Alfred Nobel var en svensk kemist, uppfinnare och industrialist. Han testamenterade år 1895 94% av sin förmögenhet, 31 miljoner, till ändamålet att ge priser till ”den som gjort mänskligheten den största nyttan”. För fysikpriset skrev han att priset skulle gå till den som ”gjort den viktigaste upptäckten eller uppfinningen”. Han skrev vidare att priset skulle utdelas till var och en som gjort sig förtjänt av det ”vare sig han var skandinav eller ej”. För att förvalta medlen grundades Nobelstiftelsen. Det första priset delades ut 1901. Tiden gick men redan 1922 pressades stiftelsen av den judiskt kontrollerade världspressen att ge priset till en plagiator, Albert Einstein. Redan här, 25 år efter Alfred Nobels död, frångick man testamentet. Einstein, vilket man naturligtvis visste, hade varken upptäckt eller uppfunnit något. Det var allmänt känt vid denna tid att allt var plagierat och att Einstein promotats för att föra fram sionismens sak och för att visa världen att judarna var kapabla att få fram ett geni, i klass med Aristoteles och Galileo. 2007 var det så dags igen då priset gavs till pseudovetenskapliga IPCC och Al Gore för att de kommit fram till att en kolatom och två syreatomer i förening var farligt för jordens miljö och klimat. 2009 fick så Barack Obama fredspriset innan han ens suttit ett år som president med motiveringen – ”för att ha stärkt den internationella demokratin..,fostrat ett nytt klimat för samarbete mellan människor,…och sträckt ut en hand till den muslimska världen”. Alfred Nobel skulle vända sig i sin grav om han visste hur de vanärat hans intentioner. Tyvärr slutade det inte där. Stiftelsen tolkade Nobel’s text om att priset skulle gå till ”var han skandinav eller ej” så att ett politiskt parti, de inte gillade, inte var välkommen på deras högtidliga nobelfest, med kungen och allt. Men låt oss fokusera på plagiatorn.
Tysk forskartradition
I början på 1900-talet höll Tyskland i alla bemärkelser på att bli en stormakt. Man hade sedan mitten av 1800-talet i allt högre grad flyttat fram positionerna inom industri och vetenskap. Det fanns i Tyskland en tradition att vetenskap, vi talar här specifikt om fysik, handlade om att i samarbete med andra pröva teorier mot verkligheten. Kanske kan vi säga att det var en metod där man byggde teorin underifrån. Höll den inte i prövningen med verkligheten så fick man helt enkelt göra om.
Vid denna tid hade Rothschild makten i City Of London. Han arbetade frenetiskt för att ständigt propagera för det som var judiskt. Ett antal tyska forskare irriterade sig på att man upptäckt att England mer eller mindre plagierade det som tyska forskare kommit på, för att sedan påstå att det var deras eget. Ett exempel är Röntgen som sedan i England kallades X-rays. De var ännu mer upprörda på att man bl.a. i pressen hyllade judiska forskare som fick erkännande och hyllades, för det som tyska forskare redan presenterat i sina vetenskapliga papper. En sådan person var Albert Einstein.
London Times skrev 1919 att:
”Ny teori om universum -Newtons teorier omkullkastade”
Royal Society skrev:
”Einsteins argument är resultatet av den högsta förmågan av mänskligt tänkande”
New York Times skrev:
”Einsteins teorier triumferar”.
Det är bara ett litet problem. Einsteins teorier var varken nya eller banbrytande. Han var i själva verket utvald att promotas som ett geni. Han gjorde allt under sitt liv för att aldrig referera till vilka källor han använt för att sammanställa sina skrifter. Han undvek debatter med andra forskare. Hade han inte gjort det skulle myten om geniet falla direkt, för han var en plagiator och var tvungen att till varje pris dölja det. Sionisterna hade kuppat in en ny idol inom vetenskapen, en fanatisk sionist och tyskhatare.
