Vi har i första delen visat att det finns stora frågetecken om Darwinismens giltighet. Teorin är elegant och intuitiv men när forskare försökt verifiera den genom t.ex. fossila fynd har man fått ompröva teorin. Upptäckten av DNA ställde ännu större frågor om Darwinismens giltighet. Vi kan idag, med modern teknik, se cellernas minsta beståndsdelar. Vad vi funnit är de mest avancerade och komplicerade processer, där varje liten del fungerar perfekt tillsammans med alla andra delar. Går det verkligen att tänka sig att allt detta bara ska ha uppstått av en slump? Många vetenskapsmän, både religiösa och inte religiösa, anser inte det.
Information, information, information
Det forskarna upptäckte när man undersökte DNA vidare var att det fungerar som informationsbärare. Vi har vårt eget system med ettor och nollor som, beroende på, hur vi kombinerar dem skapar information som vi sedan kan koda av och förstå.
Låt oss säga att du vill skriva A, B och C. Då representerar det i den binära koden, den som din dator sedan kan läsa, av följande serie av ettor och nollor.
A=010000010000110100001010, B=010000100000110100001010 och C=010000110000110100001010
Ordet Sweden representeras av följande binära kod
Sweden=0101001101110111011001010110010001100101011011100000110100001010
Du skriver en bokstav, denna konverteras till serien ovan, skickas iväg och mottagarens dator läser koden och, vips, så ser du det på din skärm. Allt går enormt fort så vi märker aldrig av dessa konverteringar.
På samma sätt fungerar vårt DNA. Där används inte ettor och nollor utan kvävebaserna (A)Adenin, (C) Cytosin, (G) Guanin och (T) Tymin. Dessa binder till varandra och skapar baspar som sedan skapar en lång kedja som är vårt totala DNA. Partier av ditt DNA kallas gener och det är helt enkelt olika kombinationer av dessa baspar. DNA är därför information.
Euforin som ersattes med tvekan
Till en början var forskarna euforiska. Man hade tidigare saknat denna pusselbit men såg nu att DNA kunde förklara de genetiska variationerna och koppla det till ”det naturliga urvalet”. Man såg framför sig att variationerna uppstod då dessa baspar bytte plats och skapade nya koder som i sin tur var orsaken till variationen.
Ganska snart började man fundera på hur detta skulle gå till i praktiken och om dessa mutationer skulle kunna generera tillräckligt med information för att förklara Darwinismen, t.ex. den formliga explosion av ny information som krävdes för att förklara den Kambriska explosionen.
En metod att ta reda på detta var att se olika organismers komplexitet som ett resultat av antalet olika celltyper. Även om en enda cell har enorm komplexitet så är den ändå mindre utvecklad än t.ex. ett kräldjur där en helt annan grad av komplexitet är nödvändig. Man såg att för varje ytterligare cell krävdes det också helt nya proteiner, som inte tidigare funnits. Detta innebär i sin tur krav på ännu mer information.
Återigen den kambriska explosionen
Låt oss titta på hur mycket ny information som krävdes för alla nya livsformer i den Kambriska explosionen för ca: 540 miljoner år sedan. Jorden antas vara 4,5 miljarder år. Under 3 miljarder år av dessa fanns inte mycket mer än encelliga organismer. De första mer komplexa organismerna kom just vid den Kambriska explosionen.
Detta betyder en ökad grad av komplexitet. Molekylärbiologer har uppskattat att det behövs mellan 300000 till 500000 baspar för att producera de proteiner som krävs för att upprätthålla liv. En enklare fluga kräver 140 miljoner baspar. Vi förstår då att det krävdes enormt mycket mer information för att denna explosion av livsformer skulle vara möjlig.
Specifik information
Den som tänker sig slumpmässiga mutationer som genererar nya livsformer måste förklara i detalj hur det går till. Varje gen, som består av en exakt sekvens, kodar för olika proteiner. Dessa proteiner behövs i cellen. Informationen som behövs är specifik inte slumpmässig. Vi kan enkelt se detta om vi tänker oss ett ord, säg Sverige. Låt säga att ett par mutationer kastar om bokstäverna så att bokstäverna istället bildar sekvensen, vSeigre, då kan inte vi förstå vad det betyder.
