Innan första världskriget var Tyskland det ekonomiskt starkaste landet i Europa. När kriget var över, var man som många andra länder, förutom USA, bankrutt. Versaillesfördraget gjorde inte saken bättre. Tyskland förlorade 13% av sitt land, 10% av sin population, 25% av spannmålsproduktionen, 80% av järngruvorna, 68% av zinkgruvorna, 33% av kolproduktionen, alla sina textilindustrier och stora delar av sitt transportsystem. Hela den kommersiella flottan konfiskerades. De tyska varven skulle nu producera fartyg till segrarmakterna. 5000 lokomotiv, 150000 järnvägsvagnar och 10000 lastbilar beslagtogs. Alla tyska tillgångar utomlands konfiskerades och alla kolonierna gick över till segrarmakterna. Industrierna i Ruhr tvingades producera varor till de som vunnit kriget. Dessutom tvingades man att betala 132 miljarder Guldmark, vilket var tre gånger så mycket som man kunde klara av. Man tryckte pengar för att betala alla skadestånd och hade inte längre någon produktion som skapade möjlighet att försörja sin egen befolkning. En hyperinflation följde där en mark gick från 4,2 mark för en USD till 4,210,500,000,000 år 1923.
Fria Sidor ska granska vem som gynnades av denna hyperinflation i ett senare inlägg men nu räcker det med att konstatera att alla som hade besparingar blev av med dem och att i princip samtliga tyska banker gick i konkurs. De som skulle köpa bröd fick ta med sig miljarder tyska mark. Tyska folket hade ruinerats.
Man beräknar att en miljon dog till följd av de Allierades blockad som vidmakthölls som ett påtryckningsmedel för att få tyskarna att skriva under på dessa slavliknande villkor den 29 juni 1919. Ytterligare miljoner svalt och den som drev på detta var den i västvärlden hyllade Winston Churchill. Faktum var att villkoren var så hårda att hundratusentals tog sitt liv och 1/3 av befolkningen befann sig i så svåra förhållanden att man såg sin egen framtid som hopplös.
Hade Tyskland verkligen förtjänat det straff man fick? Låt oss titta lite på bakgrunden till första världskriget. Vi måste ha den bilden klar för att förstå det som sedan följde.
Bakgrunderna till första världskriget
Frankrike och Preussen hade länge haft konflikter. Det hela ställdes på sin spets när Preussen år 1870 önskade sätta sin egen man på tronen i Spanien, prins Leopold Hohenzollern-Sigmaringen. Frankrike var rädda att man skulle omringas av tyskvänliga regenter. Frankrike förklarade då Preussen krig men Otto Bismarck vann kriget och han kunde sedan ena alla delstater i en stor tysk federation. I kriget vann man Alsace och Lorraine. Dessa stater hade historiskt genom århundraden varit föremål för dispyt. Dessa staters övergång låg där och pyrde som ett missnöje hos Frankrike. Frankrike hade under många hundra år på olika sätt förödmjukat andra i krig och nu fick man smaka på sin egen medicin. De kände sig förödmjukade. Revansch blev ett mål för dem. Tyskland var inte längre ett antal ofarliga småstater utan med enandet under Bismarck försköts makten i Centraleuropa.
Efter enandet av Tyskland, 1871, upplevde Tyskland en mycket snabb ekonomisk tillväxt. Tyskland tog marknadsandelar i världshandel, importerade allt mindre och hotade brittisk överhöghet och arbetstillfällen. Tyskland arbetade mer långsiktigt än britterna och avsatte stora summor till forskning och utveckling. Man högaktade utbildning och var det ledande landet i världen inom vetenskapen. Tyskland hade flest Nobelpristagare i världen. Tyskland var på väg att gå om Storbritannien som den ledande exportnationen i världen. Man planerade att bygga en järnväg ända till Bagdad, som skulle gjort stora delar av den brittiska flottan obsolet. Innan Tysklands enande 1871 utgjorde landet inget hot mot britterna, och bankirerna i City of London. Nu sågs man som ett stort hot som måste elimineras.
