Går det att förstå varför den enormt inflytelserika israeliska lobbyn använder USA för att destabilisera så många länder i Mellanöstern? Kanske kan vi få en pusselbit genom att titta på den dröm som närts, redan sedan den första sionistiska konferensen 1897, om ett ”Stor-Israel”. Det finns starkt stöd för detta inom den nuvarande israeliska regeringen under Benjamin Netanyahu, Likud-partiet, liksom inom den israeliska militären och underrättelsetjänsten. Benjamin Netanyahus valplattform förnekar t.o.m. själva existensen av en palestinsk stat.
I Fria Sidors granskning av 9/11 kan vi spåra motiven till USA’s aggression i Mellanöstern till ett dokument, Project for a New American Century, 1997. Det skrevs av en tankesmedja där det israeliska intresset, med alla objektiva mått, måste erkännas vara dominerande – inte det amerikanska. Där tar man bland annat också upp behovet av ett nytt ”Pearl Harbor” för att få med sig amerikanska folkets stöd för sina planer. Detta dokument har hämtat mycket av sitt tankegods från dokumentet A Clean Break – A new Israeli Strategy toward 2000 som skrevs 1996. Detta dokument har i sin tur hämtat mycket av tankegodset från ett dokument, som var skrivet av Oded Yinon, journalist, och knuten till det israeliska utrikesdepartementet, ”A Strategy for Israel in the 80ties”.
Den som läser dessa dokument ser att där tydligt beskrivs att man behöver störta, destabilisera och splittra bl.a. Syrien och Irak. Vi kan dock ta detta ytterligare ett steg och se vad Benjamin Netanyahu hade för tankar redan 1979. Där lanserade man på en konferens i Jerusalem, begreppet ”War on Terrorism”. Det var således redan 22 år innan 9/11 som detta begrepp myntades.
För att vi ska få full insikt kan vi spåra detta ända tillbaka till den första sionistiska konferensen, där man enades om att kämpa för en judisk stat i Palestina.
Enligt grundaren av sionismen Theodor Herzl ska: ”den judiska staten sträcka sig från floden Nilen i Egypten till floden Eufrat i nuvarande Irak”. Enligt rabbi Fischmann,”Det utlovade landet sträcker sig från floden i Egypten fram till Eufrat, den innehåller delar av Syrien och Libanon.”
Fria Sidor ser därför kriget mot Irak 2006, kriget mot Libanon 2011, kriget mot Libyen 2013 och det pågående kriget mot Syrien och Irak, kriget i Jemen, processen för regimskifte i Egypten, i ett större sammanhang som måste förstås i relation till den sionistiska planen för Mellanöstern. Den senare består i försvagningen och så småningom sönderfallet av arabiska grannstater och är en del, helt enligt planerna ovan, av ett israeliskt expansionistiskt projekt.
”Stor-Israel” består således i ett område som sträcker sig från Nildalen till Eufrat.
Det sionistiska projektet innebär ofrånkomligen att helt utesluta palestinier från Palestina genom en, på sikt, total annektering av både Västbanken och Gaza till staten Israel efter att först ha rensat Palestina etniskt och berett väg för de judiska bosättningarna.
Man har lyckats otroligt bra med sitt projekt. Allt går enligt plan och kriget mot terrorismen ger ursäkter för att USA och dess allierade ska delta under olika förevändningar. Landet Palestina har väl i praktiken upphört och sionisterna räknar självklart med att allt eftersom tiden går så ska man erodera Palestina både i verkligheten, ur våra skol- och kartböcker och ur vårt medvetande. Kanske så man tänker sig Sverige också om 100 år?
Sverige och Palestina, anser Fria Sidor, har mycket gemensamt i denna fråga. Palestina fick massinvandring från hela världen av judar till ett land där kristna, judar och muslimer levde sida vid sida sedan tusentals år. Nu har judarna helt tagit över. Sverige, som å sin sida, varit helt etniskt nordiskt i 10 000 år, har nu sin egen massinvandring – ivrigt påhejad av statligt finansierade judiska Paideia. Strategin är således lite olika om vi talar om Israel eller om ett västland. Västländerna ska öppna sig och försvagas etniskt medan Israel ska i huvudsak vara en stat för judar. Lite konspiratoriskt skulle man kunna tänka sig att Israel vill tömma Mellanöstern på araber och skicka dem med adress till Sverige/Europa för att sedan fylla detta tomrum med sina egna – judarna? Det blir annars svårt att förstå varför judiska lobbyn arbetar så olika beroende på vilket land som avses.
Enligt Fria Sidor är det därför ur svensk synvinkel strategiskt och moraliskt vansinne att stödja Israel i dess expansion. Det är mycket bättre om vi stödjer varje land i Mellanösterns rätt till självbestämmande. Något de knappast haft på 200 år, eftersom det först var bankirerna i City of London, med familjen Rothschild i förarsätet, som började med att rita raka streck på kartan, dela upp arabvärlden mellan sig, stötta fanatiska wahhabiter, för att sedan skriva, för dem själva gynnsamma, avtal för utvinning av olja med korrupta ledare som sålde ut sina folk för en spottstyver.
Enligt Mahdi Darius Nazemroaya i en artikel 2011 i Global Research var Oded Yinons plan en fortsättning på Storbritanniens kolonialvälde i Mellanöstern:
”Det är en israelisk strategisk plan för att säkerställa regional överlägsenhet. Den inbegriper och föreskriver att Israel måste skapa sin geopolitiska miljö genom balkanisering av de omgivande arabstaterna till mindre och svagare delstater.”
