Fria Sidor fortsätter granskningen av bakterier, sjukdomar och dess möjliga orsaker baserat på Peter H. Duesbergs fantastiska bok – Inventing the AIDS Virus. Du hittar den i länken nedan. Boken handlar om HIV och AIDS men är precis lika aktuell för dagens aktuella fråga – corona. I detta inlägg ska vi granska hur den medicinska vetenskapen drev tesen att virus var orsaken till cancer och hypotesen om det latenta viruset.
Latent virus
Ett latent virus är den viktiga tes som bar upp tanken att det var virus som låg bakom den ökade utbredningen av cancer.
Forskarna hade 1908 genom stegvis filtrering identifierat att något som var mindre än en bakterie kunde orsaka sjukdom – det vi kallar virus. Problemet var att ingen hade kunnat få det att föröka sig utanför människokroppen. Detta ändrades 1948 då Dr. John Enders tillsammans med två andra forskare odlade virus i placenta. En upptäckt som några år senare renderade dem nobelpriset. En helt ny era påbörjades. Den kom att i hög grad likna den som bakteriejägarna bedrivit men nu blev det istället en jakt på virus.
Vetenskapen var fixerad vid dessa virus och försökte knyta dem till olika sjukdomar. Ett inte obetydligt problem infann sig då man hittade samma virus i friska individer. Det var nu man kom på att det kunde röra sig om ett latent virus. Viruset fanns, det smittade och orsakade sjukdom, bara inte nu utan kunde aktiveras senare av ändrade förhållanden i kroppen och ett försvagat immunförsvar.
Gick emot den rådande uppfattningen
Tankarna om ett latent virus var helt främmande för den rådande uppfattningen. De bevis man hade tagit fram genom att injicera virus i försöksdjur som sedan blev sjuka visade ett omedelbart och exponentiellt sjukdomsförlopp. Detta, icke-levande virus, infekterade enligt teorin cellerna och spred viruset vidare till hundra andra celler, som spred det till ytterligare 10 000, sedan till 10 miljoner celler, o.s.v. Den sjukdom som uppstod av ett virus kom snabbt och normalt inom några dygn.
Detta var den rådande teorin om både farliga bakterier och virus. Idén om att det också fanns virus som var latenta öppnade upp helt nya möjligheter att koppla ett virus till en sjukdom utan att behöva ett omedelbart sjukdomsförlopp. En sådan möjlighet blev under flera decennier kopplingen mellan virus och cancer.
Virus och cancer
Utbredningen av cancer ökade i början av 1900-talet samtidigt som andra sjukdomar minskade. En orsak är otvetydigt befolkningens ökade livslängd. När människor lever längre utvecklas lättare olika sjukdomar. Denna ökning skedde exakt samtidigt som isolerandet av många nya virus. Här fanns den perfekta kombinationen – en sjukdom som ökade och en kader av nya virus. Det som fattades var nu bara att para ihop dem.
Under den första halvan av 1900-talet hade den amerikanska hälsovårdsmyndigheten formligen exploderat. Från några tusen till hundratusentals anställda och alla på jakt efter orsaken och botemedlen till olika sjukdomar. En stor del av de anställda arbetade med att hitta mikrober. Hans Dewitt Stetten, National Institues of Health (NIH) skrev;
”Under bakteriologins glansdagar gjordes många försök att koppla bakterier, svamp och andra mikrober till cancer men ingen kunde klara de rigorösa kraven uppställda i Kochs postulat”
Nu hade dock en ny dörr öppnat sig. Nobelpristagaren i virologi, Wendell Stanley, skrev 1956 följande:
”Jag tror att tiden har kommit då vi kan anta att virus är orsaken till de flesta, om inte alla, former av cancer…dussintals nya hittills okända virus har upptäckts de senaste åren…….därför finns ingen anledning att sky tanken att dessa virus är en utlösande faktor”
För att kunna koppla dessa olika cancerformer till virus var det helt nödvändigt att använda sig av hypotesen om det latenta viruset – det inaktiva, sovande viruset som bara väntade på att få slå till, bara de rätta förutsättningarna fanns.
