Fria Sidor sidor granskade Donald Trumps chanser att bli president och kom fram till att möjligheten inte alls var så låg som etablerade media ville göra gällande. Nu är det dags att titta på Marine Le Pens möjligheter i det snart stundande franska presidentvalet. Vi ska granska tidigare presidentval, sedan 1995, opinionsundersökningarnas träffsäkerhet, vad som talar för och emot henne idag och försöka dra en slutsats om hennes chanser att bli Frankrikes nästa president 2017.
Det Franska valsystemet
Val till president sker vart femte år. Folket i hela Frankrike röstar direkt på en presidentkandidat. Valet sker i två omgångar. I den första omgången sker en tävling alla mot alla, i den andra omgången tävlar de två som fått flest röster. Den första omgången hålls 23 april 2017, den andra omgången 7 maj 2017.
Presidentvalet 2017
Kampen tros stå mellan tre kandidater. Republikanernas François Fillon, fristående Emmanuel Macron och Front Nationals Marine Le Pen. Fillon, premiärminister 2007-2012 under Nicolas Sarozy, var stor favorit men har tappat i stöd sedan det uppdagats att han anställt sina egen fru, Penelope, som politisk assistent. Det är inget ovanligt varför frågan måste ställas varför det slås upp stort i franka media? Som en händelse har en fristående kandidat, tillhörande det egna partiet En Marche!, dykt upp. Macron har haft olika poster under nuvarande president, François Hollande, och arbetade tidigare bl.a. som investmentbankir på Rothschild & Cie. Socialdemokraternas Benoît Hamon, tillhörande samma parti som nuvarande president Hollande, förväntas inte få tillräckligt stöd för att kunna utmana de andra tre.
Presidentvalet 1995
I valet 1995 fick segraren Jacques Chirac se sig slagen av Lionel Jospin i första omgången men kom i alla fall på andra plats. Han lockade då en majoritet av Édouard Balladurs väljare och vann komfortabelt i den andra valomgången.
Presidentvalet 2002
I valet 2002 hade Front Nationals Jean-Marie Le Pen i prognosen endast tredje plats. Helt uppenbart fanns där en ”skämsfaktor” där de intervjuade inte ville säga att de avsåg att stödja Le Pen. I första valomgången kom han dock på andra plats och tog främst väljare från Jospin. Jean-Marie Le Pen ökade sedan något från 16,86% till 17,79% men fick se sig krossad av Jacques Chirac som fick hela 82,81% av rösterna, endast i jämförelse med siffror som Charles De Gaulle hade på sent 50-tal. Värt att notera är J-M Le Pens ökning från första prognosen från 13,5% i opinionsundersökningen till 17,79% i andra omgången, en ökning med 32%.
Presidentvalet 2007
I valet 2007 hade stödet för Jean-Marie Le Pen och Front National sjunkit. Media drog upp hans uttalande om bl.a. ”förintelsen” vars idag oproportionerligt upphöjda ställning i andra världskriget, han i ett uttalande, 10 år tidigare, hade tonat ner. Det gör man inte ostraffat. Attacken på hans person och den helt ensidiga rapporteringen om honom som ”förnekare” gjorde att han hamnade i en defensiv position och tappade visst stöd i opinionen. Man ändrade också under perioden både det franska och europeiska valsystemet för att hindra Front Nationals framfart. Detta gjorde att FN tappade hälften av sina mandat i parlamentet, trots att man hade nästan samma stöd i opinionen och fick därmed finansiella problem. Vi kan notera att utfallet i första valomgången blev 10,44% eller 30% högre än i opinionsundersökningen. Sarkozy ledde i alla opinionsundersökningar och vann både första och andra valomgången.
Presidentvalet 2012
I valet 2012 hade Marine Le Pen tagit över från sin pappa Jean-Marie Le Pen. Hon påbörjade en de-demoniseringskampanj för att få bort ”högerstämpeln”, tonade ner sanningssträvan och fokuserade på göra budskapet mindre extremt i allmänhetens ögon. Även om också hon motarbetades på alla möjliga sätt av etablissemanget hade de inte möjlighet att attackera henne lika hårt. Dels är hon kvinna och dels hade hon inte gjort uttalanden som tacksamt går att göra ”smaskiga rubriker” av. Det är intressant att se att ”skämsfaktorn” nu mer eller mindre försvunnit. Marine Le Pen fick 17% i opinionsundersökningen och 17,9% i första valomgången. Marine Le Pen var dock långt ifrån att ta sig till andra valomgången där Hollande ledde i alla opinionsundersökningar och vann i båda valomgångarna.
Presidentvalet 2017
I valet 2017 har Marine Le Pen fått ytterligare stöd. Front National vägrades lån i franska banker och tvingades vända sig till en bank i Tjeckien. Hon motarbetas fortfarande i media men utvecklingen i världen har nu gjort hennes åsikter mycket mer ”rumsrena”. Vi har Brexit, Donald Trump och det mycket jämna valet i Österrike. Hon distanserade sig under 2015 från sin egen pappa som hon också uteslöt ur partiet. Det är högst osäkert om just detta har betytt något eftersom det under samma period har skett ett skifte i opinionen, i medvetandet hos många som också kan ha trubbat av rädslan att bli påklistrad olika epitet. Framgångarna har i alla fall fortsatt och schismen med henns pappa är nedtonad.