Einsteins bakgrund (1879-1955)
Det är väl belagt från officiella källor att Einstein inte gjorde särskilt bra från sig i skolan. I brittiska Encyklopedin står att Einstein i unga år ”visade liten akademisk förmåga”. Det står vidare att han vid 15 år hade lämnat skolan ”utan diplom”. Einstein skrev om sig själv att han saknade ”fantasi och praktiskt handlag”. Nu ska detta inte överdrivas, han var väldigt ung, endast 16 år när han misslyckades att komma in på sin tilltänkta utbildning. Han fallerade dock inte på matten, utan franskan och kom så småningom in året efter på en skola i Zürich, Swiss Polytechnic.
Ganska omgående där träffade han den fyra år äldre serbiskan Mileva Maric. Hon var den enda kvinnliga fysikstudenten i skolan och synnerligen begåvad inom matematikens område. På denna tid var det ytterst ovanligt att kvinnor fick chansen att studera fysik. Men Mileva var så duktig att hon fick studera under Nobelpristagaren i fysik, Phillipe Lenard, i ett halvår. Nio år senare kom hans upptäckter att plagieras i Einsteins berömda papper från 1905. De studerade tillsammans och när Einstein lämnade in sin tes 1905 så var den först undertecknad Einstein-Maric men dokumentet har självklart försvunnit. Abram Joffe sade sig ha sett dokumentet, undertecknat Einstein-Marity. Det gör det extra trovärdigt eftersom hon hette Maric men använde Marity på viktiga dokument. Marity var den namn som användes i Serbien, då under styre av Österrike-Ungern.
Mileva tog aldrig examen men var den enda som fick studera under Professor Weber. Av alla studenter som examinerades hade Einstein lägst betyg.
Det finns mycket skrivet om deras relation men en forskare, Evan Harris Walker, menar att Maric var den som egentligen stod bakom matematiken. Mycket går att spåra från de bevarade kärleksbreven dem emellan, som tyvärr har kraftigt editerats, för att inte hela bilden ska komma fram, där skriver Maric:
”Hur stolt jag kommer bli när vi två tillsammans har fört fram vårt arbete om relativ rörelse till en segerrik slutsats”.
Det finns många andra citat och källor som visar att de tillsammans studerade verk från kända samtida fysiker såsom Lenard och Planck. Senata Troemmel Ploetz, citerar Einstein som enligt henne sagt att Maric var den som gjorde matematiken.
Det finns t.o.m. bevarade kopior som visar när Maric rättar Einsteins beräkningar. Ändå vill myten göra gällande att Einstein själv var den som gjorde allt och att han, som han själv påstår, kom på allt i en dröm.
Det är viktigt att erinra om att fysiken i slutet av 1800-talet hade tagit ett kliv som krävde väldigt gedigna matematiska kunskaper. Maxwells tes för att ta ett exempel, som publicerades 1873 i två volymer ”Treatise on Electricity and Magnetism” hade 1000 sidor med kvalificerad matematik. Många fysiker tyckte t.o.m. att det blev för mycket matematik men det går inte att förstå elektriska och magnetiska fält utan den.
När de sedan skildes, efter att Einstein varit otrogen 1919, lovade han henne att om han fick Nobelpriset skulle hon få hälften, ett löfte han också höll.
Plagiatorn
I stora drag så var det, som Einstein senare lämnade in, första gången 1905, taget och sammanställt från andra. Han nämnde dock inte en enda referens till sitt arbete utan försökte göra sken av att det var en ny teori han själv kommit på. Det skulle prägla hela hans liv.
Vid denna tid väckte inte pappret så stor uppmärksamhet. Det skulle senare, först 1919-1922, promotas hårt i judiskt kontrollerad press runt om i världen. Många judiska vetenskapsmän skulle under denna tid, från 1905-1922, stödja Einstein. Man behövde någon att lyfta fram som var jude och som kunde visas upp som ett geni.
Detta kom vid denna tid att väcka upprörda känslor hos många. Judiska vetenskapsmän skrev t.ex. när de hänvisade till pappret att det var Einstein-Lorentz som stod bakom teorin, detta för att höja upp Einstein, innan han blivit känd. I själva verket hade han inget att göra med detta. Han hade bara kopierat matematiken och paketerat om det och använt några andra ord.
