I denna serie undersöker vi hur det kommer sig att USA helt ensidigt har valt att till varje pris stödja Israel, 100%, 100%, 100% som Donald Trump uttrycker sig. Detta tar sin början för mer än 100 år sedan. USA’s utrikespolitik styrs helt av sionister. Man har hittills kunnat dölja mycket av detta för oss genom sin totala kontroll av massmedia. Många alternativa fria bloggar, är också rädda att bli kallade antisemit och väljer därför att inte närma sig grunden till dagens förfall, vilket är förståeligt men som fördröjer uppvaknandet. Det går dock inte att begripa vår värld om du inte nämner det sionistiska och judiska inflytandet. Därför tar Fria Sidor upp orsaken till varför vår värld ser ut som den gör. Det som skedde för 100 år sedan påverkar oss fortfarande i allra högsta grad, eftersom det är samma krafter som styr. Genom att studera hur man gjorde då, kan vi förstå hur man gör idag.
I förra inlägget såg vi hur sionisterna arbetade i dolda sällskap och systematiskt satte sina ”egna” på viktiga poster och där domaren Louis, genom det hemliga sällskapet Parushim, påverkade USA under första världskriget. I detta inlägg kommer vi, igen, in på den helt centrala Balfourdeklarationen.
Första världskriget – ett krig för att kväva Tyskland i dess linda
Första Världskriget ”The Great War” var en meningslöst krig och handlade huvudsakligen om att kväva ett starkare Tyskland, som efter enandet under Bismarck förvandlats från hundratals oberoende små stater till ett ”Andra Rike”. På 1700-talet bestod dagens Tyskland av mer än 1000 mindre ”riken”. Ett framväxande enat Tyskland hotade under 1800-talet viktiga finansiella intressen i Storbritannien och förändrade det geopolitiska läget för Frankrike som nu hade en mycket mäktigare granne i öst. Man hade redan i början av 1900-talet bestämt sig för att kväva Tyskland innan det var för sent.
USA’s befolkning helt emot inblandning i kriget
USA’s befolkning var helt emot att USA skulle gå med i kriget. Woodrow Wilson gick till val på en slogan: ”Han höll oss utanför kriget”. 14 miljoner dog i kriget (minst) och lika många skadades. 270000 av dem var amerikaner och 1200, som var emot kriget, hamnade i fängelse i USA. Redan 1916 hade läget stabiliserats och Tyskland förslog fred med återgång till ursprungliga gränser men starka sionistiska krafter hade helt andra planer.
Sionismen orsaken till Tysklands nederlag
Vad inte många känner till är den stora roll som sionismen spelade. Idag offentliggjorda dokument visar att sionisterna drev på hårt för att USA skulle gå med i kriget för att man sedan skulle kunna kolonisera Palestina, ett land som redan var bebott och där olika folk och religioner levt sida vid sida i tusentals år, varav endast några få % var judar.
Sionisterna behövde stöd från en stormakt
Koloniseringen var ett omöjligt projekt, för en så liten grupp som sionisterna, om man inte hade stöd från en stormakt. Man försökte först med Turkiet, men fick nobben. Istället erbjöds man att befolka andra delar av Osmanska Riket och att man kunde bli turkiska medborgare. Det var inget som sionisterna önskade.
Man vände sig då till Storbritannien som från början var måttligt intresserade och många där konstaterade att Palestina tillhörde araberna och att Jerusalem var en helig stad för både kristna, muslimer och judar. När så Storbritannien var indraget i första världskriget, med stora ekonomiska och personella förluster, kunde sionisterna spela ut sitt vinnande kort. Sionistiska ledare föreslog helt enkelt att de skulle lova att USA gick med i kriget om britterna i sin tur lovade att de skulle stödja ett hem för judarna i Palestina efter kriget.
Balfourdeklarationen
Lord Balfour, Storbritanniens Utrikesminister, skrev 1917 ett brev till Lord Rothschild:
”Storbritannien ser positivt på att judarna etablerar ett nationellt hem i Palestina..och ska göra allt för att möjliggöra genomförandet av ett sådant projekt”.
Brevet hade börjat förberedas redan 1915 och hade genomgått en rad revideringar. Amerikanska och brittiska sionister arbetade sida vid sida för att få igenom detta och, som vi såg i förra inlägget, var domare Louis Brandeis, här en centralfigur.
Den slutliga versionen skrevs av britten Leopold Amery som i hemlighet var en fanatisk sionist. Ursprungliga idén förefaller ha kommit från grundaren av Parushim, Horace Kallen i November 1915, långt innan USA hade gått med i kriget. Britterna var desperata att få med USA i kriget och förslaget fick därför genast fäste i brittiska inflytelserika kretsar.
Balfourdeklarationen, var det som först öppnade dörren på glänt för sionisternas kolonisering och man skulle senare, med våld, bara trycka upp den mer och mer. Det viktiga var att nu var dörren inte helt stängd. Många anser därför att den är grunden för skapandet av Israel. Den är samtidigt orsaken till att det aldrig blev någon fred 1916, som Tyskland föreslagit. Sionisterna önskade ingen fred, utan krig. Det gynnade dem.
Alla världens sionister arbetare för att USA skulle gå med i kriget
Samuel Landman, World Zionist Organisation, beskrev att sionisterna och den brittiska regeringen skakat hand redan 1916 och att man efter det arbetade frenetiskt på att vända opinionen i USA, för ett deltagande i kriget. Han hävdade att det var detta som sedan fick USA med i kriget och gjorde att Tyskland förlorade och att detta sedan var en av grunderna till den omfattande antisemitism som sedan uppstod i Tyskland, efter kriget.
Den brittiska premiärministern, Lloyd George, har sedan bekräftat detta löfte om att få hela ”judenheten” med på att arbeta för att USA skulle gå med i kriget. Detta bekräftades också av många andra, professor Frank E. Manuel, diplomat Evans E Wilson, författare Malcolm Thomson, historikern Naomoi Chohen och Israels första premiärminister, David Ben-Gurion.
Sionisterna önskade ingen tidig fred
I maj 1917 erhöll USA’s utrikesminister Robert Lansing en rapport som sade att turkarna var beredda på en tidig fred, där man kunde tänka sig att bryta med Tyskland. Detta skulle ha hjälpt britterna att snabbare vinna kriget, men samtidigt omöjliggjort ett ”hem för judarna i Palestina”. USA skickade en förhandlingsdelegation, judarna Felix Frankfurter och juden och ambassadören Henry J. Morgenthau. Inte förvånande avrådde de från en tidig fred.
Många inom det amerikanska utrikesdepartementet ansåg att sionister motarbetat freden och uttryckte missnöje med deras agerande. Sionisterna anklagade dem då för att vara antisemiter. Från nu hade också den sionistiska lobbyn, på allvar, etablerat sig som en viktigt kraft inom den internationella storpolitiken. Den har förstärkts och är idag helt dominerande i USA’s utrikespolitik.
I nästa del ska vi titta på Pariskonferensen 1919.