Kochs postulat meningslösa
Teorin om det latenta viruset omkullkastade allt. Enligt Robert Kochs postulat skulle en mikrob finnas hos alla sjuka, den skulle kunna isoleras och, viktigast av allt, orsaka sjukdom när den infekterade sina nya värdar, försöksdjur exempelvis. Med ett virus som är latent faller de beviskrav som följer av postulaten. Inget krav finns längre att bevisa att viruset kan göra andra sjuka eftersom viruset kan vara latent och orsaka sjukdom senare.
Den uppmärksamme läsaren noterar att detta också korrelerar till det vi i coronatider kallar asymtomatiska bärare. I Sverige sägs flera hundratusen bära på eller ha haft detta coronavirus – bara det att de inte blev sjuka. Viruset är latent hos dessa personer. Detta är nära nog en genialisk teori – en dröm för alla mikrobjägare. Du hittar ett virus som finns hos många, de som får symptom har sjukdomen, de som inte har symptom har viruset men är asymtomatiska. Det kan inte gå fel med ett sådant upplägg. Alla virus på jorden kan med hjälp av denna hypotes kopplas till en sjukdom.
Låt oss ta ett exempel för att förtydliga denna, för den kommande presentationen, centrala hypotes.
Ett ruttet äpple av hundra
Föreställ dig att det ligger 100 äpplen på marken som alla har en svart liten fläck (virus). Endast ett äpple är ruttet (symptom). Hade vi använt Kochs postulat skulle ett samband inte finnas mellan de små fläckarna och det ruttna äpplet. Dessa kan inte ha orsakat förruttnelsen eftersom 99 äpplen inte har ruttnat. Slutsats, enligt Kochs postulat – något annat måste ligga bakom att ett äpple är förruttnat. Leta vidare.
Med det latenta viruset öppnar sig helt nya möjligheter. Vi kan nu påstå att det visst är den lilla svarta fläcken som är orsaken. Den är latent och med tiden kommer alla andra äpplen också att ruttna till följd av den. Vi kan, om vi vill, också hävda att den svarta fläcken är orsak till förruttnelsen men att de andra äpplena är asymtomatiska. Det fiffiga är att om fler äpplen ruttnar stärker det hypotesen om ett latent virus, oavsett om kausalitet finns eller inte, ruttnar inte fler äpplen har det heller ingen betydelse för hypotesens giltighet eftersom äpplena då bara sägs vara asymtomatiska.
Robert Kochs postulat hade sedan de skrevs ständigt förfuskats, även av Robert Koch själv, i jakten på mikroberna. Med teorin om det latenta viruset sköts postulaten ytterligare i sank. En helt ny dörr hade öppnat sig. Nu började jakten på cancervirus ta fart på allvar.
Jakten på cancervirus
Med teorin om det latenta viruset i bakfickan påbörjades jakten runt om i världen. En brittisk läkare, Denis Parsons Burkitt, hade i sitt arbete i Uganda uppmärksammat att ett stort antal barn hade lymfom, cancer i vita blodkroppar. Han ägnade tre år att kartlägga sjukdomen och fann att dess utbredning främst berörde vissa länder i östra Afrika. Han misstänkte att sjukdomen spreds genom ett virus orsakat av insektsbett.
Burkitt skrev en rapport år 1961 som uppmärksammades av Dr. M. Anthony Epstein i Storbritannien. Burkitt skickade upp vävnader från sjuka och Epstein påbörjade arbetet med att analysera dem. Han hade problem att hitta något virus men Burkitts upptäckt hade fått massmedial uppmärksamhet. Läkare i USA uppmanades att studera fallet. Efter flera år med mycket möda och stort besvär dök ett virus upp till slut – ett herpesklassificerat virus. Epsteins assistent, Yvonne Barr, hade hittat viruset som dessutom fanns i alla vävnader hos de sjuka afrikanska barnen.