Relativitetsteorin
Tankarna om relativitet var inte nya. Den holländska fysikern Hendrik A. Lorentz hade redan 1895 fört fram dessa tankar och fransmannen Jules Henri Poincaré hade vidareutvecklat den till en högre nivå redan 1904, än det som sedan Einstein publicerade 1905. Hans teorier var banbrytande men Einstein ändrade först 1908 sina beräkningar, först efter att Hermann Minkowski och många andra gjorde det.
Myten säger att tankar om relativitet är helt nya men det stämmer inte. Redan Aristoteles funderade på det. Isaac Newton var också medveten om det. På 1800-talet var det ett accepterat faktum bland fysiker att tiden var relativ och beroende på från vilken plats du observerar den, s.k. lokal tid. Skotten James Clerk Maxwell vidareutvecklade detta sedan ytterligare med hjälp av matematiken, Maxwells Ekvationer. Genom att studera hans ekvationer kunde fysiker sedan ta steget ännu längre. Hemligheten till relativitet låg gömda i hans ekvationer.
Poincaré var den som förde detta allra längst. I sitt papper 1905 skrev Einstein samma sak men med andra ord. Hans sammanställning skiljer sig varken matematiskt, fysikaliskt, filosofiskt eller i tillvägagångssätt. Han tar t.o.m. upp exakt samma exempel som Poincaré med stationära klockor men nämner inte ens Poincaré som referens.
Ljusets hastighet
På samma sätt som med relativiteten har man hyllat Einstein som var den som kom på att ljuset hade en konstant hastighet. I verkligheten tar Einstein upp detta i en enda mening i sitt papper 1905. Han gav inga referenser hur han kommit fram till det, inga underlag för hur han kommit fram till sitt ”axiom”. Det är viktigt att påpeka att Einstein ofta, istället för att härleda och förklara, bara hänvisade till ”axiom”. Det som andra ägnade hundratals sidor åt att bevisa, plagierade han bara, för att sedan, utan att ange referens, kalla för självklara ”axiom”. Man vet att Einstein läste Poincarés populära bok, utgiven 1902, om just detta. Redan 1904 hade han formulerat tesen och härlett den både matematiskt och i förståeliga ordalag.
I själva verket har mätningar av ljuset brytt forskare ända sedan Galileo. Tyvärr hade han bara sin egen puls att tillgå när han såg ut över himlen. 1676 hade den danska astronomen Ole Romer tankar om detta. Den österrikiska fysikern Doppler var också inne på det liksom Rene Descartes och t.o.m. Aristoteles. 1725 mätte den engelska astronomen, James Bradley, med teleskop ljusets brytning. 1887 gjorde så Michelson-Morley experiment. 1895 utvecklade så Poincaré detta ytterligare i sin teori om relativitet.
Rumtiden
Newton lade grunden för tankarna. Redan år 1900 utvecklade Poincaré Lorentzs teorier och publicerade innan Einstein sina teorier och rumtiden. Hermann Weyl skrev 1918 att man ”i Lorentz teorier kunde komma över alla hinder att förklara den”. Det man ofta propagerar för är att Einstein skulle vara den första att göra saker begripliga. Det stämmer inte. Hans sammanställning skilde sig inte i allt väsentligt från t.ex. Poincaré.
E=mc2
Einstein uppfann varken denna formel eller låg bakom atombomben såsom propagandan har velat göra gällande. Lorentz hade redan formulerat teorin om relativ massa 1899. Den Österrike-Ungerska fysikern Friedrich Hasenohrl skrev om den redan 1904. Einstein skulle hela sitt liv hävda att han inte tagit större intryck av andras vetenskap. Han hade helt enkelt kommit på allt själv. Han nämnde aldrig Poincaré och inte ens Olinto De Pretto som publicerade formeln redan 1903, två år innan Einsteins berömda teori ”Special Relativity”.
Det intressanta är att Einstein själv under de efterkommande 40 åren vid sju olika tillfällen försökte bevisa den men varje gång misslyckades. I grunden hade redan Planck formulerat detta och formeln går i grunden att härleda från Pythagoras teorier.
