Fria Sidor har stött på en intervju med Kay Griggs, fru till överste i marinen George Griggs ett flertal gånger. Det är först nu, efter flera år av omfattande fri forskning, som Fria Sidor förstår att den innehåller fullständigt explosivt material och berättelsen stöds av fakta som med tiden sipprat ut i andra sammanhang. Intervjun är drygt sju timmar lång, är ett vittnesmål och utgör således inget bevis. Fria Sidor väljer ändå att lyfta fram detta då implikationerna, om det stämmer, är djupt oroande. Hennes berättelse backas upp av överstens egen dagbok som är autentisk. Du kan välja mellan att se hela videon eller ta del av Fria Sidors analys nedan som tar 10 minuter att läsa. Fria Sidor gör här en analys av vittnesmålet och sätter den i sitt sammanhang. Risken är överhängande att du efter det väljer att se videon, så förbered dig på en sen kväll.
Bakgrund
Kay Griggs kommer från en familj där många varit högt uppsatta och dekorerade marinofficerare. Det var därför ett naturligt val för henne att gifta sig med överste Griggs. Han tillhörde det allra högsta skiktet med kontakter på de högsta nivåerna inom marinen. Hon märkte ganska snabbt att allt inte stod rätt till. George var gravt alkoholiserad och misshandlade Kay vid ett flertal tillfällen. Som djupt kristen valde hon att försöka förbättra sin man, stå vid hans sida och inte tappa hoppet. Äktenskapet var för henne heligt och för livet.
Det här är en intelligent, principfast kvinna med en pryd kristen uppfostran. George drack ständigt och hade ett stort behov att prata av sig när han hade tagit några glas. Det var genom dessa samtal Kay successivt fick information om en värld hon inte i sin vildaste fantasi kunnat drömma om. Hon började nysta själv för att ta reda på vad som verkligen föregick inom marinkåren. Hon började lyssna med stora öron på alla middagar och fester, samtalade med andra fruar till marinofficerare och sökte upp tidigare officerare som inte var en del av samma toppskikt som hennes man.
George Griggs rörde sig i de allra högsta kretsarna inom marinen, var chef för ”special operations” och utbildad på Princeton. Kay hade motsvarande höga position bland marinofficerarnas fruar och en kandidatexamen i historia. George var som mest aktiv under Vietnamkriget (1957-1975 ) och kriget i Libanon (1982-1983).
Trovärdighet
Alla vittnesmål måste tas med stor försiktighet. Det finns i början av intervjun en yta hos Kay, kanske kan vi kalla den politiskt korrekt, vilket gör att man inledningsvis kan få ett något tveksamt intryck och möjligen väljer många att sluta titta. Efterhand som intervjun fortskrider släpper mer och mer av fernissan och sakfrågorna sätts i främsta rummet. Mot slutet av intervjun släpper många spärrar och många obehagliga omständigheter läggs i dager.
Fria Sidor är ingen vittnesexpert men Kay talar fritt ur minnet i mer än sju timmar och ingenstans säger hon emot sig själv. Berättelsen hänger ihop, namnen och sammanhangen stämmer och minnesluckorna känns naturliga. Hon har självklart förberett sig och har med sig material, bl.a. dagboken och fotografier som hon visar upp under intervjun men hon berättar från minnet, inte från ett manus.
Överlevnad
Intervjun genomfördes 1998 och var ett resultat av att hon kände sig hotad. Hennes privata efterforskningar ledde till slut till att hon var tvungen att fly till en väninna, en beskyddare som själv hade kontakter på högsta nivå. Hon beslöt att gå ut med allt hon visste i denna intervju då man, enligt Kay, främst tystar dem som ännu inte hunnit berätta det man vet. Som ett skydd har hon dagboken i original i säkert förvar och hon har valt att hålla inne med vissa namn. Troligen för att ge henne ytterligare skydd. Händer något henne finns risk att allt i dagboken kommer ut men också att det då blir ännu mer trovärdigt det hon berättat.
