Det är oerhört glädjande att det finns de som protesterar mot ett omfattande nytt politiskt bindande avtal rörande migration framtaget av FN. På samma sätt som man vill tvinga in varje land i överstatlighet genom klimatavtal och Agenda 2030 för hållbar utveckling, vill man nu göra samma sak med migration. Tanken är att dessa frågor på sikt ska lyftas bort från det nationella självbestämmandet och istället regleras av detta globala regelverk som självklart bygger på alla människors lika värde och den enda rätta värdegrunden. Vi ska inte längre kunna påverka genom att rösta utan istället ska de politiskt valda representanterna förhandla åt oss. Vi har allt för länge sett hur det fungerar med den s.k. representativa demokratin. Protester mot detta avtal borde komma från många håll men i Sverige har det varit tyst. Det är tyst från etablerade medier, det är tyst från våra riksdagspartier och det är tyst från Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt hade rätt när han skrev boken ”Det sovande folket” – det svenska folket sover gott fortfarande. Motståndet har funnits på alternativa medier och under söndagen 2 december 2018 hölls ett protestmöte mot det överstatliga avtalet. Initiativet till protesterna har kommit från en grupp som kallar sig Stockholmare för ett suveränt Sverige. Det är en partipolitiskt obunden grupp som leds av Håkan Bergmark från partiet Populisterna. Uppslutningen på Myntorget den andra december var förvånansvärt god och deltagarna fick lyssna på prominenta talare som Katerina Janouch, Jan Tullberg, Lennart Matikainen, m.fl. Man har även tagit fram ett flygblad som man uppmanar alla att dela ut fram till den 10 december 2018 då avtalet ska antas av den svenska riksdagen. Fria Sidor har inte satt sig i frågan så noga men tänkte göra det i detta inlägg.
Bakgrund
År 2002 identifierade FN:s Generalsekreterare Kofi Annan migration som en viktig fråga för det internationella samfundet. Han tillsatte en grupp under ledning av Michael Doyle, Columbia University, som kom ut med ”Doyle Report” 2002. Rapporten konstaterade att det inte fanns något brett mandat inom FN som på en högre, koordinerad, nivå som kunde möta de internationella utmaningarna vad gäller migrationen. Doyle rekommenderade att inrätta en särskild kommission med ansvar för migrationsfrågorna.
Generalsekreterare Kofi Annan tillfrågade då Schweiz och Sverige att bistå att sätta upp en sådan med namnet Global Commission for International Migration (GCIM). Mandatet var att ta fram ett koordinerat, globalt och sammanhängande svar på den internationella migrationen. Kommissionen hade två ordföranden, Jan Karlsson f.d. migrationsminister och Mamphela Ramphele, Världsbanken, Sydafrika och 19 deltagare från länder som var mottagare, transitländer och ursprungsländer för migration.
Någon tydlig slutsats kom man inte fram till vad gäller inrättandet av en enda gemensam organisation inom FN utan man rekommenderade istället ökat samarbete. 2003 beslutades i resolution 58/208 FN att inför nästa möte 2006 förbereda ett antal högnivådialoger (HLD) rörande större rörelser av migranter.
Den första högnivådialogen hölls 2006. Den fokuserade på migration och utveckling. Tanken var att koppla samma dessa och att fokusera på de positiva aspekterna för utveckling av migration. Mötet hade en rapport från FN:s Generalsekreterare, Kofi Annan, Ghana, som grund.
I rapporten betonas att
”Migration som hanteras på ett ansvarsfullt och genomtänkt sätt är en chans till ekonomisk utveckling, såväl för enskilda individer som för länder. Därför uppmanas länderna att se över sin migrationspolitik och öppna upp gränserna mer….Invandrarna måste integreras och snabbt komma in på arbetsmarknaden och all diskriminering måste upphöra….Migration som hanteras rätt är positivt. Migranterna skickar hem pengar, de samlar på sig kunskap och flyttar sedan hem och arbetskraftsbristen i de utvecklade länderna kan fyllas med kompetens från invandrare.”
Under ledning av Kofi Annans specielle representant för Migration och utveckling, Peter Sutherland, Goldman Sachs, grundades Global Forum on Migration and Development (GFMD). Det var ett, på pappret, informellt, icke-bindande forum för stater att diskutera migration men med det underliggande syftet att det skulle, på sikt, leda fram till mer överstatliga och bindande åtaganden. Samma år involverades också 15 andra organ inom FN att samverka under detta paraply.
