Den spanska sjukan, åren 1918 till 1920, är inte lätt att forska om. Det är som att den förpassats till minneshålet förutom i ett enda avseende – den anses vara en av de mest dödliga virussjukdomar som drabbat planeten. Internet överflödas av rubriker med enorma dödstal, det ena högre än det andra men följs sedan upp i den efterföljande brödtexten med några enstaka anekdotiska exempel på människor som drabbats av hemska symptom. Någon systematisk studie där forskarna noggrant går igenom land för land har Fria Sidor inte hittat. Det finns vissa enkla, lågt hängande frukter att plocka, som att den spanska sjukan, trots namnet, inte nödvändigtvis kom från Spanien. En annan, att ingen kunde bevisa att den berodde på något smittsamt. Det finns dock en rad andra viktiga, mindre omnämnda, vinklar på detta som är värda att ta fasta på. Denna framställning gör inga anspråk på att vara heltäckande, det krävs år av studier för att verkligen förstå alla vinklar men den indikerar att spanska sjukan förmodligen inte var det den framställs att ha varit.
Spanska sjukan – den korta versionen
Enligt konsensus är den spanska sjukan en av de värsta sjukdomar som drabbat mänskligheten. Den anses bero på ett virus, H1N1, som snabbt spred sig över världen, huvudsakligen genom alla fartyg som återvände från Europa i slutet av första världskriget. Dessa fartyg anlände till hamnar runt om i världen där soldaterna spred det farliga viruset till lokalbefolkningen. Inom landet spreds det vidare främst genom järnvägen. Mellan 20 och 50 miljoner beräknas ha dött och runt 500 miljoner smittades. Världens befolkning var 1918 ca: två miljarder. Det betyder att upp till 25 procent av världens befolkning kan ha smittats och mellan en och fem procent dött av spanska sjukan, beroende på de uppskattningar som görs.
Säsongsbundet virus?
Enligt de officiella källorna kom de första märkbara tecknen våren 1918. Sjukdomen var då relativt mild och svår att skilja från en vanlig influensa. Den andra vågen, oktober till december 1918, var den verkligt dödliga. Det var under den som huvuddelen av dödsfallen inträffade. Den följdes av en tredje våg våren 1919 som var något allvarligare än den första vågen. I vissa länder, bl.a. Sverige, kom en mindre sista fjärde våg, vintern 1920.
Vi kan notera att viruset tog tre pauser, sommaren 1918, för att slå till med full kraft mot slutet av året, ytterligare några månaders paus innan den något mildare vågen, våren 1919 – sedan en paus igen sommaren 1919 innan sista vågen, vintern 1920.
Eftersom vi ser samma mönster på norra halvklotet, oavsett land, vet vi att något annat än viruset måste ha haft betydelse. Ett smittsamt virus tar inte paus och inväntar säsongens skiftning. Årstiden har också här, uppenbarligen, haft betydelse. Vi har sett detta mönster tydligt vad gäller influensan och nu senast med corona. Spanska sjukan uppvisade samma säsongsvariation.
Totalt antal döda
Forskarna är oense om hur många som dog av spanska sjukan. Den årliga förväntade dödligheten med två miljarder i världen var 1918, 50 till 80 miljoner.
Uppskattningarna, vad gäller dödlighet av spanska sjukan varierar från 15 till 100 miljoner. De mest utförliga studierna landar runt 20, med ett spann mellan 20 och 50 miljoner. 35 miljoner är en uppskattning som varken är för låg eller hög.
Det många analyser missar är att huvuddelen, 30 miljoner av 35, dog i fattiga länder. I Asien dominerar två länder, Indien med 17 miljoner och Kina med runt 5 miljoner döda. I Afrika uppskattas 2,5 miljoner ha dött, vilket lämnar en relativt liten del kvar till Europa, 2,3 miljoner samt Amerika, 1,5 miljoner.
I Sverige uppskattas 35 tusen av 5,8 miljoner ha dött till följd av spanska sjukan, i Nordamerika 0,7 miljoner av 107 miljoner och ungefär lika många i Sydamerika, varav huvuddelen i Brasilien. Den gängse bilden är att vi landar mellan en och två procent av befolkningen i dödlighet, där länder som Indien har en högre andel, 3%, medan t.ex. USA och Sverige, en lägre andel med 0,6% av befolkningen.
