Varför ska vi lära oss mer om romer? Skälet är att svenska folket är ett ursprungsfolk som har rätt att bestämma i Sverige. Romer har varit här i kanske 600 år, vi svenskar i 15000 år. Det är således svenskar som är ursprungsbefolkningen. Romerna har fram till 1950-talet i Sverige kunnat räknas i låga tusental. Ändå är det romerna som har skydd, inte svenskar. Det är upp- och nervända världen, eller hur? I samband med att Rumänien och Bulgarien gick med i EU 2007 beviljades en 7 år lång karenstid, den upphörde 2014. Idag har man således rätt att som alla andra inom EU resa fritt. Antalet i Sverige idag är oklart men i en utredning 2010 angavs antalet i Sverige till 50000. Sedan 2014 har det skett en formlig explosion av antalet i Sverige. Hur kan vi t.ex. motverka de 560 miljarder kronor romer beräknas kosta svenska skattebetalare om vi inte öppet och ärligt får forska om dem, utan politiskt korrekta glasögon? Vi talar om enorma belopp som skulle behövas inom t.ex. skola och omsorg. Detta inlägg bygger på Kevin MacDonalds forskning om romer i USA. Du hittar källan i slutet av inlägget.
Vad vet vi om romerna?
Enligt språkanalysen har de sitt ursprung i Indien. Romani har kunnat spåras dit. Det är likt sanskrit men har utvecklats vidare under tusentals år efter det. Enligt vissa forskare tror man att språket kan spåras till en låg kast i Indien av vandrande musikanter men alla dessa analyser måste tas med en nypa salt. De genetiska bevisen tyder på att de härstammar från en liten grupp i Indien dit alla senare klaner hör. Samtidigt visar DNA att de under årens lopp förgrenat sig mellan olika klaner eftersom de levt åtskilt under så lång tid. Romerna har ändå mer lika genetik än den europeiska befolkningen, vilket tyder på att stammen är gammal. T.ex, har man funnit att haplogrupp, M, finns hos 27% av alla kvinnor. En annan haplogrupp, VI-68, fanns hos 45% av alla romer.
Först på Balkan
De första spåren i Europa från dem finner vi på Balkan runt 1400-talet. Man förställde sig som kristna pilgrimer med rekommendationsbrev. De berättade att de hade blivit ålagda att vandra runt jorden för att sona sina synder. Eftersom det var en plikt för kristna att alltid stödja pilgrimer påbörjades skicket att dra fördel av de kristnas godhet.
Historiska berättelser inte särskilt smickrande
Kevin MacDonald har funnit mängder av dokument som beskriver hur ursprungsbefolkningen såg på dem och hur relationen mellan dem och romerna ofta utvecklades.
En typisk utveckling är att romerna, när de först kom till en by, möttes med respekt. Denna utbyttes dock ganska snart till att ge dem rykte om sig att vara ”tjuvar, spådamer, hästhandlare och av tveksam pålitlighet”. I en tysk krönika från 1400-talet står:
”de är bra tjuvar, speciellt kvinnorna. Flera av dem togs till fånga och dödades.”
I Italien kunde man berätta om dem följande, också på 1400-talet:
”…kvinnorna vandrade runt i grupp, 6 till 8 stycken, de gick in i öppna hus och medan en talade så lade de andra beslag på allt de kunde. Senare samma dag besökte de affären under förevändning att de skulle handla, men en av dem stal istället.”
Under följande sekel finns många berättelser om dem på samma tema från Spanien, Skandinavien, Italien och Västeuropa.
Det är naturligtvis, inte så att alla ägnat sig åt de tvivelaktiga aktiviteter som beskrivs ovan. Vi vet att man ofta arbetat med sådant som inte ursprungsbefolkningen gärna befattade sig med. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram att många romer inte bara idag utgör ett problem för ursprungsbefolkningen utan att så inte sällan även varit fallet ur ett historiskt perspektiv.
Svenskar som idag anklagas för att vara ”rasister” för att man anser att det inte är svenska folkets sak att bekostad deras leverne, som de själva frivilligt valt, är ingalunda ensamma genom historien om denna uppfattning.
Mönstret som går igen
Ett typiskt mönster som beskrevs är att det ganska snabbt bland lokalbefolkningen uppstod en trötthet på att ge till de som tiggde. Efter 10-20 år hade det utvecklat sig till en stor konflikt mellan ursprungsbefolkningen och romerna. Krav på utvisning restes då, av ursprungsbefolkningen, men regenterna verkställde dem sällan.
Det fanns också försök att assimilera dem. Kejsarinnan Maria Theresa i Österrike försökte sig på detta 1767. Hon förbjöd deras språk och barn äldre än fem år skulle växa upp i familjer som tillhörde ursprungsbefolkningen. Ett liknande försök gjordes i Spanien med början på 1600-talet – ett försök som pågick i 150 år. Den generella åtgärden mot dem var huvudsakligen två; antingen att förbjuda deras verksamhet eller att tvinga dem att hålla sig till ett område och inte vandra runt.
