Den kinesiska opiumhandeln från tidigt 1800-tal var en viktig föregångare till skapandet av dagens globala brottssyndikat. Det var en idealisk mix av exploatering, brottslighet, länkar till den djupa staten och plundring. Bakgrunden är det tidiga 1800-talet då britterna (läs City of London) hade ett kraftigt handelsunderskott med Kina. Kineserna var inte intresserade av några motköp av varor utan enbart av guld och silver. Hur skulle man lösa det? Lösningen blev en jude från Bombay, David Sassoon (1792-1864), som utvecklade opiumhandeln.
Opium – den perfekta kassakossan
Den perfekta kassakossan, opium, går att odla under idealiska förhållanden i Bengalen och Chennai (tidigare Madras), östra Indien som då var en del av det brittiska imperiet. Måltavlan var Kina.
Sassoon skickade sina judiska agenter till Kina och så småningom också sina sex söner, som visade sig vara de kapabla, hänsynslösa, brottslingar som krävdes för denna plan. De etablerade vad som brukar kallas ”Rothschilds i öst”. Självklart fick också den brittiska kronan del av vinsterna men inte utan motprestation. Transporterna till Kina hanterades i början av brittiska företag, som Jardine Matheson & Co.
Det första opiumkriget
Det första opiumkriget är själva definitionen av att spridning av och vinster från nedbrytande droger länge varit en hörnsten i det brittiska imperiets strategi. Den som tvivlar på detta påstående behöver bara läsa kommunikén av Lord Palmerston till Lord Auckland, då guvernör i Indien år 1841:
”Konkurrensen från andra europeiska tillverkare minskar avsättningen av våra egna produkter till Europas marknader. Vi måste därför sträva efter att hitta nya marknader för vår industri i andra delar av världen. . . Om vi lyckas med vår kinesiska expedition, kommer Abessinien, Arabien, Indus-länderna och de nya marknaderna i Kina inom en inte allt för avlägsen framtid vidga marknaden för våra gena produkter.”
Redan år 1839 hade denna brottsliga operation skapat tio miljoner, av opium beroende och nedsövda, kineser – något som skapade ett ekonomiskt- och socialt bakslag för kineserna i århundraden. Det var en av de bättre ”söndra och härska”, splittrings- och erövringsstrategierna som någonsin utarbetats av det globala brottssyndikatet.
Opium var förbjudet i Kina, och kejsaren i Kina tog inte opiumepidemin lättvindigt. Snarare agerade han kraftfullt genom att dumpa en förmögenhet av köpmännens opium i havet och förstörde produktionsanläggningar. Sassoon och hans klan började då ett intensivt lobbyarbete för att få till stånd en militär intervention. England skickade en expeditionsstyrka från Indien för att ingripa och de ödelade Kinas kust i en serie angrepp. Så småningom dikterade de också villkoren för freden.
Nankingfördraget
Nankingfördraget från 1842 öppnade vägen för en ytterligare explosion av opiumhandeln som pågick tills de maoistiska kommunisterna äntligen utrotade den ett århundrade senare. Vid en tidpunkt uppskattades att minst 30 miljoner kineser var beroende av opium. I samband med fördraget lade britterna beslag på Hongkong, fastställde mycket låga tullavgifter för export till Kina och gav köpmännen tre miljoner dollar (dåtidens penningvärde) som kompensation för förlusten av sin egendom – allt på kineserna bekostnad.
Sassoons flyttar till Hong-Kong
Sassoonfamiljens företag flyttades nu till Hongkong, där de expanderade verksamheten till Investment Banking och grundade, tillsammans med andra opiumhandlare, Hongkong och Shanghai Banking Corporation (HSBC) – idag en av världens absolut största banker. Med tiden skulle banken utgöra bas för en utvidgad droghandel runtom i världen, från Mellanöstern till Latinamerika.
Under 1800-talet kontrollerade de brittiska familjerna Matheson, Keswick, Swire, Dent, Inchcape och Baring tillsammans med de judiska familjerna Sassoons och Rothschilds all drogtrafik till Kina.