Exakt så ska vi se dessa specifika sekvenser som finns i olika avsnitt av vårt DNA. Precis som vi måste ha ettorna och nollorna, och bokstäverna, i rätt sekvens för att de ska vara meningsfulla, måste basparen vara i exakt rätt ordning för att koda för det protein som kroppen just då ska producera.
Här uppstår kärnan i det som forskarna anser att Darwinismen inte kan förklara. En mutation måste ju skapa någonting nytt som är bättre än det som var tidigare för att det ska kunna överleva. Här behöver vi titta lite på sannolikhetslära.
Sannolikhetsläran ställer till det
Säg att du har förkortningen Sve för Sverige. Det är ganska bra men Sverige är mer tydligt och vi svenskar skulle troligen välja det framför Sve. Låt oss jämföra det med en gynnsam mutation som på sikt får förkortningen Sve att helt försvinna. Men hur många försök måste vi då göra för att kunna skapa denna, lyckade, förbättring.
Sverige består av 7 ord, varav vi redan har 3 ”rätt”, då behövs 28*28*28*28 kombinationer, eller försök, för att just skapa ordet Sverige. Det behövs således 614656 försök för att vi ska få fram ordet Sverige. Men alla andra kombinationer ger inte det ordet. det ger helt andra ord som vi inte vill ha. Dessa mutationer hjälper oss inte, bara den som skapar ordet Sverige. Så är det också med t.ex. proteiner.
Ser vi det istället vad gäller DNA finns det 10 deciljoner (10 upphöjt till 60) olika sätt att kombinera 100 baspar i DNA. En människas DNA har ca: 3 miljarder olika baspar. DNA för varje människa är helt specifik och paren är ordnade i exakt sekvens för att just din kropp ska kunna fungera som den ska. Det krävs med andra ord ett oändligt antal försök för att man till slut ska lyckas skapa en människa, de flesta av dessa försök kommer att helt misslyckas.
Den omöjliga sannolikheten
De forskare som har räknat på detta uppskattar att för att skapa en människa genom mutationer, d.v.s. generera så mycket exakt ny information som krävs för att vi ska fungera, det är lika stor sannolikhet som att du pekar ut rätt atom av alla som finns i vårt kända universum. Då har vi bara tittat på vårt DNA. Börjar vi sedan räkna på alla andra förändringar som krävs för att allt ska fungera, då måste vi välja rätt elementarpartikel, av alla i Universum, för att vi ska träffa rätt. Det blir så försvinnande liten sannolikhet att vi närmar oss det absurda.
En invändning är ofta att, ja det kanske är osannolikt, men det är just möjligheten att den finns där som har skapat oss – vi var just den där enda atomen i Universum. Då stöter man på ett annat problem.
Hur många försök hinner vi göra?
Jorden är som sagt 4,5 miljarder år och Universum beräknas, om vi utgår från teorin om Big-Bang, vara ca. 13,7 miljarder år. Kanske är det trots allt möjligt bara vi har tillräckligt många försök och tillräckligt med tid?
Forskare började angripa problemet genom att beräkna antalet möjliga händelser som kan ha ägt rum i universums historia. Det finns ca: 10 tredeciljarder (10 upphöjt till 80) elementarpartiklar i Universum. Totalt har det funnits 10 biljarder sekunder sedan universums födelse (antag teorin om Big-Bang). Sätter vi ljusets hastighet som övre gräns för hur snabbt en händelse kan ske, beräknas det totala antalet händelser i hela Universum till ca: 1 miljon unvigintiljarder (10 upphöjt till 140). Sedan jämförde man detta med sannolikheten att, genom gynnsamma slumpmässiga mutationer, producera ett enda funktionellt protein. Det är en chans på 10 miljarder unvigintiljarder (10 upphöjt till 160).
I klartext betyder detta att inte ens tiden sedan Universums födelse skulle räcka till att, genom slumpmässiga mutationer, producera ett enda protein, än mindre tiden som jorden beräknas ha funnits till.