Det är ganska logiskt att om du vill kväva motståndet mot den etniska rensingen av Palestina och ytterligare territoriell expansion för Israel, det är nödvändigt att försvaga starka ledare och stabila länder i ditt närområde, som kanske inte stödjer planerna. För detta använder man sig då av USA, som man kontrollerar, men också av länder i Mellanöstern som också kan ha intresse av att dessa länder försvagas. Här har vi bl.a. Turkiet och Saudiarabien som har sina egna skäl att man vill se ett svagt Syrien, Irak och Iran(olja och gasledningar bl.a.).
Israeliska strateger pekade ut Irak som deras största strategiska utmaning. Detta är anledningen till att Saddam Hussein nästan omedelbart började länkas till 9/11 och ”terrorismen”, detta trots att han var USA-allierad under många år efter det att den, av CIA tillsatte Shahen av Iran, störtats. Så här skrev Richard Perle, höjdare inom USA’s krigsdepartement, medlem i Bilderberggruppens styrkommitté och medlem av PNAC, 1996:
”Israel kan forma sin strategi i samarbete med Jordanien och Turkiet genom att försvaga, hindra och upplösa Syrien. Detta mål kan fokuseras på att ta bort Saddam Hussein från makten i Irak – ett viktigt israeliskt mål i sig själv – som ett medel att omintetgöra Syriens regionala ambitioner”
Vi ser här att Syrien och Irak är två sidor av samma mynt för dessa israeliska strateger. Det är mot bakgrund av detta som de gärna ser en delning av Irak i en kurdisk stat och två arabstater, en för shiamuslimer och den andra för sunnimuslimer. Ett försvagat Irak kan inte ge Syrien något stöd när man sedan ger sig på dem. Det första steget mot att upprätta detta var ett krig mellan Irak och Iran. Detta diskuteras också i Oded Yinons dokument.
I ”The Atlantic” år 2008 och i USA’s Militära Journal, år 2006, publicerades kartor som följde konturerna av denna plan. Bortsett från ett delat Irak, som också USA’s f.d. vice president Joe Biden efterlyser, så beskriver man också önskvärdheten av ett delat Libanon, Egypten och Syrien. En uppdelning av Iran, Turkiet (Kurdistan), Somalia och Pakistan faller också inom linjen för denna strategi. Oded Yinon efterlyser dessutom en upplösning av staterna i Nordafrika och förutser att den startar från Egypten och sedan sprider sig till Sudan, Libyen och till resten av regionen. Så gick alltså tankarna i början av 80-talet hos många israeliska tänkare.
I alla dessa planer och dokument, som sträcker sig långt tillbaka i tiden, går som en röd tråd att för att kunna skapa ett ”Stor-Israel” kräver det att man bryter upp de befintliga arabstaterna i små stater. Så här skrev Oded Yinon Israeli 1982:
”Upplösningen av Syrien och Irak till etniskt och religiöst avgränsade delområden, som i Libanon, är Israels främsta mål på lång sikt, medan upplösandet av dessa staters militära makt är det primära målet på kort sikt….Varje form av intern arabisk konflikt hjälper oss i målet att bryta upp Irak i mindre delområden runt i huvudsak Basra(Shia), Bagdad (Sunni) och Mosul(Kurd).”
Planen har två grundpelare: För att överleva måste Israel 1) bli en imperialistisk regional makt och 2) påverka uppdelningen av hela området i små stater genom upplösning av alla befintliga arabstater.
Följaktligen är det en sionistisk förhoppning att alla dessa attacker och krig, som USA, NATO och också Sverige nu står bakom, ska underblåsa sekteristiska religiösa och etniska konflikter. Som vi redovisat här är detta inte en ny idé, inte heller är det nytt för sionistiskt strategiskt tänkande. I själva verket har det varit ett ständigt återkommande mål att destabilisera, fragmentera och splittra arabstater i mindre enheter.
Det är mot bakgrund av detta vi kan förstå hur nödvändig 9/11 var för att få ett moraliskt stöd att dra igång ”kriget mot terrorismen”. Det är mot bakgrund av detta vi ska förstå varför USA, Israel, Saudiarabien och Turkiet direkt och indirekt ger sitt stöd, finansiellt, militärt och på andra sätt, till terrorister, legosoldater och fundamentalistiska wahhabiter.
Det är mot bakgrund av detta vi ska förstå att USA-Alliansen påstår sig kämpa för demokrati och kvinnors rättigheter i Afghanistan och Irak samtidig som man aldrig rör t.ex. Saudiarabien.
Israeliska underrättelsetjänsten arbetar hand i handske med USA, Turkiet, Saudiarabien och även Nato (och Sverige) i korståget riktat mot den så kallade islamiska staten (ISIS), som man själva skapat, med syfte att förstöra både Syrien och Irak som nationalstater. Eller ska vi tro att det är en slump att ISIS plötslig dök upp när USA började tappa inflytande över Irak 2013?
Genom att okritiskt köpa berättelsen om 9/11 och ”kriget mot terrorismen” och stödja israels territoriella expansion med följande kaos i Mellanöstern bäddar vi samtidigt för fortsatta enorma, aldrig sinande, flyktingströmmar från dessa länder och svenska folkets egen utplåning på sikt. Dessutom finns en inte obetydlig risk att denna doktrin om att splittra och söndra för israels intresse faktiskt kan leda till gnistan som sätter igång det där tredje världskriget, som mycket väl riskerar att bli det sista.
Är det verkligen i Sverigevänners intresse?
