FN:s kemiska vapeninspektörer skickades till Syrien, ett land som skulle söndras enligt två sionistiska dokument, ”A Strategy for Israel in the Nineteen Eighties” och ”A Clean Break: A New Strategy for Securing the Realm”. Man har försökt sedan 1967 men motarbetas av den styrande familjen Assad, både Hafez al-Assad och sonen Bashar al-Assad. Därför skulle de bort. Det förefaller nu som om försöken misslyckats igen, åtminstone tillfälligt. Syrien har avvecklat alla kemiska vapen men om inspektörerna istället hade stannat i Israel skulle man inte ha varit ute i ogjort ärende. Det är nämligen varken Syrien, Libyen, Iran eller Irak som haft de största lagren av kemiska vapen, utan Israel. Man har också använt dem ohämmat vilket du troligen inte kände till men Fria Sidor ska berätta om det i detta inlägg. Alla världens regeringar känner till detta men är tysta. Du som läser Fria Sidor förtjänar också att känna till det. Det ger dig ytterligare en pusselbit för att bättre förstå den värld vi lever i.
Största lagret i hela Mellanöstern
Inspektörerna skulle i Israel ha hittat det största lagret av kemiska massförstörelsevapen i hela Mellanöstern. De skulle ha hittat en hel del bevis och vittnesmål för israelisk användning av kemiska, liksom biologiska och nukleära vapen mot palestinierna och sina arabiska grannar. Attackerna inleddes redan i maj 1948 och pågår fortfarande i en eller annan form.
David Ben-Gurion
Det var David Ben-Gurion, den första israeliska premiärministern, som först genomförde en politik baserad på folkmord, Förintelse och total förstörelse av den inhemska palestinska populationen och deras städer för att etniskt rensa landet till gagn för sionistiska judiska ockupanter. De första massförstörelsevapnen de använde var biologiska och har dokumenterats av Internationella Rödakorskommittén (ICRC).
I maj 1948 belägrade sionister den väl befästa palestinska staden Acre. Stadens vattenförsörjning kom från en närliggande by, Kabri, genom en akvedukt. För att påskynda belägringen injicerade sionisterna tyfus i akvedukten. Många palestinier och cirka 55 brittiska soldater, som var i staden, blev smittade. Detta brott kallades ”Operation Shlach Lachmecha” och beskrivs av den israeliska militärhistorikern Urin Milstein i ”The Plague Makers: The Secret World of Biological Warfare”, London, Vision Paperbacks, 1997, s. 114-116.
Röda Korsets (ICRC) delegat Mr. De Meuron, skickade en rad rapporter från den 6 till 19 maj 1948 som beskriver situationen för stadsbefolkningen. Epidemin gjorde staden till ett lätt byte för sionisterna som sedan fortsatte med att döda befolkningen och genomförde en systematisk plundring vilket rapporterades av Löjtnant Petite, en fransk FN-observatör. Han rapporterade om det kallblodiga mordet på åtminstone 100 arabiska civila, som vägrade att evakueras. Några av dem fångades av de sionistiska terroristerna och tvingades under pistolhot att dricka cyanid vilket har dokumenterats i ”Den palestinska katastrofen” av Michael Palumbo.
Framgången som gav mersmak
Framgången gav mersmak för sionisterna. De försökte igen, med samma metod, i Gaza mot de egyptiska styrkorna, men misslyckades. Följande telegram sändes från befälhavaren för den egyptiska styrkorna i Palestina till högkvarteret i Kairo:
”15:20, 24 maj 1948. Våra styrkor fångade två judar, David Horeen och David Mizrahi. De förhördes och erkände att de hade skickats av officer Moshe att förgifta armén och folkets vattenförsörjning. De bar på vattenflaskor uppdelade i mitten. Den övre delen har dricksvatten och bottendelen hade en vätska förorenad med tyfus och dysenteri. De erkände att de var medlemmar i ett 20 man starkt team som skickats från Rehovot för detta ändamål. Båda har skrivit sina bekännelser på hebreiska och undertecknat dem. Vi har vidtagit nödvändiga medicinska försiktighetsåtgärder.”
