En persons ögonfärg beror på pigmentering av iris, som omger pupillen som är svart. Färgen på iris varierar i ett kontinuum från ljusblått till mörkbrunt/svart. Mestadels kategoriseras ögonen som blåa, gröna eller bruna men här finns många olika lägen på detta kontinuum. Brunt är den vanligaste ögonfärgen i världen (55%). Ljusare ögonfärger, som blått (8%) och grönt (2%), finns nästan uteslutande bland personer med europeiskt ursprung.
Förekomst
I världen är brunt (55%) den vanligaste ögonfärgen. I norra Europa har en överväldigande majoritet av ursprungsbefolkningen ljusa ögon, mellan 75-90%. Desto längre söderut, desto vanligare är bruna ögon. Näst vanligast är ljusbruna (8%) följt av blå (8%), gulbruna (5%) och gröna (2%). I världen har således blå och grön ögonfärg runt 10% av befolkningen med den starkaste koncentrationen i norra Europa. I Japan har uppskattningsvis endast 10% ljusa ögon. I USA har ca: 44% blå och gröna ögon. Med tanke på att 65% av befolkningen idag har sitt ursprung i Europa, indikerar det att, av befolkningen i USA med europeiska rötter, har 2/3 ljusa ögon.
Hur uppstod ljusa ögon?
Eftersom ljusa ögon främst finns i norra Europa ligger det nära till hands att de som producerade mindre melanin hade lättare att överleva. Det är färre soltimmar i norr. Mer melanin, vilket gör huden brun och skyddar mot solens farliga strålning, gör det samtidigt svårare för kroppen att producerad D-vitamin. Vi ser i naturen att där produceras många varianter och att de som är bäst anpassade till sin miljö tar över. I norra Europas karga, kalla och mörka klimat var mindre melanin en evolutionär fördel.
Någon spekulerar i att det först skedde en mutation för blå ögon som sedan måste vara alla blåögdas urfader/urmoder, men det ligger väl närmare till hands att de som bodde i de mörkare och kallare norra delarna av Europa visade sig ha lättare att överleva om de hade ljusare anlag. Människorna som såg detta kanske sedan, därför, valde ljusare partners då det ökade chanserna för avkomman att överleva och att förändringen var mer bred och skedde gradvis.
Vad bestämmer ögonfärg?
Ögonfärgen bestäms av en persons gener. De flesta av de gener som är förknippade med ögonfärg är inblandade i produktion, transport eller förvaring av ämnet melanin. Ögonfärgen är direkt relaterad till mängden och kvaliteten på melanin i de främre skikten av iris. Människor med bruna ögon har en stor mängd melanin i iris, medan personer med blå ögon har mycket mindre av detta ämne. Den blå färgen finns inte som ett pigment i iris utan uppstår som en konsekvens av hur ljuset fördelas i iris. Jämför med hur solljuset sprids i atmosfären och ger intrycket av att himlen är blå. Det är således avsaknaden av främst melanin som ger ljusa ögon, inte någon blå färg.
Melanin
Människans melanin är det som främst styr hud, hår- och ögonfärg. Det finns främst två olika melanin. Det vanligaste är Eumelanin som ger mörk färg. Phaeomelanin är vanligare hos ljushyade och styr mot rött. Melaninerna påverkar både hår-, hud- och ögonfärg.