2008 antogs ytterligare en resolution, 63/225 som syftade till att identifiera konkreta åtgärder, på alla nivåer, för att stärka de positiva aspekterna av internationell migration. Ytterligare fyra mindre möten med olika temans hölls fram till 2013 då det var dags för nästa HLD under temat ”Making Migration Work”. Där uppmanades länderna bl.a. att:
-anta och implementera olika internationella deklarationer för migranter
-arbeta för och skydda migranternas mänskliga rättigheter
-minska kostnaden och hindren för arbetskraftsmigration
-arbeta mot diskriminering, främlingsfientlighet och intolerans mot flyktingar
Sverige tog 2013 över ordförandeskapet för GFMD och den svenska regeringen skriver:
”Sverige var en av initiativtagarna till den globala kommissionen om internationell migration (GCIM) som startade 2003 och bidrog aktivt till högnivådialogen om migration och utveckling i FN:s generalförsamling 2006. Sverige har även från början ingått i styrgruppen för det Globala forumet för migration och utveckling (GFMD)….vi ska använda vårt ordförandeskap till att frigöra potentialen i migration under temat ”Frigöra migrationens potential för inkluderande utveckling”.
Skriften är framtagen av Alliansregeringen och underskriven av migrationsminister Tobias Billström och biståndsminister Gunilla Carlsson.
2016 hölls ett möte på hög nivå i New York om flyktingar och migration. Där skrev 193 länder på en plan för att hantera stora rörelser av migranter och asylsökanden som kallas New York Declaration. Detta var ett första steg där man kom överens om vissa universella principer. Dessa var:
-Skydda alla migranters och asylsökandes rättigheter
-Se till att de så snabbt så möjligt får utbildning
-Stötta de länder som räddar, tar emot och ger uppehåll till asylsökanden och migranter
-Arbeta mot att sätta barn i förvar under asylutredning
-I starka ordalag fördöma främlingsfientlighet och stöda globala kampanjer att motverka det
-Stärka de positiva bidrag migration medför
-Hitta nya hem åt alla som är flyktingar enligt UNHCR
Men viktigast av allt var att man åtog sig att arbeta för ett överstatligt ramverk för att stärka asylsökandes och migranters rättigheter samt att påbörja förhandlingar om ett avtal, det vi nu ser. Målet var att ha ett avtal klart 2018 vilket är på pricken det som nu sker.
Med på detta möte 2016 var representanter på högsta nivå från de flesta länder.
Några av talarna var:
President Sauli Niinistö, Finland, statsminister Lars Lokke Rasmussen, Danmark, premiärminister Shinzo Abe Japan, premiärminister Justin Tradeau, Kanada, vice statminister Isabella Lövin, Sverige, statsminister Erna Solberg, Norge, etc.
Tack vare duktiga svenska nationalister har den engelska texten översatts till svenska.
För det första är detta ett politiskt bindande dokument. När Sverige skriver under betyder det att vi förbinder oss att arbeta för det som står i resolutionen och på sikt göra det till svensk lag. Det är själva syftet med den. För det andra skriver FN att avtalet ”Global Compact” är en milstolpe i den internationella samverkan om migration och att det hör samman med FN:s Agenda 2030. För det tredje skriver man under på åsikten att migration genom historien är en källa till välstånd, innovation och hållbar utveckling. För det fjärde, att migrationen inte kan lösas av enskilda länder utan genom internationellt samarbete. För det femte, att belysa migrationens positiva effekter och att ordnad migration fungerar.
Man listar 23 mål för en ordnad och säker migration.
Fria Sidor tycker det är svårt att få en uppfattning om avtalet. Det är så många meningar som är svårt att veta vad de betyder. Det är ett avtal som likt vackra ord som mänskliga rättigheter och värdegrund kommer att tolkas och användas emot ursprungsbefolkningarna i varje västland – det är det enda som är säkert, lika säkert som att våra folkvalda politiker struntar i svenska folket. Totalt och fullständigt. Hela syftet med avtalet är att binda upp alla västländer som skriver under att
a) på alla sätt välkomna och stärka migranters och asylsökandes rätt att söka sig till våra länder och
b) att när de är här skydda deras rättigheter att få stanna och integreras
Det Sverige behöver nu är rakt motsatt politik. Det är en skam att Sverige är så pådrivande i denna fråga. Fria Sidor noterar att inget parti i riksdagen kraftfullt protesterat mot detta avtal och att Sverigedemokraterna avböjt att delta i demonstrationer mot det. Inget nytt under solen med andra ord. Förutom hoppet att det, trots allt, finns några som gör något och att fler än 500 trotsade regnrusket för att visa sitt missnöje.
Österrike, Australien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Ungern, Italien, Israel, USA, Polen, Slovakien och Schweiz kommer inte närvara i Marocko för att skriva under avtalet.
AfD i Tyskland har proteterat liksom Sannfinnländarna. Fler länder har inte bestämt sig ännu.
Enligt uppgift ska ett nytt protestmöte mot avtalet hållas 16:00-17:00 lördagen den åttonde december 2018. Eventuellt är något också planerat till söndag den nionde december 2018. Fria Sidor vill tacka alla som engagerat och engagerar sig i denna fråga.
