Många forskare började på 1700-talet intressera sig för de europeiska folkens ursprung. Man upptäckte att de språk som här talades hörde samman. Genom att studera olika språks uppbyggnad fann man stora likheter mellan de slaviska, baltiska, grekiska, tyska och latinska språken. Man upptäckte också likheter med det indiska språket sanskrit. Snart utvecklades en vetenskaplig metod att systematisera och analysera dessa språk. Parallellt med detta skedde forskning inom andra områden, såsom arkeologi, antropologi, mytologi, antik historia, religioner, o.s.v. Man fann likheter i de förhistoriska folken, hur de levde, begravde sina döda och i de verktyg de använde. Idag är de flesta forskare eniga, baserat på den sammantagna forskningen ovan, att de europeiska folken har ett gemensamt ursprung. Men var började det? Den frågan skulle visa sig inte vara lika lätt att besvara.
Språk emigrerar inte, människor gör det
Eftersom språket följer människors vandringar, men naturligtvis med tiden separeras, är det helt logiskt att språk som är lika varandra också implicerar att folken har gemensamma rötter. Även om ett språk inte nödvändigtvis betyder att alla som talar det har samma etnicitet eller kultur har vi ändå anledning att anta att de folk som vandrade, åtminstone till en början, hade det. De europeiska språken måste ha sin grund i människor som har vandrat, västerut, österut eller både och. Men var kom de ifrån?
Den ständiga debatten
Forskarna inom de olika vetenskapliga områdena är inte eniga. Det finns vissa dominerande teorier men vid närmare granskning är det betydligt svårare att peka på var någonstans vårt gemensamma ursprung är, än att vi har det. Den idag dominerande teorin är att de Europeiska folken har sitt ursprung någonstans runt svarta havet. Man tror att, av någon anledning, detta folk i stor omfattning började vandra. Några gick västerut andra åt öster någon gång ca: 4000-1000 år f.kr.
Den dominerande teorin spårar indoeuropéernas ursprung ovanför svarta havet. De som vandrade västerut kom att kallas balter, slaver, kelter, germaner, greker och hitties. De kom att befolka Europa och Ryssland men även Turkiet. De som vandrade österut kallades arier, armenier, iranier och indoarier och kom att befolka Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Iran ända till norra Indien. Faktiskt kan vi spåra dessa vandringar ända till Kina. Att det kallas just indoeuropéer beror på att dessa vandringar skedde både till väst och öst.
Här ser vi en annan bild där de olika vandrande folken grupperas.
Debatten om var ursprunget har varit har inte sällan varit politiserad, som det brukar vara. Tyskarna försökte under sin tid att förlägga tyngdpunkten där, de nordiska forskarna önskade dra det mer norrut, asiaterna såg detta ursprung mer i öster och de ryska forskarna tyckte sig finna goda argument för att det var i Ryssland som ursprunget fanns.
Samtidigt har det, inte minst under 1900-talets senare del kommit att bli allt mer politiskt inkorrekt att över huvud taget tala om folk och någon gemenskap mellan dem. Allt försvåras av att tiden gått och det successivt skett en uppblandning. Först var det genom krig och erövringar men i vår tid genom massinvandring från Västasien och Afrika. De politiskt korrekta vill tona ner allt som handlar om att vi ska finna våra rötter och därför är det idag fult att tala om t.ex. arier och dess kultur. Inte minst eftersom det visar sig att en hel del av de symboler som detta ursprungsfolk använde, t.ex. svastikan, var viktiga symboler för dem. Idag förknippas allt som har med folk, ursprung och uråldriga indoeuropeiska symboler med nazisterna och är därmed fullständigt tabu. Tyvärr blir detta då också en attack mot alla europeiska folk. De symboler som betytt så mycket för oss är idag förbjudna lika mycket som vår rätt att söka vårt gemensamma ursprung.
Bevisföringen
Som vanligt handlar all vetenskap om bevis. När de är tvetydiga måste vi välja den teori vi f.n. anser den mest trovärdiga. Tittar vi på t.ex. språket kan vi se att det finns likheter men vi vet inte när likheterna uppstod. På motsvarande sätt kan vi säga att arkeologin kan ge svar på när och var ett folk har bott men säger mindre om dess språk.