De som blev mer bofasta blev ofta metall- och träarbetare, musiker, ofta yrken där de inte var beroende av en arbetsgivare. När städerna växte fram var det många som drog sig dit. Det fanns några viktiga utmärkande drag; de undvek lönearbete och barnen fick inte gå i skolan. Endast 30-40% av barnen gick i skolan. Mer än hälften lärde sig inte att läsa.
Social struktur
Romerna har en social struktur som grundar sig i släktskap. I USA visade studier att man typiskt levde i en familj som bestod av tre generationer. De olika familjerna var sedan medlemmar av en storfamilj – familia. Den bestod av familjer som hade släktskap och leddes av en individ högst upp i hierarkin. Dessa storfamiljer tenderar att bo nära varandra. Nivån över storfamiljen är klanen. De är en grupp olika storfamiljer som har avlägset släktskap. Familjer från olika klaner undviker att bo nära varandra. Den högsta formen av organisation är – nationen. I USA fann man att det fanns fyra olika nationer.
Man håller sig strikt till släktskapet och det uppstår regelbundet konflikter mellan olika familjer som inte är släkt. Lojaliteten är först mot den egna familjen, sedan storfamiljen, o.s.v. Man gifter sig inom sin nära släkt men äktenskap med kusiner är förbjudna. Stor vikt fästs vid renhet och att vara obefläckad. Detta har stort samband med deras ständiga strävan till separation från ursprungsbefolkningen.
Högt barnafödande är ett krav och leder till hög rang. I USA beräknade man att i genomsnitt hade varje par sju barn. År 1965 fann man att i USA var 11% av de nyfödda romer, något som kan ha ändrat sig nu. Det höga barnafödandet har inte sällan varit skäl till konflikt med ursprungsbefolkningen. Ofta har då krav rests på att man skulle uppgå i befolkningen där man bodde, gå i skolan och upphöra med sin, ofta, föga uppskattade verksamhet.
Moral
Romerna ser sig själva som moraliskt överlägsna och deras självbild påverkas inte alls av omvärldens mindre smickrande omdömen. Tvärtom, de ser det som naturligt för dem att lura gadje, som vi kallas, och gör allt för att omvärlden ska få reda på så lite som möjligt om dem. Vad de själva berättar om sig själva måste tas med stor försiktighet.
Eftersom gadje (vi) inte är rena måste t.ex. ett hus rengöras med kraftiga lösningsmedel innan de kan flytta in. Gadje är per definition oren och finns utanför deras sociala ramar. Gadjes mat innebär en ständig risk att bli kontaminerad.
Man träffas regelbundet i olika sociala sammanhang ofta bara för att prata. Ryktet är en helt central del i den sociala gemenskapen. Ingen individ har råd att strunta i sitt rykte då t.o.m. skvaller kan få en persons rykte, och därmed status, att dyka.
De äldre medlar i konflikter och de förväntar sig att medlemmarna ska följa deras råd. För ett folk där den sociala gemenskapen betyder så mycket är det högsta av alla straff att bli dömd att lämna gruppen. Det drar en skam över hela familjen. Ett sätt att bli utesluten är att närma sig gadje (oss). Skulle t.ex. en rom söka arbete hos gadje kan hela familjen dömas som ”orena”. Det betyder att man för en viss tid, eller permanent, blir utesluten ur den sociala gemenskapen.
Medan det är självklart att vara hemlighetsfull mot gadje är det ett krav att hjälpa andra inom familjen. De tar gärna emot hemlösa släktingar utan bostad i flera månader och denna favör ges inte sällan också till mer avlägsna släktingar. Blir en rom inom familjen anhållen är det en skyldighet för övriga familjen att göra allt för att personen ska friges.
Romerna är inte politiskt egalitära. Det är ofta den med högst status som leder familjen och de högre organisationsformerna. Här värderas förmögenhet, aggressivitet, en stor familj, ett rykte att kunna manipulera gadje och att kunna tala väl i församlingar, högt. Under 1900-talet har också förmågan att ordna välfärd på ursprungsbefolkningens bekostnad kommit att ge hög status. Det är konkurrens mellan männen att leda och medla i olika dispyter som kan uppstå mellan olika klaner.
Gadje
Denna grupplojalitet har sin raka motsats vad gäller oss gadje. Stöld från en gadje anses inte omoraliskt. De har t.o.m. en långlivad myt att Gud har givit dem rätten att stjäla mat eftersom en rom hade svalt en spik som var avsedd för Jesus korsfästning.
Tack och lov ägnar de sig inte åt utlåning och bankirverksamhet, utan håller sig till småbrottslighet. Under senare delen av 1900-talet har man satt i system att leva på ursprungsbefolkningen välfärd.
