Fria Sidor har i tidigare inlägg visat att vi är biologiska varelser som formas av naturen i ganska förutbestämda mönster. Fria Sidors hypotes är att alla system och ideologier som vill vara långsiktigt hållbara måste ha sin grund i detta. Därför är det viktigt att vi studerar det mest grundläggande. En term som ”allas lika värde” är lätt att tycka om men den är det just därför att den inte preciserar eller definierar vad som menas med den. Alla vill vara goda men det svåra blir när vi ska svara på frågan vad som är godhet? Fria Sidors utgångspunkt är att naturen varken är ond eller god men är det fundament som alla måste leva efter. Därför är det av största vikt att vi går på djupet och försöker förstå vad naturen vill.
Den grundläggande frågan
Skulle vi i denna värld där det föds enormt många barn lika gärna kunna adoptera? De flesta väljer att få egna barn. Skälet är att generna sedan minsta tänkbara organism i begynnelsen alltid har gynnats av om de befunnit sig i en organism som haft en stark önskan att föra just den egna genen vidare. Alla gener som producerar människor som inte vill ha egna barn kommer att dö ut. Kvar finns sedan bara de som vill ha egna barn. Vi kanske kan säga att det är ett Axiom, en självklarhet som är evig.
Det är i grunden märkligt att detta ens ska behöva påpekas men idag är det ytterst ovanligt att detta, det mest grundläggande, ses som argument för den förda politiken.
Den starkaste kombinationen överlever
Fria Sidor visade tidigare hur en forskare på 60-talet, W.D Hamilton, kom fram till att det går att matematiskt räkna ut hur vi agerar rationellt. Våra förfäder satt inte med en räknesticka eller miniräknare, men de som agerade rationellt överlevde. Hamilton har ignorerats av historien eftersom på 60-talet florerade istället idéer om att vi alla är formbara lerklumpar, vi är kulturella varelser, vi kan välja vad vi vill bli, vi står skilda från biologin. Vi är utbytbara enheter utan biologisk grund.
Hamiltons tes var att vi människor i grunden har ett enda syfte – att föra våra gener vidare. Richard Dawkins har i sin bok ”The Selfish Gene” utvecklat denna tanke och menar att vi människor, liksom alla andra levande varelser, är ”kroppar” som generna använder för att föra sina anlag vidare. Vi dör men generna består. Genen är stafettpinnen, och finns kvar, vi är löparna som har en sträcka var, sedan kasseras vi. Det är också logiskt om vi ser det ur genens perspektiv.
Synsättet ovan kan upplevas som mekaniskt, andefattigt och rått men i själva verket är det tvärtom. När vi studerar livet i dess minsta beståndsdelar, de fantastiska processer som där sker, går det knappast att inte tänka tanken att det finns något som vi inte förstår. Titta bara på videon nedan. Det du ser pågår i varje, av dina ca: 50000 miljarder celler, i din kropp just nu.
Cellerna är små. Vi kan inte se dem med blotta ögat. Celler har olika storlek men runt 0,01 mm är ett genomsnitt. Ett hårstrå är ca: 0,1 mm. Varje baspar i vårt DNA har en storlek på ca: en miljondels mm. I en vuxen människa måste ca: 50 miljarder celler per dag ersättas. Under vårt liv kan vi räkna med att våra celler totalt delar sig ca: 10000 triljoner gånger. För att ta ett exempel så får vi 100 miljoner nya blodceller per minut. De processer som sker arbetar med en fart om ca: 600 km/tim. Det är ungefär samma hastighet som dina muskler reagerar på. Våra tankar har ungefär halva den hastigheten.
Det är en högst andlig upplevelse när denna insikt infinner sig, eller kanske bättre en stor känsla av ödmjukhet inför de stora mer filosofiska frågorna. En helt central fråga här är om vi ska bygga samhället med bas i det vi vet om biologin, eller om en teoretisk modell, Värdegrunden, ska utgöra basen för vårt samhälle, även om den strider mot vårt biologiska väsen? Fria Sidor återkommer i frågan.
Roddarna
En väldigt bra analogi hur evolutionen gått till är att vi tänker oss två båtar med 8 kombinationer av roddare (gener). Den som vinner tävlingen överlever, den andra dör. Naturen skapar så varje dag nästan en oändlig mångd olika varianter slumpmässigt. Båtarna besätts och tävlingen börjar. Från början handlade det om råstyrka. Generna producerade starka roddare som vann tävlingen och överlevde. Så kom en ny variant där en kombination av roddare som var starkare på ena sidan, där de med starka vänsterarmar kompletterade de med styrka i högerarmen vann. Så kopierades fler av denna kombination. Med tiden skapade naturen fler varianter. Nu fanns roddare som kunde kommunicera. De kunde koordinera sin rodd. Efter ett antal försök så visade det sig att de vann, o.s.v.
