Det är viktigt att vara medveten om att Big Bang är en teori. Precis som Darwinismen är Big Bang en teori. Historien har visat oss att en rådande teori, hur säker man än trodde att den var, sedan kom att visa sig felaktig. Därför är det viktigt att vara ödmjuk och ha ett öppet sinne. När ödmjukheten försvinner glider vi lätt in i tro. Tron behöver inga bevis och kan heller inte utmanas. I teorin, i den perfekta världen, ska alla hypoteser och argument brytas mot varandra människor emellan som alla är öppna för varandras tankar och idéer. I praktiken är det istället olika intressen som styr vår värld och vetenskapen får då hålla sig inom de områden som den rådande makten bestämt. Här blir istället den vetenskap som utmanar ett hot mot makten. Vi befinner oss idag i en tid då västvärlden styrs av dogmer som aldrig får ifrågasättas. På många sätt är dagens reformerade religioner mer tillåtande till vetenskap än dagens dogmer. Det är inte värdigt Sverige år 2017. Gör vi oss inte av med detta kvävande täcke, de politiskt korrekta dogmerna, som hindrar den fria tanken och meningsutbytet inom alla samhällets områden går vi en mycket dyster framtid till mötes. Dagens video är mycket sevärd och du kommer bli förvånad hur mycket i Universum som kan förklaras av plasmafysiken. Kanske fanns en Big Bang men har du något att förlora på att ta del av kritiken mot den? När du läser Fria Sidor ska varje minut ge dig nya kunskaper som du själv kan fundera och tänka vidare på. Fria Sidor tror att detta inlägg kan ge dig nya tankar och insikter. Om de är rätt eller fel måste du själv, genom eget tänkande och egen forskning, avgöra. Fria Sidor vet inte men anser idéerna om plasma mycket intressanta.
Teorin om universum genom historien
Allt sedan antika Grekland har världen pendlat mellan två metoder, deduktion, som har sin grund i ett teoretiskt resonemang och en annan som bygger på observationer som utgår från verkligheten. I det antika Grekland rådde en idé om att universum var statiskt och hade ett slut. I samband med kristendomen kom tanken att universum en gång skapats av gud att bli den rådande ordningen. I samband med vetenskapliga framsteg kom man sedan att tro att universum inte hade en början eller slut, varken i tid eller rum. Under 1800 och 1900-talet blev den rådande hypotesen att allt utvecklas från lägre till högre nivåer. Allt levande har utvecklats från en cell och hela universum har kommit från en punkt lika liten som en ärta. Vad som fanns innan cellen eller ärtan ryms inte i teorierna. Man har nu bestämt att det är så här allt gått till och det får inte ifrågasättas. Här befinner vi oss idag. En situation som inte skiljer sig så mycket från den religiösa ordningen. Kanske är dagens dogmatiska samhälle t.o.m. mer hämmande för det fria tänkandet och vetenskap än de reformerade religionerna?
Big Bang
Teorin om Big Bang har likheter med tankarna som rådde under kristendomen som helt bygger på deduktion. Vissheten att gud finns, för de troende ett obestridligt faktum, leder till andra logiska slutsatser som att han också skapat allt och styr allt som finns. Dagens vetenskap bygger på motsvarande sätt på vissheten att Big Bang hänt. Vetenskapliga observationer under 1600-talet och framåt, d.v.s. observationer, hotade den rådande, kristna världsbilden, eftersom dessa observationer inte placerade människan och jorden som universums medelpunkt. Teorin om Big Bang har på samma sätt kommit att utmanas av en annan observation – plasma – elektriskt laddad och ledande gas som utgör 99,99% av det synliga Universum enligt forskare som inte tror på ”mörk materia”. Forskare observerade hur elektriskt ledande gaser betedde sig i ett laboratorium och teorierna om plasma har sin vetenskapliga grund i den verifierbara elektromagnetismen.