Territoriella
De olika familjerna, storfamiljerna och klanerna är territoriella. Nykomlingar måste bli accepterade och ibland betala för att få slå sig ner i ett område. När det är lite sämre tider ökar tendensen att familjen monopoliserar ett område, för sig själv. Är tiderna goda är det lättare för alla att dela ett territorium.
På resa?
Studier i USA har visat att man spenderar mer än 40% på resande fot. Man fann också att man ofta ordnade försörjningsstöd i en stad, för att sedan ge sig ut på resa där man ägnar sig åt sina ordinarie aktiviteter, för att sedan återvända när det var dags för nästa utbetalning (de var tvungna att infinna sig personligen). Inte sällan kunde man på så sätt uppbära försörjningsstöd på flera ställen samtidigt. Att förflytta sig är för många romer en naturlig del av att vara rom. Det minskar också risken för att någon ska bli rotad i ett visst område och stärker gemenskapen inom gruppen.
Det är möjligt att detta mönster inte är lika idag och kanske inte gäller i lika hög grad i Sverige eller Europa. Många romer förflyttar sig bevisligen inte idag och inte heller historiskt. Det kan också vara så att eftersom Sverige betalar allt, ifrån försörjningsstöd till bostad, man kommit att bli mer bunden till samma plats. Eftersom ingen seriös forskning får bedrivas idag lever vi i ovisshet i denna fråga.
Romer i Sverige
I Sverige är romerna klassade som en officiell minoritet, tillsammans med judar, tornedalingar, samer och sverigefinnar. Våra politiker dansar alla danser som finns i offentligheten för att hylla dem och lovprisa deras stora bidrag till Sverige. Kanske är det, enligt dem så, att det är romerna som byggt Sverige till vad det är? Alla dessa minoriteters rätt till sin egen unika kultur, etnicitet, ursprung och självbestämmande är inskriven i svensk grundlag. Samtidigt har den svenska ursprungsbefolkningen inte ens rätt till sitt eget land.
Arbetar inte och kostar samhället pengar
2010 presenterade ”Delegationen för romska frågor” en utredning som bedrivits i hela fem år. I den konstaterades att 80% av de 50000 romer man beräknade bodde i Sverige levde i ”permanent utanförskap utan försörjning”. i Malmö var 90% av romerna bidragsberoende. Vidare beräknades den årliga kostnaden för dem till 12-13 miljarder och livstidskostnaden, med antagande om oförändrade förhållanden, till 560 miljarder.
Det är inte romernas fel
Faktum är att det inte romerna fel. De har sin fulla rätt att agera hur de vill. Vi svenskar är problemet. De som ger romska tiggare pengar uppmuntrar deras närvaro i Sverige. När vi själva erbjuder dem fullt ”insynsskydd” genom att förbjuda all seriös forskning om dem, minoritetsskydd, försörjning och full tillgång till alla välfärdstjänster, har vi oss själva att skylla.
De har ingen skyldighet att hålla tillbaka. De har all rätt i världen att, precis som judar, alltid lyfta ram sin ”offerroll” och att man ofta varit förföljda. Bara för att de själv inte funderar på om det kan beror på sitt eget beteende, måste inte vi acceptera deras verklighetsbeskrivning. Vi har rätt att tänka själva och agera, precis som de gör, utifrån vad som är bra för oss – svenska folket.
Det är inte heller svenska folkets fel
Det är inte heller svenskarnas fel. Svenska folket är ett hjärntvättat folk. 50 år av hjärntvätt från lögnmedia har gjort att stora delar av svenska folket lever i myternas och fablernas värld. Vi förstår mycket lite om det mesta eftersom media ständigt lurar oss. Som Fria Sidor ska visa i ett senare inlägg, är både svenska politiker och svenska folket slavbundna i tankarna av de som äger media.
Så länge som svenska folket fortsätter hålla sig till etablerade media kommer kollapsen komma allt närmare. Vi lever faktiskt mitt i den nu. Vi åser det största förfallet av ett västland i mänsklighetens historia. ALLT beror på lögnmedia och deras grepp om vårt tänkande och därmed vår världsbild sedan minst 50 år tillbaka. Media föser svenska flocken dit de så önskar med sin falska propaganda och politikerna är som vindflöjlar i sitt försök att fånga upp opinionen och göra etablerade media till lags.
Medias lögner har blivit svenska folkets verklighet. Många svenskar tror därför på fullt allvar att svenska folket inte finns, har aldrig funnits, betyder ingenting och inte heller har rätt att prioriteras – det är alla minoriteter i Sverige som kommer först. Man tror att vi är bundna till internationella konventioner. Det stämmer inte. Vilka lagarna vi ska följa är det vi själva som bestämmer. Vi kan säga upp eller avskaffa konventioner och lagar som inte är bra för oss. Vi kan bestämma precis vad vi själva vill.