Den 7:e februari genomförde Le Figaro, genom OpinionWay, en undersökning där man frågade hur man tänkt rösta i både första och andra valomgången. Marine Le Pen vinner här i första omgången med 25%. Man frågade sedan hur man tänkt rösta i valet mellan Le Pen och Fillon respektive Le Pen och Macron. Här visar undersökningen att Le Pen inte kommer vinna men trots allt få mellan 34% och 38% av franska folkets röster, vilket får anses, om det blir så, smått sensationellt.
Kan Marine Le Pen vinna?
Som vi har sett är det en sak att vinna första omgången och att sedan också vinna i andra. Jean-Marie Le Pen gick visserligen vidare till andra omgången, 2002, men förlorade stort mot Chirac 82,81% mot 17.19%. Stämmer opinionsundersökningen har Marine Le Pen dubblerat stödet från sin pappas valresultat 2002.
Tittar vi på trenden för Front National är den uppåtgående. Vi vet att Jean-Marie Le Pen fick 16,86% i första valomgången 2002. Vi kan också anta att ”skämsfaktorn” idag i princip försvunnit. Marine Le Pens opinionsresultat, 25%, den 7 februari 2017, visar då på en ökning på 8%-enheter på 15 år. Eftersom 75% inte stöder Le Pen, enligt opinionsundersökningen, ser utsikterna på pappret mycket små ut för att Marine Le Pen ska kunna ta hem också andra omgången.
Det som talar för Le Pen, ger henne vind i seglen, är den globala trenden vi ser idag. En undersökning som nyligen gjordes visar att ca: 60% i USA och 67% Frankrike tycker ”utvecklingen går åt fel håll”. Vi såg att, trots detta missnöje, fick Hillary Clinton, som står för etablissemangets intressen, fler röster är Donald Trump. Endast det amerikanska valsystemet, där små delstater har relativt fler elektorer, resulterade i en vinst för honom.
Enligt samma undersökning, Le Figaro, var ca: 29% i USA och 33% i Frankrike negativt inställda till globalismen och storföretagens makt. Med tanke på det traditionellt låga valdeltagandet i USA, kanske denna siffra ska ses som en approximation på hur många som, ungefär, kan tänka sig att välja Le Pen framför någon av etablissemangets kandidater (Fillon/Macron).
Marine Le Pen har dock det som är viktigt för en president, det som inte Hollande har, karisma. Hon har också smart utnämnt valet 2017 till ett val, inte mellan höger och vänster, utan ett val mellan två motpoler – oberoende självständiga nationer kontra en enda global överstatlighet.
Känslan är, mot bakgrund av den breda trend vi idag ser i hela västvärlden, att hennes utstrålning och budskap, tillsammans kan locka många väljare som vill se en förändring. Enligt samma undersökning som hänvisades till tidigare anser 80% av franska väljare att de vill ha en president som är beredd att ”kraftigt ändra på nuvarande spelregler”. Kanske kan en hel del avgöras av hennes två motkandidater.
Motkandidaterna
Fillion, som varit stor favorit, har hamnat på defensiven av den ”skandal” som blåsts upp i media om att han anlitat sin fru. Det talades om att Republikanerna skulle föra fram en annan kandidat men han har sagt att han kommer ställa upp. Var Fillion står i migrationsfrågan är lite oklart. Han tillhör dock etablissemanget.
Politiskt får väl Macron sägas vara etablissemanget i egen hög person då han t.o.m. varit investmentbankir på Rothschilds egen bank. Av opinionsmätningarna att döma, verkar det inte bekomma franska väljare. Macron borde dock vara en tacksam motkandidat för Le Pen då han är liberal i migrationsfrågor. Det blir också mer tydligt vilket val Frankrike står inför med Macron – Rothschild mot franska folket. Kan det bli tydligare?
Slutsats
För närvarande tyder inget på att Marine Le Pen ska kunna få tillräckligt stöd för att till slut bli president 2017. Hon måste över 50% och det betyder att Fillon/Macron måste tappa 15%-enheter och Le Pen locka väljare som, hittills, inte signalerat att de är beredda att stödja Front National. Kanske behöver Frankrike marineras ytterligare i fem år i massinvandring, gatupplopp och raskravaller, innan folket är beredda att ta steget? Nästa allt tyder idag på det. Möjligheten för Trump att vinna var på förhand betydligt bättre. Där handlade det om att endast 1-2%-enheter behövde ”byta fot”, nu handlar det om 15%-enheter.
Det sista miraklet har inte inträffat ännu men om vi ska titta på tidigare opinionsundersökningar, som stämt ganska väl, ser det mörkt ut. Tittar vi på Jean-Marie Le Pens brakförlust mot Chirac, ser det inte heller upplyftande ut. Det finns alltid hopp och Marine Le Pen har, utan tvekan, slagläge, vind i seglen och kanske en drömmotståndare, men för att tro att det ska räcka ända fram redan nu krävs nog just – ett mirakel. Mirakel har hänt förr så hoppet finns, trots allt, kvar.
Skulle Marine Le Pen nå över 40% i opinionsmätningarna återkommer Fria Sidor med en uppdaterad analys.