Britterna, som alltid sett Frankrike som sin största rival, fick nu Tyskland i sitt kikarsikte. Det man var mest rädd för var att Tyskland skulle dra med sig länderna runtomkring så att makten skulle förskjutas från ön Storbritannien som framför allt levde på sin dominans på havet, till fastlandet. Ett enade av Tyskland, Frankrike och alla andra Europeiska länder i ett gigantiskt ekonomiskt block, vilket diskuterades, var en mardröm för de som satt på den ekonomiska makten i City of London. Den tyska handelsflottan hade den senaste skeppstekniken och byggdes ut i snabb takt. Det hade alla skäl att kväva utmanaren innan det var för sent.
Tyskland hade av tradition en annan kultur som byggde på medelstora företag, produktion, samarbete och små sparbanker. Deras egna system för pengar riskerade att bli dominerande i Europa och kanske t.o.m. sprida sig till USA. Enorma förmögenheter stod på spel. Möjligheten att expandera sitt skuldbaserade system, byggt på luft, hotades i grunden.
Den tänkta järnvägen från Tyskland till Bagdad hotade den brittiska överhögheten.
Ryssland saknade tillgång till fri passage ut till medelhavet. Tyskland var i allians med Osmanska riket och kontrollerade passagen genom Bosporen. Det var här som järnvägen till Mesopotamien (senare omdöpt till Irak) skulle gå.
Vi ser här att de tre Allierade, Storbritannien, Frankrike och Ryssland var och en hade sitt eget skäl att sedan önska ett krig mot Tyskland. Dess enda synd var i grunden att man sent blev en stormakt och att man var mycket framgångsrik. Här fanns fröet till en väsensskild värld mot den vi ser idag och ett dödligt hot mot bankirerna i City of London, med bankirfamiljen Rothschild i centrum.
Någon gång mellan 1912-1914 slöt Ryssland och Frankrike ett hemligt avtal att gå till krig mot Tyskland. Det som kom att bli skälet för kriget var sedan de många ”spontana” uppror som skedde på Balkan. Taktiken var att skapa konflikt i det som Winston Churchill kallade ”the soft belly of Europe”. En konflikt här skulle genom olika pakter och löften om stöd i händelse av krig kunna vara det som till slut skapade den konflikt man behövde. En våg av ”spontana” konflikter följde. Balkan var föremålet för ett smutsigt hemligt krigshetsande. Vi har sett motsvarigheten idag med alla färgrevolutioner.
Den konflikt som sedan fick bägaren att rinna över var mordet på kronprinsen till Österrike-Ungern, Franz Ferdinand och hans gemål Sophie. I ett katastrofalt beslut kom sedan Österrike-Ungern att förklara krig mot Serbien. Tyskland var rädda för att Ryssland skulle inta Österrike-Ungern och spelade högt genom att ge dem ett löfte att stå på deras sida om de blev angripna. Tanken var förmodligen att detta skulle verka avskräckande men Ryssland som såg Serbien som sin utpost i Balkan mobiliserade för krig.
Var Tysklands anfall ett försvar?
Tyskland befinner sig på plattalandet i Europa. Är landet omringat från flera sidor kan man inte försvara sig. Därför såg man Rysslands mobilisering som en krigsförklaring. Man kunde inte bara vänta på att Ryssland skulle sätta upp miljoner soldater och fordon, redo för ett snabbt anfall, samtidigt som man angreps från Frankrike och kanske också Storbritannien. Tyskland försökte desperat att få Ryssland att inte mobilisera. Man skickade telegram till Tsaren och vädjade. Tsaren tvekade ett ögonblick men hans rådgivare hade stort inflytande över honom och han fattade beslut om en fullskalig mobilisering. En mobilisering i så stor skala måste ses som en krigsförklaring, ur Tysklands perspektiv. Man hade, då man visste att ett tvåfrontskrig inte skulle kunna vinnas, utarbetat något som kallades ”Schlieffenplanen”. Det var en plan just för att hantera att inte behöva kriga på två fronter samtidigt, vilket man bedömde skulle vara förödande.