Förväntad livslängd
Vi har sett att det största antalet döda av spanska sjukan fanns i fattiga länder. Det vi måste ha i åtanke är att den förväntade livslängden i dessa länder 1918 var betydligt lägre än idag. Mäter vi den från födseln, vilket är det vanligaste måttet, var den 20 år i Indien, 30 år i Kina och 35 år i Sydafrika. Den förväntade livslängden från födseln i Sverige var ca: 58 år, år 1918.
Det har stor signifikans att 30 av uppskattningsvis 35 miljoner döda i världen av spanska sjukan fanns i länder med en betydligt lägre förväntad livslängd än i västvärlden, eftersom det tydligt visar att levnadsförhållandena hade stor betydelse för dödligheten.
Överdödlighet
Vi har lärt oss med corona att det är en ganska dålig metod att enbart se till dödlighet av en sjukdom. Det är betydligt mer rättvisande att titta på överdödlighet. Den visar hur många fler än normal som dör en viss period.
Tittar vi på USA, där det finns bra statistik, var dödligheten 13,61 per 1000 invånare, perioden 1913 till 1917. Under spanska sjukan, 1918 till 1919, var den 15,5. Det betyder att 13,8 procent fler än normalt dog till följd av spanska sjukan, eller 1,9 fler per 1000 invånare.
Det är intressant att notera att åren efter spanska sjukan, 1920 till 1922 sjönk dödligheten till i genomsnitt 12,5 och var då lägre än normalt. Beräknar vi den genomsnittliga dödligheten i USA perioden 1913 till 1917 och jämför den med perioden 1918 till 1922 är den därför faktiskt lägre den senare perioden, där den spanska sjukan ingår.
Sverige har också bra statistisk. I Sverige var dödligheten 1913 till 1917 13,8 per 1000 invånare. Perioden 1918 till 1919, 16,2. Det betyder att 17,3 procent fler dog under spanska sjukan än genomsnittet för perioden innan. Även i Sverige sjönk dock dödligheten åren efter och jämför vi perioden 1913 till 1917 (13,8) med 1918 till 1922 (14,2) ser vi endast en ytterst liten ökning i dödlighet, 0,4 fler per 1000 invånare eller 0,04 procent.
Vi kan på goda grunder anta att det ser likadant ut i de flesta andra länder och därför konstatera att även om man talar om tiotals miljoner döda i spanska sjukan finns det ingen större överdödlighet om vi justerar statistiken för underdödligheten åren efter.
Det flesta klarade sig
Vi kan konstatera att även om spanska sjukan var en av de svårare så klarade sig de flesta i alla fall från döden – om 35 miljoner dog av 500 miljoner smittade, överlevde 93 procent. Det är en hög dödlighet men ger ändå ett visst perspektiv. I USA och Sverige var läget betydligt bättre. Antar vi att 25% smittades också i dessa länder överlevde 98% i USA och Sverige av de smittade.
Unika symptom
Det vi ofta får höra är att spanska sjukan var unik eftersom den hade unika symptom, drabbade yngre samt ofta ledde till plötslig död. Den var unik i sin farlighet. Vi ska självklart inte förringa dessa dödfall men perspektiv är likväl nödvändigt.
För det första har vi sett att överdödligheten var marginell om vi justerar för underdödligheten åren efter.
För det andra överlevde 98 procent av de smittade i västvärlden också enligt officiella källor. Bland dem finns säkert både allvarliga och mindre allvarliga fall.
För det tredje var symptomen inte likvärdiga runtom i världen. I Indien hade man huvudsakligen symptom som går att koppla till undernäring och kyla. Det var extremt väder med ytterst lite regn samt ovanligt kallt. Områdena efter den indiska kustlinjen drabbades i mycket lägre grad av spanska sjukan än inlandet.
De unika symptom man ofta hör talas om drabbade inte sällan soldater och befolkningen i väst. Även i Sverige var det soldaterna som drabbades först, trots att Sverige var neutralt i första världskriget.
Många av de symptom som man rapporterat om bl.a. i USA och hos amerikanska soldater med blånader, blödningar och plötslig död liknar inte dem vid t.ex. lunginflammation, även om amerikanska myndigheter idag skriver att huvuddelen av alla dödsfall kom som en följd av bakteriell lunginflammation. Det finns rapporter från USA där man beskriver en rad olika sjukdomar, ofta samma som dem man just vaccinerat sig mot. Medicineringen var omfattande och t.ex. överdosering av Aspirin har angetts som en bidragande orsak till vissa symptom.
