Månsanden 1969-1972 var sannerligen makalös. Den kunde ändra fysiska egenskaper. Ibland gav den möjlighet till fina fotavtryck, ibland inga alls. Ibland kunde den yra omkring, ibland låg den helt stilla som om den inte kunde lätta från marken. Genom att studera bilderna och hur sanden ter sig på olika bilder och situationer får vi ytterligare bevis för att Apollofärderna omöjligt kan ha ägt rum.
Ingen sand på månlandaren
Den mest märkliga företeelsen är att inte ett enda sandkorn yrde upp på månlandaren när den landade. För att landa måste man använda raketer som bromsade ner farten. Föreställ dig en helikopter som ska landa någonstans. Hur gör den? Den saktar ner och strax ovanför marken bromsar den upp till stilla för att slutligen sätta ner mjukt. Ett flygplan landar lika försiktigt och låter all kraft bromsas upp framåt. När Apollo kom ”tillbaka” använde man fallskärmar och landade mjukt i vattnet. För att säkerställa att inte kapseln välte, så att man blev kvar på månen, var man tvungen att sätta ner den ytterst försiktigt och kontrollerat och använda raketmotorn. Ändå syns det inte ett dammkorn på något av månlandarens fyra ben.
Nedan en annan bild med ett kliniskt rent landningsben.
Ingen krater under månlandaren
En av den mer avslöjande omständigheterna är att det inte finns minsta spår av att man använt raketerna för att mjuklanda. Avsaknaden av varje form av åverkan på marken under raketmotorn måste anses omöjlig. Det kan endast åstadkommas om man stänger av motorn och faller fritt men det stämmer inte med transkriptioner som finns av piloternas konversationer. De säger uttryckligen att man använt raketerna tills man landat. Det säger sig självt att raketmotorn måste användas hela vägen ner, annars faller månlandaren fritt.
Här en annan bild som visar närmast en orörd sand under månlandarens motor.
Fotavtryck trots avsaknad av vatten
Den som gått i torr soldränkt knastertorr sand vet att foten bara sjunker ner och några tydliga spår av varken fötter eller skor blir kvar. Går vi däremot nära strandkanten, där vattnet sköljt upp, bildas tydliga avtryck i sanden. Nu är det så att på månen finns ingen fukt. Ändå ger sanden makalösa fotavtryck.
Samtidigt som fotavtrycken tycks frodas har hjulen det värre. Det förefaller som om månbilen inte åkt till sin plats utan helt enkelt lyfts på plats. Varför har den inte gett några spår?
Här en annan månbil som inte heller har lämnat något spår efter sig.
Ibland lyfter månsanden, ibland inte
Bilden nedan visar hur sanden följer med upp en hoppande och saluterande astronaut……men..ibland lyfter inte sanden…bilden längst ner måste således vara tagen efter att månsanden lagt sig men astronauten fortfarande hängde i luften…
Slutsats
De som styr där borta på andra sidan Atlanten måste förundras över människans godtrogenhet och ointresse för Sanningen.
