Vem skapar pengarna?

Fria Sidor granskar pengarna; Del 3

I denna del av Fria Sidors granskning av pengarna ska det handla om hur de skapas, myter om pengar och om vi behöver förändra vårt svenska banksystem. Det är svårt att förmedla detta enkelt. Fria Sidor gör ett försök men rekommenderar starkt att köpa boken ”Where does Money come from?” som länkas till nedan. En kort bok som mycket bra förklarar allt du behöver veta.

Låt oss först bara konstatera att det ligger en paradox i att det är staten som, genom lag, definierar pengar och gör det till ett allmänt accepterat betalningsmedel men skapandet av dessa pengar ligger i privata händer. Här uppstår en rad frågor som kräver en djupare analys om vilka effekter det har. Något som inte sker idag någonstans i västvärlden, utom på Island, där man tillsatt en utredning. Landet drabbades hårt under finanskrisen 2008. Det finns skäl att misstänka att det är samma krafter som styr vår värld, bakom kulisserna, som också trycker på för att allmänheten och politiker inte ska ta i frågan.

En kort historisk tillbakablick

Tittar vi på historiken, utan att ha på oss några glasögon vilka som stått bakom pengarna utan mer från en teknisk synvinkel står det klart att redan för 4000 år sedan höll man på med bankverksamhet i Babylonien. Den var inte, som många tror, baserad på guld eller silver utan precis som idag på bokföring. En rad enormt förmögna familjer förde helt enkelt bok över tillgångar och skulder. När de flesta använde samma ”bank” var det enda de gjorde att justera böckerna. Man ansåg t.o.m. att de fått så stor makt att verksamheten skulle regleras, detta framgår av ”Code of Hamurabi” redan 1792 f.kr.

Olika regimer följde sedan genom seklen. I Rom hade man länge ett system baserat på att staten själv utgjorde säkerheten på vilka pengarna vilade, något som kallades Nomisma, men genom åren har man också haft guld och silver (ibland koppar) som bas. Någonting måste finnas som säkerhet för att allmänheten accepterar pengarna.

En del anser att guldet är det som ska gälla men bortser då ifrån att detta ger makten till de som sitter på allt guld. Vi har sett att detta under 1500-talet och framåt gjorde att jakten på guld och silver blev omfattande, där förmögna finanshus, med hjälp av privata arméer, men sanktionerade och i samförstånd med regenterna, gav sig ut på enorma plundringståg runt om i världen. Samtidig som de stater som inte hade eget guld kom helt i händerna på bankirerna.

Med guldet som bas blev alla beroende av de banker som satt på guldet. Regenter och allmänheten fick sina pengar från dem. Från tid till annan gjordes uppror mot denna regim och regenterna gav helt enkelt ut egna pengar. Det gick bra ett tag men inte sällan kom en regent som gick ut i krig och behövde pengar, men som inte kunde höja skatterna, och så var man, igen, där med mössan i handen hos de som satt på guldreserven.

Guldsmederna

Dagens moderna system har sin tidiga grund hos guldsmederna i Storbritannien. De tog emot guld, som de förvarade, och skrev ut ett kvitto, eller kanske rättare en revers. Den tidigaste dokumentationen för en sådan revers finns från 1633 och gavs ut av Laurence Hoare, en guldsmed i England. Guldsmederna lade märke till att varje vecka det var få som tog ut sitt guld. De började då att låna ut delar av det man hade i förvaring mot ränta. Man upptäckte vidare att låntagarna hellre tog en revers, än guld, eftersom dessa användes som betalningsmedel i samhället. Man började då helt enkelt skriva reverser på guld man inte hade. Ingen, ute i samhället, kunde se någon skillnad på reversen eftersom det där stod att man kunde lösa in den mot guld. Reverser som skapats genom en första insättning av guld eller som skapats genom en kredit, hade samma lydelse. Det är detta som vi brukar kalla ”fractional reserve banking”. Det betyder helt enkelt att guldsmederna hade många fler reverser utställda, än man hade guld i förvaring. Man hade skapat en revers ”ur tomma intet”.