Bilden blir ännu mer omöjlig
Forskarna började se på vad som byggde upp proteiner och hur de var strukturerade. Man fann att de organiserade sig på tre olika nivåer och att de vecklade ihop sig på specifika sätt för att uppnå sin funktion. Det man upptäckte var att de nya proteinerna som måste skapas för nya livsformer måste vara specifika för sin uppgift. Varje del i en dator har en specifik uppgift och måste se ut på ett visst sätt för att den ska fungera. Så är det också med proteinerna. Dessa proteiner består av specifika aminosyror som också de måste formas exakt för att kunna bilda just ett visst protein. Ett protein består typiskt av ett hundratal aminosyror. Dessa måste veckla sig exakt för proteinets funktion.
Det man fann var att det endast är en chans på en duodeciljard (10 upphöjt till 75) för att alla aminosyror skulle just veckla sig som behövdes. Detta måste då adderas till chansen för att DNA ska mutera på rätt sätt. Vi talar om enormt små sannolikheter för att allt ska ”klaffa”.
Den bästa förklaringen
När Darwins teori lanserades fanns redan då tveksamheter. Främst var det avsaknaden av fossiler som visade på några mellanformer såsom Darwin hade förväntat sig. Trots allt var kunskapen då om hur vi är uppbyggda i detalj begränsad. Teorin kanske då var den bästa? Men idag när vi vet så mycket mer, ska vi ändå hålla fast vid den?
Vetenskapen söker bevis för sina teorier. Vi måste nu, med den nya kunskap vi har, fråga oss om vi kan tro på en teori som har oddsen emot sig? Normalt, när man inte är säker får man gå på den teori som bäst förklarar det man ser, även om man inte kan vara säker.
Många forskare idag utesluter Darwins teori. De menar att den är omöjlig mot bakgrund av det som ovan angivits. De ser i vår kropp, istället, som den enda rimliga förklaringen –intelligent design. Det går helt enkelt inte att förklara detta utan att något som vi brukar förknippa med intelligens har skapat allt. Inte varje organism men planen för hur allt ska fungera.
Kanske kan vi se runt omkring oss. När vi ser en bil eller dator då utgår vi från att det är någon som medveten skapat dem. Vi tänker inte att de uppstått av en slump. Varför har vi då så lätt att tro att livet på jorden, som är oändligt mycket mer komplicerat, skulle komma just av en slump?
Vad händer nu med religionerna?
Insikten från de vetenskapliga framstegen har hyllats av religiösa ledare runt om i världen. Man ser i dessa nya rön beviset på att den egna guden finns – det man alltid vetat varit sant får nu stöd i vetenskapen. Konsekvensen av vad dessa forskare säger är i grunden att skapelseberättelsen är lika trovärdig som Darwins teorier. Våra svenska myter om Yggdrasil kan lika väl vara sanna som det våra barn får lära sig i skolan om Darwins evolutionsteori. Ett nytt vapen har satts i händerna på alla världens religiösa ledare.
Det är ingen slump att bankdynastierna stödde och stödjer både Darwinismen och Marxismen (muterad till socialismen). Den förra attackerade kristendomen, den senare nationalismen och gamla samhällsstrukturer. Båda behövde falla för att ge plats åt den nya globala världsordningen. Men är nu svaret att gå tillbaka till de tusenåriga skrifterna? Är det vad svenska folket behöver för ge oss gemenskap?
Fria Sidor anser inte det. Andligheten måste komma ur insikten om livets och Universums mysterier och den ödmjukhet som det skapar. Den kan inte, som idag, ha sin grund i 2000 år gamla texter, som skrevs av människor med den begränsade kunskap man hade då. Det är som att vrida vårt tänkande tvåtusen år tillbaka.
Samtidigt behövs någonting som förenar oss svenskar mer än Kalle Anka på julafton. Kan kristendomen reformera sig, som så många gånger förr? Kan Asatroende förena intelligent design och nya vetenskapliga rön med Tor och Oden? Eller behövs det någonting helt nytt? Just nu har vi bara Värdelösgrunden som ett kvävande täcke över hela landet Sverige och dess folk. Det är det sämsta alternativet av alla.
Fria Sidor ber att få återkomma i ett senare debattinlägg i denna svåra och intressanta fråga.