Intervjun
USA kände till sprängningen i Libanon 1983, där hundratals amerikanska soldater dödades och lemlästades, på förhand. USA:s högsta militära skikt styrs av perversa människor där de som går med på att förnedras och förnedra andra i olika sexuella riter är de som snabbast stiger i graderna. Det är ett sätt att kontrollera officerarna och att alltid ha hållhakar på dem. De som väljer att inte delta blir helt enkelt inte befordrade. Det är en avancerad form av ”mind control” där de som stiger ständigt avtrubbas och demoraliseras.
Man börjar tidigt att identifiera potentiella ämnen, ofta är det sönerna till andra marinofficerare. Dessa sätts i eller har redan antagits till de finaste skolorna. Där initieras de i olika hemliga sällskap. Ofta börjar det oskyldigt med fester för de utvalda. Där bjuds på sprit, droger och lättklädda dansöser. Det goda livet har börjat. Med tiden faller många ifrån men de som är kvar utsätts nu för gradvis ökad dekadens och olika former av ritualer. Det kan vara partyn på stora privatägda gods där man festar vilt och där det finns prostituerade. Med tiden stegras detta och man börjar ha fester för bara män. Här uppmuntras till homosexualitet och där finns manliga prostituerade. Även barn introduceras. Även om man valt ut kandidaterna med omsorg faller naturligtvis några ifrån. Det är de som stannar kvar och hela tiden låter sig lockas och vill ha mer som sedan också erbjuds attraktiva karriärer inom militären.
Detta leverne gör att man helst ser homosexuella eller åtminstone bisexuella som kandidater för befordran. Drogmissbruk är inget problem snarare en tillgång då detta avtrubbar moralen och gör kandidaterna mer fogliga. Desto högre upp, desto mer dekadens. För att nå toppen är det ett krav att du deltar i allt mer avancerade former av ritualer och perversiteter. Dels trubbar det av moralen och dels finns mängder av bevis, främst filmer, från dessa orgier som gör att ingen någonsin kommer att vilja eller våga vara olydig.
De som klättrar i hierarkierna är således de minst godhjärtade och lämpliga. Det är också meningen eftersom man inte vill ha människor med moral, samvete och som tänker självständigt. Det man vill ha är raka motsatsen.
Vad gäller kommandosoldater på lägre nivåer, de som gör de ”våta jobben”, letar man ofta efter runt hela världen, unga män som tas ifrån sina mödrar. Marinen blir nu ett beskyddande substitut som ikläder sig det beskyddande moderskapet. Dessa män kan komma från fattiga förhållanden från alla världens hörn och de erbjuds nu militärens beskydd och känslan att vara speciella. De invigs också i denna dekadens, droger och normnedbrytande orgier och ritualer. Inom marinen finns ett vedertaget begrepp ”Cherry Marines” och det är högt uppsatta homosexuella generaler som inviger dessa unga män från hela världen till dessa partyn. Dessa ofta osäkra unga män får därmed beskydd från högsta ort och blir lydiga redskap för att utföra vidriga handlingar. Männen sätts i olika ”special operations teams” där man börjar med att göra vanliga inbrott i bostäder. Det är en del i utbildningen. Med tiden stegras kraven och till slut krävs att man skickas för olika typer av mord. De som inte går med på denna stegring åker ut.
Allt detta gör att den högsta ledningen har lydiga kommandosoldater som är helt avtrubbade och att de själva helt tappar känslan för liv. De ser människor, inte som levande varelser, utan som schackpjäser. För dem är undanröjandet av något genom lönnmord bara ett schackdrag att nå ett mål. De saknar varje form av moraliska betänkligheter när de beordrar dem. Dessa högt uppsatta, styrda, militärer kan utan minsta tvekan mörda miljoner människor eller tortera någon till döds. Människor är bara spelpjäser på schackbrädet inte familjefäder, mödrar eller barn.
Dessa höga officerare föraktar sina fruar och har hela sin lojalitet till andra officerare. Det är inte ovanligt att man beordrar lönnmord på fruar man vill bli av med eller som är besvärliga. För fruarnas del gäller total underkastelse, skilsmässa eller i värsta fall livet. Många är livrädda.