Legaliteten i detta har ifrågasatts. Kreditgivning är inte olagligt men verksamheten utgjorde sig för att vara ”deponering”. Instättarna kunde därför inte förstå att de tog en stor risk när de deponerade guldet. Detta förfarande gjorde samtidigt guldsmederna populära. Även regenterna behövde lån och fick reverser av guldsmederna. Samtidigt var systemet instabilt med ömsom inflation och ömsom panik då någon guldsmed gick i konkurs.

Bank of England

Som vi har visat tidigare utvecklades bankirverksamheten senare i England 1661 där bankirerna efter ”den ärofyllda revolutionen” satte sin egen regent på tronen. Då skapades Bank of England, helt privatägd, och nu använde man sig av samma metod men istället för guld, blev obligationer som engelska staten gav ut, i allt högre grad den säkerhet pengarna vilade på. Folkets skattekraft var mer värd än guldet. Basen för banken var en initial investering från en rad förmögna finansfamiljer men sedan kunde man genom lag själv skapa de pengar som staten behövde. Statens obligation räknades med 100% säkerhet och gav därför möjlighet för banken att skapa en obegränsad mängd pengar, genom skuld. Det var bara skattekraften hos folket som nu begränsade statens skuldsättning.

Genom historien har olika presidenter i USA och regenter i England, varit motståndare till detta förfarande. Speciellt i USA fördes en lång kamp, fram och tillbaka, då man istället ansåg att staten skulle ge ut egna pengar. Huvudskälet var att minska ett litet antal förmögna bankirers makt. Abraham Lincoln gjorde det bl.a. med sina ”Greenbacks”. Han avrättades. John F. Kennedy fick igenom en lag som gav staten samma möjlighet. Han avrättades också. Det finns många exempel på att de som försökt, möt en vägg av motstånd, där man med alla medel sökt bevara att rätten skulle ligga i privata händer. Det måste vara någonting oerhört centralt för dem.

Penningmängdens ökning

Eftersom dagens system bygger på att privata banker skapar pengar genom krediter finns ett starkt samband mellan penningmängden och krediterna i samhället. Vi kan se i grafen nedan hur penningmängden i USA ökat dramatiskt sedan 1960. I stort sett har hela denna ökning kommit från privata banker ”ur tomma intet”. De har ”tryckt” pengarna eller skrivit in det i sin dator.

Bildresultat för bank of england money supply 1960

Vi ser i bilden nedan skuldutvecklingen i USA under, ungefär samma period. Penningmängden är mer snävt definierad är de totala skulderna. Långa obligationer ingår t.ex. inte i penningmängden, endast likvida korta statsskuldväxlar gör det. Därför finns inte ett exakt samband men vi ser ändå en synnerligen stark korrelation.

 

Bildresultat för total debt us 1960 public private

Inflationen

Det är viktigt att komma ihåg att ovanstående är i nominella belopp. Bankerna har visserligen ökat pengarna 50 till 100 gånger sedan 1960-talet men detta har också gett upphov till inflation. Som vi ser i grafen nedan har pengarnas värde i USA sjunkit ca: 90% sedan 1960.

Bildresultat för us inflation 1960

Vi kan konstatera att det finns ett samband mellan kreditgivning, penningmängd och inflation.

Banken skapar pengar ur tomma intet

Det är en vanlig uppfattning att banken får en insättning som de sedan kan låna ut. Det är korrekt för de pengar som redan finns i cirkulation, men någon måste först ha skapat dem, och för detta behövs i själva verket ingen ”första” insättning. Det oktroj som lagen har givit bankerna ger dem rätten att skapa pengarna utan att där finns något från början. När du behöver ett lån så skriver banken bara in summan på ditt konto. Den har en fordran på dig, men samtidigt en skuld till dig. Du ser ditt tillgodohavande, bankens skuld till dig, när du tittar på ditt bankkonto. Bankens böcker balanserar för man har en fordran som matchas av en skuld.

Alla pengar som finns har skapats en gång från början, ur tomma intet, på detta sätt. Idag, när det redan finns mycket pengar i omlopp, är det bara ökningen av krediterna som bankerna skapar ur tomma intet. När ett lån betalas av eller amorteras ”försvinner de i tomma intet”. Det är nettot av detta som bankerna skapar. I Sverige idag rör det sig om några procent per år.