Problem med kausalitet
Det var bara ett problem. Det gick inte att hitta virus i de levande sjuka barnen, endast i de döda vävnader man skickat för provtagning. Metoden att komma runt detta är att testa för s.k. antikroppar. Har du en antikropp indikerar det att du har infekterats tidigare. Mycket riktigt, de sjuka hade antikroppar mot viruset men – det hade också de friska barnen.
Det har visat sig att nästan hela jordens befolkning har antikroppar mot detta virus, vilket då betyder att alla infekterats någon gång, enligt teorin. Detta gav upphov till en rad frågor. Om nu detta herpesvirus var orsaken varför får inte alla Burkitts lymfom, som sjukdomen idag kallas och varför var den hundra gånger vanligare i Afrika än i USA?
Samverkande faktorer
För att hitta en förklaring förde forskarna fram som hypotes att det fanns samverkande faktorer. Malaria var vanligare i Afrika så det kunde vara en bidragande orsak som får viruset att aktiveras. Det behövdes således två olika faktorer för att utlösa cancern. Vi ser här exempel på då vetenskapen tappar fotfästet, dels försöker man koppla ett virus som nästan alla har med en sjukdom, dels, för att förklara varför inte alla får den, hitta andra samverkande faktorer.
I Europa visade det sig att en femtedel av de som hade Burkitts lymfom inte hade antikroppar mot viruset. De hade med andra ord aldrig infekterats. Vidare hade ca: 70 procent av fallen inget spår alls av viruset i vävnaderna – inte ett enda.
Denna virusteori började halta allt mer. Den fick ytterligare problem då man genom DNA-analys kunde visa att alla vita blodkroppar hade fått cancern från en enda ursprunglig cell. Ett virus måste rimligen ha infekterat många celler.
Bara något år efter att man tillkännagivit Epstein-Barr viruset var många forskare därför skeptiska. I en skolbok från 1973 står det följande:
”Många epidemiologer är idag oeniga om Burkitts lymfom är en smittsam sjukdom”
Lurar kroppens immunförsvar?
En bärande idé med det latenta viruset är att det, efter att ha infekterat någon, lyckas lura kroppens immunförsvar att inte neutralisera det. Normalt agerar immunförsvaret direkt mot främmande mikrober. Det finns miljarder och åter miljarder celler som varje sekund patrullerar våra kroppar i jakt på det som inte ska vara där. För att ett latent virus ska finnas måste det först infektera värden men sedan stanna upp. Det sprider sig inte vidare och inte heller neutraliseras det av kroppens immunförsvar. Det lurar immunförsvaret och är sovande. Enligt hypotesen kan det vila i decennier innan det slår till. Plötsligt, från ingenstans, bestämmer det sig för att föröka sig. I stort går detta emot allt vad vi föreställer oss att ett virus gör när det kommer in i kroppen. Kan viruset tänka? Varför låter vårt eget immunförsvar viruset finnas där? Hur bestämmer sig viruset för att slå till?
Läget idag
De flesta läkare idag har ingen aning om hur man först kom fram till att detta virus, Epstein-Barr, var orsaken cancer, än mindre vilka bevis som fanns för det och hypotesen lärs fortfarande ut på läkarutbildningen. Medicinsk konsensus är så övertygad om kopplingen att man t.o.m. försökt framställa ett vaccin mot viruset så sent som 2016.
Kopplingen är dock fortfarande, icke förvånande, oerhört svag, vilket framgår av många forskningsrapporter. Numer har man, för att inte släppa kopplingen till viruset, delat in Burkitts lymfom i tre olika typer.
En typ som är endemisk, d.v.s. kopplat till ett specifikt område. Sjukdomen har här koppling till malaria. Nästan alla i denna kategori har också Epstein-Barr viruset men samtidigt har även alla friska det. Den andra typen är sporadisk. Här finns ingen koppling alls till Epstein-Barr viruset. Den tredje typen orsakas av t.ex. HIV eller läkemedel mot HIV som försvagar immunförsvaret. För denna typ är kopplingen till Epstein-Barr viruset också svagt.
