Vad håller SD på med?

Hur kunde ett parti med rötterna i den tidiga proteströrelsen mot mångkultur och massinvandring förvandlas till ett politiskt korrekt parti som vill vara en del av etablissemanget, låta alla som bott här stanna utom de grovt kriminella, utesluter medlemmar för minsta avvikelse, har dubbel lojalitet till Israel – ett land långt bort i Mellanöstern, stödjer homo-adoptioner, vill delta i Pride, accepterar att ingen vill tala med dem bara inte invandringen ökar och åker på valturné med en konferencier som har afrikanska rötter? I takt med att Sverige berikats med allt fler invandrare, ca: 2,4 miljoner uppehållstillstånd sedan 1980, har SD vuxit så det knakar. Ingen skandal, inget uttalande eller anklagelser om rasism och nazism tycks ha kunnat stoppa partiets framfart. Det inte alla noterat är att partiet under tiden denna massinvandring pågått valt att inte bli ännu mer radikala utan istället gått i motsatt riktning. Inte heller denna uppmjukade linje tycks ha avskräckt väljarna.

Signalpolitik

SD, version 2018, handlar om att skicka ut signaler. SD vill visa väljarna att man inte är rasistiskt och att Sverige tillhör alla som bor här, inte svenskarna. Ett sätt att göra det är genom signalpolitik. Åkesson började årets turné genom Sverige men till mångas förvåning var han ackompanjerad på scenen av en man med afrikanska bakgrund. Vad vill SD visa med detta? Varför gör man ett sådant val?

Den enda rimliga slutsatsen är att man vill sända ut en signal att man just är det anti-rasistiska mittenparti som man säger sig vara. Tycker du att Sverige är svenskarnas land då har SD effektivt genom detta dragit en gräns att då är du inte accepterad i partiet.

Väljare tar man självklart tacksamt emot men borde det inte finnas många svenskar som tycker det är ett underligt val? Inte ens Sjuklövern åker land och rike runt och skickar ut signaler med en person med afrikansk bakgrund bredvid sig på scenen.

En lång kedja anpassningar

Denna, senaste signal, är bara en i en lång kedja. Så sent som 15 juli 2018 intervjuades Åkesson i SvD Junior och säger där att:

”Ingen som bott i Sverige kommer att tvingas att återvända till sina hemländer.”

I samma intervju ändrar Åkesson SD:s motstånd mot homoadoptioner. Nu tycker SD, enligt Åkesson, att det är helt acceptabelt med motiveringen att SD nu blivit ett ”stort parti”.

I ett tal, också i juli 2018, säger Åkesson att:

”Låt mig återigen upprepa detta mantra: Sverige har alltid haft invandring, och Sverige kommer alltid att ha invandring. Även när jag och Sverigedemokraterna får bestämma”

Han tillägger visserligen att det är en invandring vi måste hantera och som inte förstärker segregationen, vilket är bra men varför har han behovet att signalera att vi alltid haft invandring och alltid kommer att ha det? Varför måste han nämna det över huvud taget? Borde han inte tala om svenska folket?

I maj intervjuades alla partiledare av sjuåriga Lucy, också hon med afrikanskt påbrå. En grundläggande fråga att ställa är om dessa partiledare ställt upp om det var en etniskt svensk flicka som hade intervjuat? Det är uppenbart att man här vill skicka ut goda signaler och visa upp sig tillsammans med ett mörkt barn. Man ska inte överdriva betydelsen av det partiledarna säger i denna intervju eftersom alla måste vara snälla mot ett barn men Åkesson säger att:

”han tycker att de andra partiledarna är ganska snälla, han har inga vänner som är rasister och lämnar varje samtal med de som är rasister och att det är helt ok att två män skaffar barn”

Tidigare i mars menade Åkesson att den tidigare ordföranden i Sverigedemokraternas Ungdomsförbund nystartade parti Alternativ för Sverige, skulle dra till sig extremister och haverister som SD gärna ville bli av med. Hela ungdomsförbundet uteslöts 2015.

I en debattartikel tidigare under 2018 skrev Mattias Karlsson en debattartikel hur Alliansen kunde regera med SD:s stöd. Där kan vi läsa:

”Sverigedemokraterna kommer med andra ord inte att stödja någon regering som verkar för en ökad invandring till Sverige….och att…Sverigedemokraterna vill ta ett helhetsgrepp kring detta och genomföra ett helt paket med åtgärder för att stärka den generella sammanhållningen i Sverige – i fråga om invandring föreslår vi språkkrav, undervisning i samhällsorientering och medborgarplikt”.

SD skriver här rakt ut att man kan stödja en Alliansregering bara inte invandringen ökar och att man vill föra samman svenskar och invandrare genom olika integrationsprogram för ökat sammanhållning. Vad är det man håller på med?

Redan 2014 på valnatten hade något märkligt hänt. Richard Jomshof (nummer 4 på SD:s riksdagslista 2018) och Julia Kronlid (nummer 2 på SD:s riksdagslista 2018) poserar med den israeliska flaggan på självaste valnatten.

