Den sista söndagen i maj varje år går världens främsta travlopp av stapeln, Elitloppet. Det är ett lopp vi svenskar ska vara stolta över och det har sin grund i det fantastiska arbete som svensk hästsport ägnat sig åt det senaste århundradet. Det finns i Sverige ett enormt hästintresse och Sverige har också världens bästa spelform som varje vecka drar in miljoner till hästnäringen och staten. Svensk hästsport präglas av långsiktighet vilket bevisas av att vi haft så många fina hästar som kunnat tävla långt upp i åldrarna. Svensk travsport och hästnäring är både en folkrörelse, spelform och affärsverksamhet där både män och kvinnor deltar och har möjlighet att ta sig fram, i konkurrens. Hästnäringen präglas främst av ideellt arbete med mycket hjärta men dess intressen har av tradition också tillvaratagits och förvaltats av kompetenta affärskunniga människor. Sedan ett antal år tillbaka, har hästsporten och hästnäringen politiserats. Allra tydligast blir det den helgen alla travälskare längtar till, Elitloppshelgen, då politikerna tvingar världens främsta travpublik att bilda ett hav i den politiska feministrosa färgen, tilldelas hattar som närmast ser ut som ”fitthattar” och där publiken och de aktiva förvandlas till politiska budbärare, ofta omedvetna om det, till den i Sverige påbjudna politiska ideologin Feminismen. Elitloppet ses av miljoner tittare runtom i världen och Sverige går här miste om gratis reklam då vi inte visar upp de svenska färgerna, gult och blått. Det är en tragisk utveckling och det är troligt att det bara är toppen på isberget av politiseringen av hästsporten pådriven idag av regeringens utsedda representanter med Mats Denninger i spetsen. Hästsporten, likväl som andra sporter, bör hålla sig borta från alla former av politik och den synnerligen uppenbara och iögonfallande, för hela svenska folket och en hel värld att se, i det feministrosa publikhavet, är hur långt förfallet gått i Sverige. Faktum är att de är i färd med att förstöra något av det finaste Sverige har.
Feminism är en påbjuden ideologi
Många ser feminismen som ett uttryck för en godhjärtad strävan att värna kvinnorna. Det är inte sant. Det är istället en politisk ideologi som fylls med kulturmarxistiska, antinationalistiska och antinaturliga budskap som idag kommit att bli en statsbärande doktrin främst omhuldad av Socialdemokraterna, Kommunisterna, Invandrarpartiet de Gröna och Marxist-Leninisten Gudrun Schymans parti FI!. Vet svensk travpublik att när de sätter på sig dessa feministrosa tröjor och ”fitthattar” gör sig till frivilliga reklampelare för en extremistisk politisk ideologi?
De första uttrycken för feminism kan vi finna i samband med upplysningstiden i mitten av 1700-talet. I kölvattnet av denna kom sedan två starka rörelser, Marxismen och Liberalismen, att bli de rörelser till vilka dåtidens feminister kom att tillhöra. De marxistiska tankarna prövades i Sovjet och där skulle barnen tillhöra staten. Kvinnan och mannen skulle båda arbeta och barnen lämnas till uppfostringsanstalter. Den revolutionära marxismen fick aldrig fotfäste i Sverige där fokus istället blev ett antal reformer.
Arbetarna hade för traditionella värderingar och marxismen föll i öst och förvandlades i väst istället till kulturmarxismen som drivs på, inte av arbetare, utan av akademiker. Arbetarnas konservatism och traditionsbundenhet utgör nu grundproblemet. Det blir istället akademiker som genom normkritik ska bli feminismens främsta verktyg att nå politiskt inflytande. Hela västvärlden översköljdes av en kulturmarxistisk vänstervåg med början på 60-talet och lärosätena kom att domineras av den intellektuella vänstern.
Det uppstod dock ett problem och det var att dåtidens feminister var emot fri sexualitet, vilket de vänsterintellektuella förespråkade. Det bildades då två olika feministiska inriktningar inom National Organization for Women (N.O.W.), USA’s största feministiska organisation. Den ena inriktningen förespråkade att kvinnor enbart skulle ha kärleksrelationer med varandra, den andra var radikalfeminismen där manshatet dominerar.
N.O.W. ansågs för mesiga och man bildade 1968 en utbrytargrupp The Feminists, där manshatet dominerade. 1969 bildades ytterligare en utbrytning New York Radical Feminists och New York Radical Women, den senare en extremt manshatande rörelse. Några försökte förena feminismen med fri sexualitet medan andra var emot porr och sex med män. På 80-talet var det den senare fraktionen som stod starkast och man fick stöd från det internationella samfundet när man började arbeta mot kvinnlig trafficking. Kampen mot porr ersattes nu med kampen mot trafficking.
Dagens feminism
Dagens feminism är en sorglig blandning, där man till fullo stödjer alla former av sexualisering för offentlig uppvisning, såväl inom HBTQ som av kvinnorna själva och t.o.m. barn. Man har således helt lämnat tidigare feministers motstånd mot sexualisering. Manshatet finns däremot kvar men har idag förklätts i eleganta teorier om att det inte finns några biologiska kön och att män är förtryckare som i patriarkala strukturer håller kvinnorna nere och begränsar deras frihet och självförverkligande.
