100 år med Bolsjevismen

Rabbinen och sionistledaren i USA, med smeknamnet ”den röda rabbinen”, Stephen Samuel Wise (Weisz 1874-1949) var son och sonson till två ungerska rabbiner. Det var Stephens morfar, Móric Farkasházi-Fischer, som gav pengar till sin styvson Aron Weisz för resan över till USA 1882. Stephen Wise kom att bli instrumental för den organiserade judenheten i USA under första världskriget. Han tillhörde President Wilsons inre cirkel och var central för tillkomsten av Balfourdeklarationen som var det första steget för ett hem åt judarna i Palestina. Han var sedan i Versailles, 1818-1819, som en del av den sionistiska delegationen och president för den Judiska Världskongressen, perioden 1936 till 1949. Skälet att han kallades ”den röda rabbinen” var hans starka stöd till kommunismen och dess starka framväxt under 1920- och 1930-talet. Stephen Wise var ledande i att den internationella judenheten förklarade krig och bojkott mot Tyskland 1933 och stod Franklin D. Roosevelt nära. Från sin position agiterade han ständigt för att USA skulle gå in i konflikten med Tyskland och för hård bestraffning av Tyskland efter andra världskriget. Han ägnade 40 år av sitt liv att pressa på för den judiska agendan, hetsa USA in i andra världskriget och för att etablera Israel. Trots allt detta är han kanske mest intressant för oss idag för att ha svarat på en fråga om kommunismen att: ”Några kallar det kommunism – jag kallar det judaism”. Ska vi ta rabbinen på orden, vilket vi bör göra, betyder det att vi de senaste 100 åren inte bara levt i Bolsjevismens århundrade, utan också judenhetens.

Kommunismen och judenheten

Rabbinen Stephen Wise pekar på det uppenbara – den ryska revolutionen var helt och hållet en judisk historia. Den finansierades, planerades och genomfördes av judar. Den internationella judenheten stödde kommunismen eftersom den helt och hållet låg bakom den. Det var därför den hade (och har) så stort stöd i USA. Alexander Solzjenitsyn, 1970 års nobelpristagare i litteratur, menade att det var samma internationella grupp som utfört folkmordet i Ryssland som kontrollerar alla medier. Det är också därför vi, enligt honom, inte heller får höra talas om det som hände i etablerade medier.

Den 4 April 1919 skrev Judisk Krönika:

“Det ligger mycket i det faktum att Bolsjevismen självt, i det faktum att så många judar är bolsjeviker, i det faktum att Bolsjevismens ideal på så många punkter är förenliga med de finaste judiska idealen.”

Winston Churchill skrev 1920 i Sunday Herald:

“Med Lenin som noterbart undantag, var majoriteten av ledarna judar. Vad mer är, den huvudsakliga inspirationen och den drivande kraften kommer från judiska ledare.”

Självklart var kommunismen grundad av judar som Karl Marx (Moses Mordecai Levi), son till Hirschel ha-Levi Marx och sonson till överrabbin i Köln tillsammans med juden, kommunisten och sionisten Moses Hess. När den ryska Tsaren störtades 1917 leddes kuppen av kommissarie Trotskij (Lev Bronstein) som arbetade i exil i New York på den jiddisch-språkiga tidningen, Novy Mir.

Krigskorrespondenten för The Times i Moskva, Robert Wilton, rapporterade om det stora judiska inslaget i en bok på franska. För detta blev han utfryst i pressen och dog fem år senare 1925, utblottad. Han rapporterade bl.a. Följande:

Centralkommittén

Judar: Bronstein (Trotskij), Apfelbaum (Zinovief), Lourie (Larine), Ouritski, Volodarski, Rosenfeldt (Kamanef), Smidovitj, Sverdlof (Yankel), Nakhamkes (Steklof), Ulyanov (Lenin).

Icke-judar: Krylenko och Lounatcharski.

Folkkommissariernas råd

Judar: Lourie (Larine), Schlichter, Bronstein (Trotskij), Lander, Kauffman, V. Schmidt, E. Lelina (Knigissen), Spitzberg, Apfelbaum (Zinovief), Anvelt, Isidore Goukovski, Volodarski, Ouritski, I. Steinberg, Fenigstein, Savitch, Zaslovski och Ulyanov (Lenin).

Icke-judar: Tchitcherine, Djugashvili (Stalin), Protian och Lounatcharsky.

Exekutiva centralkommittén

Judar: Sverdlov, Babtchinski, Weinberg, Gailiss, Ganzburg, Danichevski, Sachs, Scheinmann, Erdling, Landauer, Linder, Dimanstein, Ermann, Joffe, Karkline, Knigissen, Rosenfeldt (Kamenef), Apfelbaum (Zinovief), Krassikof Sachs, Kaprik, Ulyanov (Lenin), Latsis, Lander, Roudzoutas, Rosine, Smidovitj, Nakhamkes (Steklof), Sosnovski, Skrytnik, Bronstein (Trotskij), Teodorovitch, Ouritski, Feldmann, Froumkine, Karaim, Scheikmann, Rosental, Rose, Sobelson (Radek), Sclichter, Schikolini, Chklianski och Levine (Pravdine).

Icke-judar: Achkinazi, Karakhane, Avanessof, Bruno, Bukharin, Starck, Wolach, Encukidze, Krylenko, Lounatcharski, Peterson, Kaoul, Peters, Stoutchka, Terian, Telechkine, Souriupa, och Tchavtchevadze.

Extraordinära kommissionen i Moskva

Judar: Chklovski, Kheifiss, Zeistine, Razmirovitj, Kronberg, Khaikina, Schaumann, Leontovitj, Jacob Goldine, Glaperstein, Kniggisen, Schillenkuss, Rivkine, Delafabre, Tsitkine, Roskirovitj, G. Sverdlof, Biesenski, Blioumkine, I. Model, Routenberg, Pines, Sachs och Liebert.

