Fria Sidor ska i en serie granska kommunismen. I detta inlägg ska vi börja med den större bilden. Sedan kommer allt granskas i detalj. Det som här förs fram kommer sedan att minutiöst bevisas i alla kommande delar. Vi vet att kommunismen och socialismen har sin grund i judiska bankdynastier och leddes av judiska revolutionärer. Vi vet att Karl Marx förfäder var rabbiner och vi vet att han sponsrades av Rothschild. Vi vet att Marx ideologiska hemvist var Moses Hess, socialismens fader, som med tiden utvecklades till både fanatisk kommunist och sionist. Vi vet också att Bolsjevikerna kallade sig demokratiska socialister och arbetarnas vänner. I verkligheten var det ytterst få som var arbetare. De var intellektuella, hade ofta aldrig arbetat och kom från relativt välbärgade familjer. Inte sällan hade man ett förakt för arbetare och bönder, man kallade dem idioter. Det fanns en konspiration mot Ryssland men samtidigt var inte alla som deltog i revolutionen judar. Det fanns ett missnöje med Tsaren hos många och initialt upplevde många en befrielse. Ofta pekar man just på de senare för att visa att det, minsann, inte var någon judisk konspiration. ”Revolutionen” vändes dock snabbt till något annat än vad de flesta ryssar hoppats på. Den initierades av bankirer i Storbritannien och Wall Street, man plundrade Ryssland på alla dess värdeföremål, här hade svenska bankirer en ledande roll, och den planerades och genomfördes nästan uteslutande av judar. Många kunde inte ens ryska. Så mycket för den ”ryska” revolutionen.
Varför vet vi så lite om kommunismen? De flesta av oss som inte påbörjat uppvaknandet tänker inte ens på frågan. Den bild vi ofta fått av kommunismen är mycket positiv, en arbetarnas revolution mot prästerskapet, borgare och aristokratin. Den, påstår man, ger mer rättvisa åt folket, då tillgångarna delas i stället för att ett fåtal äger allt. Det tilltalar många svenskar. Vi har därför, tycker många, ingen anledning att betvivla dessa skeenden i ”arbetarnas revolt mot överklassen”. Nationalsocialismen däremot har framställts som ond. Bilden är dock i grunden ensidig och felaktig. För det första var nationalsocialismen, det man kallar nazismen, en reaktion mot kommunismen. Den kom inte ur tomma intet som ett hat mot judar. Det som kom först var Bolsjevismen. Innan den kom fanns ingen nazism. För att förstå varför vi inte alls får reda på något annat än mytbilden om bolsjevismen, kommunismen och socialismen, är det nödvändigt att vi börjar med att titta på vad kommunismen är, varför den uppstod och vilka som drev den, Först då kan vi förstå de motkrafter som mobiliserade sig för att värna sig från dem.
Värna sig tänker du kanske? Varför värna sig mot en egalitär arbetarrörelse som kämpar för allas lika värde och rättvisa? Det är just detta som är kärnan. Varken Bolsjevismen, kommunismen eller socialismen (finns flera varianter) som vi känner den var några arbetarrörelser. Visserligen var dåtidens samhällen knappast egalitära. Det fanns en klass som hade betydligt mer än andra. Ryssland var i hög grad ett envälde. Det blev dock ingen skillnad alls med kommunismen. En ny partiklass växte fram som centraliserade makten till sig själva och har gjort allt att dölja för oss sitt eget frossande. Samtidigt svalt arbetare och bönder. När så de kommunistiska idéerna ebbade ut och istället migrerade in till det vi idag kallar socialismen och liberalismen har det inte heller blivit någon skillnad, bortsett från våldet.
Vi är alla tanke-, lån och löneslavar, betalar höga skatter, påtvingas mångkultur och välfärden är vi snart också av med. Någon trygghet finns knappast heller eftersom vi måste noga välja var vi ska våga befinna oss. Där har funnits genuina krafter, de som verkligen kämpade för att förbättra det för arbetare men dessa rörelser har sällan letts av dem. Ledarna har istället i nästan alla rörelser, från svartas frihetsrörelser, Bolsjevismen till 68-rörelsen i USA och Woodstock oftast kommit från den intellektuella överklassen och nästan alltid varit, just det, judar.