Ungefär så kan vi tänka oss evolutionen. De kombinationer av roddare (gener) som slumpmässigt kombinerats och varit livskraftiga har överlevt, de andra begravs i historien. Nu står vi här med facit i hand och undrar vad som hänt? Det enda du med säkerhet vet är att du själv tillhör det vinnande laget. Grattis!
Bortom Darwin
De flesta tänker sig Darwins teori just som att den starke överlever. Det är rätt i och för sig men vi måste utvidga detta till att se bortom individen. Naturen skapade inte bara individer som skulle överleva utan också grupper av individer som genom samarbete visade sig starkare än den enskilda individen. Men vad är det som bestämmer hur grupper av individer ska agera i grupp?
Hamiltons Lag
W.D. Hamilton förde fram hypotesen att alla djur, implicit, hade följt formeln r gånger b > c. R är släktskapet, b är vinsten och c är kostnaden. Hamilton menade att långsiktigt stabila system följde denna rationella regel.
Det betyder helt enkelt att individuella djur är beredda till en högre uppoffring om släktskapet är nära, r är högt. Dock måste vinsten av en uppoffring vägas mot kostnaden. Djur som offrar sitt liv för att släktskapet är högt men där vinsten är liten kommer inte att överleva genom evolutionen. Du kan offra ditt liv för ditt barn, högt c, om det riskerar att skadas eller dö, högt b, men inte för att någon tagit barnets glass, lågt b.
I homogena grupper är alla släkt
Hamilton kunde också visa, i en skrift 1975 som helt ignorerats, att om en grupp människor levde isolerat på en ö skulle med tiden alla vara släkt med varandra genom ingifte. Det saknar betydelse hur stor gruppen är. Det viktiga är att den är isolerad. Det intressanta är att gruppen får då genetiska intressen eftersom alla är släkt. Varje individs genuppsättning är unik men frekvensen av enskilda gener som är lika i befolkningen är hög.
Kanske kan vi tänka på det som att det finns gener för ljusa ögon. I befolkningen har inte alla ljusa ögon men det är mycket vanligare med ljusa ögon i en grupp än i andra. Genfrekvensen kan således användas för att fastställa en grupps likhet. Studera hur många i en grupp som har ljusa ögon och du får, förenklat, ett mått på dess släktskap. Egenskaper har också koppling till gener. Vi kan tänka oss att det i en viss befolkning finns fler gener som kodar för t.ex. hög aggressivitet eller för tillit till varandra. Olika grupper har således både yttre och inre likhet.
Släktskapet avgörs av hur många unika gener populationen delar.
Lågt genetiskt intresse leder till egocentrism
Hamiltons modell visar att där det genetiska intresset är lågt, där likhet i unika gener inom gruppen var låg, blev individen mer egocentrerad. Det är ett helt rationellt beteende. Varför ska du t.ex. skänka pengar(c) till någon som inte har dina gener (lågt r). Det gynnar inte dina geners fortbestånd annat än om du får något tillbaka(b). Helt rationellt gör olikheten i etnicitet och kultur att du inte kan räkna med varken en genetisk utdelning eller ekonomisk av din altruism. Ditt utbyte med andra blir, helt rationellt, då bara ett rent ekonomiskt utbyte.
Mångkulturella samhällen tenderar att just närma sig denna lägsta gemensamma nämnare. Detta betyder samtidigt att skattemoralen blir lägre och att fusk blir vanligare. Ett sådant samhälle blir då med nödvändighet totalitärt, för att tvinga människor att arbeta och bidra till andra. Ett samhälle med en mer homogen befolkning, som Sverige fram till 1975 är helt naturligt mer altruistiskt. När du gynnar någon som har liknande gener som du, gynnar du, indirekt, dina egna gener. Det blir full logiskt om vi ser det ur genens perspektiv.
Eftersom naturen inte vet om dessa formler har människan istället använt sig av metoder som visat sig lika bra. Det kan vara lukt, utseende, beteende, o.s.v. Det finns troligen i oss alla, undermedvetet, att vi har en avvaktande hållning till främlingar. Det är helt grundläggande för genernas överlevnad. Detta gäller självklart alla människor(och djur), inte bara svenskar.
Vi ser detta i hela världen. I Afrika är det kanske mest tydligt. I USA finns det alltid i varje stad etniska områden där de med samma gener bor tillsammans. Överallt i världen samarbetar man inom sina etniska nätverk. Kineserna kanske utmärker sig mest.
Regler för att förstärka gruppens evolutionära fördel
Varje sådan grupp med hög gemensam genfrekvens har sedan utvecklat regler inom gruppen. Det finns överallt i naturen. I grunden är det moralregler som gruppen funnit det evolutionärt fördelaktigt att följa. Det handlar om belöningar och straff, kulturer och religioner. Hos alla människor finns t.ex. en mycket stark känsla för rättvisa. Fusk tycker alla illa om. Skälet är att de som fuskat inte har bidragit till gruppen. Evolutionen har inte gynnat grupper med fuskare.
