Andra orsaker än HIV orsak till försämrat immunförsvar

Fria Sidor ska i de kommande två inläggen knyta ihop säcken vad gäller HIV/AIDS. Vi vet att AIDS inte är en sjukdom utan ett samlingsnamn för upp till ett trettiotal redan tidigare kända sjukdomar orsakade av av bakterier, parasiter, svamp, mm. Vi vet också att den huvudsakliga gemensamma nämnaren är viruset – HIV. I förra inlägget kunde vi konstatera att det inte finns vetenskapliga bevis för att HIV orsakar AIDS. Det betyder att hela berättelsen om detta farliga virus, HIV, som orsakar alla dessa sjukdomar inte är annat än en uppfattning, ett antagande bestämt genom konsensus, inte vetenskap. Vad var det då som orsakade ett försvagat immunförsvar som sedan ledde till olika sjukdomar? Det ska Fria Sidor granska i detta inlägg. Inlägget baseras på Dr. Peter H. Duesbergs fantastiska bok – Inventing the AIDS Virus. Se länk nedan.

Det första AIDS-fallet

Allt började 1980, då forskaren Michael Gottlieb, UCLA, i ett projekt studerade patienter med försvagat immunförsvar. I november samma år fick han in en patient som hade en svampinfektion i halsen och samtidigt en lunginflammation som inte ville ge sig.

Gottlieb hade nu möjlighet att testa den nyligen uppfunna tekniken att räkna T-celler. Patienten visade sig ha få T-celler även om forskarna då inte visste exakt vilka nivåer som var normala. Stärkt av sitt fynd ägnade Gottlieb den följande tiden åt att hitta fler patienter med låga nivåer T-celler – han hittade ytterligare tre.

I april 1981 lanserade Gottlieb idén att han hade upptäckt en helt ny sjukdom. Han bad hälsovårdsmyndigheten informera om patienter med liknande symtom. Det fanns fler och det visade sig att alla var homosexuella. Gottlieb anade nu att han var något stort på spåren. CDC, ett amerikanskt smittskyddsinstitut, hoppade omedelbart på tåget med stor entusiasm.

Gottlieb skrev en rapport om den förmodat nya sjukdomen och i den fanns också, undangömt, information om att alla med sjukdomen sedan länge var tunga användare av droger. Faktum är att alla dessa initiala fall var användare av drogen Poppers, en drog som underlättar sex mellan män genom en muskelavslappnande påverkan. Denna drog, bland många andra, var oerhört populär i den framväxande gay-rörelsen, sent 1970-tal och på 1980-talet.

Homosexualitet har sedan urminnes tider ansetts som något icke önskvärt och skambelagt. Tiden höll på att förändras och med början i USA, framför allt Kalifornien, exploderade förekomsten av s.k. bögklubbar när tabut började släppa. Många besökte klubbarna flera gånger i veckan och hade inte sällan tillfälligt sex med okända partners i lokalerna.

Droger, inte HIV, orsak till försvagat immunförsvar

I princip alla som fick diagnosen AIDS i början på 1980-talet var homosexuella som frekvent använde droger och besökte dessa klubbar. För många var rutinen att flera gånger i veckan besöka dessa och för att förhöja upplevelsen också ta olika droger. Det kunde vara alkohol, kokain, amfetamin, LSD, marijuana, poppers, o.s.v. Många tog olika droger flera gånger samma kväll de gick på en klubb och hade så gjort under lång tid, ofta i åratal.

Vi har här den perfekta kombinationen för att orsaka sjukdom. Dels utsatte sig dessa individer för bakterier, parasiter och svampar varje gång de hade en ny sexuell kontakt, dels bröt dessa droger, obevekligt, med tiden ner kroppens immunförsvar. En typisk patient med diagnosen AIDS kunde ha levt detta liv nästan i ett decennium, där man vecka efter vecka, dag för dag, tog droger och frekvent besökte dessa klubbar. De frekventa besökarna till dessa klubbar var t.o.m. så medvetna om alla sjukdomar de kunde få att det inte var ovanligt att ta antibiotika regelbundet i förebyggande syfte. Läkare skrev gladeligen ut både det ena och andra.