Enligt officiella källor är Epstein-Barr ett virus som ingår i herpesfamiljen. Uppskattningsvis är 95 procent av jordens befolkning latenta bärare av viruset. De anses smitta via saliv och ge upphov till körtelfeber, s.k. kyssjuka. De flesta får viruset tidigt i livet och det är då relativt ofarligt.
Sjukdomar kopplade till detta virus, ett virus som nästan alla på planeten har, anses vara Hodgkins sjukdom, Burkitts lymfom samt cancer i näsa och svalg. Risken anses dock låg att utveckla cancer från Epstein-Barr viruset och om så sker ofta till följd av dåligt immunförsvar exempelvis p.g.a. HIV. På 1980-talet pekade forskning på att viruset också kunde ligga bakom vissa autoimmuna sjukdomar.
Slutsats
Du som läser detta har troligen hela ditt liv varit bärare av detta Epstein-Barrs virus utan att vara medveten om det och utan minsta problem. Idén är då att om de rätta förutsättningarna finns, det vaknar upp och slår till. Ska vi verkligen tro på denna hypotes? Om vi inte gör det är vi då vetenskapsförnekare? Svaret är självklart nej. Denna undran och skepsis är inte tagen ur luften utan tankar som förs fram av bl.a. Peter H. Duesberg, doktor i mikrobiologi med decennier av erfarenhet från de mest prestigefyllda institutionerna. Han är inte ensam, det finns många, många fler. Du hör bara sällan talas om dem i etablerad media. Det är nu som då en befogad och berättigad vetenskapsgrundad kritik och den svaga kopplingen erkänns öppet av många forskare idag.
Epstein-Barr viruset sägs ligga bakom Burkitts lymfom. Dagens vetenskap visar att hundra procent av alla som har Burkitts lymfom i malariaområden har Epstein-Barr viruset. Vad de inte berättar är att alla andra i området, även de friska, också har det. Var finns då detta orsakssamband? Vidare, för att förklara varför alla som får Burkitts lymfom inte har antikroppar mot viruset, d.v.s. inte har Epstein-Barr viruset, hävdar man att sjukdomen också kan uppstå spontant. Hur kan vi då ens antyda att här skulle finnas ett samband om vi använder oss av ett vetenskapligt synsätt? Än värre, Burkitts lymfom anses dessutom allmän finnas hos individer med dåligt immunförsvar, oaktat om de har Epstein-Barr viruset eller inte.
Sanningen är att bevisen för kopplingen mellan Epstein-Barr viruset och cancer är oerhört svaga, knappast vetenskapliga. Starka intressen fick dock medicinsk konsensus att omfamna teorin. Man har än i våra dagar inte släppt detta virus som orsak, trots att man vet att nästan alla har det och att sjukdomarna förekommer också hos de som inte uppvisar antikroppar mot Epstein-Barr viruset. Denna fixering vid ett virus stänger dörren för forskning som söker andra orsaker till dessa sjukdomar, exempelvis gifter inom jordbruket som ökade explosionsartat i början på 1900-talet och används än idag.
Hypotesen om ett latent virus finns faktiskt i tre olika skepnader. Det latenta viruset som är vilande i åratal och slår till när kroppen försvagas av andra yttre faktorer, det ofarliga som finns men där bäraren är asymtomatisk och det som aktiveras efter en viss inkubationstid, vanligtvis inom några veckor.
Tanken om ett latent virus vilar på att kroppens eget immunförsvar luras eller tillåter ett främmande virus att finnas utan att neutraliseras, att viruset självmant direkt efter infektionen bestämmer sig för att bli vilande samt att det sedan själv bestämmer när det ska bli aktivt igen.
Betydelsen av hypotesen om det latenta viruset kan inte överskattas. Genom det kan man koppla, i princip, vilket virus som helst till en sjukdom med motiveringen att de som inte blir sjuka har det latent eller är asymtomatiska.
Epstein och Barr var de första som försökte koppla ett virus till cancer och deras arbete blev därför en viktig hörnsten i den fortsatta jakten på cancervirus, något Fria Sidor kommer att titta på i kommande inlägg.
