Pengarna

Fria Sidor fyller snart tre år och det har varit en spännande upptäcktsresa. Inom många områden har sanningssökandet entydigt pekat i en riktning men inom andra har det inte varit lika enkelt. Ett sådant område är pengarna. Fria Sidor har forskat ganska mycket inom området men på senare tid skrivit ganska lite om det. Det har två orsaker, dels beror det på att en omfattande reform är oerhört komplicerad när du väl börjar titta på detaljerna, dels att Fria Sidor inte ser tydliga bevis för att en sådan reform idag i Sverige skulle ge de stora fördelar som ofta föreslås. När man inte är säker är det bättre att fundera vidare, läsa på mer och att kanske lugna ner sig lite och Fria Sidor är inte säker. I detta inlägg, viket blir det näst sista innan Fria Sidor trappar ned och tar en längre paus, redovisas kunskapsläget och vad den fria självständiga forskningen kommit fram till så här långt. Häng med!

Att studera pengarna

Det är helt uppenbart att det finns en anledning till att pengar, hur de skapas och dess historia ytterst sällan är något som berörts inom akademiska kretsar. När varken Adam Smith, liberalismens ideolog eller Karl Marx, socialismens ideolog, explicit berör frågan om pengar och hur de skapas i sina modeller ger det ett kraftigt utslag på radarn att här finns något man vill dölja för oss och värt att undersöka.

När du väl börjat din kunskapsresa och kommit en bit på vägen syns ganska tydligt att det finns en rad olika skolor som teoretiserar om hur ett finansiellt system egentligen borde vara uppbyggt. Det man har gemensamt är att idéerna tar sin utgångspunkt i hur pengar och skuld gestaltat sig historiskt. Denna del av studierna är oerhört spännande och intressant.

När vi sedan kommer till förslagen om vad samhället skulle tjäna på att lägga om systemet idag och exakt hur det ska gå till blir det betydligt tunnare och mycket mer svårbegripligt. Fria Sidor skulle vilja se den statsminister eller riksbankschef som skriver under sitt namn på någon av de förslag som existerar och garanterar att dessa teoretiska förslag, som ingen någonsin genomfört, går att genomföra och har de fördelar som påstås.

Historien

Pengars historia är oerhört spännande och det finns tillräckligt med material för en hel livstid och mer därtill. Den som skrivit bäst om det är kanske Stephen Zarlenga (1941 -2017) i son bok The Lost Science of Money. Han hänvisar ofta till en annan författare, Alexander del Mar (1836-1926), som också skrev om historiken. Här avtäcks många myter och vi ser tydligt hur pengar genom historien varit central för kamp om makten.

Det är intressant att notera att det vi fått lära oss om att man innan dagens pengar mest ägnade sig åt primitiv byteshandel, inte stämmer. Det finns dokumenterat av vi ägnat oss åt bokföring under tusentals år före år noll. Man bokförde helt enkelt redan då kossor och får för att göra upp affärerna, som uttryck för ett värde av olika varor, istället för att ha med sig allt på sin kärra.

Zarlenga visar i sin bok mycket bra att kontrollen av pengar genom historien varit föremål för stora krig och konflikter. Det finns här lite förenklat två metoder som sticker ut och som under långa perioder använts. Den ena är ett system som bygger på guld, där guld har ett värde som ädelmetall. Den som då sitter på guldet kan ge ut papperslappar (eller liknande) som ger innehavaren rätt att lösa in dem mot guld. Detta system har fördelen att det vilar på ett fast värde, en ädelmetall. Nackdelen är att jakten på guld ofta leder till regelrätta krig och övergrepp för att komma i besittning av guldet, att den som sedan sitter på guldet är den som har makten och att historien ger många exempel på fusk. Detta fusk kan antingen ske genom att man ger ut fler lappar, skuldebrev, pengar, än som det finns täckning för eller om ädelmetall används i mynten man fuskar genom att minska halten av den ädla metallen i mynten.

Zarlenga visar på ett bra sätt, enligt Fria Sidor, att pengar mycket väl kan existera utan någon ädelmetall som grund. Det tidiga Romarriket använde sig av kopparmynt, en metall det fanns gott om, men där värdet inte hade med metallen att göra utan istället garanterades av staten. I Sverige vilar kronas värde idag inte på en guldreserv utan på statens rätt att beskatta befolkningen och att kronan är ett lagligt betalningsmedel att just betala skatt. Värdet i vårt fall som ligger till grund för kronan är den samlade återbetalningsförmågan hos alla svenska hushåll och företag, något som i värde vida överstiger en tänkt guldreserv.