Kromosom 15
En särskild region på kromosom 15 spelar en viktig roll för ögonfärgen. Inom denna region finns två gener nära varandra: OCA2 och HERC2. Båda dessa kan ge blå ögon och de är beroende av varandra. Det är P-proteinet, producerat av OCA2-genen, som är involverat i de cellulära strukturer som producerar och lagrar melanin och har en avgörande roll på mängden och kvaliteten melanin som finns i iris. Flera variationer i OCA2-genen minskar mängden funktionellt P-protein som produceras, vilket leder till blå ögon istället för bruna. Blå ögon kan också uppstå när HERC2 genen aldrig slår på OCA2-genen. För att det ska bli bruna ögon måste således genen OCA2 vara inställd på att producera melanin men också slås på av genen HERC2. Flera andra gener, med mer avgränsad betydelse, är också inblandade för att bestämma ögonfärg, t.ex. generna ASIP, IRF4, SLC24A4, SLC24A5, SLC45A2, TPCN2, TYR och TYRP1. Effekterna av dessa gener i kombination med OCA2 och HERC2 skapar ett kontinuum av ögonfärger hos olika människor, även om vi främst delar in ögonfärgen i brunt, grönt och blått.
Hur nedärvs ögonfärgen?
I varje cell finns DNA som talar om vem du är. Vid befruktningen tas ett anlag från pappan och ett från mamman och sätts ihop i en DNA-sträng. Det betyder att det finns två anlag för varje egenskap. Exakt vad som styr vilket av anlagen, eller båda, som ska användas är en komplicerad fråga men forskare har funnit att för vissa av dessa egenskaper vinner nästa alltid ett av anlagen. Dessa anlag kallas dominanta. Vad gäller ögonfärg är brunt dominant över grönt, som i sin tur är dominant över blått. Det betyder att, som en regel, blir ett barn som fått ett brunt anlag och ett blått, brunögt.
Grundprincipen kan, förenklat, förklaras som följer:
Nedanstående tabell har en mamma och pappa med ett brunt och ett blått anlag vardera. Således finns 50% anlag för blå ögon men eftersom brunt är dominant är sannolikheten att barnet får blå ögon 25%.
Enligt modellen uppstår endast blå ögon om två blå anlag förs vidare. BB + BB skulle då alltid ge bruna ögon, Bb + Bb = 25% blå ögon, Bb + bb = 50% blå ögon och bb + bb = 100% blå ögon. Totalt skulle i en sådan population om parning skedde slumpmässigt 75% ha bruna ögon och 25% blå ögon, men hälften av anlagen skulle vara bruna, hälften blåa.
Kommer ljusa ögon att försvinna?
Logiskt skulle bruna ögon på sikt helt ta över när en population blandas, vilket många forskare trodde sent 1800-tal då man upptäckt att den bruna ögonfärgen var dominant. Så är emellertid, vilket kanske förvånar, inte fallet. Vi kan enkelt förstå den stora bilden om vi tittar tusentals år bakåt. De blåa, recessiva, svagare anlagen, har inte försvunnit, trots att här funnits rikligt med bruna anlag under tiden. Tvärtom, i norra Europa har de ljusa anlagen helt dominerat.
Detta beror delvis på det naturliga urvalet, en preferens för ljusa drag i befolkningen, speciellt hos män, vilket gjort att parningen inte skett slumpvis men också på en matematisk princip, Hardy-Weinberg principen. Den visar att i en population utan invandring, selektiv parning eller mutationer uppnås jämvikt över generationen trots förekomsten av dominanta gener. Det beror på att även om det bruna anlaget är dominant ökar det inte i antal. Finns det 50% blå anlag, 25% blandade och 25% bruna i Sverige kommer nästa generation också ha samma andel anlag. Det som påverkar en befolknings anlag är således:
-om det finns en preferens hos befolkningen så att vissa anlag förökar sig mer än andra över tiden
-migration från grupper som har andra anlag är ursprungsbefolkningen
Vi kan således konstatera att ljusa ögon kommer fortsätta finnas, men hur stor andel av befolkningen de utgör beror främst på migrationen.
Norsk studie
I en norsk studie, där ett antal studenter fick rangordna hur attraktiva olika ansikten var, hade man förberett bilderna så att varje ansikte fanns men med två ögonfärger. Det fascinerande i studien är att kvinnorna tycktes inte alls bry sig om ögonfärgen. De föredrog lika ofta mannen med bruna ögon som med blå ögon. De blåögda männen, däremot, visade en klar preferens för blå ögon.