Inom judenheten finns ett standardsvar på dessa ”konspirationer” och det är att judar visserligen varit dominerande inom dessa områden, något man ofta skryter om i sin egen judiska press, men man pekar då på att judar är överrepresenterade inom alla områden. Eftersom man både dominerar inom vetenskapen, näringslivet, media och alla subversiva samhällsomstörtande rörelser, finns ingen ”konspiration”. Det finns dock ett stort problem då man genom denna dominans styr utvecklingen efter vad som är bra för dem, inte för oss. Vad som är bra för dem har varierat med tiden. Som en ren överlevnadsstrategi har man stött de som f.n. var det som gav dem bäst utfall. Ibland var det katolikerna, ibland protestanterna, ibland muslimerna, ofta aristokratin, ofta kungar, ibland någon Tsar, sedan kommunismen, socialismen, liberalismen och nu senast mångkulturalismen, kulturmarxismen och sionismen.
Man har vänt kappan efter vinden. Argumenten för vad de ansett vara bra för samhället har ändrat sig helt beroende på vad de uppfattat varit bra för dem. Här är pudelns kärna, det som är bra för dem är inte alltid bra för oss eller som det visat sig, med facit i hand, ofta helt förödande för oss. Så även om det bevisligen finns många som gjort mänskligheten stora tjänster (Fria Sidor tänker inte på Einstein), så har likväl många agerat för att helt förstöra våra samhällen.
Den judiska diasporan
Grunden för vår förståelse måste börja i det faktum att det under 1800-talet inte fanns något land som hette Israel. Judarna var spridda i en diaspora över världen. De var ett handelsfolk som samarbetade i sitt globala nätverk – de första kosmopoliterna med dokumenterad verksamhet redan för 3000 år sedan. De har genom åren ofta haft en strategi att lyfta fram intelligens och, inte sällan, har man låtit de med svagare intellekt lämna gruppen. Man har hyllat utbildning och läskunnighet. Statusen har alltid varit högst bland de lärda religiösa ledarna, de intellektuella och förmögna.
Vi får inte glömma att genom stora delar av vår historia har 98% av folket varit arbetare och bönder. Sedan har man styrts av de andra två procenten, som inte var det. Beroende på styre har man sedan tvingats till olika tro och samhällssystem. Judarna är unika såtillvida att de nästan alltid lierat sig med de övriga två procenten. Makten har kommit av att man var de första internationella handelsmännen, inte sällan i slavhandel, och lånade ut överskottet till både kungar och lokalbefolkningen. Vi vet att redan för 1000 år sedan var man de rikaste där man bodde och inte sällan kontrollerade man både regenterna och allmänheten genom lån.
På senare tid, har man dock tagit över ledarrollen och gjort de tidigare ”eliterna” till sina undersåtar. Detta eftersom pengarna idag styr vår värld. Därför får vi heller aldrig reda på någonting som har med dem att göra. De styr ju över den information de flesta av oss får. Det är också därför vi varje dag matas med ”förintelsen”, bomber som dödar israeler och påminns om vårt onda arv efter nazismen. Det är därför heller ingen slump att vi vet så lite om just kommunismen. Den var ju judisk.
Ashkenazijudarna
Helt centralt i vår förståelse är att det var i Ryssland man hade den största mängden judar och största koncentrationen av dem, de brukar kallas Ashkenazijudar. De hade fått sig tilldelat ett territorium som hette ”Pale of Settlement”. Där fick de verka relativt fritt.
Ungefär 5-6 miljoner judar bodde där. Det var ett stort område, lika stort som två Sverige. Man hade monopol på att sälja sprit till bönder och arbetare(icke-judar) drev in skatterna till Tsaren och var nervcentrum för alla varor som exporterades och importerades inom Ryssland och till andra länder.