Fördelen med detta system är att ett samhälle varken behöver jaga efter guld för att ha pengar och är inte heller beroende av sina pengar av dem som för tillfället sitter på guldet. Det finns två nackdelar med systemet. Eftersom dessa pengar mer är ett socialt kontrakt, där vi accepterar dess värde, istället för att bygga på guldets värde som ädelmetall, det förutsätter ett samhälle som är stabilt och inte hotas av främmande makt. Vid ett krig kan de som attackerar vägra att erkänna pengarna, varvid de i värsta fall blir värdelösa. Det andra är att staten kan trycka valfri mängd av dem och vid krissituationer så mycket att förtroendet för dess värde urholkas, vilket kan resultera i hyperinflation.

Vem ska ha rätten att ge ut pengar?

Oavsett om vi har guld eller skattekraften som bas för det som ska ge pengarna förtroende existerar vid sidan av detta frågan – vem som först ska skapa pengarna. Alla pengar som finns måste först någon gång skapas. Tittar vi historiskt har också detta varit föremål för kamp. Denna har utspelat sig både i Europa och i USA. I Sverige har bankerna växt fram i mer ordnad form och organiskt.

Den mest signifikativa händelsen var bildandet av Bank of England i slutet av 1600-talet. Det var där och då som privata banker skulle på allvar börja befästa sin rätt att skapa pengarna. I en märklig manöver skapades pengarna först hos denna privata bank som sedan lånade ut dem till staten. Detta skuldebrev som då banken hade som säkerhet på staten blev sedan lagligen en tillgång som banken kunde nyttja för att ge ut ytterligare lån till hushåll och företag. Det som skedde var helt ett uttryck för ett maktspel och intriger bakom kulisserna eftersom det finns inga som helst skäl varför staten inte på egen hand skulle kunna skapa de pengar man behövde.

Det är helt centralt i sammanhanget att förstå att privata banker visserligen skapar pengar ”ur tomma intet” genom skuld men att man aldrig kan göra detta, utan stora risker, om man inte har en tillräcklig säkerhet. Denna säkerhet kan antingen vara t.ex. en tillgång, som en fastighet eller ett företag men kan också vila på återbetalningsförmågan. I fallet med lån till staten existerar denna återbetalningsförmåga enbart om staten har egna tillgångar och/eller har beskattningsrätt på befolkningen.

Det är ingen slump att de allra första lånen som togs omedelbart åtföljdes av en skatt. Denna skatt behövdes för att betala ränta på lånen som skapats ”ur tomma intet”. Det låter helt vansinnigt men är vad som hände. Vad är det då som får en stat att låna pengar? Historiskt har det varit krig, något som fortgår än i våra dagar, men överhuvudtaget gäller att en expanderande stat har mer behov av lån varför ett omfattande bidragssystem och massinvandring på sikt också leder till ett ökat lånebehov.

Kampen om pengarna kanske utspelade sig tydligast i USA som svängde fram och tillbaka och där presidenter lönnmördades, allt handlade om denna kamp om rätten att ge ut pengar. De privata bankerna vann till sist kampen och 1913 inrättades Federal Reserve i USA, en privat bank, och som ett brev på posten följde omedelbart två stora världskrig.

Reformerna

Det faktum att privata banker kunde styra penningmängden genom att öka eller dra in på lånen skapade problem. På 1930-talet befann sig USA i en djup kris, efter kraschen 1929. Ett antal ledande ekonomer, bl.a. Irving Fischer och Henry C. Simons, presenterade ett papper som kallades Chicagoplanen 1933. Syftet var att helt förstatliga pengarna för att undvika liknande kriser igen och att återge förtroendet till pengarna.

USA:s ekonomi återhämtade sig dock och intresset för planen avtog och några år senare var det dags för andra världskriget. Efter kriget följde en lång period där USA växte som makt i världen och ekonomin tuggade på bra, då USA aldrig själv fått sin industri förstörd av kriget. Sverige gynnades också på liknande sätt av att vi inte blev sönderbombade. Intresset för en bankreform dog helt enkelt ut.

Från tid till annan har intresset väckts till liv och det är ingen slump att det var efter den mycket djupa bank- och fastighetskrisen 2008 som intresset på nytt började ta fart. Vi kan helt enkelt inte ha ett system som är så instabilt att det leder till liknande kriser, var tanken.

2012 presenterade två ekonomer på IMF ett papper som bygger på Chicagoplanen och som syftar till att förstatliga pengarna. Den fick ganska stor uppmärksamhet och debatten tog fart igen men har idag avtagit i takt med dels en förbättrad ekonomi, dels den kraftiga uppstramningen som skett vad gäller bankerna i krisens kölvatten.

Varför ingen reform?

