Fria Sidor fortsätter granska svenska statens ekonomi. När samtliga utgiftsområden är granskade kommer Fria Sidor att göra en sammanfattning och en uppskattning hur mycket som skulle kunna sparas. Det ska bli spännande att se. I denna del granskas utgiftsområde 13, Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering, 14, Arbetsmarknad och arbetsliv, 15, Studiestöd och 16 Utbildning och Universitetsforskning. Perioden som jämförs är 1997 med 2015. För tidigare delar sök på Fri Forskning, välj Ekonomi, i huvudmenyn.
Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering
Utgifterna har ökat från 7 miljarder 1997 till 15 miljarder 2015, en ökning med 8 miljarder eller 114%. Den största ökningen är för kommunersättningar vid flyktingmottagande som ökat från 1,4 till 9 miljarder. Etableringsersättning till vissa nyanlända invandare har ökat från 0 till 3,7 miljarder. Ersättning till etableringslotsar har också ökat från 0 till 2,1 miljarder. Totalt uppgår dessa ökningar till 13,4 miljarder. Denna ökning motverkas av två poster som helt försvunnit, Europeiska Socialfonden 1,2 miljarder och Bidrag till Samhall 4,4 miljarder, det senare som flyttats över till utgiftsområde 14.
Arbetsmarknad och arbetsliv
Utgifterna har minskat från 77 miljarder 1997 till 65 miljarder 2015, eller 12 miljarder. Det som ökat är Lönebidrag och Samhall, från 6 till 17,2 miljarder, varav 4,4 miljarder avser Samhall som flyttats över från utgiftsområde 13. Den verkliga ökningen är således från 6 till 12,8 miljarder.
Samhall har ca: 18500 personer med funktionsnedsättning i sysselsättning. Kritik har framförts att de som anvisats genom Arbetsförmedlingen med viss funktionsnedsättning sedan lärt sig att denna också utgör ett skydd för att få vara kvar och på så sätt undgå konkurrensen på den ordinarie arbetsmarknaden. På senare tid, i takt med att den ekonomiska pressen ökat på företaget, har kritik istället framförts att man konkurrerar med privata företag utan bidrag. Utgifterna har inte ökat för Samhall utan de har legat runt 4 miljarder under lång tid. Med 18500 personer blir det en utgift på 216000 per person och år.
Det som ökat är istället olika former av lönebidrag. 94000 personer hade någon form av lönebidrag bara i statlig sektor under 2015. Samtidigt följer lönebidragen (6 till 12,8 miljarder, d.v.s. exklusive Samhall) den allmänna löneutvecklingen i stort.
Kostnader för arbetsmarknadspolitiska åtgärder har minskat från 24,5 miljarder till 9 miljarder. Detta beror på att man dragit ner på dessa program, främst olika arbetsmarknadsutbildningar.
En annan post som minskat är bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd, från 39 miljarder 1997 till 29 miljarder 2015. Detta förklaras främst av den goda svenska arbetsmarknaden under 2100-talet, då den största minskningen skett, men också en uppstramning av systemet. Bland annat har maxersättningen i systemet ökat betydligt mindre än den allmänna löneutvecklingen och man har också infört nedtrappningar efter ett visst antal dagar.
Systemet fungerar så att medlemmarna i A-kassan betalar en avgift. A-kassorna skickar sedan avgifterna, efter avdrag för egna kostnader, vidare till staten. Staten tar huvudsakligen in pengar för ändamålet genom en särskild arbetsgivaravgift, arbetsmarknadsavgiften, f.n. ca: 2,91% av bruttolönen. Totalt tog staten in 39 miljarder genom arbetsmarknadsavgiften och ytterligare ca: 6 miljarder från A-kassorna 2015. Försäkringen går således med stort plus.
En utgift som ökat är den för Arbetsförmedlingen, från 4,1 miljarder 1997 till 7,5 miljarder 2015. En ökning som ligger inom ramen för den allmänna kostnadsutvecklingen.
Studiestöd
Utgifterna har ökat från 16 miljarder 1997 till 19 miljarder 2015 vilket följer befolkningsökningen men inte den allmänna kostnadsutvecklingen. Studiehjälp utgör 3 miljarder och går främst till studerande på gymnasiet, runt 350000 som f.n. får 1050:- under 10 månader per år i studiebidrag. Ytterligare tillägg finns för svaga grupper. Studiemedel uppgår till 13 miljarder och avser främst studiebidrag och tilläggsbidrag för de ca: 340000 som går en eftergymnasial utbildning, varav 87% på högskola och universitet. Studiebidraget uppgår till ca: 750:- per studerad vecka. Runt 135000 vuxna som utbildar sig på grund- och gymnasienivå är berättigade till bidraget. Det finns även en post på knappt 2 miljarder för kreditförluster. CSN bedömer att ca: 14% eller 28,5 miljarder av utlåningen är osäkra fordringar. År 2015 fick 87400 personer krav genom kronofogden för sina CSN-lån. Det finns ca: 1,5 miljoner med CSN-lån vilket betyder att ca: 6% av dem varje år får ett krav från kronofogden.
Eftersom området inte ökat alls sedan 1997 om vi justerar för befolkningen har denna utgift fått stå tillbaka och prioriterats ner.
