Det har aldrig varit enkelt att definiera vad ett folk är. Extra svårt är det att definiera judarna eftersom man för 3000 år sedan bara befolkade en liten del av det land vi idag kallar Israel och kördes ut från Jerusalem av romarna 70 år e.v.t. och sedan 135 e.v.t. utvisades ur Rom. De har sedan levt i den s.k. diasporan runt om i världen och beblandat sig med lokalbefolkningen i olika grad. Inom judendomen har det funnits olika falanger men det är uppenbart att de som ser judarna som ett folk, separerat från andra, har avgått med segern.
De flesta tänker på judar som en religiös grupp. De judiska ledarna ser annorlunda på saken och definierar sig främst som en etnisk grupp. Benjamin Netanyahu, Israels Premiärminister, har sagt följande:
”Om inte Israel hade skapats efter andra världskriget är jag säker på att den judiska rasen inte skulle ha överlevt”.
Han fortsatte sitt tal som var riktat till judar i Kalifornien:
”Ni måste stärka ert engagemang för Israel. Ni måste stå upp för judar. Vi måste vara stolta över vårt förflutna och säkra på vår framtid”.
Theodor Herzl, en av grundarna till Sionismen, skrev redan 1896 i sin bok ”Judestaten” att ”judar är ett folk, med intressen avskilda från icke-judar”. Det är därför ingen slump att Israeliska politiker regelbundet talar om det judiska folket.
Judiska ledare uttrycker därför oro över att judar gifter sig med icke-judar, något som judiska lobbyn anser vara rasistiskt så fort det gäller andra än judar. Charles S. Liebman, Professor, har sagt att ”äktenskap över etniska gränser bryter mot det mest grundläggande inom judendomen och riskerar det judiska folkets överlevnad”.
Det är officiell Israelisk politik att tillåta judar från hela världen att bosätta sig i landet men att samtidig förbjuda bosättning av icke-judar som fötts på den mark som idag kallas Israel, då kallat Palestina.