Lättast att tänka sig en enda bank

Tänk dig en enda statlig bank som hade 5 miljoner konton. För bankens del har de samma mängd fordringar och skulder men till olika personer, företag och organisationer. De flyttar bara fordringar och skulder, i sina böcker, mellan olika konton men har totalt lika mycket fordringar som skulder, men till olika konton. Den sysslar i grunden bara med bokföring i detta avseende. Bankens böcker innehåller information om vilka som de har fordringar och skulder till. Den kan när den så önskar öka pengarna i systemet genom att ge ut fler krediter eller minska penningmängden genom minskade krediter. Bankens böcker balanserar alltid.

Alla pengar i vårt system har skapats genom krediter

I stort sett har alla pengar som finns idag en gång skapats genom krediter, ur tomma intet. Historiskt ökade penningmängden snabbast när staterna lånade av de privata bankerna. Det var enorma summor på ett bräde och som reserv fick banken räkna det skuldebrev som staten lämnade som säkerhet. Utlåningen till allmänheten ökade normalt långsammare. Idag sker endast en liten del av bankernas utlåning direkt till staten. Det var betydligt vanligare 1650-1950.

Skapandet av pengar ger ingen vinst utan räntan på dem

När banken skapar pengar på detta sätt innebär det inte att dessa kommer direkt i aktieägarnas fickor. Det finns lika mycket skulder som tillgångar, enligt den dubbla bokföringen. Det är istället de räntor som bankerna tar på lånen som ger aktieägarna vinsten. På så sätt har alla pengar som skapats i västvärlden de senaste 400 åren gett räntor till bankerna som först skapade dem, ur tomma intet. De nyskapade pengarna har inte heller en räntekostnad. De pengar som först skapas, ur tomma intet, trycks eller skrivs in i en dator, vandrar sedan runt i samhället och kommer tillbaka till bankerna, men då som en insättning, inte kredit. Dessa kan man sedan låna ut igen men behöver då normalt betala ränta till den som satt in pengarna. Räntenettot är skillnaden mellan bankens kostnad för inlåningen och intäkterna från utlåningen.

Flera banker

Tänker vi nu oss Sverige som ett slutet system, fungerar det på samma sätt som för en bank. Alla pengar hamnar alltid hos någon bank och på ett konto. När du tar ett lån i en bank finns först bankens fordran på dig (din säkerhet) och bankens skuld till dig, ditt banktillgodohavande. När du betalar till en annan bank, minskar bankens skuld till dig, ditt banktillgodohavande, men nu har banken istället en skuld till den andra banken som mottog betalningen. Den bankens fordran balanseras mot en skuld till den du betalade till.

En centralbank nödvändig om det finns flera banker

I en ekonomi med många banker, till skillnad från en enda bank, så sker insättningar och uttag inte i samma mängd till alla banker. Någon dag kan en bank ha massor av utbetalningar men få inbetalningar och då behöver man justera skulder och fordringar bankerna emellan.

I praktiken sker detta genom att bankerna ”nettar” de transaktioner som skett under dagen. Återstoden måste man reglera. Det görs genom att man justerar sina reserver som alla banker har hos riksbanken. Alla banker behöver därför ha reserver hos riksbanken. Ofta finns den i form av en kreditfacilitet. Riksbanken skapar då också pengar, ur tomma intet, genom att skriva in siffror i sin dator att man har en skuld till banken, och tar säkerhet från banken (t.ex. obligationer) som blir dess fordran, på samma sätt som du måste lämna säkerhet då du tar ett lån.

Bankerna bestämmer reserverna hos riksbanken

Det är en vanlig uppfattning att riksbanken först skapar pengarna, som sedan kommer till bankerna som genom ”fractional reserve banking” sedan lånar ut upp till 10 ggr det beloppet, eller mer. I verkligheten är det precis tvärtom. Bankerna bestämmer hur mycket de ska låna ut, sedan bestämmer de vilka reserver de behöver ha hos centralbanken.

Bankernas utlåning styrs inte främst av hur mycket inlåning de har utan av hur säkert de anser det vara att ge krediter.