Eftersom man inte baserat på språket kan säga hur en vandring skett har forskare fokuserat på att kombinera dessa vetenskaper. Genom att följa språken, se om de är mer lika varandra närmare en viss plats och sedan kombinera detta med arkeologiska fynd har man sökt spåra kedjan tillbaks i tiden. Här har modern teknik att bestämma åldern på arkeologiska fynd och nya fynd ständigt flyttat bakåt i tiden vårt gemensamma ursprung från ca: 800 år f.kr. till 2000 år f.kr. Detta har medfört att dessa vandringar måste ha företagits långt tidigare än man tidigare trott.
Arkeologi
När vi tittar tillbaks i tiden finns det alltid begränsningar vilka definitiva slutsatser vi kan dra. Den, kanske, viktigaste begränsningen är att vi har bara tillgång till de fynd vi hittat. Bara för att vi idag har ett tusen år gammat fynd, kan vi inte med automatik säga att det inte finns mycket äldre fynd, som vi ännu inte funnit. Allt beror på den miljö där fynden finns. Det är kanske ingen slump att bevarade fynd ofta hittas högt på kullar och långt ifrån vatten där människor ofta bodde. Tiden har varit mer skonsam mot dessa områden och det är troligt att de viktigaste fynden sedan länge förstörts eller sjunkit ner i något hav, efter istidens höjning av vattennivåerna.
Ett annat problem är att vi måste ibland försöka dra slutsatser från enstaka fynd. Hittar vi en yxa som är exakt samma som i ett annat område, vet vi inte hur den kommit dit. Kanske har den bara ”lånats” från en annan kultur och behöver inte betyda att folken där var lika i övrigt.
Språkvetenskap
Principen är att alla ord som inte är lånord utgör en gemensam bas. Ord som ”café” säger inget om någon gemenskap då de lånas mellan olika kulturer. Forskarna fokusera mer på fonetiken (vetenskapen om talet och talljudet) än språkets betydelse. Här handlar det om att hitta språkrötter, inte bara på ett ord, utan i hela språket.
Nedan ser vi lite hur det fungerar. Orden nedan är för de mest grundläggande vi har – vår familj. Likheter här tyder på ett gemensamt ursprung.
Forskarna kan sedan bestämma hur stor del av ett språk som har dessa rötter. Tyska språket, för att ta ett exempel, har 30% av sitt språk som inte hör dit. När man sedan ser att t.ex. Nederländerna har ännu större andel som inte är indoeuropeiskt och Sverige ännu större kan man tänka sig att riktningen, dit vi ska söka detta ursprung, är öst och söder till norr och väst. Man tänker sig att detta skett då de vandrande folket på väggen mötte ursprungsfolket som bodde där och att språket, det ursprungliga indoeuropeiska, då efterhand tunnades ut.
Det språk som forskarna idag, även om de inte är ense, anser vara Europas äldsta är tyskan. Grekiskan och indoariskan de nyaste. Det är också en uppfattning att det i tyskan finns kvar en stor del av ett språk som fanns innan de indoeuropeiska vandringarna började. Detta går dock inte ihop med den tänka spridningen från öst till väst. Mer om detta nedan.
När skedde vandringarna?
Det står klart att det, långt innan de indoeuropeiska vandringarna, fanns människor i Europa. Det äldsta fossila fyndet är från Frankrike, den s.k. Cromagnonmänniskan (döpt efter fyndplatsen) ca: 33000 år f.kr. Forskare har identifierat tre europeiska typer, den nordiska, den alpina och den från medelhavet (andra ser främst två huvudtyper). Européer har släktskap med denna anfader. De levde som jägare och samlare och var, vad gäller befolkningstillväxt, begränsade av vad naturen erbjöd. Utöver detta levde samtidig Neandertalarna. Man trodde först att de dött ut men modern DNA-teknik visar att det i Europa och Euroasien idag finns ca: 1-4% spår av dem. Forskarna är dock inte ense om vilka exakta slutsatser man kan dra av dessa sällsynta fynd.