En del historiker pekar på att det var Tyskland som började sin aggression genom att man först attackerade Belgien med syfte att sedan kunna flytta över styrkorna för att möta en betydligt starkare fiende i öst. Men är det aggressivt att inte tillåta fienden i lugn och ro sätta upp och rikta in sina kanoner bara för att du inte vill slå till först i ett krig du vet ändå ska komma? Tyskland har hela tiden förstått att de aldrig skulle kunna vinna ett tvåfrontskrig. Därför ser det ut som om man var den som först visade aggression. Vi ser samma mönster sedan upprepas i andra världskriget.
En ganska bra liknelse är Rysslands agerande i Ukraina. USA och Sverige hävdar att det var Ryssland som var aggressiva. Men vad skulle de göra? Bara vänta på att USA hade skeppat in alla soldater och krigsmateriell bara för att inte agera först? Vi vet alla (som vågar gå utanför krigspropagandan i MSM) att i detta fall är det USA som mobiliserat genom utvidgningen av NATO, genom sina robotsystem vid den ryska gränsen och genom den USA-finansierade kuppen i Ukraina. Ryssland agerade för att försvara ett legitimt intresse i sitt närområde, men de kunde bara försvara det om de agerade först, snabbt och resolut. Detta har sedan av maktmedia målats upp som om det är Ryssland som är den aggressiva parten. Inget kan vara mer fel.
Vad du än anser om denna sak så är det tydligt att Tyskland under inga omständigheter ensam bar skulden för att första världskriget bröt ut. Det fanns intressen för det både i Storbritannien, Frankrike och Ryssland. De hade alla sina egna skäl till att önska kväva den tyska resningen. Tyskland hade inget att vinna på ett krig.
Eftersom Tyskland förlorade kriget får vi bara höra de Allierades version. Historiker som Harry Elmer Barnes, som söker efter vad som verkligen hände säger att han anser att alla parter hade del i skulden för att kriget bröt ut. Så är det säkert men vi vet från dokument att Woodrow Wilson, USA’s president i händerna på sionisterna, skickade Överste Edward Mandel House till Europa, 3 månader före första världskrigets utbrott och att han rapporterade:
”När England ger sitt godkännande kommer Ryssland och Frankrike att attackera Tyskland.” Det var också det som sedan skedde. Tyskland hade inget att vinna, men allt att förlora på ett krig. Det går inte för Tyskland att vinna ett krig mot Ryssland, än mindre vinna ett tvåfrontskrig där Frankrike och Storbritannien finns på andra sidan.
Vi vet också att resultatet av kriget var just att få Tyskland på fall. Tyskland skulle kvävas. Det framgår tydligt av villkoren i Versailles. Tyskland sökte också aktivt, vid upprepade tillfällen, redan 1916 att få till stånd en fred med återgång till ursprungliga gränser. USA hade ingen som helst anledning att ge sig in i kriget. Amerikanska folket är i hög grad ättlingar till tyskar och där har fram till 1900-talets krigshetsande propaganda alltid funnits ett band till Tyskland.
Vi vet idag att skälet att USA gick med i kriget, vilket hindrade en tidig fred, var det tryck som judiska bankirer och sionister satte på Woodrow Wilson. De var samma judar som tagit Woodrow Wilson till makten. Det huvudsakliga skälet för dessa judar var att få en stat i det redan bebodda Palestina. USA behövde bara en ursäkt. Media hade redan gjort sitt arbete att hetsa upp amerikanska folket. Man körde så sitt fartyg Lusitanina in nära tyska ubåtsstråk. Man drog tillbaka jagare som skulle skydda henne. Tyskland hade t.o.m. annonserat i amerikansk press att civila inte skulle åka med dessa fartyg eftersom man visste att de i hemlighet försåg Storbritannien med vapen. USA var på detta sätt redan tidigt en aktiv krigförande part i kriget. Att tusen civila dog, brydde man sig inte om.