I samband med den tekniska utvecklingen, framväxten av statlig administration och nationalismen i Europa ändrades förutsättningarna helt för denna stora grupp. Tsaren ville nu själv driva in sina skatter, inte låta andra ha monopol på spritförsäljning, kreditgivning o.s.v. I grunden drog man undan mattan för deras utkomst. Tsaren önskade se dem assimilerade och att de också skulle kunna försörja sig som bönder och arbetare (något som visade sig omöjligt). Man öppnade upp helt för dem inom utbildning och rysk administration. Det fanns en tro på att man skulle lyckas göra dem till ryssar. Många blev också sedan ryssar men de flesta hade kvar sin lojalitet till varandra och man tog snabbt över inom alla områden i Ryssland.
Nästan alla judar bodde sedan i städerna, medan det var tvärtom för ryssarna. Deras koncentration till städer och intresse för utbildning ledde till att de snabbt blev en mycket stor och inflytelserik grupp i de städer dit de flyttade.
Många ryssar uppskattade inte att judarna främst var lojala mot sig själva, blev helt dominerande inom många samhällsområden, talade sitt eget språk med varandra, för att sedan använda ryska bara när man hade kontakt med andra, hade sitt eget språk i tidningar o.s.v. Det blev därför en motreaktion. Nu stramade man upp politiken och införde restriktioner så att också ryssar skulle få utrymme i samhället.
Denna tid i sent 1800-tal, då staten tog över det man tidigare delegerat till judarna och nu igen skulle få restriktioner på sig skapade en enormt stor emigration. Framför allt skedde den till USA men också till Tyskland/Österrike. I Tyskland kallade man dem östjudar för att skilja dem från de, ofta, betydligt mer assimilerade västjudar som under längre tid bott i Tyskland. Man beräknar att miljoner emigrerade från Ryssland under denna tid.
Det kom att byggas upp ett hat mot Ryssland bland dessa judar. Många försök gjordes att avrätta olika tsarer och personer i den ryska statsledningen. I judisk press framställdes landet som bakåtsträvande och alla, revolutionärer, som ryssarna skickat till Sibirien, där de levde fritt med statlig pension, sågs av dem som övergrepp på deras frihet. De hade väl samma rätt till Ryssland som ryssarna?
Vi vet att de judiska internationella bankdynastierna på denna tid vant sig vid att styra Europas regenter genom lån. Det var ingen ny situation. Ryssland var dock ett land där man ännu inte lyckats ta greppet. Ett viktigt skäl var förmodligen att Ryssland vid denna tid hade en stor del tyskar inom de ledande skikten. Upp till hälften av alla inom administration och akademin hade tysk härkomst. De hade dock aldrig, av ryssarna, uppfattats som ett problem. Då Tyskland och Ryssland kom i konflikt 1914 försvagades tyskarnas ställning och därmed den fasta struktur i det ryska samhället de utgjorde.
Bankdynastierna, med Rothschild i spetsen och de missnöjda östjudarna, i och utanför Ryssland, gjorde nu gemensam sak och iscensatte en revolution. Man började redan 20 år innan 1917. Flera försök till uppror skedde och flera försök att avrätta Tsaren och ledande beslutsfattare gjordes. Till slut lyckades man. Allt var finansierat utifrån, från Wall Street. Revolutionärerna, Trotskij och Lenin, tillsammans med tusentals andra som kom från andra länder, varav många inte ens talade ryska. Man släppte sedan fria de som förvisats till Sibirien, det kom hundratusentals och nu skulle hatet mot Tsaren och styret komma att kanaliseras till den värsta terror jorden någonsin skådat.
Vi vet att man plundrade landet. Förmodligen är detta en av historiens mest mörkade stölder. Varje kyrka, varje herrgård, varje slott, varje hem som hade något plundrades och man skeppade ut både pengar, guld och värdeföremål ut ur Ryssland och en stor del hamnade till slut i de judiska finansiärernas fickor. Nu kom så en god tid för judarna. Den första lag man genomförde var dödsstraff för antisemitism. Detta för att nästan alla bland de ledande revolutionärerna var just judar. Man fick helt enkelt inte protestera mot dem. Alla judar höll, naturligtvis, inte med (många dog själva då de protesterade) och vi fick igen se en emigration som ytterligare skulle minska antalet judar i Ryssland, ofta till USA.
