Den viktiga strålningsbalansen

Del 2 - Klimatfrågan ut ett vetenskapligt perspektiv

Livets gas blev miljögift och tornados

Det råder ingen som helst tvekan bland forskare att människan har orsakat utsläpp av koldioxid. Det man är oense om är om det är bra eller dåligt och hur mycket koldioxiden påverkar växthuseffekten. Fria Sidor är övertygad om att dagens klimathysteri inte har något med fakta, bevis och vetenskap att göra. Det är en agenda som ligger bakom. Troligen för att ytterligare flytta beslut från enskilda länder till överstatliga institutioner. Denna artikelserie ska granska klimatalarmisternas påståenden och klimatet baserat på boken Falskt Alarm. Den är skriven av Gösta Pettersson, Professor i Biokemi.

Strålningsbalansen

För att förstå klimatfrågan måste vi förstå den viktiga strålningsbalansen. Varje dag strålar solen och gör jorden varmare. På samma sätt så strålar jorden ut värme ut i rymden. Solen strålar med 1370 watt per kvm och skulle jorden vara svart skulle all värme absorberas tills temperaturen blev så hög att jorden istället började att stråla tillbaka värme i lika hög grad.

Nu är jorden varken svart eller saknar atmosfär vilket gör att vid ekvatorn räknar man med att solen ger 88 grader medan på natten, så möter jorden -273 grader i rymden. Det betyder att värme strålar ut på natten och strålar in på dagen.

Strålningsbalansen – solen ger värme, en del strålar ut, en del absorberas på jorden

Växthuseffekten

Så har vi detta med växthuseffekten. Något förenklat kan man säga att utan växthuseffekt skulle temperaturen på jorden i genomsnitt vara -18. Nu mäter vi den till +15. Således återför växthusgaserna 33 grader värme.

Den huvudsakliga växthusgasen är vattenånga som bildar moln eller dimma. Endast en mindre del av växthuseffekten anses bero på koldioxiden. Effekten anses dock finnas där och det är storleken på den som forskarna är oense om.

Det är definitivt inte så, som det globala styret påstår, att ”alla” är överens, långt ifrån.

Utan växthusgaserna, främst vattenånga, skulle det vara väldigt kallt på jorden

Koldioxidens växthuseffekt

I slutet på 1800-talet försökte den svenske kemisten Svante Arrhenius uppskatta denna effekt på teoretisk väg. Han fann då att en fördubbling av koldioxiden i atmosfären skulle höja temperaturen 5 grader Celsius. Idag har forskarna en helt annan kunskap om koldioxidens möjlighet att absorbera värmestrålningen. Den moderna forskningen har istället beräknat denna ökning till 0,22 grader Celsius.

På 1930-talet gjorde fysiker experimentella studier och kom fram till att koldioxiden hade en försumbar inverkan. Skälet är att vattenånga är 50 gånger vanligare i den nedre atmosfären och är 4 ggr effektivare att absorbera värmestrålning.

Växterna behöver koldioxid – de avger i sin tur syre som människan och djur behöver

Det politiska intresset

Intresset för koldioxid som miljöförstörare var av förklarliga skäl lågt till följd av dessa vetenskapliga resultat. På 70- och 80-talen började man så utveckla matematiska modeller och med datorernas hjälp kunde man sedan, beroende på vilka antaganden man gjorde, beräkna fram alarmerande effekter.

Sedan förvandlades koldioxiden från en nödvändig gas för allt liv på jorden till att utmålas som en ”giftgas” och en ”miljöbov”. Al Gore fick 2007 Nobelpris och hans film ”En obehaglig Sanning” vann 2007 en Oscar för bästa dokumentärfilm. I den filmen utmålades fasansfulla tornados, 6 meter högre havsnivå och utrotandet av isbjörnarna.

Klimathysterin är ett viktigt exempel på att vi inte får låta känslor styra i så här viktiga och grundläggande frågor utan vända oss till vetenskapen. En lika viktig lärdom är att vetenskapen måste bygga på objektiv grund. Politiserad vetenskap, är ingen sann vetenskap. Denna felaktiga föreställning om koldioxidens negativa påverkan på vår värld har inneburit att vi kastat bort hundratals miljarder, helt i onödan, bara i Sverige. Pengar som annars hade kunnat användas till en ökad välfärd och sänkta skatter för alla.

Vår framtid enligt Al Gore och ett antal, av det globala styret utsedda, s.k. ”experterna”