I sin bok ”War Diary” bekräftade Ben Gurion attacken där han skriver: ”Stabschef Yigal Yadin plockade upp ett telegram från Gaza som säger att de fångade judarna bar på malariaparasiter. Den israeliska författaren Yeruham Cohen skrev mer om detta telegram i sin bok ”I Dagsljus och Nattmörkret ”; Tel Aviv, 1969, pp66-68 (på hebreiska). De två sionistiska agenterna, Horeen och Mizrahi, bröt sig ut ur fängelset men fångades igen och avrättades.
Rapport avslöjar inhumana vapen
Den 22 juli, 1948 har den palestinska Högre Arabkommittén (AHC) lämnat in en 13-sidig rapport till FN som anklagar judarna (termen israel användes inte då) för att använda ”inhumana” vapen och föra ett folkmordskrig mot araberna genom användning av parasiter och bakterier. Rapporten anklagade judarna för att sprida kolera i Egypten och Syrien i 1947-1948. Den prisbelönta journalisten Thomas J. Hamilton beskrev historien i New York Times den 24 jul 1948.
Under sommaren 1947 skickades FN:s Särskilda Kommitté för Palestina (UNSCOP) till Palestina och dess arabiska grannstater för att föreslå delningen av Palestina som skulle ge cirka 54% av marken till nya judiska invandrare som vid denna tid endast kontrollerade 6% av Palestina, upp från 3% i början av 1900-talet. Deras förslag mötte starkt motstånd från de enda två starka arabländerna; Egypten och Syrien, som nyligen befriats från det franska mandatet. Syrien var centrum för arabiskt motstånd mot utländsk ockupation av något arabland. Syrien hade etablerat ett utbildningscenter i Qatana och förberedde frivilliga araber att ansluta sig till ”Den Arabiska Räddningsarmén” i Palestina. Egypten och Syrien blev därmed huvudmålen för sionisterna.
I sin 220-sidiga rapport med rubriken ”Bioterrorism och Biobrott: Den olagliga användningen av biologiska ämnen sedan 1900” av Dr. W. Seth Carus, National Defense University, Washington, DC, står följande text s. 87: Case 1947-1901. Sionistiska terrorister 1947-1948: ”Han nämnde att ett kolerautbrott i Egypten och Syrien hade fått stor uppmärksamhet i pressen. Den första rapporten om kolera i Egypten publicerades i ”The Times of London” den 26 sep 1947 s.4. Fram till januari 1948 hade cirka 10262 personer dött.”
Utbrottet av kolera i Syrien rapporterades först av New York Times den 22 december 1947 s. 5, men var då begränsat till endast två städer, enligt Carus. Den syriska armén bildade en ”cordon sanitaire” och de drabbade var 44, varav 18 dödsfall. Strax efter rapporterade ”Orienten”; en libanesisk franskspråkiga tidning, att flera sionistiska agenter, som använt kolerabakterier för att störa mobiliseringen av den frivilliga armén, hade gripits.
Assi, son till den israeliska Generalen Moshe Dayan, skrev i sina memoarer att under kriget hade hans far tagit hem rör innehållande tyfus. Han förklarade att avsikten var att släppa dessa rör i vattenförsörjningen till den Jordanska Legionen. Innan planen genomfördes gick ett rör sönder och Assi blev själv smittad.