Fria Sidor har läst på om dessa förslag och tror att en viktig anledning till att de haft svårt att få fäste, då särskilt förslaget från 2012, är att de är för översiktliga och drastiska. Fria Sidor rekommenderar alla som är intresserade av detta att innan de ställer sig på barrikaden och kräver en bankreform nu, att man förstår detta förslag. Fria Sidor gör det inte, trots ett antal genomläsningar. Det är mer en teoretisk övergripande makroekonomisk modell där man över en natt mer eller mindre med ett yxhugg tar bort privata bankers funktion och överför tillgångarna till staten.

Förslaget är oerhört svårt att förstå och har påtagliga brister men framför allt föreslår författarna en reform där staten skapar egna pengar motsvarande 1-2 gånger BNP, som ska ersätta bankernas och att dessa pengar inte längre utgör en skuld vilket innebär en skuldeftergift till alla låntagare. Exakt hur det ska gå till framgår inte. Varför just låntagare ska tjäna på reformen är också inte helt klart eller om författarna tänkt sig att göra någon form av utjämning, där de utan lån får en insättning på kontot?

Det går inte att ta varken, Chicagoplanen och ännu mindre förslaget som presenterades 2012 på allvar. Det är omöjligt att tänka sig att det finns någon regering eller centralbank som efter att ha läst rapporterna, är beredd att genomföra dem.

Fria Sidor är ganska övertygad om att detta är just själva syftet. Genom att vi ställs inför a) det vi har idag som är ett oerhört komplext system man inte gärna riskfritt petar i och b) ett drastiskt alternativ är utgången redan från början given. Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle genomföra förslagen.

De verkliga alternativen

I själva verket är alternativet, det enkla och lätta steget, betydligt närmare till hands än en total bankreform. Det är att staten också har en egen bank, t.ex. en infrastrukturbank, som har samma rätt att skapa pengar ”ur tomma intet”. Det skulle också vara ett betydligt enklare första steg.

Det finns vad gäller Sverige två problem. För det första är vi med i EU som inte tillåter detta så vi måste lämna EU först. Något som ligger långt fram i tiden. För det andra är det inte säkert att det är en bra idé att ge pengavapnet till våra befintliga politiker. Åtminstone är Fria Sidor djupt oroad för om så skulle ske. Risken är uppenbar att vi då får tiotusentals vindsnurror finansierade ur ”tomma intet” och att massinvandringen i ännu högre grad, helt utan ekonomiska restriktioner, kan genomföras i ännu större skala. Dagens politiker bör inte förses med lätta resurser, utan ha restriktioner.

Många svåra gränsdragningar

Det är en sak att titta på den historiska utvecklingen, en annan att bedöma hur man ska agera idag. Frågor som måste ställas är vad som händer med alla avgränsningar? Ska vi tillåta utländska betal- och kreditkort, PayPal, Applepay och kryptovalutor? Ska vi hindra svenska företag och hushåll att använda sig att banker i andra länder om de där får bättre villkor. Idag är banken bara ett klick bort på nätet. Är det staten som nu ska bedöma och bevilja lån till bostäderna? Vilka lån ska få finnas och vem ska kunna ge dem? Hur drar vi gränserna vad gäller alla miljarder transaktioner mellan tusentals aktörer vad gäller olika typer av finansiella instrument som idag finns på marknaden?

Det finns hundratals detaljfrågor och vad Fria Sidor kan se inte många enkla svar.

Ingen manna från himmelen

Ibland ges intrycket av att vi svenskar genom dagens system blir grundlurade och skulle kunna leva i ett lyckorike, kanske helt utan skatter, bara en bankreform kommer på plats. Fria Sidor tvivlar. Varken privata banker eller staten kan skapa välstånd ”ur tomma intet”. Tänker vi oss att de som betalar skatt nu plötsligt skulle slippa det och istället kunde konsumera pengarna, måste staten trycka nya pengar för de som arbetar inom offentlig sektor. Den är stor och det handlar inte om små summor vilket skulle leda till en kraftigt ökad penningmängd, varje år och därmed inflation (en skatt i sig). I viss grad skulle staten kunna öka penningmängden genom att betala med nytryckta pengar men inte i någon högre utsträckning utan att skapa inflation.

Skulder och penningmängd inte korrelerade

Det finns en annan myt och det är varje ny skuld, skapad ur tomma intet, leder till en ökad penningmängd, krona för krona. Så är inte fallet eftersom penningmängden beror på vad som händer med dessa nya pengar som skapas. Går de till någon annan som löser sitt lån, till obligationer, aktier, utomlands, andra investeringar eller konsumtion.