Norra delarna av Europa täcktes då av inlandsisen och klimaten var annorlunda, så även flora och fauna. Det man kan säga är att dessa ursprungliga samlar och jägarfolk troligen mötte de första indoeuropeiska vandrarna ca: 4500/4000 f.kr. Vi måste dock ha i minnet att detta är teorier som ständigt omprövas, vilket du kommer se nedan.
Antropologin
Antropologerna (studiet av människan som släkte och gruppvarelse) har haft lite andra ingångar. Det står utan tvivel att vetenskapen har blivit omfamnad av den politiska korrektheten men det hindrar inte att där finns synpunkter som kan vara värda att beakta.
Det finns en syn, att eftersom man kan se att dessa tidiga fynd som gjorts i Europa hör till samma typ, det kan lika väl antas att dessa människor först vandrade österut för att där sedan bilda nya samhällen, som sedan, senare, igen vandrade vidare, till väster och öster. Med denna syn finns det i grunden ingen skillnad mellan Europas ursprungsbefolkning och de indoeuropeiska folket/folken. Värt att tänka på här, vad gäller detta synsätt, är den låga tid vi talar om. Från 33000 år till 4000 år. Européer har således funnits i 29000 år innan de föreslagna indoeuropeiska vandringarna.
Det är fullt möjligt att det genom tiderna skett många olika vandringar och att folken i de olika geografiska områdena utvecklats parallellt, men med sitt ursprung i Europa.
Ljushet
Det finns idag ovedersägliga bevis från en rad kulturer som beskriver ”folket från norr”. Det görs alltid i termer av ljushet, blondhet, blå ögon och ljust alternativt rött hår. Källorna och dessa beskrivningar är för många för att kunna bortses ifrån. Vi vet idag att pigmenteringen i stort sätt styrs av avståndet till ekvatorn eftersom mörk hy ger bättre skydd mot solen. Ljus hy ger en evolutionär fördel då upptaget av D-vitamin i mörka områden är mycket bättre. Det är också bevisat att man väljer partner som liknar en själv vilket då med tiden ökar differentieringen mellan olika geografiska områden.
Vi kan förvänta oss att om vi möter en person med ljust hår och blå ögon, det är sannolikt att man har sitt ursprung i de norra delarna av Europa. Vi vet idag att det i Europa växte fram speciellt två typer (en del säger tre) i förhistorisk tid. En mer ”smal” typ tillhörande väst, en mer ”robust” tillhörande öst. Dessa kan sedan delas in i olika undergrupper.
Detta har skapat utrymme för en ny vetenskap etnogenetik där tanken är att grupper som lever isolerat med tiden kommer att uppvisa, inte bara olika språk, utan också tydliga genetiska skillnader. En av de mest anmärkningsvärda fynden av denna forskning är den homogenitet och kontinuitet som uppvisas i de genetiska fynden för olika kultuer. Här kan man se att likheten är störst i nordvästra Europa, det är också det området som man tror hade störst inflöde från de indoeuropeiska vandringarna. Detta bevisar dock inte att vi har mer ursprung från den indoeuropeiska vandrarna för homogeniteten hos folket kan ha uppstått redan innan den.
Få hypoteser pekar på en källa
Det är nödvändigt, om vi vill ha klarhet, att alla vetenskapliga områden pekar åt samma håll. De gör de inte. Då måste vi gå på det mest troliga. Huvuddelen av forskarna är i alla fall överens att ursprunget måste vara i Europa eller i dessa omedelbara närhet. Men var?
Här har fem hypoteser först fram; Anatolien (västra Turkiet) ca: 7000 f.kr, Anatolien 4000 f.kr, Balkanhypotesen, Nordiska hypotesen och den nordöstra hypotesen. De flesta av dessa teorier har avfärdats på olika grunder.
Forskarna har fört fram olika argument men den som har mest som talar för sig är den som placerar ursprunget i södra Ryssland och Ukraina med vandringar någon gång mellan 4000 år f.kr och 1700 f.kr. Det var en kultur där hästen hade en central roll. Man använde också vagnar som drogs av dem. Teorin antar att hästen domesticerats någon gång runt 6000 f.kr. och att användandet av häst och vagn sedan spreds med folkets vandringar. Teorin antar inte bara en vandring utan flera under flera tusen år. Europa sköljdes över av konstanta vandringar, våg efter våg, från södra Ryssland och Ukraina. Några vandrade norrut, andra söderut och andra österut. Överallt tog man med sig bruket av just häst och vagn.