Detta blir till slut ett självspelande piano där pedofili, homosexualitet, dekadens helt genomsyrar de högra skikten som då också väljer att befordra likasinnade. Är du inte invigd i klubben ses du som opålitlig och har inget där att göra. Du kan få en lägre position men når aldrig toppen och inflytande. De som, å andra sidan når toppen, har sådant beskydd att de står över lagen. De kan i princip göra vad de vill utan att riskera att någonsin straffas, så länge de lyder order från högre ort. Detta gör också att många får storhetsvansinne och blir helt orädda. Man anordnar perversa fester i varje hamn man kommer till, runt om i världen och t.o.m. på hangarfartygen. Ingen vågar säga vad man eventuellt ser, av risk för att bli avskedad eller bryta mot marinens tysthetslöfte vilket kan ge livstid eller riskera ditt liv. Det är en kultur av rädsla som breder ut sig och man ser inte och hör inte något annat än det som är ens eget ansvarsområde.
Man har olika kodnamn för dessa initieringsriter som ”Dining in” och ”Shellback”, vilket är kodord för manliga sammankomster och sexuella ritualer mellan män. ”Tailhook” är en initieringsrit där heterosexuella män gör homosexuella aktiviteter som filmas för att säkerställa deras lojalitet.
Det är, enigt Kay, den amerikanska marinen och militären med all sin materiella utrustning med fartyg, flygplan, lastbilar och manskap som i samarbete med lokala maffiaorganisationer som har möjlighet att frakta vapen och knark mellan olika världsdelar under skydd av militär immunitet. USA har baser över hela världen och handeln med droger och vapen är en central del av verksamheten.
Det sionistiska och israeliska inflytandet är dominerande. I många av dessa sällskap och operationer finns kopplingar till sionister och israeliska säkerhetstjänsten. Kay besökte en gång det amerikanska utrikesdepartementets avdelning för Mellanöstern och i varje rum hängde det israeliska flaggor. Militären är en politisk del av en grupp med ambitioner att bestämma allt. Den bemannas med lydiga personer som man har hållhakar på och de tar sina direktiv, utan att ifrågasätta, från politiker och politiska myndigheter. Termen ”Joint” är ett kodnamn för samarbete mellan israel, militären, sionister i USA och den judiska maffian.
Många inom marinen har själva en bakgrund i de judiska kvarteren i Brooklyn och New Jersey och/eller kontakter men den judiska maffian där. De utgör en gemensam, joint, enhet. Man valde också att rekrytera kommunister till höga positioner.
Även Saudiarabien har starka band till USA. Man har stora privata gods och förser USA med unga pojkar lämpliga att vara en del i dessa ”special operations teams” eller dubbelagenter. I praktiken är det USA som bestämmer vem som ska sitta på tronen i Saudiarabien. Man mördade den familjegren som konkurrerade om tronen för att få sin egen favorit tillsatt.
Norge har, genom NATO, starka band till dessa olika suspekta aktiviteter och den högsta ledningen där deltar aktivt på olika sätt.
Kay Griggs nämner i intervjun många olika namn, en del mycket kända, som kan chocka vem som helst.
Avslutning
Var och en måste bedöma trovärdigheten i Kay Griggs vittnesmål. Fria Sidor väljer, efter att ha sett hela videon, att tro på den. Det är synnerligen anmärkningsvärt att Kay Griggs skulle gå ut med detta, med risk för sitt liv, om hon inte drevs av en inre moral som är starkare än rädslan. Hon har mycket lite att vinna på denna intervju och allt att förlora. Hennes berättelse hänger ihop och har dessutom bekräftats av en rad dokument, vittnesmål och bevis som länkar till det hon beskriver. Hon är heller ingen rättshaverist som ställer upp i alla medier. Det finns en enda uppföljningsintervju från 2006 på Rense. Där bekräftade hon berättelsen.
USA:s militär och marin är i total dekadens som stora delar av övriga samhället. Det är en djup tragedi att Sverige nu med stormfart är på väg att bli en del av NATO, något som Alliansen förefaller positiva till och som SD öppnat dörren på glänt för. Fria Sidor har ingen aning om hur det är ställt i svensk militär och marin men stämmer detta vittnesmål gör svenska militärer med ambitioner i ett framtida NATO-anslutet Sverige kanske bäst i att redan nu beställa en israeliska flagga att ha på rummet. Varför inte också köpa en burk glidmedel på närmsta apotek? Stämmer detta vittnesmål lär det komma väl till pass även för svenska officerare med ambitioner.