Det mest grundläggande
Innan vi går vidare i vår analys och tittar på gruppbeteenden (kommer i senare inlägg) så är det helt nödvändigt att börja från början. Hur skapas en människa egentligen? Det är på grundskolenivå men de flesta av oss behöver en påminnelse. I alla frågor måste vi förstå grunderna.
I människan och i många andra djur har generna funnit det evolutionärt fördelaktigt att börja med en cell. Du ger liv genom att en cell från dig befruktar en annan cell. Vi tänker inte så ofta på det men det är viktigt. Du är en komplex individ med massor av organ men när du skickar dina gener vidare gör du det bara med en enda cell. Livet börjar om på nytt, från en cell, utvecklas till en fullvuxen människa, som sedan skickar vidare en enda cell. Hur är det möjligt?
Samma DNA i alla celler
Det beror på att i alla celler i din kropp, triljoner, finns exakt samma information. I varje cell finns exakt samma DNA-sträng. Den är ca: 2 meter men måste korva sig för att få plats. I verkligheten består den av 46 delar, kromosomer, varav två är könsceller. Kromosomerna är inte separerade från varandra utan klumpar ihop sig men just vid celldelningen går de att tydligt urskilja. Människan har totalt 23 olika kromosompar (46 kromosomer). För varje kromosompar (23 st) har du en kromosom från mamma och en från pappa. Alla kromosomer tillsammans bildar ditt DNA. Kanske kan vi, lite lättsamt, se på oss själva som vandrande DNA-klumpar.
I varje cell i din kropp finns exakta kopior på dessa 23 kromosompar. Det är därför du för ditt DNA vidare bara genom en enda cell. Naturen har inte gett oss hela vinstlotten. Du kan nämligen bara bidra med hälften av ditt DNA. Könscellerna är unika för de innehåller bara hälften av dina 46 kromosomer. Vilken hälft du för vidare, de du fått av din mamma eller pappa, är det troligen slumpen som avgör.
När ägget och spermien bildas tar den slumpmässigt från dina 23 kromosompar. Säg att vi numrerar kromosomparen som 1m och 1p, 2m och 2p, 3m och 3p o.s.v. när könscellen bildas, det finns miljarder, kan den ta 1m, 2m och 3m men också 1p, 2m, 3p, o.s.v. Ditt barn har därför alltid hälften av dina kromosomer, men vilka som du skickar vidare, är det troligen slumpen som avgör. Din partner bidrar sedan med den andra halvan, på motsvarande sätt.
Gener är bestämda avsnitt på kromosomen
Varje kromosom delas sedan in i gener. Gener är bestämda avsnitt på kromosomen som har olika längd och olika koder för vad de ska göra. Generna är den minsta delen som avgör egenskaper. Det är inte hela kromosomen som avgör hur barnet ska se ut, utan de enskilda avsnitt som kromosomen indelas i, dina gener.
I praktiken betyder det att i varje ägg och spermie finns en oändlig mängd kombinationer som i sin tur bildar ett nytt kromosompar, 23 par. Varför är vi ändå så lika? Det beror på att många gener har samma funktion. Vi delar 98% av våra gener med apan. Det beror på att de också har mycket som är lika oss som hjärta, lungor, ögon, tänder, armar, ben, o.s.v. Människor delar ca: 99,9% av alla gener. Nu finns det ca: 25000 gener hos människan så det är dessa ca: 30 gener som gör att vi blir olika.
Det kan låta lite men varje gen styr i sin tur bildandet av proteiner genom att dra till sig olika aminosyror. Det är proteinet som skapar vår kropp. Det finns 2-4 miljoner proteiner i varje cell.
De unika generna avgör likheten
Det är lätt att förstå att endast ett litet antal unika gener har betydelse om vi delar 50% av våra gener med en banan, 90% med katten och 98% med apan. Argumentet att vi delar 99,9% oavsett var vi bor på jorden och att skillnaden mellan folkgrupper därför saknar betydelse haltar därför. Speciellt eftersom det är proteinerna som ger skillnaderna. Varje gen kan tillverka upp till 10 olika proteiner.
Det korrekta sättet att se detta är enligt närhetsprincipen. En svensk delar helt enkelt fler gener med andra svenskar. Sedan minskar likheterna desto längre ifrån Sverige vi kommer, till närliggande länder, till länder i Europa, till andra kontinenter och till slut till närbesläktade djur, ända ner till den minsta, äldsta, organism.
Eftersom du, förhoppningsvis, vill föra dina egna gener vidare och de finns också i andra svenskar är du mer mån om dem än om de som inte delar dina unika gener. Du blir lika ledsen om en grupp svenska skolungdomar dör i en bussolycka i Sverige som om samma grupp omkom på semester i Sydamerika. Du blir knappast lika berörd om 1000 haitier dör i en jordbävning på Haiti. De som bor på Haiti känner likadant. Har den ens hört talas om Estonia?
Det är därför dagens mantra – allas lika värde – är ett dåligt skämt. Javisst, alla är lika mycket värda, men inte för dig, eller hur?
Nu behöver vi bara politiker och en media som sätter ditt intresse och svenskarna främst.