Den klassiska förklaringsmodellen

Den klassiska förklaringsmodellen bygger på att banken först får en insättning. Eftersom banken vet att kunden normalt inte använder allt på en gång, lånar man ut, antag, 900 kr och behåller 100 kr, för att täcka förväntade uttag. Nästa kund förväntas inte heller förbruka allt på en gång, så man behåller där 90 kr men lånar ut 810 kr, så fortsätter det i evighet. Nedan visas hur mycket som då kan lånas ut på en insättning, med olika % som banken behåller. En hög %, grönt, ger en låg multiplikator, en låg %, rött, expanderar pengarna mer.

 

Även om denna modell inte är fel har den en rad brister. För det första utgår den ifrån att banken först måste få en insättning. Det stämmer inte, som vi sett ovan. För det andra, antar modellen att centralbanken kan styra penningmängden genom att ändra reservkraven. Det stämmer inte heller eftersom bankerna själva kan skapa den mängd krediter de anser lämplig. För det tredje, antar modellen att penningmängden är matematiskt begränsad. Det stämmer inte heller av samma skäl som ovan.

Modellen utgår, felaktigt, från att det är multiplikatorn som skapar den möjliga utlåning. I verkligheten styr de privata bankerna helt själva över den.

Utlandsbetalningar

När en utlandsbetalning sker, skickar man inte sedlar med flyg. Man skickar heller inga digitala siffror, banktillgodohavanden, till andra länder. Istället ha bankerna egna filialer i utlandet eller korrespondentbanker, som träder i filialens ställe. Säg att du vill betala till Tyskland från din svenska bank. Det som sker är att dina pengar då gottskrivs den tyska bankens filial eller konto hos korrespondentbanken i Sverige. Den svenska penningmängden, i kronor, påverkas inte av detta.

Historiska krav på bankerna

Du äger inte de pengar du har på ditt konto, lika lite som banken äger ditt hus som du lämnat i säkerhet för ditt lån. Istället måste banken ”lita” på att säkerheten är tillräcklig och du ”lita” på att banken har de pengar som du ser på ditt kontoutdrag. För att hindra oansvarig utlåning som skulle riskera bankens existens och därmed stor skada för samhället, där insättarna skulle förlora sina tillgodohavanden, har man genom historien försökt införa olika restriktioner.

Bankerna har historiskt haft krav på sig att hålla en del av utlåningen i eget kapital man har också haft andra krav t.ex. att hålla en viss reserv hos riksbanken eller en minsta kassa. Ibland har det funnits andra krav och regler hur mycket man fått öka utlåningen så att inte utlåningen ska skena iväg för mycket. Historiskt har dessa krav varit rätt så verkningslösa. När banken inte ser några moln på himlen lånar de ut friskt och skapar så lätt en kreditbubbla. När de ser allt i svart får ingen låna och ekonomin går in i depression.

Sedan 80-talet finns få krav på restriktioner för bankernas utlåning. De krav som idag finns handlar främst om hur mycket eget kapital man har. En bank måste, enligt lag, ha en viss mängd eget kapital. Detta för att eventuella förluster inte ska göra att banken går omkull. En bank med för lågt eget kapital får inte längre bedriva sin verksamhet.

Finns det då något alternativ?

Ja det gör det. Riksbanken kan också skapa pengar. Man kan sedan låna ut dem till staten som i sin tur bygger skolor, vägar, sjukhus eller betalar för andra ändamål. Räntan kommer då staten till del, folket, eftersom Riksbanken, är statlig. Bankerna får då den roll som man lär ut till ekonomistudenter, de kan bara förmedla lån om de först fått in några pengar, och inte skapa dem. Det kallas 100% reserv.

Viktiga frågor att ställa om dagens banksystem

Eftersom statens roll att säkra pengarna som betalningsmedel är så stor, varför har man haft så svårt att historiskt kontrollera penningmängden? Varför har staten haft så svårt att förhindra bubblor och krascher de senaste 800 åren? Skulle staten, om de istället gavs rätten, kunna allokera pengarna bättre? Finns det nackdelar med att dagens korrupta politikerklass får ett sådant vapen i sina händer? Kan vi ensidigt ändra på vårt system i en öppen ekonomi? Är det en viktig fråga ur Sverigevänners perspektiv? Hur skulle det påverka svenskt näringsliv? Kan man hitta ett mellanting, där staten trycker sina egna pengar för t.ex. enbart infrastrukturprojekt, för att hindra vårdslös användning? Bör man införa restriktioner för att hindra fastighetsbubblor? Frågorna är många men ingenstans i världen idag finns en aktiv debatt om vem som ska ha rätten att först skapa pengarna.