Ashzenazijudarna står högst i rang
Naeim Giladi var en irakisk jude som lockades till Israel av Mossadagenter i början av 1950-talet. Han var en fanatisk sionist men lämnade senare Israel efter att ha upptäckt deras barbari och emigrerade till USA. Han berättade för redaktören för tidningen ”Länken” i New York att han upptäckte att hos de israeliska Ashkenazijudarna
”fanns det inte mycket utrymme för dem av oss som var andra klassens medborgare. Jag började att ta reda på de barbariska metoderna för att rensa landet på så många palestinier som möjligt. Världen ryggar idag vid tanken på bakteriologisk krigföring, men Israel var förmodligen den första att faktiskt använda dem i Mellanöstern. Judiska styrkor kunde tömma hela arabiska byar på befolkningen ofta genom hot, ibland genom skjutningar, ibland genom att förgifta brunnar med tyfus och dysenteri för att förhindra flyktingar från att återvända.” The Link, Vol. 31 Issue 2 april-maj 1998
Utrotning var metoden
Avner Cohen, en ledande medlem i ”Programmet för Säkerhet och Nedrustning” vid University of Maryland, skrev en omfattande rapport om israels kemiska och biologiska vapen. Hans rapport med titeln ”Israel och kemiska/biologiska vapen: historia, avskräckning och vapenkontroll”, publicerades hösten 2001. Cohen påstod att Israels användande av kemiska vapen började med David Ben Gurions doktrin:
”förstörelsen av det palestinska samhället i Palestina är en nödvändig förutsättning för upprättandet av staten Israel på dess ruiner. Om palestinierna inte kan tas bort genom massakrer och utvisning, ska de tas bort genom utrotning”.
För att åstadkomma detta Förintelse skrev Ben Gurion ett brev till Ehud Avriel; en medlem av ”Jewish Agency” i Europa, och bad honom att rekrytera östeuropeiska judiska forskare, som kunde ”antingen öka kapaciteten att döda massorna eller bota massorna, båda är viktiga.” Experter på mikrobiologi såsom Ernst David Bergmann, Avraham Marcus Klingberg och bröderna Aharon och Ephraim Katachalsky, rekryterades för att bilda ”Forskningskåren” i Haganah som senare fick namnet Hemed. Senare bildades en ny gren inom Hemed, som ägnade sig åt biologiska vapen och kallades Hemed BEIT. Denna gren är offentligt känd som ”Israel Institute for Biological Research (IIBR)” och det exproprierade Shukri Al Tajis palestinska herrgård som nu istället är forskningscentrum.
Kraschen i Amsterdam som avslöjar alla länkar
I åratal utvecklade IIBR kemiska och biologiska vapen i hemlighet tills den 4 oktober 1992, då El Al Flight 1862 kraschade in i ett höghus’ lägenhetskomplex Bijlmer, Amsterdam, på väg till Tel Aviv med tre besättningsmän, en passagerare och 114 ton gods. Kraschen ansågs vara den värsta flygkatastrofen i holländsk historia och dödade minst 47 och förstörde hälsan för åtminstone 3000 holländska invånare. Fall av mystiska sjukdomar, utslag, andningssvårigheter, nervösa besvär och cancer började gro i denna stadsdel. Efter flera år av undersökningar offentliggjorde, Karel Knip, vetenskaplig redaktör på den holländska dagstidningen ”NRC Handelsblad” år 1999, den mest detaljerade och faktasprängda rapport om arbetet i IIBR.
Knip avslöjade att planet bar på en sändning från ”Sokatronic Chemicals” i Morrisville, Pennsylvania på väg till IIBR, enligt en licens från det amerikanska Handelsdepartementet, i strid med konventionen om kemiska vapen (CWC). Bland transporten fanns 50 liter DMMP; ett ämne som används för att göra en 1/4 ton av den dödliga nervgasen Sarin, 20 gånger så dödligt som cyanid. Han upptäckte att minst 140 biologiska vapenforskare från IIBR hade starka band med ”Walter Reed Army Institute”, ”Uniformed Services University”, ”American Chemical and Biological Weapons Center” i Edgewood och ”University of Utah”. Han upptäckte också ett nära samarbete mellan IIBR och det brittiskt-amerikanska biologiska vapenprogrammet, samt ett omfattande samarbete på biologisk vapenforskning med Tyskland och Holland, vilket förklarar orsaken till att de nederländska tjänstemännen hade tystnadsplikt om kraschen i Amsterdam.