Många ledare för gay-rörelsen visste redan då att detta, självklart, inte var hållbart och påpekade dessa omständigheter men forskarvärlden och läkemedelsindustrin fick samtidigt stöd från andra talespersoner för de homosexuella. De argumenterade för att myndigheterna absolut inte fick peka ut dem som grupp eller anklaga deras levnadssätt. Tyvärr, vann den politiska korrektheten vilket försämrade läget enormt för alla homosexuella, även de som aldrig satt sin fot på dessa klubbar eller tagit en drog i sitt liv.

Oerhört många droger

Det kan vara värt att räkna upp alla de droger som de homosexuella männen regelbundet tog. Ofta tog man flera av dessa droger och är listade nedan på engelska;

MDA, MDM, THC, PCP, STP, DMT, LDK, WDW, Coke, Window Pane, Blotter, Orange Sunshine, Sweet Pea, Sky Blue, Christmas Tree, Mescaline, Dust, Benzedrine, Dexedrine, Dexamyl, Desoxyn, Strychnine, Ionamin, Ritalin, Desbutal, Opitol, Glue, Ethyl Chloride, Nitrous Oxide, Chrystal Methedrine, Clogidal, Nesperan, Tytch, Nestex, Black Beauty, Certyn, Prelundin, Zayl, Quaalude, Tuinal, Nembutal, Seconal, Amytal, Phenobarb, Elavil, Poppers, Valium, Alcohol, LSD, Cannabis, Amphetamine, Librium, Darvon, Mandrax, Opium, Stidyl, Halidax, Caldfyn, Optimil och Drayl.

Frågan om vad som orsakade ett försvagat immunsystem var ingalunda avgjord. Flera forskare menade att det försvagade immunförsvaret inom denna mycket avgränsade grupp måste bero på deras drogmissbruk. Många forskare och läkare menade att en ny sjukdom, AIDS, inte behövdes för att förklara de symptom man såg hos patienterna. I verkligheten fanns i stort ingen med diagnosen AIDS som inte också var tunga och långtida drogmissbrukare. Flera studier bekräftade detta, även myndigheternas egna studier.

Enorma påtryckningar från centrala och tunga spelare gjorde dock att HIV som orsak till det försvagade immunförsvaret från nu blev den linje man valde att driva – avvikande uppfattningar, hur mycket vetenskap de än grundade sig på, tystades obevekligt.

Ett medicinskt CIA

För att på djupet förstå hur alla dessa galenskaper kan manifestera sig måste vi gå tillbaka till efter andra världskriget. Redan på 1950-talet började man i USA att arbeta för en centralisering och koordinering av sjukvården mellan olika delstater.

Metoden blev lika självklar som enkel. 1949 anställde CDC en professor från John Hopkins Universitet, Alexander Langmuir, med syfte att tidigt identifiera olika sjukdomar som kunde hota nationen genom biologisk krigföring. Hans arbete resulterade i ett koordinerat system över delstaterna.

1951 skapade Langmuir den första årskullen som skulle komma att bli ett medicinsk CIA – det kallades EIS – Epidemic Intelligence Service. Idén var att unga lovande läkare skulle anställas och arbeta för EIS samtidigt som de arbetade lokalt på olika platser i USA. De skulle fungera som EIS ögon och öron för att omedelbart kunna rapportera om de upptäckte någon ny sjukdom de misstänkte kunde hota nationen. Efter två år på EIS var de fria att göra egen karriär men tanken var att de aldrig skulle släppa lojaliteten med EIS. EIS har sedan starten utbildat tiotusentals läkare, varav många fått höga positioner både inom sjukvården, myndigheter, WHO och massmedia.

Detta nätverk gör inget annat än ringer i varningsklockan så fort ett ovanligt mönster uppstår någonstans i USA. De flesta känner inte till att det varje år sker hundratals små lokala utbrott bara i USA och tusentals i världen. EIS fungerar därför som ett halv-hemligt nätverk av lojala medicinska agenter, inte olikt CIA. De som tillhör EIS håller ihop, man driver samma linje och exemplen är otaliga på då man varnat för ett utbrott som sedan blåsts upp stort, för att sedan visa sig inte vara något och ebba ut.

