Fria Sidor har i en rad inlägg tagit upp fredskonferensen i Paris 1919 och visat hur inflytelserika judar helt dominerade där. Tyskland hamnade under slavliknande förhållanden. Den kanske viktigaste frågan för dessa judar var ändå att försäkra sig om att Judestaten kunde bildas i Palestina. Vad du kanske inte visste var att många också åkte dit för att motverka den. USA tillsatte t.ex. en kommission som avrådde från bildandet. Judarnas makt var dock så total vid denna konferens(precis som idag) att inget kunde stoppa dem.
De ca: 140 judiska delegaterna hade ett enda gemensamt syfte under konferensen – att påverka så att judarna kunde få ett ”hem” i Palestina. Många ledande kristna från USA, som stödde arabernas självbestämmande, åkte dit för att arbeta emot den judiska koloniseringen. Två av de mest hyllade kristna ledarna vid denna tid, Harry Emerson Fosdick och Henry Sloane Coffin, motsatte sig sionismen.
Den från USA med störst inflytande i Mellanöstern var Howard Bliss. Han var president för det protestantiska universitetet i Beirut, Syrien. Hans förslag var att tillsätta en kommission som skulle utreda vad Palestinierna själva ville. Professor Philip Brown, vid YMCA (Young Men Christian Assosiation), menade att koloniseringen skulle innebära en katastrof både för judar och araber som bodde i Palestina. Han åkte också till Paris för att påverka.
William Westermann, direktör för amerikanska utrikesdepartementets Asienenhet, menade att man måste följa principen om självbestämmande. De som bodde i Palestina måste vara de som skulle få bestämma sin egen framtid.
President Wilson beslöt att bilda en kommission som skulle utreda frågan, King-Crane Commission. Kommissionen undersökte saken, på plats i Palestina. Efter två månader var deras rekommendation emot den sionistiska uppfattningen att man skulle tillåta fri invandring av judar till Palestina. Man skrev:
”Åstadkommandet av en judisk stat i Palestina går endast att uppnå med de allvarligaste förbrytelser mot civila och religiösa rättigheter mot de icke–judar som bor där….att utsätta befolkningen för en ständig press att sälja ut sitt land är ett övergrepp mot folkets rätt till självbestämmande…myndigheterna i Palestina måste hämta sin auktoritet baserat i det fria valet hos ursprungsbefolkningen.”
Kommissionen hade mött företrädare för sionismen och de hade sagt att:
”de såg fram emot att helt förtränga den icke-judiska befolkningen i Palestina.”. Man sade således rakt ut vad man skulle göra!
Kommissionen drog slutsatsen att det inte skulle kunna ske utan våld och vädjade till Pariskonferensen att därför ”avslå förslaget att göra Palestina till en judisk stat”.
Domaren Louis Brandeis, var dock i kontroll över situationen och rapporten hemlighölls under Pariskonferensen och faktiskt ända tills USA’s kongress röstat för ”ett hem för judarna i Palestina”, vilket skedde först 1922. Den amerikanska delegationen i Paris blev således förda bakom ljuset (som så många gånger förr) och tvingade att följa de sionistiska diktaten.
Resultatet av Pariskonferensen blev så att man mer eller mindre följde det som stod i Balfourdeklarationen, ni vet dokumentet som hemlighölls tills efter krigets slut, där Rothschild fick en brittiskt avsiktsförklaring om ett ”hem för judarna”, innan britterna ens var i besittning av Palestina. Det står i Parisdokumentet:
”Storbritannien har ansvaret för att Balfourdeklarationen ska träda i verket…till förmån för bildandet i Palestina av ett nationellt hem för det judiska folket….under antagandet att inget ska göras för att förminska den icke-judiska befolkningsgruppernas civila och religiösa rättigheter i Palestina.”
Som vi ska se i kommande delar var allt bara tomma ord. Snart väntade den värsta terror mot icke-judar där, inklusive kristna, som någon knappt kan föreställa sig.
Vad kan vi lära oss?
Fria Sidor anser att forskning i historien främst har ett värde så att vi kan se vad som hänt, dra lärdom, jämföra med idag och förstå varför saker och ting utvecklas som de gör. Vi kan lära oss och agera därefter för framtiden. Forskning har för Fria Sidor inget egenvärde. Vad kan vi då lära oss av våra studier av Palestina?
