Förintelsemyten avslöjas redan på 50-talet

Fria Sidor granskar "förintelsen": Del 15

Förintelseförnekelse är ingen ny företeelse. Den första förintelseförnekaren var Paul Rassinier. Han hade varit internerad i flera läger, var fransk dekorerad motståndsman, professor i historia och först kommunist, sedan socialist. Redan 1948 skrev han sin första bok där han beskrev förhållandena i lägren. Han kom att skriva flera böcker och var starkt kritisk till de våldsamma överdrifter som förekom i media och från segrarmakterna. Han hade en passion för Sanningen men såg också hur myten odlades av kommunisterna för att öka sitt inflytande i väst – något han var rädd för. I detta inlägg ska vi titta vidare på de som följde efter honom. Titelvideon visar på efterkrigspropaganda som gjorts av USA. Den visar Dachau och den påstådda gaskammaren där. Idag är det ingen som påstår att någon någonsin funnits, inte ens historiker på erkända universitet. Slutsatsen måste bli att man ljög. Vad mer har man ljugit om?

Josef Ginsburg

På 60-talet skrev den judisk-rumänske Josef Ginsburg tre böcker under pseudonymen J.G. Burg. Han hade tillsammans med sin familj deporterats från Rumänien österut där judar samlats upp men inte internerats. Han hade redan hösten 1945 när han fick höra talas om koncentrationslägren besökt Auschwitz och Majdanek, inspekterat lägren och även talat med många f.d. interner.

I sina tre böcker ”Guilt and Fate” (1962), ”Scapegoats” (1967) och ”National Socialist Crimes” (1968) förnekade han helt och hållet den officiella versionen av ”förintelsen”.

Ordet ”Endlösung”

Ginsburg menade att ordet Endlösung, ”the final solution”, inte avsåg utrotning utan tvångsdeportation. Han ställde sig här på samma sida som Paul Rassinier. Han menade att ordet av de allierade hade förvrängts för att passa in i den officiella versionen. Han pekade också på Israels premiärminister, Levi Eshkol, som själv sagt att kanske hundratusentals f.d. interner i Auschwitz nu levde i Israel, något som helt gick emot myten att nästan ingen alls överlevde dessa ”utrotningsläger”.

Israel existerade inte ännu

Ginsburg pekade på det absurda att Tyskland skulle betala skadestånd till Israel, en stat som inte ens fanns när de påstådda ”utrotningarna” ägde rum. Hans slutsats var att Israel inte hade det minsta intresse att verkligen ta reda på judarnas öden eftersom om de skulle undersöka saken de riskerade att få mycket mindre pengar än de skulle få om det var sex miljoner offer. Han poängterade att många av de som sedan medverkade till Israels tillkomst själva måste ha tillhört de sex miljonerna.

Utesluten

Josef Ginsburg hade hoppats att hans judiska bakgrund skulle ge honom mer spelrum men så blev inte fallet. Han uteslöts ur det judiska samfundet i München och kom, likt Rassinier, att förföljas och trakasseras resten av sitt liv.

Louis Marschalko

Förutom Rassinier och Ginsburg fanns det inte så många som skrev om detta. En som skrev endast en bok var Louis Marschalko. Den hette ”The World Conquerors”, gavs ut 1958 och sökte avslöja de hemliga planerna som världsjudenheten hade att dominera alla folk överallt på jorden.

Han var ungrare och menade att världsjudenheten arbetade bakom den kommunistiska masken, Sovjet, för att förslava ungrarna, allt enligt ”Protocols of the Learned Elders of Zion”. När de Sovjetiska stridsvagnarna rullade in i Ungern 1956 var det en rådande uppfattning hos den ungerska motståndsrörelsen att kuppmakarna dominerades av judar. David Irving har i sin bok ”Hungarian Uprising” visat att så också var fallet. I princip alla de ledande kommunistiska ledarna var judar, t.ex. Revai, Parkas och Gero. Vidare var den ungerska säkerhetstjänsten kontrollerad av judar. Det är också därför motståndet kom att vara både anti-kommunistiskt och anti-semitiskt.

