Föreningen Cui Bono (vem gynnar det?) har bjudit in Lasse Wilhelmson som ger sin syn på världen. Wilhelmson har en marxistisk bakgrund men han har låtit nyfikenhet och sökande efter vad som är sant vara viktigare än invanda och förutbestämda ideologiska uppfattningar. När du bara låter sanningen vara din kompass ger du dig in i en oerhört spännande resa som i början kan kännas otäck. Det ställer också en hel del krav på dig att du är beredd att rita om hela din hjärnkarta, kanske vi kan säga byta ut mjukvaran du har i ditt huvud. Det är ett program som ofta fungerar med automatik och du tänker inte ens på hur du reagerar och uppfattar världen. Det är just när du utmanar och ifrågasätter programmet som det till en början kommer att skapa förvirring och desorientering innan den blivit mer inriktad på att vara just öppen för alla möjliga nya intryck och tankar – utan att du uppfattar det som ett hot. Det kräver mycket energi att vara sanningsökande eftersom vår hjärna så gärna vill gå i de gamla tankespåren som redan finns. Det är mycket lättare att skida i fina uppdragna spår än att ge sig ut i ospårad terräng. När du kört där ett tag finns sedan spåren kvar och det blir lättare och lättare. Det blir ännu lättare om fler också använder dem. Faktum är att när du förstår vem som dragit de spår du tidigare åkte i, dina tankebanor du internaliserat genom den ständiga propagandan, känns det alltid bättre att välja andra.
Fria Sidors egen forskning har kommit till i stort samma slutsatser som de Lasse Wilhelmson presenterar. Särskilt glädjande är det att just Rothschild pekas ut som högst upp i pyramiden. Den dynasti vi aldrig får höra talas om och som det aldrig står om i etablerade medier men som visar sig de få gånger det verkligen gäller. Vi kan förstå hur viktigt det var för Rothschilddynastin att faktiskt synas den gången man först fick papper på att staten Israel skulle formas. Då ville man faktiskt visa det offentligt och så blev också fallet med den så viktiga Balfourdeklarationen. Vi förstår också hur viktigt det är för dem att synas i Israel, där ett flertal gator, institutioner och monument hedrar just Rothschild.
Denna dynasti, självklart i samarbete med andra, arbetar normalt i det fördolda och är nog mycket av det vi i dagligt tal brukar kalla den djupa staten eller schackspelaren som är den term Wilhelmson använder i sin presentation. Detta dolda arbetssätt är i själva verket nyckeln till att nå den uppsatta agendan. Det finns många metoder att arbeta bakom kulisserna men en metod som är vanlig är att arbeta by proxy.
Vill du störta den legitima regeringen i Syrien kan du i smyg stötta och underlätta för ISIS, vill du öka skattebasen kan du ge pengar till kvinnorättsorganisationer som framställer barnuppfostran och hemarbete som ett fängelse, vill du skapa överstatliga institutioner kan du utmåla koldioxiden som mänsklighetens fiende som enbart kan bekämpas centralt, vill du krossa nationalstaten kan du koppla samman dess företrädare med Hitler och ”förintelsen”, o.s.v. I 99 fall av 100 arbetar man by proxy just för att man aldrig skulle få något stöd om man rakt ut berättar vad man egentligen vill göra. En stor fördel är att man då också kan engagera helt vanliga, godtrogna, människor för sin sak. De som aldrig skulle ställa upp om de verkligen förstod vad det egentliga syftet var.
Starkt kopplat till detta är propaganda. Det gäller att få så många som möjligt att verkligen tro på och internalisera denna proxy. Tar vi ovanstående exempel har vi sett videos på ISIS som hugger huvudet av sina offer, många vi idag vet är framställda i en studio, du kan visa upp självständiga kvinnor mitt i karriären som glänser av lycka samtidigt som du nedvärderar kvinnor som är hemma, du kan göra filmer som visar att havet kommer stiga 20 meter och lägga världens storstäder under vatten och du kan ständigt föra fram ”överlevare” till ”förintelsen” och upprepa – aldrig igen.
Det fina med proxies är att det också kan finnas ett korn av sanning i dem. Islamistiska fundamentalister som vill ha ett kalifat finns, det är bra att kvinnor kan lönearbeta om de vill, förnybara energikällor kan vara bra och även judar utsattes för hemskheter i andra världskriget.