Vanliga missuppfattningar om pengar och banker

Myt 1:Bankerna är enbart förmedlare av redan insatta pengar

Nej, de behöver inte vänta på en insättning utan har rätten att skapa pengar genom krediter, ut tomma intet.

Myt 2:Bankerna mångfaldigar främst de pengar som centralbanken skapat

Nej, bankerna skapar pengar oberoende av centralbanken, de bestämmer sedan vilka reserver de behöver hålla där.

Myt 3: Kapitalkrav hindrar bankerna från att låna ut

Nej, historien visar att så inte är fallet. I goda tider lånar man ut och vinsterna ökar då det egna kapitalet, som gör ännu mer utlåning möjlig, och tvärtom. På så sätt skapar bankerna bubblor och depressioner.

Myt 4: Bankerna behövs för att näringslivet ska utvecklas bra

Delvis rätt. Nej för att historiskt har banker främst lånat ut med ”god säkerhet” till fastigheter och stater eller till spekulation. Småföretag med nya idéer har ofta fått nobben. Banken är ju i grunden inget riskkapitalbolag, utan måste ha fullgoda säkerheter. Många är de företag som fått sina krediter indragna vid ”fel” tillfälle. Bankerna sitter dessutom på en stor makt eftersom man kan bestämma vilka som ska få lån eller inte. Goda bankkontakter har därför, för många, visat sig avgörande.

Ja, för att det inte oviktigt att bankerna känner till kundernas affärer väl och att företag har goda och etablerade bankkontakter. Det kan vara helt avgörande vid kritiska tidpunkter. Inte sällan har dock bankerna, i kristider, svikit här, vilket många företag fått erfara.

Myt 5: Banken fungerar som en spargris

Nej, du äger inte de pengar du lämnat ifrån dig till banken. Du har bara en fordran på banken. Det du ser på ditt konto är bankens skuld till dig. Går banken omkull förlorar du alla pengar. Därför har vi idag en statlig insättningsgaranti på upp till 950000 kronor per person och institut. Belopp över det går förlorade. Bankerna betalar själva för denna garanti genom en avgift. Hittills har man betalat in 35 miljarder till en insättarfond.

Myt 6: Banker är bara neutrala förmedlare, ett smörjmedel

Nej, pengar skapas av dem och de bestämmer vem som ska få lån. Pengar har i sig själv en dynamik som påverkar, i hög grad, den reala ekonomin. Pengar är ingen, exogen, neutral variabel, som bara finns där utan är en betydande faktor som påverkar hela samhället. Enligt de klassiska och neoklassiska teorierna har pengarna en neutral roll, bara som en värdemätare för underliggande varor och tjänster. Det är fel. Pengarna i sig har en högst avgörande betydelse på vår reala ekonomi, förutom att vara värdeenhet vid olika transaktioner.

Myt 7: Centralbanken kan styra penningmängden

Nej, den kan bara indirekt påverka, genom styrräntan och genom köp av olika penningbaserade instrument, allokeringen av pengarna. Hur mycket pengar som ska ut i samhället bestämmer de privata bankerna. Utlåningen ökar inte automatiskt för att Riksbanken har negativ ränta. Den styrs mer av bankernas uppfattning om hur säkert det är, i den rådande ekonomin, att låna ut till allmänheten. Dagens situation är ett bra exempel, där, trots centralbankernas försök att stimulera genom billiga pengar, utlåningen till företag och småföretag inte nödvändigtvis ökar. i Sverige sker främst den ökade kreditgivningen till fastigheter. QE handlar inte om att pumpa ut nytryckta pengar i samhället utan om att försöka genom att ändra priser och ägande av tillgångsklasser, påverka beslutsfattarna hur de ska allokera sina investeringar.

Myt 8: Alla pengar är skuld

Nej, även om det är rätt att en överväldigande del skapats genom krediter, så är krediter i betydelsen skild från ”funktionen” pengar som är definierad och fastställd under svensk lag. Pengar och krediter betyder olika saker och därför har vi också två olika namn för dem. (Källa: Stephen Zarlenga: The Lost Science of Money”)

Behöver det svenska banksystemet ändras?