I Afrika rapporterade man om trötthet och sömnsjuka och i Sverige t.o.m. om symptom som går att likna vid Parkinsons.
Eftersom symptomen var olika, inte bara inom ett land utan också mellan länder, och delvis beroende på välstånd, ålder, vad man arbetade med och om man deltog i kriget eller inte, måste vi sätta ett frågetecken kring om alla verkligen drabbades av samma sjukdom eller om många olika sjukdomar samlades in under ett och samma paraply – spanska sjukan?
Stora geografiska skillnader
Anmärkningsvärt är de tydliga geografiska skillnaderna. Sverige är ett exempel. I Sverige drabbades de minst tätbefolkade delarna hårdast. Den ort som drabbades allra värst var Arjeplog i Norrbotten, där 2,7% av befolkningen uppskattas ha avlidit till följd av spanska sjukan. De berättelser som ges om händelsen i Arjeplog är att det främst var de som bodde ensligt, kanske där det inte ens fanns någon väg, som dog. Man berättar om en marknad som påstås ha spridit smittan men där de mer bemedlade klarade sig undan medan skogsarbetarna som bodde ödsligt och spartanskt drabbades hårt.
Samma mönster ser vi också i Jämtland, också det ett län med låg befolkningstäthet. 1247 av 128 tusen uppskattas ha dött i Jämtlands län. Andra län som drabbades hårt var Gävleborg, Kopparberg och Dalarna där mellan 0,5 och 0,8 procent av befolkningen strök med.
Det är en märklig omständighet att ett smittsamt virus drabbade de mest avlägsna och glest befolkade delarna av Sverige hårdast och dessutom de som bodde ensligt och arbetade med kroppen.
Det finns ingen bra information om bilden i hela Sverige men den är ändå ganska tydlig. De norra delarna av Sverige påverkades mest och landsbygden drabbades betydligt hårdare än tätorterna.
Vi ser detta mönster också i t.ex. Indien där de som bodde vid kusterna klarade sig betydligt bättre än de i inlandet.
Ransonering och svält
En annan viktig omständighet som ofta faller i glömska är att det faktiskt var ett världskrig som pågick. Forskare i Sverige har redovisat att många i landet därför hade det ytterst knapert. Kriget gjorde att den normala handeln mellan länder sedan 1914 upphört. Produktionen i de flesta länder var inriktad på kriget och för att hantera detta hade Sverige infört ransonering.
Sverige exporterade faktiskt livsmedel, trots att den egna befolkningen svalt. Det finns dokumenterat ett hundratal upplopp i Sverige p.g.a. svälten. Många hade svårt att äta sig mätta och fick leta efter mat, ibland stjäla den från någon åker. Maten man åt blev ensidig och mindre näringsriktig samt vitaminfattig. Speciellt kött och fetter rådde det stor brist på.
Det är uppenbart att när vi lägger ihop bilden i Sverige, där fattiga på glesbygden drabbades hårdas med den svåra tillgången på näringsrik och varierad kost, att vi här har en misstänkt orsak till många av de sjukdomar som uppstod.
Den ransonering och minskade handel som följde av kriget påverkade självklart fler länder än Sverige på ett liknande sätt. Vi stod utanför kriget och kan bara föreställa oss hur situationen var för befolkningen i länder som var krigförande. Den var knappast bättre än i Sverige.
Vädret
Det hör till saken att vädret 1917/1918 var ytterst svårt. I Indien berättar man om att det knappast kom något regn. Uppskattningar säger att det kom 80 procent mindre regn än normalt. Detta hade stor påverkan på skördarna. Det var inte bara torrare, utan också ovanligt kallt.
Samma förhållanden gällde också på många andra delar av det norra halvklotet. Forskare har genom att studera iskärnor pekat på att ett ovanligt kallt väder kan ha förvärrat situationen vad gäller spanska sjukan. Det är också väl dokumenterat att kyla i kombination med riklig nederbörd, åren 1917 och 1918 haft stor inverkan på olika slag som skedde under första världskriget, där många dog av nedkylning och influensa som följd.
Arjeplog i Norrbotten var en av de platser där spanska sjukan slog till vintern 1920. Man skildrar vintern som kall och där solen aldrig tittade fram. Arjeplog var den ort som i Sverige drabbades hårdast av spanska sjukan.