Varken uppfinning eller upptäckt
Här har bara tagits upp några exempel och Fria Sidor ber om ursäkt om det naturvetenskapliga i detta kanske inte i alla delar är rätt återgivet men poängen är att Einstein, om han nu ens skrivit ihop sina verk själv, varken kom med något banbrytande eller nytt. Det var helt enkelt plagiat helt utan referenser med ett mål att få det att framstå som att han i en dröm kommit på allt själv. Det kallas på svenska stöld. Det är inte konstigt att det var många som hade invändningar när Nobelstiftelsen beslutade att ge Einstein Nobelpriset.
Einsteins Nobelpris
Einstein hade förts fram som kandidat många gånger men avvisats.
Självklart kunde man inte ge Einstein priset för något av ovanstående. Dels hade många andra fått priser för arbeten om relativitet, dels var det allmänt känt att han plagierat och att det inte var någonting nytt. De judiska krafterna, bakom kulisserna och den världsomspännande pressen, var dock svåra att stå emot. Einstein hade ju förts fram som det nya geniet, i klass med Aristoteles, Galileo och Newton.
Hur skulle man göra nu då? Kunde man låta bli att ge priset till den man i världen som i den judiska pressen framställdes som den nya Aristoteles? Man gav det till honom för ”hans bidrag till den teoretiska fysiken och för upptäckten av lagen om den fotoelektriska effekten”. Han fick inte priset för upptäckten av den, det hade Max Planck redan fått, utan för att han hade utvecklat den men det stämmer inte heller. Planck hade redan utvecklat teorierna.
Det var naturligtvis svårt för någon, precis som idag, att föra fram kritik mot det nya geniet i denna miljö men Einsteins plagiat var vida kända och diskuteras offentligt. Ett upprop hade hållits i Tyskland där Nobelpristagare fördömde Einstein. Professor Oskar Edvard Westin, informerade Nobelstiftelsen om anklagelserna om plagiat, något som Einstein faktiskt aldrig heller förnekade. Westin publicerade i tidningen Nya Dagligt Allehanda den 22 oktober 1922 en artikel där han framförde åsikten att Einstein, av ovanstående skäl, var ovärdig Nobelpriset.
Det förs ofta fram argument att de tyska forskarna bara var avundsjuka, nazister eller helt enkelt inte var intelligenta nog att förstå sig på Einsteins revolutionerande teorier. Som du förstår av ovanstående faller detta på sin egen orimlighet.
Inga referenser till litteratur
Det kanske mest unika med Einstein är att han i sitt papper ”Special Relativity” 1905 inte gjorde några referenser till källor och sällan i senare papper heller. Det måste sägas vara unikt i världshistorien, speciellt för en Nobelpristagare. Det är och var kutym att alltid härleda och hänvisa till källor om man gör anspråk på att vara vetenskapsman. Vad hade han att förlora på det om hans teorier nu var så banbrytande. Ska vi tro på myten skulle sådana vetenskapsmän som Poincaré och Lorentz ändå bara framstå som små fotnoter i hans monumentala verk.
Albert Einstein hade ju jobbat som tjänstman många år på patentverket så han var förmodligen väl medveten om att det är den som tar patentet som får all ära och berömmelse. Han tog inget patent men det blev han som lyftes fram i judiskt kontrollerad media och hyllades som en ny vetenskaplig Messias, frälsaren, som hade listat ut allt själv.
Sionisten Einstein
Albert Einstein började sitt verkliga uppdrag att promota sionismen med att besöka USA för att samla pengar till ett hebreiskt universitet i Jerusalem 1922. Hans besök där haussades av media. Media anklagade alla som kritiserade Einstein, på minsta sätt, för att vara antisemiter. Det fungerade ganska bra. Många förblev därför tysta. Einstein använde denna metod ofta själv eftersom han aldrig gick med på att i debatter möta sina kritiker. Metoden började användas av Trosky(Bronstein) som ledare för den judiska revolutionen i Ryssland 1917 där man beslöt att omedelbart göra antisemitism olaglig och sedan anklaga alla kritiker av regimen för att vara det. Eftersom nästan alla Bolsjeviker var judar var kritik mot regimen likställt med antisemitism. Einstein använde också metoden och den fungerar utmärkt även idag.