Studiens resultat är anmärkningsvärt eftersom man frågade rent generellt om vad man drogs till. Det förefaller som om de blåögda männen har någon inre signal som säger dem att de lättare kan föra sina gener vidare om de väljer den blåögda kvinnan. Kvinnorna visade ingen preferens vilket skulle kunna bekräfta just att för dem spelar det ingen roll eftersom de ändå vet vem som är pappa. Ögonfärgen blir för männen en extra säkerhetsaspekt men för kvinnan saknar det betydelse för att veta vem pappan är, är hypotesen.
Ögonfärgen avslöjar
En förklaring, men det är mest en hypotes, är att om en blåögd hanne väljer en blåögd hona vet han att om barnet har bruna ögon så är han inte pappan (om inga bruna anlag finns i släkten). Kanske kan vi säga att en hanne som valde en partner som hade anlag liknande honom själv lättare kunde avslöja om honan haft en annan partner. Oavsett om hypotesen stämmer eller inte förefaller det som att männen och kvinnorna styrs av evolutionära strategier som är något olika, vilket kanske, trots allt, inte förvånar.
Melanin och testosteron
Pigmentering av hud, hår och ögon är en av de viktigaste yttre markörerna. Studier av vilda djur har visat att ökad pigmentering, mer melanin, står i relation till ökad aggressivitet, mod och sexuell aktivitet. I de 40 djur man studerade var de djur med mörkare pigmentering dessutom större, mer mottagliga för stress och fysiskt mer aktiva. De var också mer konfrontativa mot andra inom samma grupp. Studier på människor är synnerligen kontroversiella idag eftersom man kommer in på ras men det kan vara så att kvinnor finner mörka drag attraktiva, då de åtminstone i djurvärlden, förknippas med styrka. I en studie fann man att det inte främst var den mörka ögonfärgen som kvinnorna upplevde som ett dominant drag utan andra egenskaper vi oftare förknippar med mörk ögonfärg, såsom t.ex. hakans bredd/storlek. Männen, å sin sida, kanske inte evolutionärt ser det som en fördel om kvinnan har samma egenskaper. Det är spekulativt men kan vara en delförklaring varför kvinnan tycks mer indifferent mellan bruna och blåa ögon och kanske också är mindre negativa till massinvandringen. Kanske upplevs horderna av mörka och mustiga män som nu väller in i Sverige på ett grundläggande biologiskt evolutionärt plan som ett hot av männen men inte i lika hög grad av kvinnorna? Mer forskning på området om så är fallet vore sannerligen intressant. Valresultatet tycks i alla fall peka i den riktningen.
Slutsats
Ögonfärgen är bara en av alla egenskaper. Det finns ursvenskar med bruna ögon och nordafrikaner utan minsta genetiska anknytning till Sverige med blå ögon men det urtypiska svenska är ljusare drag och ljusare ögon. Befolkningen i världen ökar mest i länder med mörka anlag, vilket gör att dessa ökar som andel av världsbefolkningen men utan migration till Sverige skulle ingen förändring alls ske här eftersom alla anlag i en population alltid finns kvar och i samma relativa andel om det inte sker ett massivt inflöde utifrån eller preferenserna plötsligt ändras. Sker en rasblandning i Sverige kan de ljusa anlagen på sikt komma till uttryck mer sällan, dock aldrig försvinna. Samtidigt kanske massinvandringen gör fler medvetna om yttre markörer och därför selekterar för ljusa ögon? Svenska folket kanske var världens minst rasistiska folk för att vi saknade anledning till det. Nu när vi är föremål för en medveten utrotningskampanj ökar, möjligen, medvetenheten igen. Det förefaller som att männen har högre benägenhet att föredra ljusa ögon, i alla fall om de själva har det. Kvinnorna är mer indifferenta vilket troligen har evolutionära orsaker. Det behövs mycket mer forskning inom detta spännande område.
