Josef Mengele (1911 – 1979) är världens förmodat, genom tiderna, mest ondskefulle läkare och ökänd för att ha valt ut vilka som skulle gasas i Auschwitz-Birkenau samt för sina grymma experiment på tvillingar. Han har varit på tapeten igen med corona och jämförs med bland annat Anthony Fauci. Den senare har vi bevis för vad han gjort mot mänskligheten men är jämförelsen korrekt? I detta inlägg ska Fria Sidor granska vem Josef Mengele var och vilka bevis som finns för det som han påstås ha gjort. Slutsatsen är entydig – det finns inte ett enda hållbart bevis mot Josef Mengele. Inte ett enda dokument, bevis på kroppar, obduktioner, läkarundersökningar eller foton. Det enda som finns är vittnesmål men de håller inte ens vid en ytlig granskning. Allt, precis allt, är en lögn, från början till slut.
Tidig karriär
Josef Mengele växte upp i en traditionellt konservativ, katolsk, familj i Günzburg, Tyskland. Han beskrivs i sin ungdom som intelligent, studiemotiverad och populär. Mengele gick med i scouterna 1924, och blev sedan ledare för sin avdelning, perioden 1927 till 1930. Efter sin examen från Det Humanistiska Gymnasiet påbörjade han sina högre studier vid Ludwig-Maximilian Universitetet i München.
Hans ämnesområden var medicin, genetik och antropologi. 1932 tog han examina i anatomi, fysiologi, fysik, kemi, zoologi samt botanik. Från 1933 studerade han ämnet antropologi och doktorerade 1935 för att efter ytterligare medicinstudier erhålla sin läkarexamen år 1936. Hans praktikår skedde vid universitetet i Frankfurt på avdelningen för arvbiologi och rashygien – ett på den tiden legitimt vetenskapligt forskningsområde.
Mengele anställdes vid institutet i Frankfurt, år 1937, för att bedriva och publicera vetenskaplig forskning inom området. Samtidigt ansökte han om medlemskap i Nationalsocialisterna (NSDAP) och blev medlem av SS (Schutzstaffel) år 1938.
I sin yrkesroll på institutet i Frankfurt kom han sedan att arbeta med rasbestämningar på uppdrag av NSDAP. Enligt historikern Sheila Faith var hans bedömningar ofta gynnsamma för den examinerade då huvuddelen av de undersökta inte ansågs, rasligt, vara helt judiska och därmed slapp de hårdaste restriktionerna.
Mengele fick först skjuta upp sin militärtjänst men inkallades 15 juni 1940 för en militär läkarutbildning. Han placerades i ett stridförband vid östfronten, Waffen-SS femte Vikingförband. Han fick goda vitsord och blev befordrad 1943. Efter att ha sårats i strid och fyra månaders konvalescens placerades han som läkare på Auschwitz.
Urvalet
Vid sidan av många andra läkare, gjorde Mengele rutinmässigt ett urval vilka som var arbetsföra av de nyanlända till Auschwitz. Mengele sade att han enbart bedömt arbetsförmåga och förnekade till sin död, både att han skickat någon till gaskammare eller medvetet orsakat skada genom experiment.
Vi vet idag, bland annat genom noggranna tekniska undersökningar, att några gaskammare omöjligt kan ha funnits i Auschwitz-Birkenau. Vi har rapporter, artiklar, vittnesmål och videos från oberoende forskare som Robert Faurisson, Fred Leuchter, Walter Lüftl, Germar Rudolf, Friedrich Paul Berg, Dr. William B. Lindsey, Carlo Mattogno, John C. Ball, Richard Krege och David Cole som entydigt bevisar och utesluter dessa gaskammare under andra världskriget.
Böckerna The Real Case for Auschwitz av Carlo Mattogno och The Chemistry of Auschwitz av Germar Rudolf är några av de hundratals böcker som finns för den som vill sätta sig in mer i bevisläget. De finns inte längre i bokhandeln men kan beställas direkt av förläggaren, Castle Hill Publishers (se länk) eller laddas hem gratis.
Vidare, styrker dokument från Auschwitz-Birkenau att där fanns många som var oförmögna att arbeta. I Auschwitz var det 18 av 67 tusen och i Birkenau 15 av 36 tusen. Detta skulle aldrig varit fallet om man haft för avsikt att gasa ihjäl alla som inte var arbetsföra. Uppgifterna visar i stället på det motsatta – att läkarna i lägren arbetade för att hålla så många som möjligt arbetsföra.