Dubbelmoralen hos svenska politiker
Dessa inflytelserika judar och bankirer, började med att tränga undan ursprungsbefolkningen i Palestina men man nöjde sig inte med det. Man fortsatte sedan att förespråka massinvandring till alla europeiska länder, också dess ursprungsbefolkning skulle nu trängas undan. Sverige och Palestina utsätts av samma krafter med den skillnaden att i Palestina användes terror och våld, i Sverige propaganda, så framgångsrik, att många svenskar t.o.m. stödjer folkutbytet.
Fria Sidor noterar att många socialdemokrater och vänsteraktivister stödjer palestiniernas sak men inte sitt eget folks. Varför stödjer man palestinierna men inte sitt eget folk? Samtidigt finns inom moderaterna, kristdemokraterna och liberalerna, ett större stöd för judarnas rätt till en judisk stat. Lika märkligt är det då att de inte stödjer svenskarnas rätt till ett svenskt land.
Sverigedemokraternas hållning är märkligast av alla – man vill stoppa massinvandringen till Sverige och bevara svenskt kultur, men stödjer 100% judarnas massinvandring till Palestina och den terror de använt för att stjäla landet. Fria Sidor saknar ord för den dubbelmoral man här uppvisar, på självaste valdagen, 2014.
Den starkes rätt
En annan lärdom av det vi sett ske i Palestina är att det finns ingen ”rättvisa” utan att den råa makten avgör. Ett antal judiska bankirer, med Rothshild i spetsen, lyckades förvilla bort folken i Europa så att de kunde, arbetsfritt, trycka pengar som folket sedan fick låna mot ränta. Palestiniernas läge var därmed hopplöst, eftersom dessa inflytelserika judar enbart p.g.a. detta sedan kunde kontrollera både USA, Storbritannien, Frankrike och Bolsjevikerna. Det är pengamakten som gjort det möjligt för dem att genomföra sina idéer och underkuva både den västerländska civilisationen och Palestina samt andra länder i regionen. De visste det inte, och inte vi heller, men redan på 1800-talet var förmögenheterna så stora att man redan då mer eller mindre kontrollerade vad som sedan skedde.
Sionisterna är beroende av USA
En annan lärdom är att sionisterna måste för evigt kontrollera USA. Utan kontroll över världens största ekonomiska och militära makt har Israel inget större stöd i världen. Deras läge skulle vara ytterst prekärt, trots alla hundratals kärnvapen och hot ”Samson-option” att bomba europeiska städer om landet skulle hotas.
Många andra agendor
Vidare, när vi så ser denna makt blottläggas i dagsljus så måste vi fundera på vad man mer vill använda den till? Kanske behöver vi inte gå så djupt utan bara ställa frågan vilka projekt som ledarna i världen idag driver hårt? Mångkultur, massinvandring, globalisering, centralisering av makten, krig, stävjande av fri opinionsbildning och självständigt tänkande, skräpmat, beroende av läkemedel, droghandel, vacciner, ”klimathotet”, o.s.v.
Centralisering nödvändig
Helt grundläggande här är att en liten grupp med enorma ekonomiska resurser endast kan styra över världen genom centralisering. Små, oberoende stater, med eget folk och kultur, går inte att styra på samma sätt. Det är mot bakgrund av detta vi ska se alla försök som ständigt pågår att centralisera allt beslutsfattande.
Folkutbyte värre än krig och pest
En annan lärdom av Palestina är att folkutbyte är den mest framgångsrika metoden att föra krig. Om du bara dödar befolkningen, säg 50%, men den förblir homogen, kan den snabbt reproducera sig. Det sker hela tiden i naturen. Är det torka och väta, kanske bara ett fåtal överlever, men nästa år har man förökat sig och finns där igen. Byter du däremot ut befolkningen eller blandar upp den, finns ingen återvändo. Det som nu sker i alla västländer är därför mycket värre än om halva svenska folket skulle dö av ett farligt virus, vad gäller svenska folkets fortlevnad. Vår långa serie av befolkningshistorik i Sverige visar att vi klarat av alla möjliga påfrestningar, men alltid kommit tillbaka. Nu är läget betydligt allvarligare. Från den attack vi nu upplever, finns på sikt ingen återvändo om vi inte stoppar all invandring från främmande länder omedelbart. Palestina är ett tydligt exempel i vår närtid.
Dagens politik hotar svenska folkets hela existens, där vi går samma öde till mötes som palestinierna och förlorar vårt eget land.