Samtidiga utbrott
Många läkare var konfunderade eftersom den spanska sjukan tycktes vara säsongsbunden och dessutom bryta ut samtidigt runtom i världen. Den första vågen kom våren 1918 men sedan tog sjukdomen paus för att komma tillbaka med full kraft perioden oktober till december 1918, överallt i hela världen.
Det finns inga riktigt bra tidslinjer men i USA rapporterades de första dödsfallen och utbrotten inom bara några veckors mellanrum. Washington State (7 okt.), Florida (25 sept.), Kalifornien (24 sept.), Texas (20 sept.), Arizona (25 sept.), Oregon (15 sept.), Carolina (24 sept.), New York City (29 sept.), New Your State (29 sept.), Virginia (15 sept.) och Massachusetts (aug.), Brasilien (15 sept.), Sverige (okt.), Norge (sept.), Sierra Leone (Aug.), Frankrike (aug.), Indien (sept.), Sydafrika (okt.), Ryssland (aug.) och belgiska Kongo (aug.)
Man anför fartyg med soldater som anlänt till hamnar runtom i världen som orsak till smittspridningen. Detta kan visserligen inte uteslutas men det är ändå svårt att begripa hur smittan kunde spridas så fort mellan och inom länder. Den gängse förklaringen är att viruset muterade och att det är anledningen till att vågen hösten 1918 var så mycket dödligare än på våren. I så fall måste det rört sig om flera samtidiga mutationer på olika ställen. Hur kan vi annars förklara att huvuddelen av alla dödsfall skedde perioden oktober till december 1918, oavsett var på jorden vi befinner oss?
Inget virus identifierat
Det kanske är svårt att ta in men ingen har faktiskt kunnat fastställa att den spanska sjukan var orsakat av ett virus. 1918 hade detta med virus ännu inte riktigt tagit fart utan de flesta var undrande till vad som pågick. Många trodde att det var en ny bakterie som var i farten.
Det var faktiskt en svensk mikrobiolog utvandrad till USA, Johan Hultin, som först var viruset på spåret. Han lyckades år 1951 få tillstånd att gräva upp en massgrav i Alaska som låg i permafrost för att samla vävnader från dem som dött i spanska sjukan. Han lyckades dock inte hitta något virus.
Han fick kontakt, 46 år senare, år 1997 med en ung forskare, Jeffery Taubenberger, i amerikanska armén och gjorde då en ny expedition till Alaska för att hämta vävnader. Taubenberger lyckades återskapa några RNA-fragment från vävnader som han, tillsammans med andra forskare, sedan satte samman i en rekombinerad RNA-sträng som de påstod var ett helt nytt virus – H1N1.
Forskarna, varken Hultin eller Taubenberger, har dock isolerat ett unikt virus som bevisligen orsakade spanska sjukan från dessa vävnader. Vad Taubenberger och hans team gjorde var att använda hela vävnaden för att sedan i en rad olika steg filtrera och sortera ut de RNA-sekvenser man trodde tillhörde viruset.
En vävnad innehåller dock otroligt många fler delar än ett enskilt virus. Ett enskilt virus är 20 nanometer i diameter, d.v.s. 20 miljarddels meter. Låt oss bara reflektera över denna storlek ett ögonblick. Avståndet till månen är 382 500 km, 382 500 000 meter. Ett virus är lika stort som om du går 7 meter av sträckan från jorden till månen.
En bakterie är ca: 100 gånger större än ett virus, 2000 nanometer (nm), en enskild cell tio gånger större än en bakterie, 20 000 nm. Diametern på ett hårstrå är ca: 80 000 nm. Det är med andra ord 4 000 gånger så stort som ett enskilt virus. I en vävnad, förstår vi nu, finns enorma mängder genetiskt material i relation till virusets storlek och hur ska vi kunna bestämma vilket RNA som tillhör ett specifikt virus och att det har sitt ursprung utanför vävnaden?
Man påstår att man i experiment fått detta virus, H1N1, att orsaka sjukdom men sanningen är att ingen, hittills, har lyckats isolera och få fram ett virus från någon vävnad av någon som dog i spanska sjukan. Forskarna har ingen aning, varken då eller idag, om de RNA-strängar man hittar i dessa vävnader kommer från något externt virus eller något virus som helt naturligt finns i kroppen. Det man gör är en modell, idag i datorer, som försöker rekonstruera ett virus – genom att rekombinera och sätta samman små fragment av olika RNA-strängar – från något man tror tillhör ett virus.
