Fria Sidor fortsätter granska svenska statens ekonomi. När samtliga utgiftsområden är granskade kommer Fria Sidor att göra en sammanfattning och en uppskattning hur mycket som skulle kunna sparas. Det ska bli spännande att se. I denna del granskas utgiftsområde 11, Ekonomisk trygghet vid ålderdom och 12, Ekonomisk trygghet för familjer och barn. Perioden som jämförs är 1997 med 2015. För tidigare delar sök på Fri Forskning, välj Ekonomi, i huvudmenyn.
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgifterna har minskat från 63 miljarder 1997 till 38 miljarder 2015, eller 25 miljarder. Den huvudsakliga minskning avser garantipensioner som minskat från 53 till 16 miljarder, eller 37 miljarder. Detta motverkas av en ökning i efterlevandepensioner som ökat från 1 till 12 miljarder.
En viktig aspekt av detta är att i samband med pensionsreformen som initierades efter finanskrisen, då statens kassa var tom, 1994, staten tog över ansvaret för garantipensioner, förtidspensioner och efterlevandepensioner från 1998. Finansdepartementet räknade ut att detta åtagande motsvarade ca: 340 miljarder och runt 2000 gjordes en första delbetalning på 258 miljarder från det allmänna pensionssystemet till staten.
Fram till 1998 hade staten utgifter för garantipensioner på 53 miljarder. Från 1999 är de bara 12 miljarder. Det beror på att vissa delar av utgifterna överfördes till AP-fonden. Ett mer givande sätt att se på detta är därför att ta år 1999 då de samlade utgifterna för garantipension, efterlevandepension och bostadstillägg var 34 miljarder. Dessa ökade sedan till 46 miljarder 2005, huvudsakligen till följd av högre utgifter för garantipensioner. Både utgifter för garantipensioner och efterlevandepension har sedan sjunkit tillbaka till 38 miljarder 2015. Utgifterna för garantipension, efterlevandepension och bostadstillägg har således endast ökat från 34 miljarder år 1999 till 38 miljarder 2015.
Förklaringen är att trots att antalet ålderspensionärer ökat med ca: 0,5 miljoner från 2003 till 2015 så har de som saknar inkomstpension sjunkit. Det är främst kvinnor som får garantipension och den ges till de som haft ingen eller låg redovisad inkomst. I takt med att de kvinnor som lämnade hemarbete för lönearbete runt 70-talets början uppnår pensionsåldern omfattas allt fler av inkomstpensionssystemet och färre får garantipension.
Pensionsmyndigheten gör egna prognoser och utgiftsområdet ser ut att hålla sig oförändrat fram till 2021.
Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet har ökat från 39 miljarder 1997 till 83 miljarder 2015, en ökning med 44 miljarder eller 112%. Barnbidraget har ökat från 14 till 25 miljarder. Barnbidraget var runt 650:- 1997 och 2015 1050:-, vilket förklarar en del av ökningen. Det är inkomstskattefritt och inte inkomstprövat utan betalas ut till alla barn fram till kvartalet barnet fyller 16 år. Antalet barn mellan 0-16 har ökat från ca: 1,8 miljoner 1997 till ca: 1,9 miljoner 2015.
Föräldraförsäkringen har ökat från 13 till 38 miljarder, 25 miljarder eller knappt 3 gånger. Ökningen har skett jämnt över tiden. Den viktigaste förklaringen är den allmänna löneutvecklingen som ökat ca: 80%. Utöver detta kommer ökade nivåer som ersätts från tidigare 75% av lönen till idag 80%, höjd maxnivå från 7,5 basbelopp till idag 10 basbelopp men också regelbundna gradvisa ökningar i antalet dagar och höjd ersättning för garantidagar. Befolkningen har också ökat med ca: 12%.
Något som tillkommit som inte fanns 1997 är pensionsrätt för barnår. Det betyder att den med lägst inkomst i familjen får pensionsrätt, barnets första fyra levnadsår oavsett om man arbetar eller inte. Detta uppgår till 7 miljarder 2015.
Slutsats
Ekonomisk trygghet vid ålderdom har historiskt i hög grad gått till hemarbetande kvinnor som inte haft en pensionsgrundande inkomst. Nivåerna är mycket låga och närmast en självklarhet i ett välfärdssamhälle. Nivåerna borde, om vi inte hade kastat bort pengarna på massinvandring, kunnat vara högre. Dessutom har staten redan tagit 258 miljarder från pensionssystemet för att täcka kostnaderna. Det är uppenbart att svenska äldre hemarbetande kvinnor nu i allt högre grad kommer ersättas av invandrare i pensionsåldern utan pensionsgrundande officiell inkomst.
Föräldraförsäkringen är mycket generös i en internationell jämförelse och naturligtvis något som gynnar svenska barn och föräldrar. Många europeiska länder har visserligen färre antal dagar men samtidigt ibland kombinerat med barnavdrag och sambeskattning, det senare ger en gynnsam ekonomisk effekt för en familj eftersom marginalskatten kan sjunka betydligt på familjeinkomsten.
Fria Sidor har inte så mycket att anmärka på inom detta område i övrigt.
