Israel har sedan dess bildande varit engagerat i att anskaffa kärnvapen. Hur annars skulle man kunna skydda de landområden man ockuperat? Det fanns många som aldrig accepterade denna ockupation. Således måste Israel skaffa kärnvapen som man kunde hota med. Självklart kunde man, med sitt inflytande, tillsätta politiker som tittade bort och såg mellan fingrarna på att man blev arabvärldens enda kärnvapenmakt. Den som efterträdde John F. Kennedy, Lyndon Baines Johnsson, var en av dem – John F. Kennedy var det inte.
JFK upptäcker att Israel får kärnvapen
När Kennedy tillträdde sitt ämbete 1960 informerades han av Eisenhowers frånträdande administration att Israel hade ett hemligt kärnvapenprogram i en öken kallad Dimona. Israel hade fört fram flera falska påståenden om vad man höll på med där (textilfabrik, pumpstation, växtförädling) och hållit kärnvapenprogrammet så hemligt som möjligt. Den amerikanska underrättelsetjänsten hade dock inte låtit sig vilseledas. Kennedy var starkt emot detta och instruerade sin egen administration att arbeta för att avbryta Israels kärnvapenprogram. Situationen kunde bli ytterst farlig om inte bara Israel, utan fler länder i regionen, skaffade kärnvapen i en eskalerade kärnvapenrustning som kunde följa. Denna inställning satte, emellertid, John F. Kennedy på konfrontationskurs med Israel. Denna konflikt försvann genom JFK’s död.
Kennedy och De Gaulle
1961 kunde Israel inte länge ljuga. Israels premiärminister, David Ben-Gurion (1886-1973), informerade världen om att Dimona inte var en textilfabrik eller pumpstation, utan påstod nu att det var ett vetenskapligt institut där man studerade flora och fauna i ökenlandskap. John F. Kennedy var inte road av ännu en lögn. Samma reaktion fanns i Frankrike och hos Charles de Gaulle. Frankrike hade försett Israel med kärnkraftsteknologi, under försäkran att det var för fredligt bruk. De Gaulle misstänkte dock att Dimona inte var fredligt utan för att utveckla kärnvapen och den franska politiken hade därför svängt om runt 1958. Israel mötte nu två av världens främsta statsmän som inte såg positivt på deras planer. Både utsattes för flertalet mordförsök, i ett av fallen lyckades det.
Kennedy hade bestämt sig att kärnvapenprogrammet måste upphöra. Han framförde det till Ben-Gurion som gick med på inspektioner om Israel bestämde tidpunkten för dem. 1963 skrev Sherman Kent, direktör på nationella säkerhetsenheten, en rapport och där konstaterades:
”Israel har redan idag ett militärt övertag över sina grannländer…men det är troligt att kärnvapen skulle göra det möjligt för dem att vara ännu tuffare mot sina grannar vid t.ex. gränskonflikter.”
Inspektion
Kennedys linje var att arbeta mot kärnvapen i hela regionen och att kräva inspektioner, inte bara av Israel utan också från närliggande arabländer. Han var beredd att sälja amerikanska vapen och teknologi till Israels försvar men insisterade på att USA skulle hålla en opartisk linje och upprätthålla goda relationer med alla parter. Det blev därför en omöjlig sits för Israel att vägra inspektioner av Dimona. Ben-Gurion gick därför med på inspektion men först efter att han låtit bygga en påstådd kärnreaktor med kontrollrum och allt. Inspektörerna skulle åka till denna anläggning och inte den som höll på med kärnvapen. Det blev dock ett fruktlöst försök att lura amerikansk säkerhetstjänst.
Hot mot Israels säkerhet
Israel pekade på att arabländerna runt dem, bl.a. Egypten, hade samarbete med Sovjetunionen och att om inte Israel fick kärnvapen fanns en risk för landets existens. Eftersom Israel redan vid denna tid styrde en stor del av USA’s kongress fanns ett starkt tryck på Kennedy att ge efter. Då han envist höll fast vid sin ståndpunkt, fick han inte bara Israel som fiende utan också deras bundsförvanter i USA. Dessa fanns överallt – inom politiken, i kongressen, i näringslivet, i media, i säkerhetstjänsten, i maffian, o.s.v.
Ben-Gurion kände en stark oro att länder som Egypten, Syrien och Irak skulle enas och gå emot Israel. Utan USA’s stöd skulle det kunna äventyra Israels säkerhet. Konflikten och irritationen med John F. Kennedy var stor. Deras relation bröt samman. I ett sista försök skrev Ben-Gurion ett brev till Kennedy med lydelsen:
”Mr. President, my people has a right to exist…and this existence is in danger….”.
1963 röstade kongressen för att avbryta stödet till Egypten, en central del i Kennedys fredssträvan. Ben-Gurion avgick som premiärminister i juni 1963.
Krävde rätt att återvända
Det var emellertid inte enbart kärnvapnen som var skäl till konflikt. Kennedy drev linjen att FN’s resolution från 1948 skulle gälla och ge rätt för de hundratusentals palestinier som med våld och terror körts bort från sitt land, att få återvända eller om de så önskar kompenseras ekonomiskt.
Israels grundare
Få personer har betytt så mycket som David Ben-Gurion för Israel. Han hjälpte landet till självständighet och var landets premiärminister, mer eller mindre kontinuerligt, från år 1948 till 1963. Han avgick i juni 1963 och var fullständigt bedrövad och ursinnig på John F. Kennedys politik som äventyrade hela hans livsverk.
JFK’s baneman?
Enligt en judisk myt, som är högst levande än idag, var Ester (ordet för Påsk) drottning till den persiske storkungen Xerxes den Store. Hon avslöjar att en furste, Haman, har för avsikt att utrota alla judar. Haman hängs och kungen utfärdar ett påbud som ger judarna rätt att lyfta vapen mot Haman’s följare. Judarna dödade, enligt Ester, 75000 perser, vilket idag firas genom Purim, senvåren varje år. Dagen innan Purim fastar man och läser ur Ester’s bok. När namnet Haman läses skallrar barnen och övriga för oljud.
Omedelbart efter Kennedys död ändrades politiken mot Israel och USA har blivit mer och mer Israelvänligt sedan dess. Med efterträdaren, Lyndon Baines Johnsson, ändrades politiken helt. Idag skyddar hela USA’s militär landet. Är det så långsökt att finna lösningen på gåtan JFK här? Kan Kennedy ha uppfattats som en nutida Haman?
Enligt en israelisk tidning, Ha’aretz, var blivande premiärminister, Yitzhak Shamir, chef för Mossads speciella avdelning för lönnmord åren 1955 till 1964. Man försökte mörda en tysk forskare i Egypten, Hans Kleinwachter och en annan, Hans Krug, försvann mystiskt 1962. Shamir hade rekryterat medlemmar från Sternligan som 1944 hade mördat Lord Moyne, Storbritanniens minister för Mellanöstern och Greve Folke Bernadotte, år 1948.
Israel hade kontakter rakt in i CIA, via chefen för den israeliska avdelningen, James Angleton, men också till den judiska maffian, under Meyer Lansky. Med en John F. Kennedy liggandes död under marken var nu Israels framtid säkrad med den till Israel och amerikanska judiska lobbyn trogne, Lyndon Baines Johnsson. Vägen till kärnvapen låg nu öppen. Vad är en mans liv värt i jämförelse med ett helt folks i det av deras egen Gud utlovade landet?
