Fria Sidor har skrivit om corona och den vansinniga responsen till sjukdomen, inte minst vad gäller nedstängningar och krav på massvaccination. Det är nu dags att gå vidare för att gräva djupare i de mer grundläggande frågorna om virus och smittsamma sjukdomar. Detta inlägg blir ett första avstamp. I de kommande inläggen dyker vi ner i detaljerna.
Vetenskap genom konsensus
Idag finns ingen objektiv vetenskap och kanske har den aldrig funnits? Vi har fått lära oss att forskare sitter på sin kammare och funderar, bilden av en egensinnig forskare med buskigt hår kommer på näthinnan. Dessa genier upptäcker sedan något som tar alla med häpnad och förändrar världen. Tyvärr fungerar det ytterst sällan så.
Det är i verkligheten precis tvärtom. Den samlade forskarvärlden tillsammans med myndigheter och företag ger pengar och anslag till de forskare som håller sig inom den agenda man önskar driva. De som har en annan uppfattning får inga anslag, blir aldrig befordrade och attackeras.
Genom systemet med peer review (kollegial granskning) cementeras den rådande uppfattningen. När ett arbete ska granskas av andra forskare inom samma område kommer dessa aldrig erkänna att de har fel. Därför kan de forskare som går utanför konsensus heller aldrig få sin forskning publicerad i de stora etablerade forskningspublikationerna.
Vissa forskare, som vi kommer att se, är svåra att komma åt. Det är ofta nobelpristagare eller andra högt ansedda forskare som inte sällan har sin karriär bakom sig. De finns många men du får aldrig läsa om dem i etablerad media och deras tankar publiceras, om alls, enbart i små publikationer. Ingen ställer heller upp för kollegial granskning (peer review) eftersom man inte vågar förknippas med något som ligger utanför konsensus. De som befinner sig mitt i karriären och är beroende av anslag för sin utkomst väljer, i princip, undantagslöst att inrätta sig i ledet. Alla vet vad som väntar den som vågar ha egna tankar och idéer.
När och om du har intresse att följa med och läsa de kommande inläggen så ha ständigt i minnet att när du hör att någonting är fastställt och är så självklart att det inte ens behöver diskuteras, att det ofta inte är vetenskapligt bevisat – endast fastställt genom konsensus.
En jämförelse
Detta med konsensusvetenskap är centralt för att förstå det bedrägeri som länge pågått inom det medicinska området. Vi kan titta på två andra områden för att inse hur det går till.
Inom klimatfrågan är koldioxidens skadlighet för mänskligheten redan avgjord, men hur? Har det skett genom stringent vetenskap där man vänt på varje sten och hårt kritiserat varandras teorier? Svaret är nej. Det som skett är att makthavarna bestämt att det ska vara så – sedan har man med enorma pengar gynnat de studier som på olika sätt underblåser agendan.
Det finns på universitet eller andra institutioner inte många som får pengar att forska med annan utgångspunkt än att koldioxiden är farlig för mänskligheten. När så ändå undantagsvis sker och då ofta genom privata initiativ, förtigs den helt i etablerade medier.
Hållbarhet är en annan sådan fråga. Hundratals miljarder satsas varje år på området. Ingen vetenskap används dock för att bestämma vad som är hållbart. Många vill eller tvingas att vara med på hållbarhetståget men få ställer frågor. Någon annan, ingen vet riktigt vem, har bestämt vad som är hållbart eller inte och alla andra följer bara efter.
Problemet är att vetenskap inte är konsensus. Vetenskap handlar om sanningssökande men sanningen stryker alltid på foten i konkurrens med intressen. När intressena vinner över sanningen blir vetenskap blott en illusion, en rökridå som istället döljer sanningen för allmänheten. Tänk på det när du läser vidare.
Kary Mullis
Låt oss börja denna granskning av det medicinska området med att titta på en, för etablissemanget oantastlig forskare, som valde att stå utanför konsensus och kräva vetenskapliga bevis – 1993 års nobelpristagare, Kary Mullis. Genom att i vårt sökande kroka i en person som anses stå bakom en av 1900-talets viktigaste uppfinningar inom biokemi, PCR-testet, vet vi att vi har en person med djupa kunskaper som vi inte bara kan avfärda som en obskyr konspirationsteoretiker. Det är en utmärkt början.