Myten om multiplikatorn

Det är en vanlig uppfattning att centralbanken skapar pengar och ett bankerna lånar in dessa eller från allmänheten och sedan kan ge ut 10 gånger motsvarande värde p.g.a. multiplikatorn. Resonemanget bygger på att banken har ett krav att behålla 10% som säkerhet för varje lån, vilket i en serie leder till först 900 i lån, sedan 810, o.s.v.

I den mycket läsvärda boken Where does Money come from? av Ryan-Collins, med flera framgår mycket pedagogiskt att det är precis tvärtom. Banken behöver ingen första insättning alls utan kan låna ut bara det finns tillräckliga säkerheter. Banken skapar likviditet av fasta, belåningsbara, tillgångar. Centralbankens uppgift är enbart, i denna fråga, att agera som bank till affärsbankerna och täcka upp för kortsiktiga flöden.

Detta är en viktig och intressant insikt.

Myten om de övergödda bankerna

En annan myt är den om banker som skapar pengar och därmed lurar oss andra. I verkligheten måste en bank, när de skapade pengarna tas ut och överförs till någon annan bank, låna in samma belopp. Den får då betala inlåningsränta. Det är således endast marginalen som vi bör titta på. Där går det sedan bort ca: 90% i olika kostnader för personal, lokaler, IT, administration m.m. Det som blir kvar är en avkastning till ägarna som ställt stora belopp till förfogande, idag i princip inlåsta utan ränta som säkerhet för framtida eventuella förluster.

Är en stor bankreform realistisk?

Det är lätt att tala om teoretiska förslag och en helt annan att genomföra dem i praktiken. Island tillsatte, efter finanskrisen en utredning men den kom ingenstans och är idag nedlagd. Schweiz genomförde 2018 en folkomröstning med förslag i samma riktning som de som föreslogs av de två ekonomerna på IMF. Den fick inte bifall.

Vad Fria Sidor känner till finns i dagsläget inga andra förslag som är aktuella i något annat land eller som föreslås av något annat parti i USA, Europa eller Asien. I Sverige har man inom nationalistiska kretsar fört fram frågan och det handlar då ofta antingen om drakoniska förslag som gör dagens banker, i princip, utan någon större funktion eller en ren nationalisering, d.v.s. konfiskering av ägarnas pengar.

Det är intressant att notera att Svenska Handelsbanken idag har personalen som en stor ägare. Man har på egen hand genomfört löntagarfonder, helt på frivillig basis. Swedbank ägs av pensionssparare genom bl.a. Folksam. SEB är husbank åt Wallenberg där Investor är stor ägare. Förutom dessa större ägare finns ofta pensionssparare från hela världen på ägarlistan.

Fria Sidor föreställer sig att en stor bankreform, om den ska genomföras, måste föregås av en lång beredningstid där man belyser och på djupet analyserar ett konkret förslag. IMF-ekonomernas förslag är på tok för grundligt och översiktlig för att duga som ett sådant underlag. Sannolikt måste ett så drastiskt ingrepp beredas i upp till 10 år där inget får gå fel och alla instanser måste få yttra sig samt förslaget stötas och blötas.

Massor av frågor måste besvaras och om marknadens aktörer under denna beredning börjar tro på antingen, en nationalisering eller ett ogiltigförklarande av det befintliga banksystemet, det långt innan reformen träder i kraft skulle ha dramatiska konsekvenser på det finansiella systemet som skulle sväva i osäkerhet.

Slutsats

Fria Sidor tycker att vetskapen om pengarna är helt central. Den för Fria Sidor viktigaste lärdomen är att svenska staten också borde kunna agera som egen bank för de investeringar man vill göra. Fria Sidor delar intresset för och vikten av att sätta sig in i pengarnas historia men inte uppfattningen av vi idag i Sverige skulle kunna leva i ett lyckorike med de bankreformer som föreslås, nationaliserade banker eller att det skulle vara något enkelt att genomföra utan stort tumult på den svenska penningmarknaden. Pengar är idag ett samhälles blodomlopp och innan man drar om stora halspulsådern bör man nog tänka till både en och två gånger.

Det Fria Sidor anser viktigast här och nu är bevarandet av kontanterna. Det är dels en garanti för frihet utan övervakning, dels centralt om elen skulle upphöra under någon längre tid. Svenska Riksbankens projekt med E-krona är också intressant. Man framskrider metodiskt och lugnt med avsikt att förstå alla aspekter. Ett förståndigt agerande.

Fria Sidor råd till dig är att läsa dessa böcker och alla rapporter för att undersöka vad du själv kommer fram till.

Detta blir det näst sista inlägget innan Fria Sidor tar en längre paus. Återkommer i veckan med mer information.

Tack för att du läser Fria Sidor!