År 1887 befäste de mäktiga familjerna, Sassoon och Rothschild, sina band genom ingifte. De styrde nu sin verksamhet från London, där de gifte in sina barn i den brittiska aristokratin, blev adlade, finansierade bolsjevikrevolutionen i Ryssland och sionismen.
De enorma vinsterna från droghandeln har med tiden investerats i legitima verksamheter, inte minst i massmedier som är deras megafon som ständigt dånar ut sitt budskap till allmänheten. Man är också drivande politiskt, inte minst genom sitt stöd till Israel, sionismen och all krigföring som utkämpas runtom i världen. Dessa hyperförmögna familjer är ett med den brittiska och numera amerikanska statens militära gren. Överallt, runtom i världen, ser vi, gång på gång, USA och Storbritanniens militära makt, genomföra operationer. Utåt sett är det alltid för vackra syften som demokrati, jämlikhet, broderskap och allas lika värde – i verkligheten för att säkra några hyperförmögna familjers affärsintressen, på skattebetalarnas bekostnad.
Det andra opiumkriget
De kinesiska kejsarna gav sig inte och britterna tvingades därför till ett andra opiumkrig i Kina 1856 till 1860. Odlingarna hade nu i hög grad flyttats över till kinesisk mark och Sichuanprovinsen, vilket möjliggjorde en ny generation av kriminella företag att växa fram. Det andra kriget öppnade marknaden för ytterligare spelare. Man började nu använda sig av marknadsföring för att nå allt bredare folklager. Opium framställdes som moderiktigt och något som gav en förfinad fritid. Dessa opiater banade sedan vägen för ett antal läkemedelsföretag.
USA in på banan
Destabiliseringen av Kina och byggandet av de västra järnvägarna i USA öppnade slussarna för människohandel (därav slang shanghajad=kidnappad) och opium från Kina riktad mot amerikaner. De amerikanska familjerna Perkins, Astor och Forbes tjänade en förmögenhet på opiumhandeln. Perkins grundade Bank of Boston, som idag uppgått i den schweiziska världsbanken, Credit Suisse.
William Hathaway Forbes var direktör på Hong Kong Shanghai Banking Corporation (HSBC) strax efter dess grundades 1866. John Murray Forbes var USA: s agent för Barings-bank familjen, som finansierade det mesta av den tidiga droghandeln. Forbes-familjens arvtagare lanserade sedan tidningen Forbes. Utrikesministern under Obama, John Forbes Kerry, tillhör familjen.
USA: s president Franklin Delano Roosevelts farfar Warren Delano Roosevelt skapade sin rikedom genom den kinesiska opiumhandeln, men allmänheten fick, självklart, aldrig då kännedom om den. Kontrollerad media mörklade som vanligt. Vad annat kan vi förvänta oss?
Detta träsk av förbundna människor och familjer härhörande från denna opiumkartell av brittisk adel, amerikanska affärsmagnater och judiska Sassoon-Rothschilds familjer existerar än i dag. En sådan här kort genomgång, ett nedslag i bara en del av det globala brottssyndikatets verksamhet, ger ändå en god inblick i hur vår värld idag styrs. Det handlar i hög grad om brottslig verksamhet som sedan kanaliseras in till legala och om blodslinjer med tillhörande lojaliteter som sträcker sig århundraden tillbaka, allt väl dolt för den breda allmänheten.
Många skrattar åt detta som om det vore galna konspirationsteorier och hemliga sällskap som i löndom bestämmer världens öde. Hur kommer det sig då att vi idag finner så många ledande figurer från dessa urgamla familjeklaner? Är det en slump att just dessa lyckas? Det är i alla fall det man vill att du ska tro – inget att se här, gå vidare.
Not
Informationen om Sassoons roll har blivit skrubbad på Wikipedia av ”någon”, eftersom Sassoons roll bara kortfattat nämns. Nästan hela texten ägnas istället åt deras roll som odlare av bomull. En mer korrekt version finns tillgänglig på Wikispooks. I verkligheten var det Sassoon och hans judiska agenter som låg bakom att kineserna blev drogmissbrukare. Den enes bröd, den andres död. Som den judiska encyklopedin skriver hade de ett monopol på opiumhandeln i både Kina och Japan. Det framgår vidare att Sassoon tillkännagav att den stora framgången berodde på att han hade sina söner som agenter.