Kary Mullis (1948 – 2019) avled i lunginflammation strax innan corona bröt ut. Det var en lika märklig som viktig omständighet för agendasättarna. PCR-testet är helt avgörande för att driva corona-agendan, utan det ingen pandemi. Han var en stark motståndare till att PCR-testet användes för att befästa HIV är bakom AIDS narrativet och hade, med största sannolikhet, varit en högljudd motståndare att det hade använts för att fastställa sambandet mellan Sars-Cov-2 och Covod-19. Tyvärr, för mänskligheten, försvann denna röst just innan coronahysterin sjösattes.
Låt oss backa bandet
Året var 1988 och Kary Mullis hade anställts för sin expertkunskap om PCR som nu skulle kunna användas för att identifiera det nya viruset – HIV. Detta virus ansågs ligga bakom de sjukdomar som sedan kom att rymmas inom samlingsbegreppet AIDS, där ett tjugotal redan tidigare kända sjukdomar kom att ingå.
Innan arbetet kunde påbörjas önskade Mullis ta reda på mer om vilken vetenskaplig forskning som bevisade sambandet mellan HIV och AIDS. Till hans förvåning kom inget fram i de sökningar han gjorde. Eftersom han inte hittade en enda referens beslöt han sig för att fråga forskare på de vetenskapskonferenser som regelbundet hölls.
Åren gick och så även dessa möten. Inte på ett enda kunde Mullis få svar på sin fråga. Till slut lyckades han få tag på den bästa att fråga, Dr. Luc Montagnier, som 2008 fick Nobelpriset för sin upptäckt av HIV-viruset.
Montagnier svarade att Mullis kanske skulle kunna citera CDC, Centers for Disease Control. Mullis var dock inte nöjd med svaret eftersom inget i deras material kunde svara på frågan om HIV verkligen orsakade det man kallade AIDS. När Mullis bad om den vetenskapliga rapport som först bevisade detta samband, gick Montagnier iväg. Han svarade inte på frågan.
Kary Mullis fortsatte att gräva och upptäckte till sin förvåning att det helt enkelt inte fanns några sådana bevis. Ingen hade bevisat att HIV orsakade AIDS. Detta trots att en hel värld tror att det är på det sättet.
Mullis blev ännu mer perplex när han insåg att läkare uppmanats att ge ett läkemedel, AZT, till alla som diagnostiserats med HIV, trots att de inte uppvisade några symptom. Detta läkemedel var ett cellgift som inte sällan dödade patienterna genom hindrad celldelning.
Kary Mullis fick aldrig något svar på sina frågor, vilket fick honom att utveckla en djup skepsis till och kritisk mot den medicinska forskarvärlden inom området. (se video)
PCR-test
PCR-test är en teknik för att kopiera ytterst små delar av en DNA-sekvens. Genom kopiering skapas tillräckligt många kopior för att kunna göra analys av den. Till skillnad mot vad man vill ge sken av är det inte likhetstecken mellan att, genom PCR-test, bekräfta delar av en DNA-sträng och att fastställa att någon har blivit sjuk av denna sträng. Det är denna koppling som är så vansklig och förrädisk. Delar av en DNA-sträng kan finnas eller inte, i både sjuka och friska, utan att för den skull bevisa att den också orsakar en sjukdom.
Det här är lika viktigt att förstå som att vetenskap idag är konsensus.
Mullis skrev:
”Jag kan inte hitta en enda virolog som kan ge mig en referens som visar att HIV är den troliga orsaken till AIDS…om du frågar dem får du inget svar, bara ilska. Hur är det ens möjligt att ett inaktivt virus skulle kunna orsaka AIDS? Inom biokemin krävs att varje biokemisk rektion är en konsekvens av en annan likvärdig påverkan. Hur skulle ett virus som finns i sådan liten mängd att den kräver att kopieras miljarder gånger för att kunna observeras ge upphov till dödliga biokemiska ”reaktioner” som dödar AIDS-patienter?”