Tanken är att bruket av häst och vagn, som en första kultur, också gjorde det möjligt att skapa en mer bofast befolkning. Hästens domesticering kan kanske jämföras med när vi lärde oss att använda fossila bränslen. Det gav ett enormt språng i de möjligheter som stod människan till buds. Hästen kunde användas vid jakt, vid jordbruk, vid krig och till att förflytta sig längre sträckor, antingen för att migrera permanent eller för att utforska och lägga under sig större områden. Kanske kan vi också se den som ett kraftfullt vapen?
Denna hypotes kallas Kurganhypotensen och säger att en kurgankultur uppstod ca: 5000-3000 f.kr. i dagens Ukraina och södra Ryssland som sedan gav upphov till alla västeuropeiska kulturer. Det är ett försök att lokalisera mer exakt vilken kultur som det ursprungliga indoeuropeiska folket kom från. Du ser utbredning som denna hypotes antar nedan.
Finns det fler ursprung?
Alla forskare är dock inte överens om teorin ovan. Flera forskare placerar ursprunget mer i nordväst och man gör det framför allt grundat på studier i de vitt utredda kulturer som fanns före då man antar att de indoeuropeiska vandringarna skett. De kallas Stridsxekulturen, Snörkeramiska kulturen, Klotamforakulturen (Globular Amphora) och Trattbägarkulturen.
De nordeuropeiska kulturerna
Man har spårat många olika kulturer i Europa långt tillbaka. Ett 30-tal finns listade här och en majoritet av dem fanns långt före de indoeuropeiska vandringarna.
Vi har t.ex. den Snörkeramiska kulturen, ca: 3000 f.kr. som har sitt troliga ursprung i Tyskland, Jylland och Polen men kom att spridas österut. Inom detta område finns stora likheter i keramikkärlens utformning och tillverkningsteknik, samt formen på stridsyxor av exklusiva bergarter och försedda med skafthål, samt gravtyper där liggande sovställning är allenarådande. Den kom med tiden att delas upp i ett 15-tal undergrupper. Du ser dess utbredning nedan.
En undergrupp kom att bli Stridsyxekulturen/Båtyxekulturen som vi finner närmare norra Europa. Det var en kultur också, ca: 3000 f.kr, som hade målad keramik och stenyxor. Det var vanligt att männen begravdes med en stridsyxa.
Man vet att den funnits och utbredningen men inte helt säkert dess ursprung. De finns de som argumenterar för ett västligt ursprung och de som hävdar ett östligt. Skälet att man har mer kommit att fokusera på denna kultur är att senare forskning och fynd visar att dess utbredning var mycket större och kommit tidigare än man tidigare trott, dessutom mer homogen, vilket kommit fram med modern DNA-teknik.
Några forskare har därför istället sökt ursprunget till vårt gemensamma språk i Västeuropa. Kulturen som föregick Stridsyxekulturen kallas Trattbägarkulturen och har sin början 4400 år f.kr. och utvecklas till ca: 3400 år f.kr. Det var den första jordbrukskulturen i Europa. Den utmärkte sig för likartade keramiska föremål, individuella platta gravar såväl som gravstenar och megalitgravar, där vissa utvalda personer begravdes. Inte heller här är forskarna ense om dess ursprung. Du ser utbredningen nedan och att man delar in kulturen i undergrupper.
Utöver detta har forskarna också koncentrerat sig på Klotamforakulturen. Den existerade en period mellan och samtidigt som Stenyxekulturen och Trattbägarkulturen. Den utmärker sig för att också ha haft grisar som boskap. Typiskt är också gravarna som var kistdelar man tillverkat som en ram som omslöt ett hål i marken. Ofta finner man olika gåvor i dem.