Tyskland varnade i annonser privatpersoner att åka med Lusitanina
Tyskland tvingades sedan att skriva under ett avtal som innebar landets undergång. Den sionistiska lobbyn och de judiska finansiärerna hade på detta sätt skapat grunden för den västerländska civilisationens undergång. På första världskriget följde sedan en resning i Tyskland och sedan ett andra världskrig som kom att fullständigt släcka den främsta kraften i Europa som inte böjde sig för den judiskt påbjudna världsordningen.
Storbritannien var, som vi redan lärt oss, i deras händer sedan 1660 och Frankrike efter Napoleons fall, 1815. Ryssland intogs 1918 som bekant. Nu hade turen kommit till Tyskland. Triumfen för dessa bankirer kunde inte vara större. Det vi här bevittnar är inget annat än ett cyniskt spel om makt och enorma förmögenheter. Att alla dessa konflikter som man varit upphov till, från ”Franska” Revolutionen till den judiska i Ryssland 1918, till första och andra världskriget har två gemensamma nämnare – makt och pengar. Inget annat.
Bankirerna fick som de ville som vanligt. Hoppet om en europeisk högkultur släcktes med dem. Idag ser vi hur land, efter land i västvärlden fullständigt upplöses och desintegreras i kaos, mångkultur och lögner. Det har vi dessa herrar att ”tacka” för.
Hundratals miljoner har dött eller lemlästats för att de skulle kunna nå sina mål. En hel civilisation går nu mot sin undergång. Deras kontrollerade media döljer allt för oss.
Hur skulle världen sett ut om inte bankirerna vunnit?
Det är en spekulativ fråga men en viktig aspekt är att efter de två världskrigen släcktes hoppet om en högkultur baserad på arbete, folkgemenskap, äkta vetenskap, en rik kultur, heder, integritet, samarbete och sanning till en baserad på egoism, pengar, makt, konflikt och lögner.
Det är högst troligt att utan dessa bankirers inblandning, Tsaren i Ryssland aldrig hade kunnat avsättas, Österrike-Ungern hade förblivit intakt och kanske också det Osmanska riket. Det hade troligen inte funnits plats för den av finansoligarkerna skapade kommunistiska smittan på den europeiska kontinenten med sin bas i den av de judiska bankirerna planerade, genomförda och finansierade s.k. ”Ryska” Revolutionen. Något andra världskrig hade inte följt. Inte heller följaktligen något kallt krig. Ett enat starkt Centraleuropa hade vuxit fram runt de tyska idéerna. De goda krafterna i Storbritannien och USA hade fått vind i seglen och de enormt förmögna judiska bankirerna hade förlorat mycket av sin makt, som de bibehållit och väsentligt utökat i vår samtid.
USA’s medverkan i kriget måste mot bakgrund av detta ses som en av de värsta katastrofer som drabbat den europeiska kontinenten. Dessa falska intriger, bakom lyckta dörrar, och lögner till det amerikanska folket om det ”Onda Tyskland” för att få till stånd en amerikansk inblandning, får i bakspegeln ses som helt avgörande för den värld vi lever i idag. Det går inte att förstå vår värld idag om du inte förstår skeendet före, under och efter första världskriget. Det är därför Fria Sidor gång, på gång, envisas med att lyfta upp frågan.
Det som skett, har skett av en anledning. Allt för att ett antal judiska finansiärer och sionister arbetat i lönndom, under hemlighetsmakeri, med propaganda som vädjar till våra lägsta instinkter, för att sedan i efterhand skylla allt på ett enda land och folk – Tyskland den Onda Nationen.
Texten bygger på den fantastiska boken ”The Myth of German Villainy” av Brenton L. Bradberry. Rekommenderas varmt.