Mullis var bara en av flera nobelpristagare som ifrågasatte om HIV orsakade AIDS. Han menade att det fanns så mycket forskning om HIV och så många som höll på med det att ingen längre vågade ställa frågan om ett samband mellan HIV och AIDS fanns, eftersom de då inte längre skulle ha något jobb att gå till.
Han poängterade att det enda man letar efter med PCR-tester är vissa markörer, delar av en DNA-sträng, som man påstår är de som orsakar sjukdomen men att det helt saknas bevis för att det är så i verkligheten. Mullis var djupt kritiskt till de utmålade skräckscenarierna som, på den tiden, på fullt allvar förutspådde att alla på planeten till slut skulle få HIV – i själva verket var det dessa tester med positivt resultat som, enligt Kary Mullis, gav intrycket av en exponentiell ökning. Till skillnad från idag var ett positivt HIV-test på den tiden nära nog en dödsdom. Mänskligheten var så rädd för detta HIV-virus att de som testat positivt sattes i karantän och omedelbart rekommenderades giftiga läkemedel som de sedan inte sällan dog av.
Intressant är att det är en person, Dr. Anthony Fauci, som vi känner till som ledande att driva på coronanarrativet som också var central för att underblåsa HIV-AIDS hysterin.
Fria Sidor kommer att återkomma i ämnet HIV, ovanstående är bara att skrapa på ytan, men kan redan nu säga att det är ett bedrägeri som är lika oförlåtligt som det man nu gör med corona. Det är lika vidrigt det man gjorde mot dem som tvingades ta dessa cellgifter, trots att de många gånger var helt friska, som man tvingar på äldre respiratorer och kör ner en slang i halsen på dem, där nästan alla dör – en praxis som gav hundratusentals kronor i bonus till de sjukhus i USA som gjorde det år 2020.
Det är centralt att förstå att ingen, då eller nu, ifrågasätter att någon är sjuk. Det som gällde för HIV när det kom runt 1990-talet gäller likväl för corona idag. Människor blir sjuka, men är det bevisat att det är ett speciellt virus som är orsaken? I så fall var är bevisen?
Du tror förmodligen inte det är sant men dagens medicinska konsensus är att några bevis, utöver att något är uppenbart smittsamt, inte behövs. Robert Kochs berömda postulat, trots att de är den enda metod att bevisa ett samband, är idag förpassad till historiens sophög och anses allmänt vara obsolet. Utan bevis går det att påstå vad som helst.
Kary Mullis menade att det bästa sättet att bli av med AIDS är att sluta ge pengar till forskningen om det. Mullis säger att han en gång trodde att det fanns en samling kloka forskare i toppen men att han nu anser att så inte är fallet. De som har dessa fina titlar och positioner är där för att de är lojala mot systemet inte för att de vet mer än någon annan. Lojalitet till konsensus är inte vetenskap – det är ohederlighet och inte förenligt varken med sanningssökande eller nyfikenhet.
Han var också djupt kritisk till klimatvetenskapen som han ansåg bestod av en samling skojare som inte hade minsta bevis för koldioxidens effekter på klimatet. Detta stärker hans trovärdighet ytterligare enligt Fria Sidor.
Slutsatser
Vi ser att vetenskap idag sker genom konsensus, inte bevis. Eftersom det sker inom det medicinska området som direkt påverkar vår hälsa finns synnerliga skäl att ifrågasätta, på vetenskaplig grund, det denna konsensus påstår. Inom inget annat område är det därför lika viktigt att tänka själv – det kan vara en fråga om liv och död för dig som enskild individ.
Vi ser också att inom det mest känsliga området, frågan om HIV, som idag ingen vågar ifrågasätta att en av 1900-talets högst ansedda forskare inte alls höll med om den konsensus som ganska snabbt växte fram men utan att vara baserat på vetenskap – utan konsensus.
I nästa inlägg ska HIV och AIDS avhandlas i detalj. Du kommer då att förstå varför Mullis hade rätt och tydligt se paralleller till det som händer idag med Sars-Cov-2, viruset, och dess påstådda koppling till Covid-19. Metoderna att lura oss då liknar i hög grad de som används idag.
