En favorit som hatas i amerikanska medier är den libanesiska muslimska militären och den politiska organisationen Hizbollah. De har länge utpekats som terrorister av Israel, USA och EU. På Google får man hundratusentals träffar som utpekar dem som terrorister. Fria Sidor ska i detta inlägg granska varför libanesiska Hizbollah överhuvudtaget finns. Det visar sig att, när vi skrapar på ytan, så framträder en bild som mer liknar ett självförsvar, mot Israels strävan att komma åt vattnet i Litanifloden, än enbart ”terrorism”. Läs detta inlägg om du bättre vill förstå vad som verkligen kan ligga bakom det som utspelar sig i regionen.
Israels ockupation av Gaza och Västbanken
Israel ockuperade Gaza och Västbanken 1969. En viktig anledning var att man behövde vattnet. Israel är ett torrt land med stora behov av färskvatten. Man får 1/3 av sitt vatten från Genesaretsjön men lika mycket från de ockuperade områdena. Genom de illegala bosättningarna tömmer man dessa vattenreserver och ger dem till israeler på ursprungsbefolkningens bekostnad. De israeliska bosättarna får inte bara sig tilldelat åtta ggr så mycket vatten som ursprungsbefolkningen, Israel prioriterar bosättarna vid vattenbrist.
Något underhåll på de vattenledningar som går till ursprungliga Palestinska byar görs inte heller vilket leder till stor vattenbrist för ursprungsbefolkningen. 100000 israeliska bosättare får lika mycket vatten som 1 miljon palestinier som dessutom får betala 15 ggr så mycket för sitt vatten. De israeliska bosättarna har trädgårdar som ska bevattnas och swimmingpools, medan många palestinska byar har vattenbrist.
Ariel Sharon, Israels premiärminister, erkände öppet att kriget 1967 var ett krig för vatten. När Israel sedan drog sig tillbaka från delar av Gaza var det enbart p.g.a. att vattnet där blivit för salt. Det lönande sig inte längre för Israel att ockupera området och gav det då tillbaka, i en ”generös” gest, till dess ursprungsbefolkning som, enligt två amerikanska forskare, snart kommer att vara tvungna att helt upphöra med jordbruk p.g.a. brist på vatten.
Israels krav på säkra zoner i västbanken ger dem möjlighet att komma åt mer vatten där. De tidigare gränsdragningarna gäller inte längre utan gränsen sicksackar nu så att upp till 95% av vattnet är tillgängligt för Israel. Det kommer förr eller senare ändå inte räcka. Det är här Libanon och Hizbollah kommer in i bilden.
Litanifloden
Litanifloden förser hela södra Libanon med vatten. Floden passerar genom tunnlar, lager av vattenväxter och används för bevattning av områden söder om Beirut. Utnyttjande av den vattenkraft som floden ger är också avgörande för Libanons industri- och jordbruksutveckling. Floden ger inte bara mycket vatten, det har dessutom låg salthalt.
Skulle Israel får sin vilja igenom kan floden förse landet med 40% av dess vattenbehov. Tillgång till flodens södra del skulle inte bara ge Israel det vatten det så desperat behöver utan också hjälpa till att återställa de övriga vattenreservoarerna, som idag blir för salta p.g.a. överutnyttjande. Den närmaste delen av Litanifloden ligger bara fyra kilometer från Israels gräns. Floden flödar idag mycket nära regioner som Israel kontrollerar.
Planen
Så långt tillbaka som 1905 krävde tidiga sionistiska bosättare öppet att Litanifloden skulle avledas söderut, eftersom det verkade som att Jordaniens vattendrag skulle vara otillräckliga för Israels (Palestinas) framtida behov. Litanifloden föreslogs därför att bli en del av den ”nationella judiska enheten” redan 1919. Detta radikala förslag av den sionistiska fadern Chaim Weizmann och hans stamfränder avvisades av Nationernas Förbund.
Redan innan Israels grundande, 1948, hade David Ben–Gurion, Israels första premiärminister, föreslagit att Litanifloden skulle inkluderas i den kommande judiska staten. Sionisterna föreslog att 7/8 av floden skulle leasas av Israel. År 1945 utfärdades en omfattande plan för regionen där man föreslog att ändra Litaniflodens sträckning mot Jordanien och använda vatten för bevattning längs Jordandalen och centrala Palestina. Naturligtvis genomfördes aldrig detta eftersom araberna inte gick med på det. Ben Gurion sa faktiskt t.o.m. att Litanifloden skulle vara Israels norra gräns.
Moshe Sharett, Israels andra premiärminister citerade Moshe Dayan, Israels militära ledare, i sin dagbok om hur man skulle komma över Litanifloden i Libanon:
”Enligt honom är det enda som är nödvändigt att hitta en hög officer, t.o.m. en major. Vi borde antingen vinna hans hjärta eller köpa honom med pengar för att få honom att gå med på att förklara sig vara den maronitiska (kristna) befolkningens frälsare. Då kommer den israeliska armén in i Libanon, upptar det nödvändiga territoriet och kommer att skapa en kristen regim som kommer att skapa ett förbund med Israel. Området från Litanifloden och söderut kommer att vara helt annekterat till Israel, och allt kommer att vara okej.”
