Bedrägeriet med Piltdownmannen

Piltdown Man Hoax

Fria Sidor har i en serie belyst de mer existentiella frågorna. Här ingår frågor som rör vad vi vet om Universums och livets uppkomst. Det handlar om skillnaden mellan den teoretiska fysiken som i kontrast till den klassiska fysiken bygger på matematik och antaganden, inte observationer. När teorierna om evolutionen och Big-Bang lanserades mötte de kraftigt motstånd. Många som kritiserade teorierna hade en kristen utgångspunkt men det hindrar inte att deras kritik var relevant. Det är så klart svårt att tro på att Gud skapade Jorden på en vecka men det betyder inte att de teorier som ersatte de gamla nödvändigtvis är riktiga. Fri Sidor har i inlägg visat att upptäckten av DNA på 1960-talet, där man kan se DNA som en digital kod, liknande de ettor och nollor vi använder i den digitala världen, i hög grad omöjliggjorde Darwinismen. På Darwins tid kände man inte till DNA. Nu gör vi det. Lite förenklat kan vi säga att DNA är inget annat än information. Darwin föreställde sig att mutationer ledde till mer livsdugliga livsformer som sedan konkurrerade ut de tidigare. Detta faller dock på sin egen orimlighet eftersom allt i en livsform måste fungera tillsammans. Det är därför mest trolig att, om mutationerna sker slumpmässigt, att minst 99,99% av dem skulle leda till problem då just den mutationen inte längre passar in med de andra bitarna i systemet. Tänk dig en bil, där ett av hjulen plötsligt muterar, kommer bilen fungera sedan? Tänk dig ett ord, t.ex. Sverige, som är information vi kodar i vårt språk. Kasta om bokstäverna bara något, säg till Siveger, och ordet saknar helt mening och betydelse. Ordet kommer inte längre fungera med de andra orden i språket. Forskare har räknat på hur sannolikt det är att alla mutationer som krävs för en fungerande förändring och sannolikheten är lika stor som att välja rätt elementarpartikel av alla som finns i hela Universum. Faktum är att om vi antar att Universum är 14 miljarder år, vilket också är en teori, skulle inte ens tiden från dess begynnelse räcka till för att skapa ett enda protein enligt mutationsteorin. Ett protein är synnerligen komplext och behöver exakt och precis kodning för att kunna utföra sin uppgift. Läs gärna mer under Fri Forskning, Naturvetenskap, på huvudmenyn. I detta inlägg ska Fria Sidor fortsätta granska ansträngningarna att hitta någon av dessa förväntade mellanformer mellan människa och apa.

Jakten på att stödja Darwins hypotes

Darwins hypotes är elegant och intuitiv och innan upptäckten av DNA, där man visade att alla livsformer har kodad information som är fullständigt synkroniserad med alla system i en helhet, var den en bättre förklaring än skapelseberättelsen. Man saknade dock bevis för dessa mutationer. Darwins teori förutsade ju hundratusentals olika mellanformer och därmed måste vi finna dem på jorden så att vi tydligt kan, steg för steg, härleda människans utveckling från mask till människa. Några mellanformer var inte kända men jakten på dem blev nu viktigt för att bevisa hypotesen.

Fria Sidor har redogjort för den världsberömda Javamannen. Slutsatsen är, vilket även den som hittade fyndet, Eugene Dubois, erkände 30 år senare, är att den inte är en sådan mellanform, mellan apa och människa, som man så ivrigt sökte efter. Fria Sidor har vidare granskat de berömda fynden i Heidelberg och Pekingmannen. Även här måste konstateras att inget talar för någon mellanform. Snarare är det nog så att dessa fynd visar att Homo Sapiens existerat mycket längre på den euroasiatiska kontinenten än vad gängse ”Out-of Africa” teorin gör gällande. Fynden daterades till 800 000 år men senare kemiska och radiometriska analyser visar på 1,9 miljoner år, vilket gör fyndet äldre än det äldsta fynd man funnit i Afrika.

Piltdownmannen

Charles Dawson fann i England en påstådd mellanform i början av 1900-talet men dessa förklarades som förfalskningar på 1950-talet av forskare på brittiska museet. Charles Dawson innehade mycket höga poster inom diverse geologiska sällskap. Redan från början ansågs den skalle man funnit vara människolik medan käken ansågs likna en apa. Det perfekta mellanformen! Alla var dock inte överens om att fynden hörde till samma varelse. David Waterson, professor i anatomi vid Cambridge, menade att de två var omöjliga att para ihop. Hoppet i denna kontrovers ställdes till framtida fynd.