Sjukdomen som inte smittade
Strax utanför Boston ligger en mindre ö, Gallopsö (Gallops Island). Mitt under den spanska sjukans höjdpunkt genomförde ett läkarteam, experiment på ön för att lära sig mer om sjukdomen. Teamet bestod av välrenommerade läkare som sjukvårdsdirektör, Dr. G.W. McCoy, fyrfaldige nobelpriskandidaten, Dr. Joseph Goldberger, läkarna Dr. Leake och Dr. Lake, marinläkarna Dr J.J. Keegan och Dr. DeWayne Richey samt professorn vid Harvard, Dr. Milton J. Rosenau.
För att utföra experimenten hade man samlat frivilliga soldater, huvudsakligen mellan 18 och 25 år. Alla var vid god hälsa och i god fysisk kondition. Man började försiktigt att spruta in vätska från sjuka patienter i näsan på några få deltagare. Man väntade några dagar men ingen av försökspersonerna blev sjuk. Läkarteamet fortsatte genom att ta bakteriekulturer från fler sjuka och som denna gång sprayades i näsan på 19 försökspersoner – ingen blev sjuk.
Läkarteamet funderade på om olika bakteriekulturer var olika smittsamma eller om smittan kunde spridas på något annat sätt? Man tog prover från de sjukas näsa och hals och sprayade försökspersonernas näsor, halsar och droppade vätska i ögonen, inte bara en, utan två och t.o.m. tre gånger – ingen blev sjuk.
Förbryllande över sina fynd gick man över till direkta blodtransfusioner. Man började med en minde mängd till tio försökspersoner – ingen blev sjuk och provade igen med en större mängd till ytterligare tio men alla förblev friska.
Eftersom ingen blev sjuk kunde det bero på att man inte lyckats fånga de smittsamma bakterierna i tillräcklig grad. De frivilliga togs till ett sjukhus. Försökspersonerna fick vistas nära de sjuka, sög in patienternas utandningsluft rakt in i sina egna lungor och lät dem hosta på varje frivillig fem gånger. Rosenau rapporterade:
”Var och en av försökspersonerna hade intim kontakt med tio olika patienter under fem minuter. Vi följde dem noga under en vecka men ingen blev sjuk”
Totalt hade 62 frivilliga ingått i de olika experimenten, där de flesta på olika sätt exponerats för spanska sjukan både en, två och tre gånger och dessutom från flera olika bakteriekulturer (hypotesen då var att det var en bakterie som orsakade spanska sjukan).
Dr. McCoy och Dr. DeWayne Richey upprepade sedan dessa experiment på 50 sjömän på en annan ö, Getön utanför San Francisco. Ingen blev sjuk. Rosenau skrev:
”Vi gick in i denna sjukdom med en ganska klar uppfattning om vad som orsakar den och hur den smittar från person till person. Det enda vi lärt oss är att vi inte vet så mycket om den”
Vad orsakade spanska sjukan?
Den enklaste om mest självklara förklaringen är att vi inte har att göra med en sjukdom utan flera. Perioden 1914 – 1918 var bevisligen svår vädermässigt. De flesta var fattiga och levde redan på gränsen till undernäring med allt vad det innebär för tillförseln av livsviktiga näringsämnen. Situationen blev inte bättre av att kriget pågick, handeln mellan länder upphört och att en omfattande ransonering förkom i många länder. När kyla, torka och regn slår till mot en redan skör befolkning, där många i utvecklingsländerna dessutom redan från början har en låg förväntad livslängd, måste vi förvänta oss att svåra sjukdomar bryter ut som leder till dödsfall. Vi ser detta bekräftas också t.o.m. i förhållandevis välmående Sverige.
Vi har sedan detta med själva kriget. En stor del av dem som drabbades deltog i kriget. Här kan vi bara föreställa oss vilka eländiga förhållanden som rådde. Vad händer med en människa som knappt får någon mat, är genomvåt, frusen och där medsoldaterna ligger bredvid med ansiktet söndertrasat? Den fysiska och mentala stressen och utmattningen är svår att riktigt föreställa sig. Här finns i alla fall en grogrund för sjukdomar att växa.
Vi känner till att kemiska stridsmedel som fosgen-, klor- och senapsgas användes. Vi vet dock inte, men kan anta, att man experimenterade med stridsmedel vi inte känner till och kanske aldrig får vetskap om. Är det sannolikt att man skulle erkänna att symptom orsakats av dessa eller istället försöker dölja dem under paraplyet spanska sjukan?