Spänningar i Libanon
När palestinierna till följd av Israels ockupation efter 1967 flydde till Libanon uppstod där en spänning mellan den kristna och muslimska befolkningen. Ledaren för de kristna Maroniterna, Bachir Gemayel, ansågs lojal mot Israel och Menachem Begin, grundare av Likudpartiet, hade förhoppningar att bilda en kristen stat i södra Libanon med hans hjälp. Gemayel avrättades dock så den planen fick skrinläggas. Sydlibanesiska Armén (SLA), också kristna, var sannolikt lojala mot Israel.
Det är kanske inte en märklig omständighet att spår som leder till Mosad just då skapade civilt uppror i landet. Det gick dock inte som Israel tänkt eftersom Syrien dominerade i norr och Hizbollah i söder. Hizbollah, med stöd från Syrien och Iran, lade inget finger emellan och när man orsakade Israel stora förluster, valde Ehud Barack, Israels premiärminister, att dra sig ur inbördeskriget. FN-fredsbevarare styrkor ockuperade södra Libanon istället. Amerika drog sig ur Libanon när en självmordsbombare sprängde en marin kasern i Beirut, oktober 1983, och dödade 241. Visselblåsaren och f.d. Mosad-agenten, Victor Ostrovsky, skrev i sin bok att Israel åtminstone kände till attacken men valde att inte informera USA då man hoppades att den skulle försämra relationerna mellan Libanon och USA. Mycket riktigt drog sig USA ur landet efter attacken.
Hizbollah (”Guds parti”) bildades 1982 som svar på Israels invasion av södra Libanon och de brutala bombardemangen av de muslimska områdena av Beiruts nordliga delar. Israels skäl till detta var att PLO nu fanns i södra Libanon efter att de varit tvungna att lämna Jordanien. Hizbollahs framgång i södra Libanon beror inte bara på att man är de enda som kan stå upp mot Israels försök att lägga området under sig, direkt eller indirekt, utan på att man är populär bland befolkningen. Man krigar inte bara utan gör omfattande hjälpinsatser, sköter skolor och sjukhus, i området.
Cederrevolutionen
År 2005 utlöste Mossad/CIA-komplexet ”Cederrevolutionen” efter att den Libanesiska premiärministern, Rafik Hariri, mördades år 2005. Resultatet blev att Syriens dominans i norr upphörde och landet återförenades. Målet med denna ”färgrevolution” var att ta bort syriskt och iranskt inflytande i Libanon, så att Hizbollah isolerades. Den nya ledningen i Libanon sökte göra större avtryck i de södra delarna och kom därmed att göra Hizbollahs tidigare så viktiga insatser där, delvis överflödiga. Samtidigt gjorde nu Israel nya framstötar, under förevändning att försvara sig mot Hizbollah, för att skapa en ”säkerhetszon” ända upp till Litanifloden.
År 2006 använde Israel förevändningen av ”kidnappade israeliska soldater” för att invadera södra Libanon. Det gick inte heller som man tänkt sig. Visserligen kom den Libanesiska regeringen under tryck att gå med på en ”buffertzon” i utbyte mot att Israel upphörde med sina provokationer men samtidigt skulle detta ha ödelagt stora delar av södra Libanon – utan vattnet skulle södra Libanon vara en öken.
Israel är desperata att få tillgång till Litanifloden men varje försök de gör ökar behovet av Hizbollahs närvaro. Hizbollah har aldrig varit ett hot mot Israel men att inte ha tillgång till Litanifloden är det. Därför är Hizbollah klassade som en terrororganisation av Israel, USA och EU. Försvinner Hizbollah, ligger vägen öppen för Israel att få full tillgång till Litanifloden.
Israels behov av vatten, lär bara bli större i framtiden. Faktum är att Israel har anklagats för att använda tunnlar för att avleda vatten från Litanifloden för eget bruk. Men eftersom det ifrågavarande området är ockuperat av israeliska trupper, kan dessa påståenden inte bevisas. Det faktum att Israel inte tillåter journalister i området måste leda till eftertanke.
Tyst i media
Israels mål att erövra Litaniflodens södra del diskuteras aldrig i massmedia, svenska DN och SvD har inte tagit upp frågan en enda gång, det är inte meningen att du ska få fördjupade kunskaper. Kanske beror det på att de som främst finns till försvar av floden och som fortsätter stå i vägen för Israels förmodade ambitioner är det iransk-syriskt stödda Hizbollah som ju terrorstämplats av både USA och EU.
Här har vi också ett av skälen till att USA är så fanatiska att störta regimerna i Syrien och Iran. USA’s president, Donald Trump, verkar närmast besatt av tanken att dra in USA i krig mot Iran – en nation som inte utgör något hot mot Israel och delar inte ens gräns med landet, än mindre med USA.
När Anwar Sadat skrev under fredsavtalet 1979 sade FN’s generalsekreterare, Boutros Boutros-Ghali, att om det skulle bli ett krig igen var det p.g.a. vatten. Vi kan förvänta oss kaos i området men när dammet har lagt sig, om Israel får som det vill, blir Litanifloden deras.
Slutsats
Bilden är som vanligt betydligt mer komplicerad än vad som framgår i etablerade medier. Tack för att du läser Fria Sidor och fördjupar dina kunskaper.