Han besökte Tel Aviv och Jerusalem 1923. Han bekände sig till de politiska sionister som välkomnade antisemitismen eftersom, precis som Spinoza, menade att det farliga var om judar assimilerades. Antisemitismen var här en viktig ingrediens att förhindra assimilation.
Samtidigt var många judar helt emot detta och satte därför upp egna rörelser mot sionismen. I Tyskland bildades t.ex. Liberala Judar mot Sionismen 1912 för att upplysa judar i Tyskland. Man delade inte argumenten att antisemitismen var inbyggd hos människan och att ett hem för judarna äntligen skulle lösa problemet en gång för alla.
Nobelprisstiftelsen som förstörde Nobelpriset, fysiken och verkligheten
Vi ser således att man redan för 100 år sedan, 1922, då Einstein fick sitt Nobelpris, tog politiska hänsyn. Det går samtidigt att förstå för trycket från inflytelserika judar var självklart enormt. Det finns även idag eftersom ingen idag ens blir publicerad i en vetenskaplig tidskrift om de på det minsta sätt antyder att de ifrågasätter Einstein. Samtidigt var det olyckligt för det förstörde fysiken på ett antal sätt.
Det lade grunden till att man måste visa politiska hänsyn. Detta har devalverat Nobelprisets status hos de som ser igenom propagandan. Hur kan vi veta att man ger priset till någon som förtjänar det? Ett nyligt exempel är Al Gore år 2007. Idag krackelerar klimatlögnen framför våra ögon men redan då visste vetenskapsmän, utan politisk korrekthet, att det fanns mycket litet vetenskapligt stöd för alla påståenden. Efter beslutet att utestänga SD måste frågan ställas om en Sverigedemokrat kan få Nobelpriset? Kan någon som stödjer Donald Trump få det? Måste man ha den rätta värdegrunden för att få det och i så fall hur kan man på allvar hävda att detta är enligt Alfred Nobels intentioner?
En annan aspekt som följde av Einsteins upphöjning till jordens mest geniala vetenskapsman var att fysiken tenderade att bli mer teoretisk och att bli mer fokuserad på att något nytt geni, som t.ex. Hawkings, skulle komma med nya geniala idéer. Men som vi sett var relativitetsteorin, rumtiden, ljusets hastighet, o.s.v inte ett resultat av Einsteins dröm utan istället ett resultat av en evolutionär fysik. En fysik som skedde i små steg där forskare från hela världen bidrog och hänvisade till varandra. Vi kanske kan säga att fysiken blev mer fokuserad på uppifrån-ner, där man tänker fram olika teorier och gör antaganden mer än den traditionella som arbetar nerifrån-upp. Roger Schlafly skriver i sin bok, ”Hur Einstein förstörde fysiken” att fysiken med honom blev mer ”science fiction”. Han menar att dagens fysik har allt mer gått mot teoretisk fysik men menar att det varit till nackdel eftersom vad de verkligen håller på med är just ”science fiction”.
Upphöjandet av Einstein ledde också fram till tankarna om relativitet. Detta påverkade samhället i stort. Nu var allt relativt och verkligheten fanns inte. Det finns lika många sanningar som det finns partiklar i universum. Dessa teoretiska fysiker kanske hjälper till att göra fysiken mer populär med sina spektakulära teorier hos allmänheten och passar bra in i medias jakt på sensationella nyheter. Men grundfrågan är om idéer och spekulationer om halvdöda katter, teleportation, alternativa verkligheter och fjärrstyrda händelser ska få den centrala roll den idag har? Leonard Mlodinow som skrev en bok tillsammans med Stephen Hawking skrev att:
”Det kan finnas en historik där månen är gjord av ost”.
Judar överrepresenterade – igen
Totalt har 881 personer fått Nobelpriset och enligt judiska källor har ca: 185 av dem judisk påbrå. Nu anger Nobelpriset enbart nationalitet men judarna har funnit det viktigt att visa hur många det är. Det tackar vi för. Svenskar är inte alls lika duktiga, vi har bara fått 30 om vi räknar bort Nelly Sachs. Det är ju helt otroligt vad smarta de måste vara. Mätt som del av befolkningen, är det 4 ggr så vanligt att en jude får det än en svensk. Fria Sidor som alltid trott att svenskar var duktiga inom vetenskapen.