Idén bygger vidare på att det vi kan observera på jorden, då vi är en del av Universum, också gäller i hela Universum. Genom att observera och lära oss om det som är i vår närhet kan vi förstå hela Universum. Vi är samtidigt separerade från och en del av ett större ”allt” och genom att lära oss mer om oss själva och vår egen natur har vi nyckeln till att förstå helheten. Precis som cellen samtidigt är en separat enhet och en del i en större helhet är människan och jorden separata enheter men står samtidigt i samband med ett större ”allt”. Ett synsätt som fundamentalt ändrar de vetenskapliga utgångspunkterna.
Metoderna följer grad av centralisering
En intressant observation är att i samhällen med hög grad av centralisering och toppstyrning tenderar de deduktiva (teorier som bygger på axiom) tänkandet att vara rådande. Skälet är naturligtvis att de perfekta teorierna behövs för att skydda den rådande ordningen. I samhällen som är mer decentraliserade tenderar observationer att ges större utrymme. Vi kan därför avgöra vilket samhälle vi för närvarande lever i genom att observera om regimen bygger sin makt på oantastliga teorier eller på observationer.
Kristendomen och Islam är naturligtvis två bra historiska exempel men vi kan också titta på t.ex. Sovjetunionen där de rådande teorierna om hur allt fungerade inte fick ifrågasättas. Sverige 2017 är ett intressant samtida exempel där alla politiska partier bygger sin världsbild på teorier om hur människan och världen borde fungera, inte på observationer. Vi kan därför drista oss till att påstå att vi lever i en hög grad av centraliserad makt och toppstyrning. Precis som kyrkan förr slog ner på alla som gjort intressanta observationer som inte stämde med den rådande världsbilden gör dagens politiker narr av alla som vågar ifrågasätta Darwin, Big Bang, mångkulturen, ”allas lika värde”, ”värdegrunden”, egalitarismen, o.s.v. Det känns som att allt nu är bestämt, inget får ifrågasättas, för då kan den rådande ordningen komma att omkullkastas. Just därför är det viktigt att vi fortsätter att ifrågasätta, så länge det fortfarande inte är förbjudet, vilket med dagens utveckling inte känns särskilt avlägset.
Vad avgör en bra teori
Idag tycks många tro att om många tycker en sak så är den rätt. Beviset ligger i antalet som tycker lika. Det är inte vetenskap. En teori som ska vara värt något måste bygga på att den kan förklara den värld vi lever i och kunna förutsäga skeenden. Här ligger själva roten till dagens problem. En bra teori, för att vara användbar, måste ge oss en djup insikt om och beskrivning av hur naturen fungerar, inte tala om för oss hur den borde fungera. Tyvärr befinner vi oss idag helt i det senare förhållandet. Nästan allt vi får lära oss, både inom naturvetenskapen och samhällsvetenskaperna, har idag sin grund i hur det borde vara.
Hur gammalt är Universum?
Redan här infinner sig ett problem. Enligt dagens teori är Universum ca: 14 miljarder år gammalt. Det betyder att inget i vårt Universum kan vara äldre än 14 miljarder år. Samtidigt har forskare observerat kluster av galaxer långt borta i Universum som måste vara 10 miljarder år. Eftersom vi kan se dem nu måste de ha funnits för 10 miljarder år sedan, då fullt formerade som vi idag ser dem. Det tar dock väldigt lång tid för galaxer att formeras vilket, enligt detta synsätt, utesluter att de kan ha tillkommit inom en tidsram på 14 miljarder år. Enligt vissa forskare måste de ha funnits redan för 100 miljarder år sedan.
Varför är Universum inte jämnt?
