Det var inte bara CIA som hade intresse av att bli av med John F. Kennedy för hans önskan att ta bort deras hemliga operationer och inblandning i Vietnam. Några som sedan länge hade ett horn i sidan på familjen Kennedy var den judiska maffian under ledning av Meyer Lansky. Tvärtom, mot vad vi får lära oss av Hollywood, var det judar som dominerade den organiserade brottsligheten, inte minst i New York. Italienska maffian fanns också men den judiska hade genom sin klantillhörighet helt andra kanaler till politiskt inflytande och inom bank och storföretag. Genom dessa kontakter på insidan gick man ofta fri från polisen, medan den italienska maffian (konkurrenter till den judiska) ständigt förföljdes och trakasserades. Det är ingen slump att allmänheten tänker på italienare, inte judar, när de tänker på maffian under 20-talets New York. Det är ju judiska Hollywood som producerar de filmer vi tittar på.
Joseph P. Kennedy (1888-1969)
John F. Kennedy kom från en familj med rötterna i katolska Irland. Hans farfar P. J. Kennedy var politiskt engagerad i Massachusetts senat och representanthus. Han var affärsman och importerade bl.a. whiskey från Irland. Senare utvidgades affärerna också till råvaror och bankverksamhet. Hans pappa, Joseph P. Kennedy, utvecklade sedan affärsverksamheten och innehade t.ex. agenturen till Gordon’s Dry Gin. På den här tiden hade judarna inte helt tagit över Hollywood och Joseph Kennedy flyttade till Kalifornien för att starta upp ett bolag inom den spirande filmindustrin. Joseph gifte sig sedan med dottern till Bostons guvernör Rose Elisabeth Fitzgerald. Familjen Kennedy var en av USA’s förmögnaste.
Var helt emot USA’s inblandning i WWII
Det råder enighet bland forskare att Joseph Kennedy, USA’s ambassadör i England, var emot USA’s deltagande i andra världskriget. Han arbetade intensivt för att hindra det och han var ingalunda ensam. Andra förmögna familjer (icke-judiska) försökte också stoppa deltagandet. Stämningen i USA var dock sådan, p.g.a. den stora dominansen av judisk media, att kritiska, avvikande uppfattningar, hade svårt att nå ut. Judarna hade redan 1933 förklarat krig mot Tyskland och de arbetade ursinnigt att få USA med i kriget. Joseph menade att demokratin hade upphört att fungera i Storbritannien, det var inte folket som önskade krig mot Tyskland utan en liten grupp som styrde bakom kulisserna, och att USA nu kunde stå inför exakt samma utveckling, något som visade sig korrekt. Detta gjorde honom till en stor fiende till Meyer Lansky (Maier Suchowjansky) (1902-1983). Meyer var jude, en fanatisk sionist, Israelvän och ledare för det största internationella kriminella nätverket – det verkligt stora maffianätverket – det judiska.
Lansky vs. Kennedy
Något mer kontroversiellt är de påståenden att Joseph P. Kennedy själv smugglade whiskey under förbudstiden, på 20-talet, och att det kriminella nätverket Lansky-Luciano ska ha stulit lasten. Enligt uppgifter ska Joseph själv känt sig hotad och vid något tillfälle sökt rädda sitt liv genom att erbjuda framtida amnesti för maffian när hans son blev president. Det är svårt att veta om dessa uppgifter stämmer. Lansky ska, enligt den som skrev hans biografi, ha blivit mycket upprörd så fort namnet Kennedy kom på tal. Det fanns, oavsett anledning, en konflikt mellan Lansky och Kennedy.
Vad som är säkert är att Joseph P. Kennedy inte kunde göra politisk karriär efter sitt ställningstagande under andra världskriget. Hans tyskvänlighet blev en belastning efter kriget. Han hade gjort allt för att den äldsta sonen, Joe, skulle bli president. Han omkom dock 1944, varför ambitionen nu istället fallit på John. Oavsett vad som är sant i ovanstående, är det ostridigt att John F. Kennedy, efter att ha blivit president, gav sig på den organiserade brottsligheten.
John F. Kennedy attackerar organiserad brottslighet
Trots att mycket tyder på att John F. Kennedy själv tog hjälp av och ingick olika överenskommelser med maffian, för att nå Vita Huset, utsåg han, till deras förtret, sin bror Robert F. Kennedy att rensa upp. Redan några veckor efter att han utsetts förklarade han krig mot den organiserade brottsligheten. Antalet under åtal nästan tiofaldigades på bara några år.
Efter JFK’s mord ebbade detta ut och Robert insåg att det inte fanns någon möjlighet att ifrågasätta konspirationsteorin om ”den ensamme mördaren”. Tiden var dock mogen fem år senare, 1968, då Robert F. Kennedy själv gjorde ett försök att bli president. Han blev också offer för en ensam mördare. Därmed försvann allt hopp om att göra upp med det judiska inflytandet, CIA, den organiserade brottsligheten, Israellobbyn och att få reda på vad som verkligen hände den 22 november 1963. Den motkraft som fanns i USA mot det judiska övertagandet kom att helt försvinna med släckandet av familjen Kennedys politiska inflytande. Alla tre sönerna var nu döda.
Ingen president har efter detta vågat föra fram kravet på en ny oberoende utredning vilket är ett bevis att samma krafter som dödade John F. och Robert F. Kennedy fortfarande styr USA idag. Donald Trumps fagra löften om att dränera träsket lär aldrig bli verklighet. Han är nu istället själv en del av det. CIA och Lansky hade båda skäl att slå ut bröderna Kennedy. Det var dock sionisterna och Israel som hade störst skäl att hata honom. Det råder ingen tvekan att de var de, precis som när de avrättade vår egen, Carl XVI Gustavs gudfar, Folke Bernadotte, också i högsta grad var aktiva i mordet på JFK. De hade sina egna horn i sidan på familjen Kennedy.