Tyskland har fått 106, varav 11 med judiskt påbrå, således 95 för jämförelsens skull. Justerar vi för befolkningen är det 12 ggr så vanligt att en jude får det som en tysk. Men det är klart USA och Sovjet fraktade ju över alla duktiga vetenskapsmän efter kriget. Ändå borde det finnas några smarta kvar, eller?
Judarnas bedrift får sägas vara fenomenal, speciellt med tanke på att 6 miljoner förintades så sent som 1945. Återhämtningen måste beskrivas som enastående. Kanske var det de allra smartaste som överlevde? De har också blivit smartare med åren. Perioden 1901-1945 fick de 0,56 pris per år men 1980-2016 är de uppe i 1,85 pris per år. Svenskarna får nöja sig med att gå i motsatt riktning 0,27 respektive 0,22 nobelpris per år för motsvarande perioder. Det betyder också att judar sedan 1980 har 8 ggr så hög chans som svenskar att få priset. Är vi verkligen så dåliga?
Särskilt bra klarar sig judarna i USA. USA har fått 360 pris varav 113 gått till de med judiskt påbrå. Med tanke på att man utgör ca: 2% av befolkningen så är det 22 ggr så vanligt att en jude får det som en icke-judisk amerikan. Det är troligt att det speglar deras enorma akademiska förmåga i jämförelse med vita och deras enastående förmåga att bli antagna till prestigeuniversiteten. Men det är klart, det är kanske inte så konstigt, de har ju släktskap med Einstein.
Kina har bara fått 9 Nobelpris vilket placerar dem i botten både absolut och som andel av befolkningen. Minst begåvade tycks de i Brasilien vara, de har bara fått ett enda vilket gör att de ligger sist.
Slutsats
Fria Sidor är ödmjuk och erkänner villigt att för att riktigt kunna bedöma detta krävs stor naturvetenskaplig kompetens. Det hindrar inte att det går att göra vissa observationer.
En sådan är att när man söker på nätet så finns från officiellt håll en fruktansvärd avsky mot den som ens antyder att Einstein inte var ett geni. Tonen från svenska vetenskapsmän är inte sällan mycket fördömande. Då finns det alltid skäl att vara misstänksam. Om Einsteins helighet är lika säker som ”förintelsen”, som ju enligt tyska domstolar är ett ”axiom” – en självklar sanning precis som naturens eviga lagar – finns där något annat som styr än argument. I nästan varje fall påstår man att de få kritiker som funnits och finns är antisemiter. Det är ännu ett tecken på att man vill dölja något. Varför får vi inte fritt granska Einstein? Varför fick han inte nobelpriset för sin genialiska revolutionerande upptäckt, utan för att ha vidareutvecklat Max Plancks idéer? Fria Sidor har lärt sig att desto starkare man fördömer de som vill undersöka och granska, desto säkrare är det att där finns en fråga som bör granskas. Det har inte slagit fel hittills.
Einstein blev utsedd till 1900-talets största tänkare av Time Magazine, så Nobelstiftelsen är i gott sällskap och de visade sig att de hade rätt 1922. De gav verkligen priset till ett äkta geni, unik i världshistorien. Vem vet, kanske Al Gore om 80 också blir århundradets största tänkare? Eller kanske Obama blir århundradets fredsmäklare? Förmodligen beror det på vem som då har makten, precis som det gjorde 1922 och som det gör idag. Alfred Nobel hade nog inte i tankarna att det där med politisk korrekthet skulle infektera Nobelstiftelsen. Frågan är om han ens gjort donationen om han förstått hur det skulle urarta?
Avslutningsvis, vilket är viktigt att påpeka, så finns de självklart många som förtjänar sitt Nobelpris, många judar också givetvis, men Albert Einstein är inte en av dem.
Källor
http://www.theoccidentalobserver.net/authors/Michaels-Physics.html
http://www.jrbooksonline.com/PDF_Books/EinsteinHoax.pdf
http://davet99.com/writings/einstein.htm