Statistiken som inte ljuger

Statistik ska alltid tas med en nypa salt men i fallet med HIV/AIDS bekräftar den bilden av att AIDS inte har något med HIV att göra.

Statistiken visar att HIV inte har spridit sig genom smitta eller sexuella kontakter till befolkningen i världen, såsom man förutspådde. Detta måste betyda att det är något annat än viruset som orsakar sjukdom. Antalet med HIV och nya diagnoser med AIDS är idag överlägset störst i Afrika men vi ser knappast någon explosion där heller.

Det är intressant att notera att i Afrika är det lika många män som kvinnor som har HIV. Det beror på att man i Afrika inte har samma definition på vilka sjukdomar som inryms under paraplyet AIDS. Istället för det upp till ett trettiotal redan tidigare kända sjukdomar som ingår i västvärlden dominerar fyra – feber, diarré, tuberkulos och utmärgling. I Afrika orsakas nästan alla dessa av mikrober och undernäring men där man också, samtidigt, finner HIV och därmed diagnostiserar/klassificerar dessa sjukdomar som AIDS.

Statistiken visar också att i Nordamerika och Europa är det homosexuella och intravenösa drogmissbrukare som utgör riskgrupperna för AIDS med 94 respektive 81 procent. Ett smittsamt virus kan omöjligt avgränsa sin spridning till huvudsakligen två grupper på detta sätt. Vi ser också att i Afrika gör inte viruset någon sådan selektering utan finns i hela befolkningen. AIDS är därmed, i princip, två olika sjukdomar beroende på kontinent, vilket är orimligt.

Slutsats

Vi har sett att AIDS är ett samlingsnamn för upp till ett trettiotal redan tidigare kända sjukdomar och att de inte ens är samma i västvärlden och i Afrika, den kontinent som idag dominerar både vad gäller HIV och AIDS. Vi vet också att det inte finns något vetenskapligt bevis för att HIV ens orsakar AIDS. Robert Kochs postulat som bevisar ett orsakssamband är inte uppfyllt.

Bilden förstärks av att vi också sett att HIV inte sprider sig i befolkningen utan att diskriminera, tvärtom. I västvärlden håller sig viruset till huvudsakligen homosexuella samt tunga drogmissbrukare, i Afrika sker överföringen istället ofta från mor till barn.

Vi har således en sjukdom, AIDS, som inte är en sjukdom, ett virus, HIV, som inte är bevisat att orsaka den sjukdom som ändå inte finns och dessutom bevis för att HIV inte uppträder som ett virus utan diskriminerar och väljer ut sina offer baserat på sexualitet och levnadssätt.

Vi har en mycket bra alternativ förklaring. Orsaken till ett försvagat immunförsvar och olika sjukdomar var inte HIV – orsaken var istället främst det promiskuösa livet på s.k. bögklubbar som exponerade för olika mikrober men framför allt, det omfattande, regelbundna och långtida användandet av olika droger och mediciner förknippat med levnadssättet.

Faktum är att vi inte ens behöver något påstått virus för att förklara det vi sett och ser. Det är helt uppenbart att i västvärlden levnadssätt och droger är orsaken, inte HIV och att i Afrika det istället är olika mikrober och undernäring.

Vore det inte för ett oerhört tryck för konsensus att koppla sjukdomar till HIV från ett antal tunga spelare i början på 1980-talet hade de verkliga orsakerna snabbt uppmärksammats och miljoner människors lidande kunnat undvikas. Nu blev det istället tvärtom. De verkliga orsakerna doldes, viruset lyftes fram och dödliga mediciner lanserades samt försatte en helt värld i skräck under många år.

I nästa inlägg avslutar Fria Sidor granskningen av HIV/AIDS genom att titta på vilka de ledande spelarna var för att ingjuta narrativet om HIV/ADIS. Den idag drivande och oförutsägbare amerikanska smittskyddsläkaren, Anthony Fauci, som uppfinnaren av PCR-testet och nobelpristagaren, Kary Mullis, kallade en bedragare, spelade en ledande roll också här ska det visa sig.