Det är värt att notera att det pågick ett världskrig där de som togs till lägren visserligen inte hamnade i något paradis men de undvek i alla fall att bli sönderbombande som det tyska folket blev. Denna totalförstörelse var en viktig orsak till att förnödenheter hade svårt att nå fram till arbetslägren där förhållanden, precis som i övriga Tyskland, självklart med tiden blev sämre med svåra sjukdomar som följd.
Det finns betydligt mer att säga i denna fråga men om vi återgår till Mengele, påstod vittnen vid en rättegång, år 1963 – 1965, att Mengele jobbat dag som natt och ensam var ansvarig för urvalet till de påstådda gaskamrarna. Hur Mengele då skulle haft tid att utföra de grymma experimenten, blir den självklara följdfrågan. Domaren påtalade det orimliga i detta men vittnena stod på sig.
Många andra vitten hade svårigheter att korrekt beskriva Mengele, enligt en del vittnen var han ljus som en arier, när han i verkligheten hade en mörk framtoning. Det är svårt att ta dessa vittnesmål på allvar. Tyvärr ifrågasätts de aldrig, oavsett hur uppenbart felaktiga vittnesmålen än är.
Vi kan bara konstatera att Mengele var en av många andra läkare som bedömde hälsostatus på de nyanlända. Han var inte mer aktiv än någon annan och några gaskammare fanns inte heller.
Forskning på tvillingar
Mengele var intresserad av att studera tvillingar, speciellt identiska. De tvillingar som var under Mengeles studier fick tillräckligt med mat, bättre sängar än övriga interner samt i övrigt hygieniska levnadsförhållanden. Syftet var att förhindra sjukdomar som kunde inverka på studieresultaten. Många tvillingar såg upp till Mengele och kallade honom “Morbror Pepi”.
Trots att konsensus-historiker vill hävda att Mengele utförde grymma och dödliga experiment, överlevde nästan alla de tvillingar som deltog i studierna både Auschwitz och kriget. Faktum är att det var så många som överlevde Mengeles forskning att man 1984 bildade en förening (CANDLE) med alla överlevare. Rent allmänt har dessa historiker svårt att ge svar på hur det kommer sig att så många barn överlevde dessa läger om syftet med dem var att förinta människor?
Carlo Mattogno har i detalj studerat dessa tvillingar och förutom att de flesta överlevde, ger han ytterligare bevis mot de påstådda brotten:
- Trots att det finns många dokument i Auschwitz museum avseende Mengele finns inte ett enda som visar att något barn skadats eller dödats på order av Mengele
- Samtliga dokument om Mengeles studier avser studier i antropologi och beteendeforskning. Inget dokument visar på några kirurgiska ingrepp
- Dokumenten visar att tvillingarna var i Mengeles försorg under lång tid och att ingen dog under tiden.
Vi kan konstatera att de flesta tvillingar överlevde och var under Mengeles överinseende under lång tid samt att inte ett enda dokument visar på några kirurgiska experiment.
Det enda som återstår som kan styrka Mengeles påstådda brott blir då vittnesmål – exakt samma som gäller de påstådda gaskamrarna.
Grymma experiment
Mengele har av vittnen anklagats för att ha genomfört grymma inhumana experiment. Vera Alexander, en judinna, vittnade:
”En dag kom Mengele med chocklad och kläder. Följande dag tog en SS-man, på Mengeles order, två barn som råkade vara mina favoriter, Guido och Nino, de var båda fyra år gamla. Några dagar senare kom de tillbaka i ett fruktansvärt tillstånd. De hade sytts ihop som siamesiska tvillingar både på ryggen och armen. Mengele hade sytt ihop deras vener. Såren var smutsiga och variga. Det var en fruktansvärd stank och barnen skrek hela natten. Jag lyckades på något sätt få tag på morfin för att få slut på deras lidande.”
Germar Rudolf skriver om detta i sin bok och om alla anklagelser mot Mengele:
”Det finns många “ögonvittnen” som hävdar grymma experiment utförda av doktor Mengele. Det kan vara injektioner i ögonen för att ändra ögonfärg, transplantation av kroppsdelar som slumpmässigt sytts fast på kroppen och annat nonsens. Huvuddelen av dessa vittnesmål är så verklighetsfrämmande och en sådan förolämpning mot det mänskliga intellektet att de inte ens är värda att kommentera.
