Under 1920- och 1930 drog den sionistiska lobbyn ner lite på sin profil, att trycka på för en judisk stat och fokuserade istället på att bygga upp judiska organisationer i Palestina i synagogor och i judiska skolor. Det var svårt att, efter att ha krigat för ”demokrati” mot Tyskland i första världskriget, driva linjen att man skulle tvinga på Palestina en judisk stat. Vi får aldrig förledas att tro att bara för att man officiellt drar ner på sin retorik man på något sätt ändrat sina långsiktiga planer. Istället var det en medveten taktik för att undvika att framstå som illojal med befolkningen i de länder man bodde.
Detta skedde samtidigt som man gav luft åt ett antal judiska opinionsbildare som talade emot bildandet av en judisk stat i Palestina. Folken förleddes att tro att man nu ändrat sig men i själva verket arbetade man bara på ett annat sätt. Vem kunde motsätta sig judiska organisationer som i Palestina arbetade för ”välgörande ändamål”? Här gick man en viktig balansgång eftersom risken fanns att man gick för långt i sin stävan, för snabbt. Sionisterna visste att utan USA hade de ingen chans att skapa denna judiska stat. David Ben-Gurion, Israels första premiärminister, skrev:
”vårt främsta mål utanför Palestina är USA eftersom man där har sitt mest effektiva verktyg i det amerikanska judiska samfundet och den sionistiska rörelsen”
Sionisten Moshe Shertok, framtida israelisk utrikesminister, skrev om andra världskriget:
”USA kommer ha ett avgörande inflytande efter kriget och frågan om vår styrka i USA är högst reell och betydelsefull” han fortsatte:
”det finns miljoner aktiva och välorganiserade judar i USA. Deras positioner gör det möjligt för dem att vara mycket inflytelserika. De befinner sig i själva nervcentret av USA och har viktiga poster inom politik, handel, media och kultur”
Sionisterna var bekymrade eftersom ”Lojalitet mot USA” vid denna tid hade kommit att bli något viktigt. Samtidigt visste man att bland alla dessa judar det fanns en outnyttjad potential. Det var nu som grunden lades för den idag enormt starka sionistiska lobbyn.
Den första lobbyn grundades av Rabbi Abba Hillel Silver, ursprungligen från Litauen. Han grundade AZEC, America Emergency Zionist Council år 1939. Samtidig hade sionisterna skapat en rad organisationer för att samla in pengar, United Jewish Appeal, också 1939. Dessa organisationer fick snabbt enorma summor. 1948 hade man samlat in 150 miljoner dollar vilket på den tiden var 4 gånger så mycket som USA bidrog till Röda Korset. I dagens penningvärde motsvarar det upp mot 1,5 miljarder dollar.
Med dessa pengar i bagaget började man sätta upp lokala judiska kommittéer för att nå varje del av det amerikanska samhället med mål som:
”en politisk och PR-inriktad samlad kraft att få stöd från varje kongressledamot, administratör, redaktör, professor, affärsman och arbetare”
Instruktionen var att dessa lokala kommittéer alla skulle ”ta direkt kontakt med sin lokala kongressledamot och senator”. Man skulle söka upp fackföreningar, fruar och föräldrar till militärer och judiska krigsveteraner. AZEC försåg sina medlemmar med material och med datum för antisionistiska möten som man skulle störa och försöka avbryta.
Ett mått på deras makt, redan 1945 kom när britterna vidtagit en åtgärd som Rabbi Silver ansåg skadlig för sionismen. AZEC bokade Madison Square Garden, beordrade en massiv annonskampanj, skickade ut 250000 brev och ordnade demonstrationer i 30 städer samtidigt som man fick 27 senatorer att hålla tal. Man hade 400 lokala kommittéer i 76 regionala avdelningar. Rabbi Elmer Berger, chef för en judisk organisation som motsatte sig sionismen skrev:
”detta är en allestädes närvarande propagandakampanj som når mer eller mindre varje punkt av politiskt inflytande i landet”
Sionistiska organisationer skröt t.o.m. om sitt inflytande. Man skrev:
”vi når in i varje del av det amerikanska samhället”
De judar som var emot detta var rädda för de ursinniga attacker man mötte från de sionistiska organisationerna. Man kände sig personligen direkt hotade och många vittnar om att de judar som var emot ”skulle skjutas”.
När det var oklart om Harry Truman, senare USA’s president, skulle stödja sionismen påpekade den sionistiska lobby för honom att de hade en motkandidat, Dewey, som de övertygat att stödja dem och om inte också Truman gjorde det skulle de:
”köra ut Truman ur staden”
Senator Jacob Javits berättade för en sionistisk kvinnogrupp att:
”Vi kommer att kämpa in i döden för att skapa en judisk stat i Palestina även om det blir det sista vi gör”
Richard Stevens skriver att sionisterna infiltrerade judiska skolar som man ansåg inte stödde sionismen för att få dem att ändra uppfattning och när så inte gick startade man konkurrerande skolor i närheten. Han berättar också att sionisterna finansiellt stödde icke-judiska författare som förespråkade sionismen. De skulle sedan marknadsföra dessa böcker genom sina kanaler och många av dem blev sedan ”bästsäljare”.