Palestinska ungdomar som försökspersoner
Siffrorna och uppgifterna om de israeliska kemiska- och biologiska attackerna mot palestinier är många och kräver stora volymer för att till fullo kunna redovisas. Under den palestinska Intifadan, användes palestinska ungdomar som försökspersoner för nya kemiska vapen och toxiner. James Brooks, ”Rättvisa och fred i Palestina/Israel” gav en detaljerad redogörelse för dessa attacker på civila varje dag som de inträffat och beskrev de allvarliga kramper, brännskador, andningssvårigheter, kräkningar och smärta som offren för dessa attacker lidit. Dokumentären ”Gazaremsan”, regisserad av den amerikanske filmaren James Longley, dokumenterar israels användning av kemiska vapen mot Gazas invånare. Sådana attacker upprepades i städer på Västbanken i Al-Bireh och Nablus. Dr. Khamis al-Najjar, chef för Forskningscentret mot Cancer i Ramallah, Palestina, betonade i sin rapport den 3 februari 2003, en alarmerande ökning av cancerfall, särskilt bland kvinnor och barn. Rapporten omfattar perioden mellan 1995-2000 och visar 3,646 fall, främst kvinnor. I dokumentären ”Gaza: The Killing Zone” redogörs för många av de andra övergreppen.
Israel använde också giftgasattacker mot obeväpnade civila palestinier i Gaza i februari 2001. Israeliska Mossadagenter hade också använt kemiska vapen för sina lönnmord av palestinska ledare som t.ex. Hamas ledare Khaled Mesh’al och Mahmoud al-Mabhouh. Starka misstankar finns också att man använt radioaktivt gift för att mörda Yasser Arafat.
Alla regeringar vet men är tysta
Hela världen vet mycket väl att Israel har tillverkat kemiska, biologiska och nukleära vapen och har den största lagret av dessa massförstörelsevapen i hela Mellanösternregionen. I mars 2003 presenterade BBC dokumentären ”Israels hemliga vapen” en undersökning av Israels utveckling av kemiska/biologiska/nukleära (CBN) vapen.
Amerikanska myndigheter är mycket väl förtrogna med israels CBN-vapen. Den amerikanska kongressens ”Office of Technology Assessment” med titeln ”Spridning av Massförstörelsevapen: en bedömning av riskerna”, sid 63-65, konstaterar att Israel är ett land som har en offensiv biologisk krigföringskapacitet och ett långsiktig, hemligt, program för biologisk krigföring. 1983 tog CIA fram en särskild rapport om israels vapenprogram men raderade den sida som behandlade de kemiska vapnen.
Alla utom Israel måste nedrusta
När Syrien, såväl som andra arabiska länder, nu tvingats ge upp sina kemiska vapen, skulle det då inte vara ett perfekt tillfälle att genomföra ”konventionen om kemiska vapen” i andra länder i regionen, inklusive Israel, för att befria dem från massförstörelsevapen?
Barack Obama, fredspristagaren, hävdade i ett tal att ”Förenta staterna har varit ankare för global säkerhet …i nästan sju årtionden” och att amerikaner verkligen är ”exceptionella”. Det klingar falskt när man med sin ”speciella relation” till Israel samtidigt blundar för de israeliska kriminella historiska- och samtida kemiska attacker och det största lagret av massförstörelsevapen i hela Mellanöstern.
Det finns nu endast två länder i regionen som sionistiskt kontrollerade USA, Israel och dess allierade ännu inte hunnit förstöra, splittra eller underkuva. Det är Iran och Syrien. Det är ingen slump att det varit dessa länder och dess ledare som du hört utmålas som lika ondskefulla som Hitler, i svensk och västerländsk media. Medan USA själva bedriver tortyr i t.ex. Guantanamo Bay och är helt tysta om Saudiarabiens Wahhabism, tar man varje tillfälle i akt att utmåla just Iran och Syrien, som särskilt ondskefulla. Det är ingen slump.