Sök på nätet på Mengele och du hittar berättelser, den ena värre än den andra. Märkligt nog är det inte sällan de som påstår sig blivit utsatta för experimenten som också står bakom berättelsen, utan att de kan uppvisa minsta tecken på sina kroppar att experimenten någonsin utförts. Självklart finns det inte ett enda bevis på det som påstås – inga dokument, inga obduktioner och inga läkarundersökningar på ”överlevarna”. Allt är lögn från början till slut.”
Huvudvittnet – Miklos Nyiszli
Den judisk-ungerske läkaren Miklos Nyiszli, påstått verksam i Auschwitz samtidigt som Mengele, publicerade sina memoarer strax efter andra världskrigets slut. Dessa memoarer utgör den främsta källan till Mengeles påstådda brott. Nyiszli’s memoarer innehåller emellertid många felaktigheter som sätter hans påståenden i tveksam dager.
Dr. Nyiszli skriver att han själv genomfört många obduktioner som han också undertecknat. Dessa ska sedan ha undertecknats av Mengele för vidarebefordran till det medicinska centret i Berlin-Dahlem. Nyiszli beskriver att han skickat kroppsdelar till institutet och fått detaljerade svar från dem med kommentarer och instruktioner. Enligt memoarerna ska han ha utfört minst 170 obduktioner. Trots dessa påståenden finns inte ett enda dokument med Nyiszlis signatur.
Nyiszli skriver också att han i augusti 1944 var läkare vid Sonderkommando vid krematoriet i Birkenau. Den judisk-rumänske läkaren, Charles Sigismund Bendel, påstod exakt samma sak i en rättegång 1945. Trots att dessa två läkare då måste ha arbetat samtidigt på samma ställe i minst fyra månader nämner de inte ett enda ord om varandra. De gav också totalt motsägande vittnesmål om förhållandena vid krematoriet i Birkenau. Har de varit där samtidigt utan att veta om varandra och var de på samma plats?
Nyiszli framförde många andra helt uppenbart falska påståenden om krematorierna. Han skrev, till exempel, att det sprutade 8 till 10 meter höga eldslågor från krematoriernas fyra hörn, något som är kemiskt-tekniskt omöjligt.
Nyiszli beskrev gasningarna i Birkenau:
”Kropparna låg inte jämnt fördelade i rummet, utan var staplade på varandra….offren ska ha i sin förtvivlan försökt klara sig genom att kliva på andra lik för att komma högre upp.”
Det Nyiszli missade var att den påstådda gasen, Zyklon-B, är lättare än luft så de borde i så fall ha sökt sig till golvet, inte högre upp. Nyiszli måste uppenbarligen ha hittat på allt men förstod inte att han lätt skulle avslöjas av gaslagarna, långt efter sina lögner.
Nyiszli påstod också att krematoriet var beläget två kilometer från Birkenau. I verkligheten fanns krematoriet inne i lägret.
Nyiszlis uppgifter ansågs så svaga att han inte kallades att vittna i de många rättegångar som hölls efter kriget.
Carlo Mattogno skriver angående Nyiszli:
”Det är omöjligt att sätta tilltro till detta ”ögonvittne” som var och förblir en bedragare. Konsekvensen blir att det mest viktiga ”ögonvittnet” vad gäller Mengeles påstådda brott krymper ihop till ingenting likväl som alla myter som uppstått till följd av det”.
Mattogno avslutar:
”Dr. Mengeles påstådda brott är inte bevisat med ett enda dokument. Inget dokument visar att Mengele dödat ett enda barn eller att något barn dödats på order av honom. Det enda viktiga vittnesmålet till de påstådda brotten, är från bedragaren Nyiszli. Dr. Mengeles alla närmaste medarbetare, inklusive Nyiszli, tilläts överleva tillsammans med 543 andra påstådda offer till Dr. Mengele, ändå vill man att vi ska ta myten om Mengele på allvar.”
Huvudvittnet Nyiszli var inte betrodd att vittna i någon rättegång, hans berättelser har i detalj efter detalj bevisats inte stämma, vittnesmålen om grymma experiment är så verklighetsfrämmande att de inte kan tas på allvar och de flesta av Mengeles tvillingar överlevde både hans tid och kriget, utan minsta spår av något experiment som skadat dem.