Utbildning och Universitetsforskning
Utgifterna har ökat från 25 miljarder 1997 till 63 miljarder 2015, en ökning med 38 miljarder eller 252%. Området är svåranalyserat och omfattar ett hundratal olika poster. Ökningarna tycks ha skett ganska jämt över samtliga universitet och högskolor och det finns anledning att anta att den största kostnadsposten är personalkostnader där den allmänna löneutvecklingen förklarar en stor del av ökningen. Sverige har också under perioden fått ett ökat antal regionala universitet och högskolor som bidrar till regional utveckling men samtidigt, sannolikt, ökade kostnader, mätt per student.
Utöver detta kommer ett antal poster som tidigare inte fanns som maxtaxa i förskola på 4 miljarder, statligt stöd till vuxenutbildning på 2,5 miljarder, utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet på 2,8 miljarder och Lågstadielyftet på 2 miljarder. En post som är relativt stor som också har tillkommit är Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation, 5,6 miljarder. Det ska främja svensk grundforskning inom alla vetenskapliga områden.
Det är svårt, utan djupare kunskap, att kunna avgöra vad vi får dessa pengar. 5 miljarder till ett lågstadielyft och utveckling av skolväsendet är rätt så mycket pengar men vad avser det? Vad gäller Vetenskapliga Rådet har kritik framförts att fördelningen av medel inte sker efter merit utan efter en agenda som man önskar stödja. T.ex. kan mindre framstående forskare få bidrag för sin forskning inom politiskt korrekta områden medan andra, betydligt mer kompetenta forskare, aldrig får något stöd, trots upprepade ansökningar. Anslagen går också, enligt kritiken, till de som har goda politiska kontakter på bekostnad av kvalitet.
Slutsats
Fria Sidors genomgång täcker enormt stora och svåra områden där varje del inte sällan utreds i år för att vända och vrida på allt. Syftet med denna genomgång är inte att vända på varje detalj utan att få en övergripande bild vart vi är på väg, sedan 1997. Det är som att ta två foton, ett 1997 och ett 2015 för att sedan fundera på skillnaderna.
Det finns två tydliga linjer som framträder. Det ena är att samtliga regeringar, oavsett färg, varje år presenterar migrantbudgetar där för varje år migranterna får mer pengar och svenskar mindre. En tydlig känsla är att våra regeringar är ytterst frikostig i alla områden som avser migrationen. För att hålla budgetramarna innebär detta med nödvändighet att man satt hård press på olika system som från början var avsedda för svenskar. A-kassan urholkas så mycket att privata försäkringar inte sällan blivit nödvändiga samtidigt som regeringarna inte har några problem med att lägga pengar på flyktingmottagande, etableringslotsar och räkna-skriva-läsa garanti för migranter. Man jagar svenskar som missat en betalning på studielånet med hjälp av kronofogden samtidigt som man ger studiebidrag till vuxna migranter för att lära sig läsa, räkna och skriva på grundskolenivå.
Det andra är att samtliga regeringar, oavsett färg, lägger enorma summor på olika projekt som ska lära svenska folket den rätta värdegrunden och allt mindre på kärnkompetensen.
13,4 miljarder för jämställdhet och nyanländas etablering känns som bortkastade pengar. Stödet till Samhall, för sysselsättning till funktionsnedsatta, ligger relativt konstant runt 4 miljarder per år, eller drygt 200000 per anställd. De med lönebidrag har visserligen ökat men följer den allmänna löneutvecklingen i stort. Arbetsmarknadspolitiska program har minskat kraftigt samtidigt som staten använder A-kassan och arbetsmarknadsavgiften att mjölka pengar för massinvandringen. Fria Sidor uppskattar att överskottet är mellan 15 och 20 miljarder, men ber att få återkomma i ärendet för en mer exakt beräkning.
Arbetsförmedlingens existensberättigande, idag, på 7,5 miljarder känns också tveksam. Är det någon som behöver dem idag? Studiestöd är väl en vettig sak men här har man inte justerat upp beloppet sedan 1997 för den allmänna kostnadsutvecklingen och måste vi acceptera kreditförluster på 2 miljarder, varje år? Universitet och högskolor är en bra sak men hur stor del av dessa utbildningar gör Sverige till ett mer framgångsrikt land? Vilka kunskaper lärs ut? Det är ett ämne för ett annat inlägg. 5 miljarder till lågstadielyft och ett diffust område som utveckling av skolan och pedagogik berättigar till frågor.
Det är, sammantaget, bedrövande att läsa om hur samtliga regeringar gynnar migranter på bekostnad av svenskar. Dessa miljarder efter miljarder som kastas bort och som aldrig gynnar svenska folket, kan få vem som helst att bli arg. Samtidigt ligger här också enorma resurser och väntar på att komma till sund användning och svenska folket till del när vi nu snart hart gjort oss av med de gamla partierna och återtagit vårt land. Framtiden ser både mörk och ljus ut. Vad det blir avgörs i hög grad hur svenska folket röstar i valet 2018. Olika invandringskritiska partier måste nu öka kraftigt för att på allvar, tillsammans, kunna utmana Sjuklövern. Fria Sidor ser gärna fler invandringskritiska partier i Sveriges Riksdag, både till höger och vänster och de som inte alls definierar sig inom denna skala. Något nytt måste hända som rubbar den rådande stiltjen. De korrupta gamla partierna i Sjuklövern måste bort annars överlever inte Sverige.
Stort tack för att du läser Fria Sidor!
