Sammanfattning av serien om HIV/AIDS

Frågor är nyckeln till kunskap. Kunskap är nyckeln till frihet.

Med detta inlägg avslutar Fria Sidor sin granskning av HIV/AIDS. Serien baseras på Dr. Peter H. Duesbergs fantastiska bok – Inventing the AIDS Virus (se länk nedan). Vad har vi då lärt oss?

När många sjukdomar hade avtagit i västvärlden på 1950-talet, huvudsakligen p.g.a. förbättrade levnadsförhållanden, fick mikrobjägarna panik. De vädrade morgonluft när Richard Nixon sjösatte kriget mot cancern i början på 1970-talet. Huvuddelen av de enorma summor som satsades gick till att hitta de virus man antog orsakade cancer. Efter decennier kunde man bara konstatera att cancern fortsatte öka lavinartat – kriget hade förlorats.

Hypotesen om virus som orsak till cancer bygger på att de uppträder rakt motsatt mot vad vi förväntar oss av virus. Den rådande uppfattningen fram till 1970-talet var att ett virus är smittsamt, infekterar sin värd, förökar sig snabbt men att det sedan, oftast, tas om hand av kroppens immunförsvar. Därefter erhålls immunitet. Med dessa cancervirus är det tvärtom – de smittar inte utan överförs främst sexuellt eller från modern. Sedan gömmer det sig, vilar latent, utan att upptäckas av kroppen för att efter decennier väckas till liv av någon yttre omständighet. Det antas vara likadant med AIDS-viruset.

Vi har sett att i många fall skyller man sjukdomar på ett virus som nästan alla på planeten har. De som inte får sjukdom är då asymtomatiska. Denna idé om det latenta viruset är högst tveksam eftersom ett virus roll som orsak till sjukdom knappast har något stor betydelse om de flesta som har det inte blir sjuka. Trots detta vidhåller konsensus än idag att dessa latenta virus som de flesta har är så farliga att alla måste vaccinera sig för att undvika sjukdom någon gång i framtiden.

När kriget mot cancern inte kunde vinnas kom AIDS som en skänk från ovan för alla dessa mikrobjägare. Det stora problemet är att det inte är bevisat att HIV orsakar AIDS. AIDS finns inte ens som en specifik sjukdom. Istället är det ett samlingsnamn för upp till ett trettiotal redan tidigare kända sjukdomar – sjukdomar som forskarna redan fastställt orsakas av bl.a. bakterier, svampar och parasiter.

Detta hindrade inte vetenskapen att ändå framhärda i att AIDS är unikt då patienter med dessa sjukdomar också uppvisade ett försvagat immunförsvar. Men immunförsvaret försämrades inte av något virus – det var specifikt för en viss grupp oerhört promiskuösa homosexuella som under årtal, ibland decennier, tagit många olika droger, inte sällan dagligen. Deras livsstil utsatte dem för mängder av främmande mikrober och i kombination med ett kraftigt, långvarigt, drogmissbruk blev de sjuka. Det var helt enkelt inte nödvändigt att knyta symptomen till något virus, det fanns redan fullt adekvata förklaringar.

Nu hittade man ändå ett virus efter många turer men alla som har någon av dessa trettiotal sjukdomar och utan virus, har inte AIDS. De kan vara lika sjuka men enligt klassificeringen har de någon av de redan tidigare kända diagnoserna. Det är således själva viruset som är centralt för att sjukdomen ska klassificeras som AIDS.

Alla som har viruset (HIV) har inte AIDS, långt ifrån. De flesta med HIV har levt och lever helt vanliga liv och är fullt friska. Då kan det knappast vara viruset som gör dem sjuka? Konsensusvetenskapen har verkligen ordnat det bra för sig. De som har HIV men ingen sjukdom är asymtomatiska. De som har HIV och sjukdom har AIDS. De som har samma sjukdom men inte HIV, har någon av de redan tidigare kända diagnoserna.

Faktum är att HIV inte uppfyller Robert Kochs postulat. Forskarvärlden verkar inte bry sig om dem idag men det bevisar bara hur snett ute de är, inte att postulaten är obsoleta. De säger att a) en mikrob måste finnas rikligt hos alla som har sjukdomen, b) mikroben måste kunna isoleras från värden och sedan fås att föröka sig i till exempel en petriskål och c) mikroben måste ge samma sjukdom när den sedan introduceras till en ny värd (ofta försöksdjur).

Samtliga postulat måste vara uppfyllda för att leda till bevis – så är definitivt inte fallet vad gäller HIV eftersom a) HIV inte finns hos alla med sjukdom och definitivt inte rikligt, enbart en på tusen T-celler är infekterade i genomsnitt, b) Montagnier fick visserligen fram ett virus men först efter att ha bearbetat sin odling under veckor med olika kemiska substanser och c) de tiotusentals som fick HIV av misstag genom blodtransfusion innan viruset var uppfunnet fick inte AIDS och inget djurförsök har lyckats framkalla AIDS.