Det finns således varken bevis för Mengeles särskilda roll att välja ut någon för gasningar, inget som styrker något mänskligt experiment och vittnesmålen saknar all trovärdighet. Speciellt om vi tar hänsyn till allvarligheten i anklagelserna. Vi måste kunna ställa synnerligen höga beviskrav på dylika anklagelser.
De sista åren
Mengele ansågs inte vara en krigsförbrytare omedelbart efter andra världskriget. Efter att ha flytt från ett amerikanskt fångläger i Bavaria tillbringade han flera år på en bondgård i Tyskland, under antaget namn. Sommaren 1949 tog han sin tillflykt till Argentina. Det Kalla kriget mellan Sovjetunionen och Västvärlden hade dämpat entusiasmen att förfölja krigsförbrytare och Mengele kände sig så pass säker att han 1958 använde sitt riktiga namn och blev delägare i ett argentinskt medicinbolag.
Tumskruvarna började dock dras åt och 1959 krävde tyska myndigheter att Mengele skulle utelämnas. Han klarade sig tillfälligt från arrestering genom att fly till Paraguay och vidare till Brasilien. En belöning på 3 miljoner USD utlovades av judiska organisationer till den som hittade honom och Mengele blev en av planetens mest eftersökta människor.
Mengeles enda son, Rolf, åkte i hemlighet till Brasilien, år 1977, för att bland annat tala om det som skedde i Auschwitz. Kväll efter kväll bedyrade Mengele sin oskuld. Rolf frågade då varför han inte lämnade in sig frivilligt? Mengele svarade att:
“Det finns inga domare, bara hämnare.”
Rolf berättade att hans far upprepat att han inte hade något med gaskamrarna att göra och att tvillingarna kunde tacka honom för sina liv. Mengele sa att han personligen aldrig hade skadat någon i hela sitt liv. Rolf ville inte tro honom och Joseph Mengele skrek då till sin son:
“Säg mig inte att du, min enda son, tror på allt som man skriver om mig? Jag svär på min moders grav att jag aldrig gjort någon illa.”
De insåg båda att det var meningslöst att fortsätta diskussionen och det måste ha känts oerhört bittert att inte bli trodd av sin egen son, samtidigt som sonen tvingades tro på en befängd lögn om sin egen far, påtvingad mänskligheten av den judiska lobbyn.
Mengele fångades aldrig. Etablerade medier basunerade ut att Mengele levde ett liv i lyx, med livvakter och i beskydd av förmögna sympatisörer. I verkligheten levde han sitt liv fattigt och spartanskt i en hydda långt inne i den brasilianska slummen. Han hade många krämpor och åkommor på slutet och dog 1979 i förmodad hjärtattack under en simtur. Ingen brydde sig dock om hans kvarlevor. De nådde aldrig den grav som upprättats åt honom.
Slutsats
Jämförelsen mellan Dr. Mengele och Dr. Fauci är inte korrekt. Dr. Mengeles påstådda gärningar är fabricerade lögner medan Dr. Fauci bevisligen medvetet mördat och skadat miljoner genom sina injektioner. Det säger mycket om det samhälle vi lever i, vilka de verkliga makthavarna är samt deras agenda när vi studerar vilka påstådda brott de gör propaganda för och vilka brott de vill tysta ned. Dessa psykopater gör sanning till lögn och lögn till sanning, helt medvetna om att de ljuger rakt i våra ansikten.
Det må vara en framgångsrik taktik för kritiker av injektionerna att jämföra Dr. Fauci med Dr. Mengele – de flesta tror ju på myterna om andra världskriget. En taktik som kortsiktigt ger vissa fördelar men som cementerar de lögner som, eftersom de aldrig punkteras, utgör grunden till att nya lögner ständigt, mer eller mindre framgångsrikt, ständigt uppstår.
Ingen med självbevarelsedrift kan idag framföra sanningen offentligt. Fria Sidor rekommenderar ingen att göra det. Det hindrar dock inte att var och en själv förstår och försiktigt, kanske i sin familj eller hos de mest betrodda, planterar något litet frö. Med tiden kan miljoner små frön växa och utgöra grunden för en verklig förändring i det kollektiva medvetandet.
Tack för att du läser Fria Sidor!