Teorin om Big Bang förutsätter en enda gemensam punkt men när vi observerar Universum är materien inte jämt fördelad. Istället ser vi asymmetriska ansamlingar av galaxer vars tid, för att kunna formeras, vida överstiger 14 miljarder år. Dagens hypotes utgår ifrån att all materia inte kastades ut jämt utan klumpade sig från början (ett antagande som många ifrågasätter). Dessa klumpar, som har större dragningskraft, drar till sig annan närliggande materia och så fortsätter processen. Problemet är att för att gravitationen, som är en mycket svag kraft, ska kunna ge dessa enorma superkluster av galaxhopar som bevisligen håller samman över miljarder ljusår och befinna sig där de gör, krävs en mycket lång tid, längre än 14 miljarder år. Dessa formationer skulle helt enkelt inte ha kunnat tillkomma under så kort period enbart med hjälp av den svaga gravitationen.
Finns mörk materia?
Mörk materia, ett teoretiskt begrepp som ingen kunnat observera, är helt nödvändigt för att de rådande teorierna ska kunna förklara hur dagens Universum hålls samman. För att dagens teorier ska fungera antar man att Universum i huvudsak består av mörk materia och mörk energi, något vi varken kan observera eller verifiera. Forskare som, baserat på observationer, för fram den kätterska tanken att mörk materia kanske inte ens existerar , bryter helt från dagens dogmer, där Einstein är vår vetenskapliga gud, och ges därför inget utrymme.
Kan Plasma förklara?
Enligt plasmaforskarna är 99,99% av det synliga Universum plasma, en het elektriskt laddad och ledande gas. Hettan är så hög att elektronerna kan flöda fritt utan att bindas till en atom. Genom att observera hur plasma beter sig i ett laboratorium kan man sedan föreställa sig att hela Universum i grunden är elektriskt och följer elektromagnetismens lagar. Forskare, som undersöker denna teori, menar att plasman beter sig lika oavsett om den är 1 m3 eller triljoner m3 i omfattning. Plasman följer samma lagbundenhet oberoende av volymen.
Plasmaforskare gör tvärtemot dagens rådande dogm – man börjar med att observera plasman i laboratoriet, sedan arbetar man sig utåt, från jorden, och finner då ett Universum utan början eller slut, varken i tid eller rum. Teorin om plasma, det elektriska Universum, är konsistent med de 10 miljarder år gamla galaxerna man observerat, med att det inte finns mörk materia och förklarar också varför materian i Universum inte är jämt fördelad. Den förklarar också många andra fenomen som är oförklarliga med dagens teori.
En viktig grund i plasmakosmologin är att allt i Universum binds samman genom elektricitet. Borde vi då inte enkelt kunna utnyttja denna energi för egen vinning? Kan det finnas skäl till att man inte vill att vi eventuellt ska upptäcka att energi finns i överflöd runt omkring oss i hela Universum? Kan det vara så illa att intressen vill monopolisera mänsklighetens viktigaste resurs, energi? En spekulativ fråga, visserligen, men varför är man så rädd för alternativa teorier?
Det som binder samman
Allt eftersom tekniken att observera Universum har förbättrats har man funnit att allt hänger samman. Man såg att vårt solsystem hörde till Galaxen Vintergatan, som sin tur ingår i en Lokala galaxhopen, som i sin tur hör till Virgosuperhopen, ett ännu större kluster av 100 galaxhopar, o.s.v. i oändlighet. Dessa, enligt observationerna, hålls samman av enorma filament (trådstrukturer) som kan sträcka sig flera hundra miljoner ljusår.
The Great Wall
På 90-talet upptäckte forskare det man kallar ”The Great Wall” (CfA2) det är en vägg av galaxer som mer eller mindre täcker hela det observerbara Universum i en viss riktning, när vi tittar tillräckligt långt bort. Denna vägg av galaxer är hundra miljoner ljusår bred, 700 miljoner ljusår lång och 16 miljoner ljusår tjock. Senare skulle forskare finna ännu större formationer som är 7 miljarder ljusår långa (Herkules-Corona Borealis). Den måste ha tagit mer än 14 miljarder år för att kunna formeras enligt plasmaforskarna.
