Fria Sidor fortsätter nu att granska statens finanser. För 100 år sedan hade vi knappt några skatter alls – i dag går nästan allt vi tjänar till olika former av skatter, synliga eller dolda för oss. I den första delen granskades utgiftsområde 1, Rikets Styre. Fria Sidor konstaterade att ökningen från 1997 till 2015, från 7 till 12 miljarder, följer den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen. Det stora problemet med utgiftsområde 1, där regering och riksdag ingår, är inte kostnaderna utan vad man producerar för dessa pengar. Här ingår mål enligt Den Nya Centralistiska Världsordningen (NWO) för s.k. hållbarhet, Agenda 30, här ingår projekt som ”Sverige Tillsammans” för s.k. nyanlända, miljarder i olika projekt för att snabbt ge nya ”svenskar” jobb och utbildning, här ingår projekt mot den i Sverige så farliga och utbredda ”rasismen”, projekt för ett fossilfritt Sverige, i ett land som redan idag har noll i nettoutsläpp, här ingår projekt för en feministisk utrikespolitik, genusanalyser, projekt för en garanti så att bl.a. alla nyanlända ska lära sig räkna, skriva och läsa. Här ingår projekt så att vi aldrig glömmer den hemska ”förintelsen” och åtgärdspaket för utsatta EU-medborgare. Faktum är att våra riksdagsledamöter, ministrar och sakkunniga är uruselt betalda i jämförelse med näringslivet. Hur kommer det sig att företaget Ericsson anser sig behöva betala tiotals miljoner för den bästa kompetensen medan svenska folket får nöja sig med en f.d. svetsare som är överlycklig för ett par miljoner, en lön han aldrig annars skulle kunna få utanför politiken. Borde vi svenskar inte kräva att få ännu skarpare kompetens än svenskt näringsliv – den bästa hjärnkraft Sverige kan uppbringa att arbeta dedikerat för svenska folket? Hur kommer det sig att medelåldern på de som arbetar inom olika stabsfunktioner är så låg, närmare 30 än 40, och att det t.o.m. är ovanligt med chefer över 50 år? Är det inte de mest kompetenta människorna som ska styra Sverige? Fria Sidor drar slutsatsen att så inte är fallet. Därför havererar Sverige nu också mitt framför våra ögon. Du kan läsa mer om granskningen av Utgiftsområde 1 här. I detta inlägg ska Fria Sidor granska utgiftsområdena 2 och 3.
Utgiftsområde 2 – Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgifterna har ökat från 10,6 till 14,4 miljarder perioden 1997 till 2015. Det är en ökning med endast 36%. Här ingår olika myndigheter som Konjunkturinstitutet, Ekonomistyrningsverket, Finansinspektionen, Riksrevisionen, Datainspektionen, o.s.v. Nyttiga myndigheter som behöver kompetens och utgör en bråkdel av utgifterna inom utgiftsområdet. Den stora posten är Statliga Tjänstepensioner, som ökat från 8,1 till 12,1 miljarder, eller 49% i linje med den allmänna löne- och kostnadsutvecklingen. 1963 bildades Statens Pensionsverk som både fastställer intäkter och de utgifter som behövs för att långsiktigt trygga statliga statsanställdas tjänstepensioner. Den stora utgiftsposten möts av långsiktigt motsvarande inkomster.
Statens pensioner hanteras lite annorlunda än privata pensioner. Staten behöver inte sätta av på något särskilt konto för framtida pensioner, eftersom staten har obegränsad rätt att ta in skattemedel för att täcka sina åtaganden. Pensionsutgifterna, statens årliga anslag till SPV, bestäms främst av de utbetalningar man har men också de försäkringstekniska avsättningarna. Det är enormt komplicerat att förstå hur hela systemet fungerar och ryms inte inom ramen för denna serie. Ingenting tyder dock på något anmärkningsvärt i den årliga budgeten eller ökningstakten från 1997.
Det som är anmärkningsvärt är att av hela ökningen i budgeten mellan 1997 till 2015, 3,4 miljarder, är 4 miljarder hänförligt till de statliga tjänstepensionerna. De statliga verken och myndigheterna har dock inte bantats, vilket man skulle kunna tro, utan har mer än väl fått de anslag som vi kan förvänta oss av kostnads- och löneutvecklingen. Medel för detta har skapats genom att 1,5 miljarder försvunnit sedan 1997, bidrag till Europeiska Investeringsbanken och ”Vissa särskilda kostnader för Riksgäldskontorets upplåning”. Tar vi hänsyn till detta ser Utgiftsområde 2 ut att innehålla utgifter vi knappast har någon större anledning att anmärka på.
Utgiftsområde 3 – Skatt, tull och exekution
Här ryms Skatteverket, Tullverket och Kronofogden. Utgifterna har ökat 53% perioden 1997 till 2015, en ökning med 2,4% per år och i linje med inflationen och lönekostnadsutvecklingen. Det finns inte heller inom detta utgiftsområde någon anledning att ha synpunkter på den utveckling som skett i jämförelse med 1997.
Slutsats
Äntligen områden där det saknas större anledning till kritik. Hederliga verk och myndigheter som gör så gott de kan och utbetalning av statliga tjänstepensioner. Granskningen av Utgiftsområde 2 och 3 går därför kanske inte till historien som den mest spännande Fria Sidor gjort eller vi läst. Det kanske är så här, trist och tråkigt, det borde vara för alla områden våra myndigheter och verk sysslar med? Detsamma gäller dock inte Utgiftsområde 4, Rättsväsendet, som granskas i kommande inlägg, och som formligen exploderat de senaste 20 åren, av lättförklarliga skäl. Rättsväsendet borde vara ett område där vi varje år lägger lite mindre pengar i takt med att svenska folket blir rikare och skötsammare, bättre utbildade och förebyggande av brott effektivare. Istället för en minskning ser vi en kostnadsexplosion. Med det tar vi i kommande inlägg.