Sverige har begåvats med världens enda feministiska regering och Gudrun Schyman och FI! laddar inför valet 2018. FI! partiprogram, som rimligen också Socialdemokraterna, Kommunisterna och Invandringspartiet de Gröna också till stora delar måste ställa upp på innebär bl.a.:
-Män är problemet i världen
-Alla har rätt att komma till Sverige på svenskarnas bekostnad
-Kvotering för att gynna kvinnor, offergrupper och minoriteter
-Konfiskatorisk skattepolitik
-Förakt för det naturliga och biologiska realiteter
Feministiska idéer redan krossade
I Sverige har genusdebatten pågått flera år nu och dess idéer är grundligt genomlysta och visar sig i hög grad bygga på vanföreställningar. Tyvärr är som vanligt lögnmedia helt inne på den politiska feminismen så vi får sällan höra talas om andra uppfattningar.
Myten om att könet är en social konstruktion faller på sin egen orimlighet. Det finns yttre och inre skillnader som grundläggs redan i fosterstadiet. Studier av spädbarn visar att det tidigt, i genomsnitt, finns skillnader mellan pojkar och flickor. Myten om att kvinnor tjänar mindre är också avfärdad om man justerar för kvinnors arbetstid och yrkesval. Myten om att det bara är män som slår kvinnor är också överbevisad i studier likväl som kvinnors dubbelarbete och påstått sämre tillgång till sjukvård.
I själva verket har kvinnor en rad maktmedel. De bestämmer vem de vill ha sex med och när. De väljer vilken man som ska få föra sina gener vidare. Männen får konkurrera om kvinnans gunst. Männen förväntas göra allt för att försörja familjen även i riskabla arbeten. Männen förväntas ta på sig rollen att dö i krig om ett sådant skulle uppstå. Kvinnor har dessutom idag en rad privilegier, de kvoteras in för att de är kvinnor inom arbetslivet och universitetsvärlden, de har rätt till vårdnaden av barn och kan bestämma över umgängesrätten i vissa fall, deras ord väger alltid tyngst i vårdnadstvister och vid rättegångar om t.ex. våldtäkt. Män kan idag knappt röra en kvinna utan att det faller inom straffrätten. Kvinnor behöver inte mannen för att försörja sig utan kan bara gå till pappa staten.
Det yttersta beviset på att Sverige inte har några hindrande patriarkala strukturer är att vi är det enda landet i världen som har en feministisk regering.
Ett hopkok av politiska idéer
Faktum är att dagens politiska feminism är en salig blandning av kulturmarxism, kommunism, socialism, globalism, sexualisering och manshat som saknar all grund i fakta, vetenskap, biologi och verklighet. Den är en mix där man tagit de mest extrema budskapen från en rad politiska ideologier. Fria Sidor tror att svensk travsport inte behöver den politiska feminismens hjälp för att behålla sin attraktionskraft och höga standard. Svenska kvinnor och män har klarat att leva tillsammans i tusentals år innan detta påfund som nu gör allt för att hjärntvätta oss att tro att vi står i opposition, inte enade och i beroende av varandra. En politisk ideologi som närmast är att likna vid en psykisk sjukdom med syfte att förgifta relationen mellan mannen och kvinnan. Dagens politiska feminism är också starkt kopplad till helt fri migration, fullständiga rättigheter för alla att leva på svenska skattebetalares bekostnad och att tvinga flickor och pojkar att ifrågasätta sin naturliga sexuella läggning.
Denna extremistiska politiska ideologi har inget i svensk travsport att göra. Nästa gång du vill uppleva världens bästa hästsport och världens trevligaste publik i en skön mix av det Sverige kan bjuda på med en internationell närvaro (rekommenderas varmt) så avstå från att sätta på dig den feministrosa ”fittmössan” och tröjan. Sätter du på dig dem stödjer du den politiska feminismen med manshat, mångkultur, massinvandring, konfiskatorisk beskattning, attacken på dins barns natur, kvotering, den explicita sexualiseringen av kvinnor, HBTQ och barn.
Elitloppet var, som alltid, en trevlig upplevelse men dagen solkades ner av alla illa dolda budskap och den politiska feministiska propagandan. Skicka en signal till Mats Denninger och världens enda regering som stödjer politisk feminism att nu har gränsen passerats.
Elitloppet bör inte präglas av feministrosa med ett fåtal svenska flaggor utan av ett publikhav i gult och blått. Eftersom Elitloppet visas i hela världen och ses av miljoner skulle det dessutom ge Sverige och svensk turistnäring gratis reklam men för världens enda feministiska regering väger det sannolikt lätt i vägskålen. För dem finns ju inget svenskt folk, några gränser, biologiska kön och för dem är alla män ett problem.
Not: Fria Sidor har inget samröre med svensk travsport och åsikterna som framförs är helt Fria Sidors egna. Fria Sidor anser att totoskatten på 35% bör avskaffas, alla pengar ska gå tillbaka till svensk hästnäring, spelare, ägare och tränare. Hästnäringen och hästsporten ska inte som nu vara mjölkkossa för statliga projekt och ATG måste avpolitiseras. ATG är för svenska folket, av svenska folket och klåfingriga politiker ska på sikt kastas ut från denna för Sverige så viktiga näring. Det finns gott om duktigt folk inom näringen som klarar sig utmärkt utan klåfingriga politiker.