Sionisterna skapar kristet stöd
AZEC’s grundare Rabbi Silver hade avgörande betydelse för att skapa kristet stöd för sionismen. Man stödde, i hemlighet, finansiellt den protestantiska gruppen American Palestine Committee. Denna, kristna grupp, hade först startats 1932 av Emanuel Neumann, medlem i den sionistiska lobbyn. Syftet var att organisera och stödja kristna som skulle ge stöd åt deras sak. Rabbi Silver skrev:
”På varje ort måste vi omedelbart skapa en avdelning av den Amerikanska Palestinska Kommittén”
Man startade ytterligare en grupp för präster för att:
”kristallisera stödet från det kristna Amerika för vår sak”
Richard Stevens skriver att det kristna stödet fick man främst genom att appellera till att stödja människor i nöd. Richard Stevens skriver:
”man tryckte hårt på flyktingproblemet och att kristna måste hjälpa dem och länkade sedan detta till att en judisk stat i Palestina var den enda lösningen” Han fortsätter:
”även om många kristna i USA inte stödjer en judisk stat kunde man vädja till humanismen som av tradition genomsyrar det kristna USA genom att länka flyktingproblematiken till den judiska staten”
Ytterst få av alla dessa kristna som då stödde ”en judisk stat” hade en aning om att det med nödvändighet skulle innebära etnisk rensning av Palestina av hundratusentals icke-judar som utgjorde majoriteten i landet. De fick heller aldrig reda på att sionisterna 1947-1949 attackerade mängder av kristna byar och institutioner – Ortodoxa Koptiska Kyrkan, Ortodoxa Armeniska Kyrkan, Ortodoxa Syriska Kyrkan är bara några exempel på de som attackerades av sionisterna.
En katolsk präst berättar:
”Judiska soldater slog in dörren till min kyrka och stal alla värdeföremål. De tog sedan en staty av Jesus och kastade ut den. Allt tal om ”respekt för kristna” finner ingen motsvarighet i verkligheten”
Till slut var amerikanska diplomater tvungna att berätta om det och klagade i en rapport på:
”den judiska attityden i Jerusalem till kristna institutioner.”
En kristen bibelforskare berättare vad man sagt till honom i Jerusalem:
”När vi fått makten kan du ta din döda Jesus och åka hem”
Kommentar:
Ovanstående finns i den fantastiska boken ”Against Our Better Judment” av Alison Wier. (se länk nedan).
Vi kan genom dessa studier se hur man använde varje till buds stående medel att infiltrera och påverka för sin sak. Det är exakt samma sak idag. Ingen kan ens bli kongressledamot utan att först ha svurit ed till den sionistiska saken. Man vill att vi ska glömma detta och gå vidare. Det ska vi inte göra. Istället ska vi bita oss fast i det vi vet. Vi ska exponera det och vi ska själva lära oss. För Sveriges del utsätts vi främst av samma krafter men i vårt fall handlar det om ”mångfald och öppenhet.” Vilka argument man använder, som vi sett, beror på vad man tror fungerar bäst. Vi behöver bara förstå att den judiska lobbyn inte bara arbetar för sionismen utan idag, i varje västland, för att utplåna ursprungsbefolkningen. Det finns främst tre skäl:
a) Det ligger i judiskt DNA att, eftersom de är så få och gärna vill dominera, de har mycket svårare att kontrollera en enad homogen befolkning. Det är ingen slump att i varje land där den judiska lobbyn, i Sverige främst representerad av Bonnierföretagen, finns så splittras landet. Vi ser det överallt i världen. Splittring leder till inre motsättningar och då har den judiska lobbyn mycket lättare att styra som man vill. b) Vi måste också koppla detta till de enorma finansiella intressen, där man behöver bryta ner lokala styren för att kunna genomföra sin agenda c) den elitistiska hundraåriga planen att skapa ett världsstyre, den s.k. Nya Världsordningen.
Som vi sett domineras dessa rörelser av det judiska intresset men man har också andra med sig på detta. Många judar är själva indoktrinerade på samma sätt som vi. Vi får inte avstå från att se och förstå det stora inflytandet som finns hos den judiska lobbyn av rädsla för att kallas antisemit. Det handlar inte om något hat mot judar i allmänhet utan enbart att den judiska lobbyns intressen är ofta i rak motsättning till vad som är bra för oss. Vi måste helt enkelt börja sätta vårt eget intresse främst, precis som de gör. Den som motsätter sig massinvandring till Sverige måste fundera på varför man samtidig skulle stödja massinvandring av judar till Palestina och den nödvändig etniska rensningen för att skapa ”den judiska staten”? Den som är emot det i Palestina måste fundera på om man samtidigt kan stödja samma sak i Sverige?
Fria Sidor ser tydliga paralleller till det som idag sker i Sverige till det som hänt i Palestina.