Hannes Alfvén
Vi kan vara stolta i Sverige. Den som först förde fram teorin om plasma är en svensk Nobelpristagare, Hannes Alfvén. Han berättade:
”Jag har alltid ansett att astrofysik ska utgå från det vi kan observera i laboratoriet. Vi måste börja med det vi kan se och arbeta oss längre och längre bakåt i tiden.”
Enligt Alfvén måste en teori om det förflutna ha sin grund i hur vi idag observerar att det fungerar. Vi ser idag att Universum rör sig och ständigt förändras och att ingenting uppstår ur ”tomma intet”. Då är det troligt att det också alltid varit så och därför har Universum alltid funnits och är oändligt. Hannes Alfvén visade också att gravitationen inte kan förklara det vi ser men plasma och elektromagnetism kan göra det.
Hannes fann att magnetiska fält och strömmar kan koncentrera materia och energi mycket snabbare än gravitationen. Han utvecklade nya teorier hur man kunde förklara kosmisk strålning, solvind och t.o.m. ursprunget till vårt eget solsystem.
De tre bevisen
För att kunna utmana teorin om Big Bang måste teorin om plasma också kunna förklara överskottet av Helium, den kosmiska bakgrundsstrålningen och det som kallas rödförskjutning. De första två kan förklaras av bildandet av massiva stjärnor. Rödförskjutningen förklarade Alfvén så här:
”Big Bang kräver rödförskjutning, men rödförskjutning kräver inte Big Bang.”
Även om man idag inte vet exakt så finns alternativa förklaringar till rödförskjutningens orsaker, det menade Alfvén var det viktigaste att kunna visa.
Slutsats
Dagens vetenskap inom kosmologin tillåter ingen avvikelse från Big Bang. För att den ska fungera måste det finnas mörk materia. Därför letar forskare efter mörk materia men tänk om hela idén med Big Bang är fel från början? Tänk om det är elektromagnetism och elektriskt laddad gas, plasma, en kraft mycket starkare än gravitation, som bättre kan förklara vårt Universum? Kanske behöver vi helt bryta från dagens spår och söka helt andra förklaringsmodeller?
Hannes Alfvén hade svårt, som många andra forskare, att få sin forskning publicerad. Idag har man ett system där, för att något ska komma in i de erkända journalerna, ska ett antal andra forskare ha analyserat materialet och godkänt det. Om alla dessa forskare redan bestämt sig för Big Bang, tar de helt enkelt inte in några alternativ. Trots Nobelpriset hade Alfvén svårt att få sin forskning accepterad och publicerad.
Samtidigt som Big Bang blivit alltmer svår att förena med faktiska observationer har ”kulten” Big Bang antagit allt större proportioner. Big Bang har blivit som en oantastbar sanning som ingen får ifrågasätta. Ingen forskning får statligt stöd som inte erkänner denna teori. På så sätt kan vi säga att dagens vetenskap alltmer kommit att närma sig det religiösa förhållningssättet. Genom att fastställa en sanning kan man sedan från den matematiskt komma till de mest frapperande slutsatser, allt i de teoretiska modellerna. Där är vi idag. Istället för att koncentrera oss på vårt eget Universum och det vi kan observera fylls professurerna med kosmologer som fantiserar om miljarder alternativa Universum, en del parallella, en del i näsborren och andra kanske under din nagel?
Fria Sidor ser här en stor möjlighet för den svenska forskarvärlden att bryta ny mark. Det är en svensk tradition som Hannes Alfvén representerar. Här finns fortfarande enormt mycket att utforska och kan vara en väg för Sverige att bli världsledande inom detta område. Detta förhållningssätt, att utgå från verkligheten, behöver genomsyra alla delar av det svenska samhället. Tyvärr har vi idag lämnat synsättet långt bakom oss och det är en väsentlig orsak till att vi idag ser ut att, inom många områden, gå en dyster framtid till mötes.
Tack för att du tar dig tid att läsa Fria Sidor.