Det är detta som är själva essensen för att lyckas med proxies – att det också finns saker där som faktiskt många kan tycka är bra och åtminstone delvis stämmer. Man tar dock dessa och styr in det på något helt annat och, viktigast av allt, med ett syfte som är ett annat än det man vill ge sken av. Därför känner sig många desorienterade och har svårt att ta till sig att det skulle finnas några dolda motiv.
Varför Rothschild? Huvudskälet är att familjen redan på 1800-talet hade byggt upp en så stor förmögenhet att den bara med ytterst modest avkastning idag ändå hundrafalt skulle överstiga dem av t.ex. Bill Gates eller andra ultraförmögna personer. Det är omöjligt att tänka sig – och det finns ingen trovärdig information som säger – att Rothschilds förmögenhet skulle gått förlorad.
Vi ser dock varken dessa pengar eller dess ägande i några listor eftersom man gömmer sig bakom banksekretessen och strukturer med bolag i bolag som enkelt gör det omöjligt att se den totala bilden. Du kan vara helt säker på att något drev mot dessa pengar, likt det mot en del nordiska bankers förehavanden, aldrig någonsin kommer att förekomma i etablerad media.
Sanningssökande är roligt men ganska svårt. Skälet är att kunskap är som en snöboll. Du måste börja någonstans för att sedan kunna bygga på. Det krävs både tid och ett stort intresse att ens ta sig över de första stapplande stegen och på vägen kommer du att möta 100 olika förslag om vad som är sant eller inte. Ibland trillar man ner i en grop och då kan det vara svårt att ta sig ur den igen och inte sällan finner många det lättast att låta sina tankar återgå till de gamla tankespåren.
Sanningssökande är att aldrig nå fram, att ständigt vara nyfiken med ett öppet sinne. Du kommer alltid att lära dig mer och behöva utmana dig själv. Den dagen du tror dig veta allt har du upphört att vara sanningssökare och nyfiken. Samtidigt räcker det för de flesta att bara vända kartan rätt, inte titta på den upp-och-ned.
De flesta har nytta av sanningen även om de inte är sanningssökare eftersom de då redan förmodligen har uppnått det viktigaste av allt – att våga tänka själv och att lita på sitt eget omdöme. Om människor började tänka själva och stängde av autopiloten, skulle dagens utveckling snabbt vändas. Vi behöver inte en nation av sanningssökare utan en nation med människor som kan tänka själva.
Därför är det så centralt för makten att organisera samhället så att vi aldrig ska få tid över. Människor som har tid till både arbete och egen utveckling är livsfarliga för systemet. Så länge vi befinner oss i ekorrhjulet är en sak säker, vi har aldrig tid att stänga av autopiloten som styr hjärnan. Reaktionerna styrs då inte av eftertanke och förnuft, utan av instinkt och de djupt inprogrammerade ställningstagandena – de vi undermedvetet blivit programmerade med genom årtal av ständig propaganda. Vi har inte tid till något annat.
Den som sitter på makten över informationen har därför förmågan och privilegiet att bestämma vilken mjukvara de flesta ska ha installerat i sina hjärnor. Det är ett vapen som vida överstiger alla andra och den utnyttjas idag med stor hänsynslöshet. Den som säger, åt helvete, jag kör min egen programvara och jag kan programmera mig själv, kommer att möta motstånd från så många håll om det görs offentligt att de flesta väljer antingen att hålla det för sig själv eller att helt enkelt följa strömmen. Livet blir så mycket enklare då men samtidigt styr vi då inte heller över vårt eget öde. Vi har lämnat över vårt eget, vårt folks och vårt lands framtid i andras händer.
Vi märker aldrig av det så länge vi följer strömmen mot vår egen undergång men de som försöker vända och simma mot den kommer direkt förstå att det inte är meningen att vi någonsin ens ska tänka tanken att göra det.
Föreningen Cui Bono
Föreningen Cui Bono hänger sig åt sanningssökande och har många intressanta föreläsare som kan få även de mest inbitna sanningssökarna att häpna. Det är för de allra flesta en tuff utmaning att ta till sig att i princip inget av det vi tror på idag är sant men väl värt att överväga och att aldrig helt stänga dörren för.