Richard Jomshof och Julia Kronlid – 4:a respektive 2:a på SD:s riksdagslista 2018

Vad är det för signal men vill skicka ut? Att SD har lojalitet mot ett främmande land i Mellanöstern? Bilden förstärks sedan av Åkesson attack mot nazister i sitt tal på Almedalen 2018.

Inför valet 2014 cirkulerade det en video där Julia Kronlid tog direkta instruktioner av en jude, Yonathan Avner Ben Yisrael, hur de skulle skulle utforma sin nya strategi.

Jomshof figurerade också i ett antal intervjuer där han betonade att han var ”extremt pro-israelisk”. Han är inte bara pro-israelisk utan måste tillägga extremt. Varför tar en högt uppsatt riksdagskandidat för SD ett så tydligt ställningstagande för ett främmande land?

Medlemsutskottet – alla medlemmars skräck

2012 införde SD sin policy om nolltolerans mot extremism och rasism. Perioden 2010 till 2014 stod SD för 54 av 58 av alla partiers uteslutningar av medlemmar. Två fick lämna för att det inte var tillräckliga islamofober, de hade uttalat sig positivt om hemspråksundervisning och tonat ned farligheten av moskéer. Någon blev utesluten för att ha skrivit om brottsbenägna parasiter. Någon annan för att ha skrivit nedsättande om homosexuella par. En annan för att ha skrivit om journalister och PK-folk. En annan blev utesluten enbart för att ha delat exakt samma videoklipp som Kent Ekeroth, den senare numera bortplockad från SD.

En del av dessa uteslutningar kanske är motiverade, som ett riksdagspartis representant bör man vårda sitt språk men utrensningarna är ingen isolerad företeelse utan måste ses i ljuset av den ständigt pågående allmänna kursförändringen.

SD:s dokumentärfilm om Socialdemokraterna cementerade Sjuklöverns bild av Tyskland som förövarna, judarna som offer och svenskarna som medskyldiga under 1900-talet när det i verkligheten i princip är det omvända som gäller men med Israels flagga på valnatten är det knappast att förväntas sig något annat.

SD – en gång partiet för svenskar

Jimme Åkesson blev vald till ordförande i SD:s ungdomsförbund år 2000, en post han innehade tills han valdes till partiets ordförande 2005. Under hans tid vid ungdomsförbundet minskade medlemsantalet kraftigt. Från denna tidpunkt har det skett en konstant rörelse mot etablissemanget och Sjuklövern som i sin tur samtidigt rört sig ännu mer åt vänster. Varje anpassning från SD har redan varit överspelad eftersom Sjuklövern ständigt blivit ännu mer extrema. Inte ens SD slår Centerpartiets 30 miljoner entreprenörer och kommer heller aldrig komma dit, hur mycket de än anpassar sig.

Det tidiga motståndet, ur vilka Sverigedemokraterna är sprunget, hade inga som helst problem att säga att Sverige tillhör svenskarna, att man skulle bevara Sverige svenskt, peka på vänstervridningen, att tala om familjens betydelse, hembygden och fosterlandet.

I rörelsen fanns människor ur samhällets alla skikt, klasser och bakgrund och de skinnskallar som för en tid blev föremål för massmediernas uppmärksamhet hade för länge sedan försvunnit när Mickael Jansson blev vald till ordförande 1995, en post han innehade i tio år, då han efterträddes av Åkesson.

Slutsats

Många som sympatiserar med SD vill hävda att partiets kraftiga anpassning och förflyttning, både i retorik, företrädare och i sakpolitik, är det som gjort partiet rumsrent och valbart. De kopplar anpassningen till partiets kraftiga ökning.

Fria Sidor tror istället att det är verkligheten som drabbat allt fler samt alternativa medier som erbjudit en annan bild av verkligheten, som är orsaken. Beviset är att SD fördubblats varje val sedan 1998 oavsett vad man gjort. Det är knappast lättare att gå från ett tusental väljare till hundratusen i en tid då många svenskar inte ännu drabbats av mångkulturen och inga alternativa informationskällor fanns, än att dubbleras då Sverige har de högsta volymerna migranter i hela världen, räknat per person och Sverige har, kanske, världens främsta alternativmedia.

Oavsett orsaken till ökningen har den kommit till priset av en så kraftig anpassning att SD idag inte längre är ett parti för oss svenskar. SD existerar inte idag, som tanken var från början, för att ta tillvara våra intressen. SD har idag helt andra lojaliteter. SD:s kraftiga ökning i opinionen kommer därför för många leda till en stor besvikelse. Det man röstar på är bilden av ett parti, vad man tror det är, inte vad det i verkligheten har blivit.

I takt med att SD nu föröker locka nya väljargrupper distanserar man sig allt mer från de som tidigare stödde partiet. Tack och lov finns idag trovärdiga alternativ som sätter oss svenskar först.