Sedan har vi detta med vacciner. Det är oklart hur det såg ut i Sverige på den fronten men vi vet med säkerhet att USA aldrig någonsin tidigare vaccinerade så många för så många olika sjukdomar. Alla fick en rad vacciner mot sjukdomar man förväntades kunna möta som bl.a. rabies, tyfoidfeber, difteri och smittkoppor. Den amerikanska medicinska forskaren, Eleaonora McBean, skrev:
”Ett vanligt uttryck under kriget var att fler soldater dog av vacciner än av fiendens kulor. Det var inte bara vaccinerna som orsakade sjukdom. Ett flertal giftiga läkemedel gavs också.”
När soldaterna blev sjuka fick de ännu mer vaccin och läkemedel. Rädslan hos allmänheten gjorde att de också lät sig vaccineras. Soldaterna kunde ju föra de smittsamma sjukdomarna med sig hem.
Eleanora McBean levde mitt i den spanska sjukan och beskrev vad hon upplevde hände i USA:
”Min familj kom som en av få familjer helskinnade ur pandemin. Det var panik och alla fick plötsligt de sjukdomar man just vaccinerat sig mot. Endast de familjer som inte vaccinerat sig, klarade sig undan sjukdom.
När den spanska sjukan var som värst höll allting stängt – skolor, affärer och t.o.m. sjukhusen eftersom också sjukvårdspersonalen vaccinerat sig. Ingen var ute på gatorna. Allt låg öde. Mina föräldrar gick från hus till hus för att hjälpa de sjuka så gott de kunde, då det var omöjligt att få tag på en husläkare. Trots åtskilliga veckor i hem och sjukhem fick mina föräldrar aldrig spanska sjukan, inte jag eller mina syskon heller.
Sjukdom var sju gånger så vanligt bland de vaccinerade soldaterna som bland de ovaccinerade civila. En soldat berättade för mig att militärsjukhusen var fulla med patienter som hade barnförlamning och han kunde inte begripa varför vuxna män hade en barnsjukdom? I USA förekom inte denna förlamning hos vuxna förrän efter 1918 då soldaterna kom hem och civilbefolkningen började vaccinera sig.”
Annie Riley Hale, en vaccinkritiker, skrev i sin bok från 1935, The Medical Woodoo:
”Världen har aldrig bevittnat en sådan orgie i vaccinationer som bland soldaterna under första världskriget. Dessa soldater var utvalda för sin goda hälsa och fysiska förmåga. Många hamnade dock inte i skyttegravar där de utsattes för kemiska stridsmedel. Istället dog de eller blev entledigade här hemma (i USA) p.g.a. de sjukdomar de vaccinerats mot.”
Samla olika sjukdomar under ett namn
Det är uppenbart att när vi läser om spanska sjukan man beskriver många olika symptom. Det är allt ifrån feber, hosta, ont i kroppen, blånader på kropp och ansikte, blödningar, lungödem, trötthet, sömnsjuka, m.m. Dessa olika sjukdomar försvann självklart inte – lika lite som influensan plötsligt försvunnit år 2020 bara för att Covid-19 kom. De tidigare sjukdomarna och diagnoserna finns kvar men inordnas under ett paraply.
Dr Herbert Shelton menade att det fanns fler fall av påssjuka, tyfoidfeber, sömnsjuka och vanliga förkylningar än influensa och att många soldater hade just de sjukdomar man fått vaccin mot men att de hamnade under samlingsnamnet – spanska sjukan.
Elektricitet
En mindre känd orsak till de symptom många uppvisade under förta världskriget och spanska sjukan skulle kunna vara elektricitet. Det kan ensamt eller i samverkan med andra faktorer haft stor betydelse. Arthur Firstenberg lägger fram bra argument för det i sin utmärkta bok The Invisible Rainbow, något Fria Sidor återkommer till i senare inlägg.
Kort handlar den om att allt levande har elektrisk laddning och att människan sedan urminnes tider anpassat sig till den naturligt förekommande elektriciteten. Det förekommer naturliga skiftningar i atmosfärens laddning till följd av t.ex. vädret, solens aktivitet och annan kosmisk påverkan vilket många känner av. Sedan elektricitetens intåg i mitten på 1800-talet har utvecklingen skenat och vi omger oss nu med betydligt högre elektrisk laddning än tidigare, vilket får allt fler att påverkas negativt.