Den svenska inblandningen i att stötta dessa terrorister var omfattande. En var Olof Ashberg, den röde bankiren, som hjälpte till att förmedla ekonomiska medel till Bolsjevikerna. Han tog sedan emot 500 ton av det stulna guldet. Detta smältes så att tsarens stämpel försvann och ersattes med ett svenskt sigill. Han hjälpte också till att sälja stulna värdeföremål runt om i Europa. En annan var Hjalmar Brantings son, George Branting, som tillsammans med Olof Ashberg grundade den Svensk-Ryska banken. George Branting var troligen sovjetisk spion och stödde också sovjets försök till revolution i Spanien ca: 1936. Tyvärr går svenskt stöd till dessa terrorister mycket djupare än så. Fria Sidor kommer utförligt redovisa detta i kommande inlägg.
Samtidigt som Ryssland tömdes på judar, ökade deras antal i främst USA. Från att ha varit bara några hundratusen i mitten av 1800-talet blev de nu miljoner. Samma sak som skett i Ryssland skedde nu i USA. Man klättrade inom alla samhällets områden, man höll samman och man koncentrerade sig till städerna. Till skillnad från Ryssland och andra europeiska nationalstater fanns i USA redan från början, inskrivet i konstitutionen, en rätt för alla att fritt utöva sin religion och att fritt få konkurrera. Ingen kunde därför göra något åt det även om många, många såg med förskräckelse på vad som hände. Dessa östjudar tog med sig kommunismen till USA, något som är viktigt för att förstå USA’s utveckling under 1900-talet.
Självklart kan man som ett enat lag, som koordinerar och samarbetar snabbt slå sig fram mot ett lag som inte ens vet om att de har någon att tävla emot eller där reglerna inte säger att det är ”foul play”. Samtidigt, om en stor del flyttar till några viktiga städer som t.ex. New York, blir man också snabbt en stor grupp där.
Det var också nu som mångkulturen blev allt mer en central del av USA. Tidigare hade man strikta lagar för vilka som fick komma till USA. Det var Européer och även där fanns kvoter hur många tyskar, italienare, o.s.v. som skulle tillåtas komma. USA blev nu allt mer en mångkultur men judarnas gemenskap skulle bara stärkas med landet Israel och ”förintelsen”.
I Sverige har både Lenin, Trotskij och Stalin hyllats. Jan Guillou fick Lenin-priset utdelat av Jan Myrdal. Inom framför allt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna har hyllandet av Sovjetunionen varit omfattande. Än idag delas Lenin-priset ut och statyer på både Stalin och Lenin finns lite varstans runtom i Europa. Framför allt i Ryssland, ett 60-tal på Lenin och ett 10-tal på Stalin och i Ukraina, ett 90-tal på Lenin och ingen på Stalin. Det var ju Stalin som låg bakom svältkatastrofen i Ukraina, Holodomor, där ett tiotal miljoner strök med för att man sedan skulle ersätta befolkningen med ryssar.
Stalin svänger mot nationalismen
Samtidigt som judarna flydde från Ryssland för USA ändrades allt i Ryssland. Bolsjevismen med Lenin och Trotskij hade varit internationell. Inga gränser, inget folk (känner vi igen från Sverige 2016). Stalin lurade dock i vassen redan 1922 och 1930 hade han tagit över. Han kom sakta men säkert att styra bort från internationalismen till nationalismen. Det skulle nu vara ryssar som styrde. Han införde krav på att nationaliteten skulle framgå i varje pass. Sovjetunionen bestod av många olika nationer och nu var det ryssarna som skulle prioriteras. Han iförde kvoter på universiteten, i administrationen, o.s.v. Detta gick stick i stäv med Bolsjevismen (även om mycket också kom att vara lika eller värre, inte minst terrorn). Framväxten av sionismen ställde allt på sin spets. Stalin stödde sionismen, Sovjet var det första land som erkände Israel, men han ansåg inte att man samtidigt kunde stödja den och vara ryss. Under ett tiotal år skedde en rad utrensningar och nu lämnade allt fler judar Ryssland – igen.