Icke-judar: Janson, Daybol, Deylkenen, Dzerjinski, Peters, Karlson, Latzis, Antonof, Alexandrevitch, Saissoune, Vogel och Zakiss.

En rapport som skickades till den brittiska regeringen 1918 av Mr. Oudendyke, den holländska konsuln i St. Petersburg, skrev:

“Bolsjevismen är organiserad och genomförd av judar.”

Trotskij (Bronstein) och Lenin (Uljanov)

I de amerikanska arkiven kan vi finna ett underrättelsedokument från kapten Montgomery Schuyler:

“Bolsjevismen är och har från början varit ledd och kontrollerad av ryska judar av den läskigaste typen.”

Stalins utrensning

Det skedde en maktkamp inom Bolsjevismen där Stalin kom ut som segrare. Han rensade sedan ut sina fiender. Man har påstått att Stalin var antisemit därför att det var så många judar som rensades ut. En titt på ovanstående listor ger emellertid en annan förklaring. Eftersom det var mest judar i dessa kommittéer var det också de som rensades ut.

Stalin var inte alls antisemit, åtminstone inte förrän sent i livet. Han hade tre fruar och alla var judinnor. Hans tredje fru, Rosa Kaganovitj, var syster till en av världens genom tiderna värsta massmördare, Lazar Kaganovitj. Stalins egen dotter i ett tidigare äktenskap, Svetlana, flydde till USA 1967 och gifte sig sedan med Lazar Kaganovitj son.

Lazar Kaganovitj och Rosa (Stalins syster)

Det judiska inflytandet fortsatte således och efter Stalins död blev det ingen större förändring. Nikita Chrusjtjov, Sovjets premiärminister, anmärkte på en bankett för judiska inbjudna att han själv och Sovjets president, Klementi Voroshilov, samt halva sovjetiska presidiet hade judiska fruar. Nikita Chrusjtjovs egen fru tillhörde släkten Kaganovitj. Leonid Brezjnev hade också en judisk fru och hans barn uppfostrades i judiska traditioner.

Kommunismens stöd från judar i väst

Redan från början hade kommunismen stöd från rika judar i väst. Från början kom stödet från Jacob Schiff, bankiren vars familj bodde i samma hus som Rothschild i Frankfurt. Vår egen Olof Aschberg (Obadja Asch) var en viktig mellanhand ända fram till 1940-talet genom Nya Banken. Han förmedlade pengar till Trotskij och Lenin men stämplade också om guldet som stulits i Ryssland. Andra, för finansieringen, centrala och välkända judar var Armand Hammer som sedan också fick många lukrativa och exklusiva kontrakt med Sovjetunionen.

Hjälpte till att grunda Israel

Lazar Kaganovitj hjälpte till att grunda staten Israel. 1947 meddelade Moskva att man borde dela Palestina i en judisk och en arabisk del. Samtidigt marscherade sionistiska judar i Palestina och sjöng Internationalen. Chaim Weizman, sionistledaren, ville ha vapnen från Tjeckoslovakien. Det var övertagna, tidigare tyska, vapenfabriker som skulle förse Israel med de vapen man behövde för sin terrorism. Den borgerliga regeringen vägrade dock och Stalin beordrade ett övertagande av landet i februari 1948. Redan samma sommar började flygare från Västeuropa, bl.a. Sverige, att smuggla vapen till Israel. I ett hemligt läger utanför Prag utbildades israeliska piloter av amerikanska instruktörer. Så mycket för Stalins antisemitism.

Kommunismens hemska historia

Uttalandena från ledande Bolsjeviker att massmorden, tortyren och terrorn var medveten är otaliga. Det går inte att förneka det som skett eller vilka som låg bakom. Det enda som kan debatteras är hur många som dog och på vilket sätt. Den intressanta observationen här, för den som tagit av sig ögonbindeln, är att denna fruktansvärda terror skedde innan Hitler kommit till makten och en hel värld, inklusive tyska folket, kunde se vad som väntade också dem om Bolsjevismen fick sprida sig till övriga Europa.

Beskrivningarna på metoder som användes för att döda ger kalla kårar efter ryggraden. Även antalet döda överskrider vida det som en sund människa orkar ta till sig. Det är exakt därför vi aldrig får höra om kommunismens brott. Det var en ondska med ansvar för 147 miljoner människors död och den var huvudsakligen judisk.

Kannibalism var ett uppskattat inslag av Bolsjevikerna

Nästan 100 år efter den judiska statskuppen i Ryssland 1917 där man helt förstörde Ryssland, från folkstammen (speciellt intelligenta och vackra människor önskade man tortera och döda) till arkitektur och kultur gör man samma sak i Mellanöstern. Förstörelsen efter judiskt kontrollerade USA’s krig i Irak är total. Landet är skövlat och allt är förstört. Inte mycket har hänt på 100 år. Metoderna och förövarna är desamma. Nu planerar man för nästa offer – Iran.

Låt oss bara titta på ett exempel som var en specialitet för bolsjevikerna;

”Man stack ut ögonen på kyrkliga fäder, skar tungan av dem och begravde dem levande. Man sprättade upp magen på sina offer, varpå man spikade fast tunntarmen vid en telegrafstolpe och tvingade de olyckliga med piskslag att springa runt stolpen, tills hela tarmslingan rullat upp sig och offret rosslande fann sin död.”

Varför berättar Forum för Levande Historia ingenting om detta? Varför döljer de kommunismens brott för oss om det inte vore för att samma kraft som låg bakom dessa brott också styr Sverige idag?