Marschalko tog upp en rad historiska frågor allt från Bolsjevismen, ”förintelsen” till Nürnbergrättegångarna. Det genomgående temat är att judenheten konspirerat, speciellt mot kristna länder, för att underkuva och förslava befolkningarna där. I avsnittet om ”förintelsen” menar Marschalko att siffran sex miljoner behövdes för att skapa sympati för judarna. Genom att presentera det värsta folkmordet genom tiderna kunde man också öka sin makt över vita kristna. På detta sätt är ”förintelsen” en viktig och integrerad del i judenhetens plan för världen.

Han visade att alla bekännelser om dessa utrotningar och de höga dödstalen hade tillkommit genom tortyr innan Nürnbergrättegångarna och att det inte finns ett enda bevis på att Hitler hade planer på att utrota judarna. Tanken var istället att uppmuntra emigration men när detta blev omöjligt, efter krigets utbrott 1939, samlade man dem i separata getton och läger. Ett viktigt skäl var att den internationella judenheten redan 1933 förklarat att Tyskland och tyska folket måste förgöras. De tillhörde motståndarsidan och tyskarna var tvungna att ha kontroll på dem. Marschalko påpekade att också britterna hade en lång tradition av koncentrationsläger allt sedan Boer-krigen (1899-1902). Britterna internerade många ur sin egen befolkning under andra världskriget. Koncentrationsläger användes också av USA sedan det amerikanska inbördeskriget (1861-1865) och under andra världskriget använde man dem för att internera tyskar, japaner och italienare.

Marschalko argumenterade att tyskarna anklagats för sin brutalitet mot judar i de ockuperade länderna men att en ofta förbisedd anledning var att judar inte sällan deltog i gerillakrigföringen på kommunisternas sida, inte minst i Ukraina.

Tyskar i koncentrationslägren

Efter kriget slut fylldes koncentrationslägren med tyskar. De klassades då som krigsförbrytare och tvingades att bygga om duschrummen så att de såg ut som gaskammare för att passa in i de allierades propaganda. De allierade presenterade sedan bilder på avlidna interner, vilka dött av Tyfus, och påstod att de dött i utrotningskammre. Många av de bilder vi fått se är på avlidna tyskar, inte judar. Han fäste uppmärksamhet också på det absurda i att t.ex. Dachau omedelbart efter krigets slut pekades ut som utrotningsläger, något som hela den akademiska världen i väst var helt eniga om men som efter 20 år visade sig vara en lögn. Den påstådda gaskammaren där bevisades tidigt vara fabricerad. Med tiden kom oberoende forskare att visa att så var fallet också i alla andra läger. Som Fria Sidor visat i tidigare inlägg fanns avlusningskammare för att rädda internernas liv, inte utrota dem. Läs mer under Fri Forskning, andra världskriget, på huvudmenyn.

Vill du lära dig mer och förstå kan du göra det helt anonymt genom att ladda ner boken ”En tom säck kan inte stå” (nedan) från Fria Sidors egen server eller köpa den högst läsvärda boken ”Breaking the Spell”. Amazon har nyligen förbjudit och plockat bort alla böcker som kritiskt granskar ”förintelsen”. Bakom bokhandeln holocausthandbooks står f.d. doktoranden och kemisten från Max Plank Institut, Jürgen Graf.

En tom säck kan inte stå

Serien bygger på Joel S. A. Haywards examensarbete. Det är något av det bästa som skrivits om denna fråga. Han gjorde bara ett arbete och blev så hårt attackerad av den judiska lobbyn att han helt dragit sig tillbaka från detta område och lever nu ett vanligt liv i Nya Zeeland och vill inte att verket ska spridas på nätet. Det finns en del falska kopior. Originalet går dock att beställa här. Det rekommenderas varmt för dig som förstår mycket redan. Är du bara nyfiken och i början av ditt uppvaknande kan du med fördel börja med den mer grundläggande boken ovan i länken. Du är helt anonym när du laddar ner den från Fria Sidors server.

Tack för ditt mod!