Det är en vanlig missuppfattning att Stalin var antijudisk. Det stämmer inte. Han var gift med en judinna och hade många judinnor som sina älskarinnor. Men hans misstänksamhet mot dem ökade eftersom han betvivlade deras lojalitet mot Ryssland (han var obarmhärtig mot många fler etniciteter). Efter andra världskriget och Stalins död (en del pekar på förgiftning) kom en lite bättre period för judarna i Ryssland. Många ryssar såg deras roll att krossa Hitler men det kom aldrig att bli som på den gamla goda, hyllade, tiden under Bolsjevikerna.
Ashkenazijudarna bytte Ryssland mot USA
Vi har sett den mest remarkabla förflyttningen av judar i världshistorien som också förklarar enormt mycket av vår historia. USA hade några hundratusen judar i mitten av 1800-talet, idag är det uppskattningsvis 6-8 miljoner. De flesta bor i storstäder och framför allt i och runt New York. Ytterst få är arbetare. Dessa kom sedan att i USA utgöra kärnan inom alla kommunistiska, socialistiska och kulturmarxistiska rörelser. Samtidigt har östjudarna, som var ca: 5-6 miljoner i mitten av 1800-talet, helt lämnat Ryssland. Man uppskattar att där idag bor endast några hundra tusen. Vi kan därför säga att de bytte Ryssland mot USA.
Genom åren kan vi se i judiskt kontrollerad västmedia att, beroende på politiken i Ryssland, har man antingen hyllat eller hatat landet. Var Tsaren vänlig mot dem hyllades regimen av västmedia. Var Tsaren hård mot dem, hatades landet och man var bakåtsträvare, efterblivna och inåtvända. Lenin och Trotskij hyllades som gudar men Stalin var inte lika populär och kom att med tiden, förutom då han behövdes för att krossa Hitler, både få ris och ros. När Sovjet kollapsade 1991 var landet enligt västmedia kört. Men när ett 10-tal judiska oligarker tog över hälften av tillgångarna i landet strax senare, var allt, igen, ändrat. Nu var Rysslands framtid återigen ljus!
Mycket kom dock att ändras med Putin som, precis som några av de tidigare tsarerna prioriterade det ryska folket. Hans hårda nypor mot oligarkerna gjorde honom snabbt till den nye Hitler. Sedan dess vet vi hur man varje dag framställer Ryssland och Putin som jordens fiende Nr. 1.
Vi måste ändå vara försiktiga. När vi ser på antalet statyer i Ryssland och Ukraina påminns vi om att dessa länders regimer fortfarande hedrar de värsta massmördare som jorden någonsin skådat (Stalin, Lenin och Trotskij). Tyvärr känns det inte som en trygg famn för oss svenskar. Vi måste nog inse att vi just nu bara har oss själva och kanske länderna i vårt närområde som våra långsiktigt mest pålitliga allierade. Men vill de ha oss som allierad med de vansinniga politiker som idag styr vårt land? Troligen inte. Det ser nog mer med förskräckelse på utvecklingen här.
Idag finns ca: 17 miljoner judar i världen. Av dem bor ca: 6 miljoner i USA, 6 miljoner i Israel, 465 tusen i Frankrike, 385 tusen i Kanada och 270 tusen i Storbritannien. Där har vi det – USA-Israel axeln som idag fullständigt dominerar vår västvärld, flankerad av Kanada, Frankrike och Storbritannien. Ser vi världen som en pyramid kan vi förstå hur så få kan styra över så många.
Fria Sidor kommer i kommande inlägg fylla på med detaljerna.
Not: I judisk press, i deras encyklopedier, myter, berättelser, o.s.v. är det som här tas upp inget de skäms för eller ångrar, tvärtom. De hyllar Bolsjevismen, Lenin och Trotskij och alla andra massmördare. De skryter öppet om sitt eget inflytande och förnekar inte deras påverkan på västerlandets nationer. De är stolta över detta. Vi har därför heller ingen anledning att låta bli att berätta om det eftersom det är helt centralt att vi förstår för att kunna bestämma över vår egen framtid och vilken politik som är bra för oss – inte för dem.