Isolerade kulturer utan inflytande från öst
Ett problem uppstår med dessa kulturer eftersom det verkar som att de inte haft något större påverkan utifrån. De arkeologiska fynden visar inte att någon av dessa kulturer kom från öster. De fynd av människor man gjort här är av den ”smala” västliga typen och inte den mer ”robusta” typen man ofta förknippar med områden i öst. Teorin har förts fram att man i nordvästra Europa vid slutet av bronsåldern började kunna bearbeta järn och därmed blev mer självständiga, vilket förstärkte homogeniteten i befolkningen, eftersom man blev mer oberoende.
Mot bakgrund av detta kan vi anta att det i dessa områden funnits en lång närvaro av samma befolkning. Det har fått några forskare att tro att det aldrig var någon indoeuropeisk ”invasion”, enligt ovan, utan att kulturerna i väst och öst istället mötts genom olika folkvandringar och handelsutbyte. Man tror inte alls att de nordeuropeiska folken har sitt ursprung i södra Ryssland och Ukraina eller ännu längre österut, som vissa hävdar. Enligt denna teori är det istället det keltiska och germanska språket som är basen.
Utgår vi från att denna teori stämmer uppstår, igen, frågan var har dessa kulturer sitt ursprung? Vi måste då söka oss ännu längre bakåt i tiden, till 9000 – 6000 år f.kr.
Myter och religioner som pekar mot norr
När vi tittar på olika myter och religioner alltifrån Indien, Iran till kelterna pekar de på minnet av ett arktiskt ursprung. Där talar man om ”öarna i norr” och ”landet med de långa nätterna”, o.s.v. I otaliga epos berättas om att deras kulturer har sitt ursprung från norr. Vid studiet av de indiska vediska skrifterna delar man in året i två halvor, en ljus och en mörk. Detta kan sedan kopplas till de många kända europeiska skrifter som beskriver sitt ursprung från områden med en ”oändlig natt”.
Utifrån detta och andra omständigheter har man fört fram tanken att det fanns ett folk i norr som sedan vandrade neråt. Den senaste nedisningen skedde i Alperna 70000 år f.kr. och den hade sitt slut samtidigt med att isen över Nordeuropa smälte undan, runt 12000-9000 år f.kr. När det blev varmare spred nya djur och växter ut sig och marken blev lättare att bruka. Det medförde att villkoren för människans möjlighet att breda ut sig också ökade.
Exakt vad som orsakar brytningar från varm- och kallperioder vet vi inte exakt men våra egna urgamla berättelser om Ragnarök och fimbulvinter finns inte bara hos oss utan också i de germanska ända bort till de indoiranska berättelserna. Eventuellt kan vi spåra denna ljusa hy och blåa ögon till en synnerligen mörk och kall period, där endast de ljusaste överlevde. De spred sedan ut sig söder och österut där det finns tydliga spår av denna ”ljushet” än idag.
Sammanfattning
Som du märker finns här ingen fullständigt klar bild. Det kanske inte spelar så stor roll. Det viktiga är att vi aldrig slutar söka efter vårt ursprung. Det borrar ner våra rötter djupare i marken och gör det då möjligt för trädet att fortsätta växa uppåt och nå nya höjder. Inga rötter och trädet faller. Där är vi nästan nu. Framtiden får visa om forskare som studerar just vår historia kommer berätta om att Europa invaderades av västasiater och afrikaner för att till slut, det som endast återstår, är fragment av vår egen västerländska kultur. Vad kommer de berätta då? Varför skedde den? Vad gjorde den möjlig? Eller kommer man att se att kulturen och folket var så livskraftiga att de stod emot och motade tillbaka försöken till invasion? Då, som nu, är det vi själva som är svaret.
Fria Sidor ber om ursäkt om redovisningen inte i alla delar inte är helt korrekt. Det finns de som är experter på varje del av de olika kulturerna, när de förekom och dess utbredning. Det är inget lätt område. Fria Sidor tror att det i stora drag är rätt men uppmanar den som vill veta mer att själv forska vidare. Kanske är det just du som kommer bli expert och kan berätta mer för oss andra. Det behövs kunniga forskare som inte kvävs av den politiska korrektheten för att vi bättre ska förstå vårt ursprung.
Förhoppningsvis har inlägget gett dig lite mer insikt om ditt eget ursprung och varit intresseväckande. Stort tack att du tar dig tid att läsa om vårt gemensamma ursprung.