Det är uppenbart att det redan från början borde ha varit statens privilegium att ge ut nya pengar. Det är orimligt att detta ska tillfalla privata aktörer. Frågan uppstår då vad vi kan göra idag 2016? Här blir, tyvärr, läget lite svårare. En rad frågor måste ställas.

Vi har t.ex. EU, som Sverige är med i och vi har avtal med våra nordiska grannländer. En ensidig förändring i Sverige kan vara svår eftersom, för de fall det försämrar förutsättningarna för svenska banker, vi har frihandel och nordiska och europeiska banker enkelt kan ta de svenska bankernas plats. Utländska banker kan då istället ”trycka pengarna”. Svenska banker kan också välja att flytta sina huvudkontor, antingen till något annat nordiskt land eller land inom EU och där ”trycka pengarna”. Hur ska vi då hindra dem? Så länge vi är kvar i EU och har frihandel med övriga nordiska länder, kan ensidiga åtgärder vara svåra att genomföra.

Vi måste också fundera på om vi gör klokt i att försämra för de svenska bankerna som är en viktig bas i några av de största svenska stora industrihusen, Investor, Industrivärden, Lundberg? Dessa företag har hundratusentals svenska anställda. Kan en ensidig svenskt bankreform missgynna svenska företag och därmed arbetstillfällen? Idag vet de svenska storföretagen som ingår i samma sfär att de har ekonomiska ”muskler” bakom sig om de behöver agera. Det kan också skicka fel signaler eftersom man då sannolikt uppfattar det som en frontalattack mot svenskt näringsliv, som vi vill vill ha med oss, inte emot oss, för att vända Sverige. Även om intentionen är god, kan det få helt motsatt effekt.

En annan central fråga är vad som blir bättre för Sverige om vi skulle genomföra en reform? Ska vi flytta rätten från svenskt näringsliv till dagens korrupta politiker istället? Vad gör de då med denna nya rätt? Bör vi inte först försäkra oss om att vi har ansvarsfulla politiker? När får vi det?

Att föreslå något som kommer motarbetas av svenskt näringsliv till 100% för att ta ifrån dem denna rätt och ge till Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt, känns i dagsläget tveksamt. Fria Sidor är därför skeptisk att i dagsläget ens ha med det som en punkt, hur fel dagens system än är.

Ett mycket intressant förslag är att låta staten ha en infrastrukturbank. Idag bokförs alla statens utgifter enligt kassametoden. Det är fel. Investeringar bör inte ingå i ett budgetkrav. En infrastrukturbank, istället för att ge politikerna oinskränkt rätt, begränsar också dem till att bara använda pengarna till vägar, järnvägar, skolor, sjukhus, äldrevård, parker, vatten- och skogsvård, o.s.v. Sådant som är bra för Sverige på lång sikt och som har ett varaktigt värde. Detta kräver inga större ingrepp i dagens system men skulle ändå ta oss en ganska bra bit på vägen. Staten kan då också, som de privata bankerna, ”trycka pengar” men enbart för investeringar, inte löpande utgifter, och för svenska folket nyttiga ändamål. Ett ganska intressant och relativt enkelt förslag. Som en liten bonus skulle detta öka på inflationen något, vilket ligger i linje med Riksbankens nuvarande stävan. En sådan infrastrukturbank skulle kunna startas imorgon, utan några större ändringar i nuvarande lagstiftning. Det viktiga är att man snävt definierar vad som är infrastruktur så att inte politikerna sprättar iväg pengarna på nya asylboenden, något de med stor sannolikhet, idag skulle göra.

Fria Sidor anser vidare att frågan måste utredas grundligt. Det är många faktorer och perspektiv som vi måste ta hänsyn till som endast en mycket omfattande utredning, som den nu Island gör, kan ge svar på. Det är i princip fel som det är idag, men beslutet togs för 100-200 år sedan och nu måste vi hantera situationen som den är idag.

Just nu finns en tillsatt utredning på Island. Det ska bli spännande att se vad de kommer fram till och hur de sedan agerar.

Detta inlägg bygger vad gäller faktadelen på den fantastiska boken ”Where does Money come from?” som får sägas vara en av de bästa böcker Fria Sidor läst och som riktar sig till lekmän. Rekommenderas varmt.

Bildresultat för where does money come from goodhart