ryska revolutionen”. När Stalin ville rensa ut trotskister så var följdriktigt en stor del av dem också judar. Helt uppenbart uppfattade de mest etnocentriska judiska kommunisterna hans politik som antisemitisk, av den anledningen, och de blev sedan kärnan i den sionistiska flygeln av trotskistiska rörelsen, den vi idag kallar ”neokonservativa”. Det hatar Ryssland mer än något annat. De styr USA idag.
Många kommunistiska judar stödde dock Stalin in i det sista. Kanske kan vi säga att Stalin var antisemit som ordet idag har kommit att definieras: en antisemit är någon som judiska lobbyn hatar. Enligt Alexandr Solzjenitsyns bok ”Två hundra år tillsammans” vidtog regimen, efter Stalins död, aktiva åtgärder för att stävja judisk överrepresentation inom Rysslands institutioner, något tyska folket också försökte sig på, men blev förintade för.
FN – ett försök till världsregering
I motsats till den inpräntade myten att FN är en kommunistisk komplott för att förstöra amerikansk suveränitet, var FN ett försök att inrätta en verklig världsregering under USA’s kontroll i slutet av andra världskriget, och det var Stalin som stoppade detta. Dessutom ville USA att all atomenergi, all uranbrytning och förfining skulle ligga under FN’s kontroll. Endast USA skulle få ha kärnvapen. När Stalin sade – Njet – satte han effektivt stopp för tanken om en världsregering och därmed påbörjades det Kalla Kriget och, som det visat sig, tog trotskisterna del i varje aspekt av dess genomförande.
Stalin stödde först Israel som en tid var marxismens högborg i Mellanöstern men ganska snart kom Israel att helt förlita sig på USA och Sovjetunionen istället att stödja länder som t.ex. Egypten, Syrien, Irak, Libyen och organisationer som PLO.
Sovjetunionens fall
Efter Sovjetunionens kollaps försökte USA att etablera en unipolär hegemoni och föra in Ryssland till det globala systemet. Många av arkitekterna bakom denna nya världsordningen var ”neokonservativa”, d.v.s. utlöpare från den trotskistiska rörelsen och deras etniska fränder. Vladimir Putin kom dock att ställa sig i vägen för deras planer, vilket är en anledning att han i västmedia liknas vid Stalin idag.
Det är också värt att betänka att de neokonservativa trotskisterna i USA passade på att slå ut och skapa kaos under en period då Ryssland var försvagat. Enda större undantaget är Libyen, 2011, där Ryssland inta lade in ett veto mot den föreslagna flygförbudszonen. En operation ledd av NATO, där också Sverige deltog, gick sedan över alla gränser för att störta regimen, något resolutionen inte medgav och som Ryssland sedan också kraftigt kritiserade. Flygförbudzonen innebar i praktiken att Libyen inte längre kunde skydda civilbefolkningen från ”rebellerna” med massvåldtäkter som följd.
USA hotet idag – inte Ryssland
Så har vi då kommit fram till nuvarande maktkamp, den vi bevittnar framför våra ögon varje timme: den mellan den judaiserade globalismens Amerika mot det nationalistiska Ryssland. I mitten står Europa. Här pågår nu en dragkamp där det f.n. ser ut som att nästan hela Europa idag, vid ett krig, kommer att offra sina söner och döttrar, för den judiska lobbyn och de kulturmarxistiska idéerna som kontrollerar all media och infiltrerat varje del av vårt samhälle. Vi skickar våra döttrar och söner att dö för att stå upp för ”allas lika värde” och ”värdegrunden”, slagord som klingar fint i alla trotskisters öron, men i verkligheten innebär varje europeiskt folks undergång.
Idag ser Fria Sidor inte Ryssland, utan USA som ondskans imperium. Ryssland är idag inte ett imperialistisk land, inte heller kommunistiskt. Ryssland har förändrats. Det är idag i USA vi finner den verkliga imperialismen, världsdominansen, av ett fåtal utvalda. USA står för ett slugt, utstuderat, mjukt, totalitärt system byggt på ständiga lögner, floskler och förtryck som driver mot upplösning av alla gränser, normer, kulturer, folk och mot global dominans. Idag är det därför Ryssland som är bålverket mot den amerikanska judaiserade, globalistiska och kulturmarxistiska världsdominansen.
Kanske var aldrig Sovjetunionen den verkliga fienden? Kanske fanns den där vi minst anade – i frihetens och demokratins förmodade högborg – USA? Kanske finns skäl att helt ompröva världsbilden även i detta avseende? Förmodligen inte. Kanske är det mer troligt att vi egentligen stod mellan två urusla system, ett bättre än det andra på det ekonomiska området, den fria marknaden, men som på sikt äter upp och förstör samhället inifrån och leder till dominans av ett litet antal världsföretag, om den inte hålls i schack – ett annat som värnade folket, nationen och kulturen men med ett ekonomiskt system som leder till förtryck och sönderfall. Båda systemen var imperialistiska. Det måste ha varit en svår tid i Sverige, att vara inklämd mellan dessa gigantiska imperialistiska system som båda sökte med olika medel att dra oss åt sitt håll. Vi hamnade till slut totalt under den amerikanska hegemonin. Många forna östländer skyndade sig att söka skydd i frihetens väst.
Något viktigare än frihet står på spel
Nu är det emellertid något ännu viktigare än frihet som står på spel – det är överlevnaden av vårt folk, ja varje europeiskt folk. Dagens starka band med den amerikanska imperialismen, NATO, storföretag, Hollywood och New York, leder obönhörligt till den vita rasens död. Således, om vårt folk och ras ska överleva måste Ryssland stå fast mot globaliseringen tills det amerikanska systemet dukar under i egna inre motsättningar innan det hinner dra ner resten av världen med sig. Hatet mot Putin och Ryssland är nu lättare att förstå. Hatet mot Stalin, likaså.
Ett land som ruttnar inifrån, moraliskt, finner ofta styrka att rikta sin udd utåt. USA finns idag till för ett enda syfte – Israel – inte för det amerikanska folket, inte för att ge världen ”demokrati” och ”frihet”. USA’s enda existensberättigande är idag att vara ett vapen för NWO, globalism, kulturmarxism och Sionismen. Donald Trump var ingen Joseph Stalin, som rensade i träsket, han föll själv omgående direkt ner i det och där lär han simma runt som en anka – kanske som Kalle Anka.
Stalin kanske var en av historiens största monster, något Fria Sidor kommer undersöka mer noga och ber om att få återkomma i ärendet, men det går inte att komma ifrån att Stalins främsta fiende då är samma som vi möter idag, den kosmopolitiska judiska dominansen, även om Stalin själv troligen aldrig såg det på det sättet. Idag, med facit i hand, ser vi klarare och de tydliga paralleller som finns.
Ingen kan säga att det är lätt att vara Sanningssökare. Det kräver ständiga omprövningar när den rådande, egna, världsbilden möter de faktiska historiska händelseförloppen.
En sak är iaf säker USA är idag ett sjukt land, ett ruttet land, in i benmärgen, där man inte bara fullständigt struntar i vad som är sant och falskt utan dessutom firar och hyllar ond bråd död. Det går att må illa för mindre. Kan svenska folket se sig själva i spegeln att vara allierad med denna makt? Varför gav vi upp neutraliteten för att alliera oss med detta?