Firstenberg kopplar, övertygande, olika epidemier och symptom till utrullningen av elektricitet. Inför första världskriget gjorde kraftfulla telegrafstationer sitt intåg. Dessa nya telegrafer fanns överallt, stationära på öar i Atlanten, på fartyg, i mobila förband, i skyttegravar, o.s.v. De fanns i USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Firstenberg visar i sin bok att symptom som klassificerades som spanska sjukan uppstod allra först just där dessa kraftfulla telegrafstationer fanns.
Särskilt intressant är kopplingen till blödningar som var ett vanligt symptom. Elektriciteten påverkar elektroner i röda blodkroppars ytskikt som hjälper till vid syresättning. När blodkropparna utsätts för kraftig exponering har blodet svårare att koagulera, vilket stämmer överens med många av de rapporterade symptom, främst hos soldaterna. Blödningar var betydligt vanligare bland soldater än hos civilbefolkningen.
Anmärkningsvärt är att radarn kom 40 år senare och samtidigt som influensan Asiaten, år 1958 och de militära satelliterna tio år senare, år 1968, samtidigt som Hong-Kong influensan. Det är en händelse som ser ut som en tanke att corona kommer exakt samtidigt som utrullningen av 5G och tusentals nya satelliter skickas i låg omloppsbana runt jorden för att ge oss 5G överallt.
Slutsats
De flesta som dog fanns i fattiga länder, 30 av 35 miljoner. I Sverige var det fattiga i de glest befolkade norra delarna av Sverige som drabbades värst. Södra Sverige och tätorterna klarade sig förhållandevis bra. Hungersnöden till följd av ransonering och de svåra väderförhållandena gjorde att många inte fick i sig tillräckligt med mat och definitivt inte en tillräckligt näringsrik sådan.
Det var förmodligen inte som man påstår en sjukdom som drabbade alla lika – hög som låg. Endast tre mer kända personer finns omnämnda som döda i spanska sjukan, där prins Erik är den mest kända och dog, endast 29 år gammal.
Spanska sjukan följde precis som influensan och corona årstiderna. Den tog paus tre gånger, varav två under sommarhalvåret för att reaktiveras under vinterhalvåret. Den uppvisade också samma, närmast mystiska, egenskaper som influensan att kunna sprida sig till alla hörn på jorden och drabba alla samtidigt. Detta i en tid, 1918, då människor var betydligt mindre mobila.
De många och plötsliga dödsfallen måste sättas i perspektiv. I Sverige klarade sig 98 procent av den fjärdedel som uppskattas ha smittats. Totalt 35 tusen av 5,8 miljoner dog, eller 0,6 procent av befolkningen.
Någon överdödlighet fanns inte, även om just 1918 visar en topp. Denna kompenseras av betydligt lägre dödlighet åren 1920 till 1922. Detta syns tydligt i statistiken både i Sverige och i USA.
Det är högst troligt att de fruktansvärda förhållandena som rådde under kriget, där det utspelade sig, tillsammans med olika kemiska stridsmedel, officiellt erkända eller dolda för oss, orsakade eller bidrog till några av de symptom man dokumenterat.
I USA talar en hel del för att många av de symptom man rapporterade om faktiskt hade sin orsak i den omfattande vaccinering och medicinering man där genomförde. Aldrig tidigare hade så många vaccinerats så många gånger för så många olika sjukdomar. Resultatet av denna massvaccinering visade sig inte bara hos befolkningen i USA utan också bland soldaterna vid krigsfronten.
En intressant orsak som, ensamt eller i samverkan med annat, kan ha orsakat många av de symptom där man rapporterat om blödningar kan ha sin grund i den kraftigt ökade användningen av telegrafi som rullades ut på bred front i samband med kriget. Den kraftigt ökade elektriska laddningen som följde av den kan ha påverkat blodets förmåga till koagulering då elektroner i ytskiktet på de röda blodkropparna påverkas.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att coronaåret 2020 sammanfaller exakt med utrullningen av 5G, både vad gäller basstationer och alla tusentals satelliter man nu skickar upp i låg omloppsbana runt jorden.
Oavsett vad vi tror har förhoppningsvis detta inlägg visat att spanska sjukan är något mer än vad vi kan tro vid en första anblick.
Stort tack för att du tagit dig igenom texten och läser Fria Sidor!