Det stannar inte här. För att ytterligare lägga ved till brasan lanserade man AIDS också i Afrika. Där är det dock helt andra och betydligt färre redan tidigare kända sjukdomar som är aktuella. Idag är det Afrika som har överväldigande flest människor med HIV och AIDS men symptomen där känns suspekta – feber, diarré och utmärgling. Det låter inte precis som någonting ovanligt för fattiga områden där. Återigen, har man HIV är dessa sjukdomar AIDS –  om inte, har man den redan tidigare kända sjukdomen, då orsakad av något annat.

Det är anmärkningsvärt att Anthony Fauci, som bedragit världen med corona, var ledande inte bara i jakten på AIDS-viruset utan också vad gäller att propagera för en ytterst giftig substans, AZT, vars uppgift är att döda kroppens egna celler. Det låter spontant inte som en god idé. Det är inte konstigt att dess uppfinnare aldrig tog ett patent på substansen.

Det hindrade inte Fauci & Co att vidhålla preparatets förträfflighet. Då som nu ägnade forskarna sig åt omfattande forskningsfusk, tillrättalade studierna, avslutade dem i förtid och struntade fullständigt i dess långsiktiga effekter. Katastrofen var ett faktum. Frågan är om inte fler dog av dessa giftiga behandlingar än av någon sjukdom? Detta helt i onödan eftersom allt de sjuka hade behövt göra var att ändra levnadsätt.

Det kanske mest intressanta vi kan lära oss av denna granskning är att inget tycks ha ändrats. Vi ser samma sak hända idag som hände på 1980-talet med HIV/AIDS. Alla säger samma sak, de som inte håller med censureras eller finner det bäst att hålla tyst. Någon har bestämt, ingen vet riktigt vem, vad som är konsensus – alla andra följer efter. Få vill eller vågar avvika. Vetenskap betyder inget, kritisk granskning är ett hot mot konsensus och öppenhet skys som pesten. All massmedia sjunger på samma vers, dag efter dag, timme efter timme. Alla politiker stämmer in i den. Myndigheterna runtom i världen ger i hög grad samma rekommendationer och använder samma språk.

Då var det HIV, ett virus som inte behövdes för att förklara sjukdom, idag är det Sars-Cov-2, ett virus människor runtom i världen bett sina myndigheter att visa men alla får samma svar – att myndigheterna inte har det.

Då som nu fick världen panik, använde tveksamma tester och ägnade sig åt omfattande åtgärder, reseförbud och inskränkningar i våra friheter. Då för att en liten grupp drogmissbrukande homosexuella blev sjuka, idag för att äldre på ålderdomshem dör av influensaliknande symptom.

Så har vi också detta med de snabbt framtagna botemedlen, Då var det giftet AZT, idag experimentella och nödgodkända vacciner, en del så nya och med en så oprövad teknik att ingen som tar dem kan vara säker på att undvika allvarliga biverkningar, varken direkt eller i framtiden. Då behövdes ingen giftig substans (AZT) de flesta med HIV fick aldrig AIDS. Istället var botemedlet för dessa homosexuella att upphöra med sitt långvariga drogmissbruk och promiskuösa leverne. Idag behövs inget vaccin. Nästan ingen dör enbart av corona, ålder och tidigare försvårande sjukdomar är de huvudsakliga förklaringarna. Vi har dessutom fullt verksamma botemedel som hydroxiklorokin, ivermectin och D-vitamin, m.m. som antingen döljs för allmänheten eller rakt av förbjuds.

Då som nu har vi knappt någon överdödlighet alls. AIDS syns säkert inte på kurvan ens om man tittar i mikroskop. Med corona är det exakt likadant om vi räknar bort alla som dött av helt andra orsaker men med ett positivt PCR-test. Då skulle vi inte heller se någon överdödlighet i statistiken, speciellt inte om vi räknar in åren före och efter och tar hänsyn till befolkningstillväxt och åldersfördelning. Antalet döda påskyndades också medvetet av myndigheterna, i USA genom att ge enorma summor till de sjukhus som satte patienterna på den dödliga respiratorn, i Sverige genom att inte ge vård utan morfin till de äldre. På 1980-talet tog man livet av patienterna med AZT.

Fria Sidor förstår att corona är ett bedrägeri av ofantliga mått och nu att HIV också var det på 1980-talet. HIV/AIDS var bara ett preludium av många andra (Sars/Mers/Svininfluensan/Ebola) till psykopaternas stora drag – the Great Reset  – eller som de kallar det, Covid-19.

Den fråga som Fria Sidor nu ställer sig och som du också måste ställa är – vad är corona ett preludium till? Lita på din egen förmåga, din logik, din intuition och instinkt – den leder ofta rätt även om det, förmodligen som för Fria Sidor, ger dig kalla kårar efter ryggraden.

Tack för att du läser Fria Sidor!