Nu hade dock Piltdownmannen blivit en turistattraktion och när en man vid namn Sir Arthur Smith Woodward sedan hittade en ny skalle med en passande tand några kilometer därifrån, år 1915, befästes hypotesen att Piltdownmannens skalle och käke hörde ihop.

Bedrägeriet avslöjas

Under 1950-talet hade helt nya tekniker utvecklats för att analysera åldern på benfragment. Det började med att man kunde utesluta, med två olika metoder, att skallen och käken var lika gamla. Bevisen tydde på att det skiljde 30 000 till 100 000 år mellan dem. Senare började man även ifrågasätta skallen. Forskare kunde, genom tester, visa att skallen dränkts i järnsulfat något som inte kunnat ske i jorden där den låg. Allt ansågs nu vara ett bedrägeri.

Ny forskning

Forskningen runt detta fynd har dock fortsatt och idag är man mer osäker. Bedrägeri är alla överens om att det är men många tror att skallen, inte käken, kan vara ursprunglig vilket i så fall skulle innebära att det fanns Homo Sapiens i England för mellan 750 000 och 2 500 000 miljoner år sedan. Något som också det omkullkastar ”Out-of-Africa” teorin.

Helt klart har här förekommit någon form av bedrägeri. Nutida forskare har försökt ta reda på vad som låg bakom det. Det man konstaterar är att Charles Dawson saknade den teknologi och kunskap som krävdes för att genomföra bedrägeriet. Han måste således haft tillgång till ett avancerat laboratorium. Syftet var att medvetet bekräfta bilden av den mellanform som alla då sökte efter. Det finns här något mer än en ensam man ute efter berömmelse. Många av de man tror hade denna möjlighet var knutna till det brittiska museet, samma museum som sedan deklarerade att fynden var förfalskningar 50 år senare!

Slutsats

Även om denna typ av direkta bedrägerier vad gäller arkeologiska fynd kanske är sällsynta finns här något viktigare som genomsyrar alla muséer över hela världen också i våra dagar. Forskare som vill finna bevis för sina hypoteser har en tendens att klassificera varje fynd till den kategori de anser bekräftar den. Här uppstår därför ett enormt problem, som berör hela mänsklighetens kunskapsutveckling – om alla måste tro på en viss hypotes, hur ska vi då någonsin få fram en objektiv och oberoende kunskap?

Vi kanske kan lära oss av detta att en stor konspiration, där ett fåtal, med olika metoder, mer eller mindre tvingar på oss en världsbild, sedan blir som ett självspelande piano där en hel forskarkår, delvis för att de tror på hypotesen, delvis för att de förväntas göra det, medvetet eller omedvetet bidrar till att den fortlever. Vi kan också lära oss att vi måste vara ytterst källkritiska och att vi inte kan lita på att olika auktoriteter talar sanning även om de själva tror på vad de förkunnar.

Slutsatsen så här långt måste bli att inget av dessa berömda fynd visar någon mellanform. Det sensationella hos dem är inte en mellanform, utan att mycket istället tyder på att vår egen närvaro på den euroasiatiska kontinenten förefaller gå mycket längre tillbaka än vad som hittills antagits. Darwins evolutionsteori, hur intuitiv och elegant vi än tycker att den är, upphörde att ha ett bra förklaringsvärde, enligt Fria Sidor, med upptäckten av DNA. Det är uppenbart idag, när vi förstår den enorma komplexitet, den perfekta synkronisering som behövs, i tid och rum, för det enklaste protein att vi själva och hela Universum genomsyras av en intelligens och design vi bara har börjat inse vidden av.

Vi delar, bevisligen, byggstenar med alla andra livsformer, DNA, men exakt hur processen går till och vår egen utveckling här på Jorden är fortfarande höljt i dunkel. Frågan måste ställas vem som har bäst förklaringsvärde, Kreationisterna eller Darwinisterna, de förra anser att en intelligent allomfattande Gud skapat allt, de senare att allt sker genom slump, naturligt urval och mutationer? Fria Sidor är inte längre lika säker på svaret.

Viktigast av allt – tänk själv och börja läs på och forska inom de områden du själv är intresserad av. Var skeptisk och försök själv ta reda på fakta. Det är lättare än du tror. Sannolikheten är ganska stor att du där finner att verkligheten är ganska annorlunda den den du idag föreställer dig. Ta det som Fria Sidor skriver som en inkörsport, en aptitretare, bedöm själv logiken och bevisvärdet, kom till din egen slutsats. Börja tänk själv!