Sverige behöver en ny Engelbrekt

I detta lite längre inlägg ska vi göra ett nedslag i Sveriges spännande historia. Det är en historia fylld med intriger, maktkamp men också hjältemod. Sveriges historia har många exempel på där det funnits ett folkligt missnöje, där man varit underkuvade och förslavade, men inte haft förmågan ett resa sig mot det rådande styret. Vad som ofta krävdes var en ledare som stod på folkets sida. Det missnöje som fanns kunde då kanaliseras genom en ledargestalt. När fler såg en möjlighet till förändring kunde många fler goda krafter, höga som låga, som tidigare inte kunnat protestera också kliva fram. I detta inlägg ska vi titta på en sådan svensk ledargestalt Engelbrekt Engelbrektsson. Hans gärning har använts av många som symbol för folkligt uppror. Han var en frälseman från Västmanland och härstammade från en tysk släkt vars farfar bjöds in av kronan för att driva bergsbruk och grundade Engelsbergs Bruk. Sverige hade haft kunskap om malm sedan tusentals år men det var myrmalm. I Tyskland fanns högre kunskap om malmutvinning från gruvor och kronan bjöd därför in många tyska bergsmän. Som så många gånger förr kom kunskapen till Sverige utifrån men vi förfinade det sedan och blev bäst på detta som så mycket annat. Men låt oss som vanligt börja från början. Inlägget bygger på verket ”Svenska folkets underbara öden” av Carl Grimberg, ett verk som bör finnas i varje svenskt hem.

Birger Jarl

När Sverige hade kristnats utsattes vi för ständiga attacker från finska stammar i vikingatåg mot de svenska kusterna. De trängde en gång in i Mälaren och brände Sigtuna. För att hindra detta anlade man ett fäste som kom att bli Stockholm och under 1300-talet Sveriges huvudstad. Erik den heliges korståg år 1160 fortsatte under hans ättling Erik Erikssons (läspe och halte) regering (1234-1250). Det var dock inte kungen som ledde dessa utan den högste ämbetsmannen Birger Jarl. Han anlade fästet Tavastehus till värn i öster för den svenska kulturen.

Birger Jarl 1200-1266

När Erik läspe och haltes efterträdare skulle utses stod Birger Jarl på tur. Han tillhörde den mäktiga folkungaätten och hade visat sig duglig. Det var dock flera ätter som aspirerade på kronan. Efter ett antal inre strider blev det till slut Birger Jarls son Valdemar Birgersson som utsågs till efterträdare. Han var dock bara 11 år när han år 1250 kröntes varför hans far Birger Jarl var den verkliga regenten och förblev så fram till sin död 1266.

Birger Jarl var bra för Sverige. Han ville göra landet rikare genom att uppmuntra handeln. För att åstadkomma det slöt han avtal med handelsstäderna Hamburg och Lübeck, införde skatt- och tullfrihet för tyska köpmän och bjöd in dem att bosätta sig i Sverige. Tyvärr fanns det en baksida. Det kom så många tyskar och det fick ett sådant stort inflytande att de tog över. I stadslagen 1300 bestämdes att tyskar skulle utgöra hälften av råden och styret. Tyskarna höll ihop och Birger Jarls invit kom att gynna dem mer än svenskarna. Hansan var ett tyskt förbund för att kontrollera handeln i Östersjön och svensk export hämmades senare av denna tyska dominans.

Birger Jarl utfärdade fridslagarna: hemfrid, kyrkofrid, tingsfrid och kvinnofrid. På så sätt stävjade man den urgamla svenska hedniska seden om blodshämd och även bortrövandet där man tog sig en hustru med våld. Han utökade också kvinnors rätt till arv. Tidigare fick de endast ärva om det inte fanns en manlig arvtagare, nu skulle de få ärva hälften mot brodern. Han förbjöd också järnbörd. Den som kunde vandra på glödande kol hade genom Gud bevisat sin oskuld, ansåg man, men prästerna hjälpte till med skyddande salvor varvid rättvisan var godtycklig.

Brödrastriden

När Birger Jarl dog 1266 utbröt en strid mellan de tre bröderna Valdemar, Magnus och Erik Birgersson. En dag stod kung Valdemar mot sin bror 1275 i en öppen strid. Magnus var mer krigisk än Valdemar och den senare fick avstå tronen till sin bror. För att hindra intriger sattes Valdemar i fängelse där han dog 1302.

Magnus Ladulås (Birgersson)

Magnus regerade i sin fars, Birger Jarls, anda och vakade strängt över fridslagarna. Han förbjöd också våldgästning. Stormännen kunde när de red genom Sverige ta in var som helst och på den boendes bekostnad övernatta och begära utfordring för hela sitt följe. Det kunde inte sällan urarta och innebar en stor ekonomisk påfrestning på den som blev utsatt för den. Därför kom han att kallas Ladulås.

Magnus III Laduslås Birgersson 1240-1290

Den kanske mest betydelsefulla insatsen under Magnus Ladulås var införandet av bergsbruket. I Sverige hade vi känt till kopparn sedan bronsåldern 3000 år tidigare och vi hade kunskap om smide men råvaran utvanns av myrmalm, på sjöbotten. Magnus bjöd in tyskar och var själv delägare i Sveriges första bergsbruk, Falu koppargruva. Överallt i Bergslagen öppnades nu bergsbruk. För att stimulera bruken infördes olika privilegier. Man ville stimulera genom att ge begränsade oligopol till de som flyttade dit och investerade. Det blev i Sverige en järn- och kopparfeber. Trakten drog till sig arbetskraft från bondebefolkningen. Det var ett hårt och inte sällan farligt arbete med livet som insats men denna industri blev en av Sveriges första vad gäller export. Hundratusentals koppar och järntackor såldes inom och utom Sverige.

Falu Koppargruva

Den ökade tillgången på metaller ändrade förutsättningarna för krig. Bepansrade krigare och hästar var nu på frammarsch överallt i Europa. Det var dyrt att hålla häst och soldat och dessutom förse dem med den nödvändiga utrustningen. Kung Magnus kom därför överens med de förmögnaste bönderna att de kunde förse honom med ryttare i utbyte mot skattefrihet. På Alsnö kungsgård, Adelsön i Mälaren, stadgades år 1280 att alla som satte upp fullrustade ryttare till rikets försvar skulle vara fria från skatt. Så uppkom det adliga frälset. Det fanns i Sverige nu två färdiga stånd prästerna och adeln.

Torgils Knutsson

När Magnus Ladulås dog, år 1290, var hans söner Birger, Erik och Valdemar Magnusson, för unga varvid den högsta ämbetsmannen Torgils Knutsson blev förmyndare. Han fortsatte kristnandet av Finland och anlade ett fäste Viborg som ett värn mot ryssarna. Torgils var en rättskaffens man men Erik och Valdemar övertygade Birger att göra sig av med honom. Så skedde också och han halshöggs 1306.

Torgils var dock aldrig målet utan bara ett medel att ta makten från Birger. Erik och Valdemar bjöd i stor gästfrihet in Birger till Håtuna Gård, där han senare på natten fängslades. Det kallas Håtunaleken. Birger fick dock hjälp av den danske kungen att bli fri men Sverige var nu delat mellan tre furstar. Birger bjöd dock igen. Han visade stor gästfrihet mot Valdemar på Nyköpings Slott. Det var så lyckat att nästa gång kom även brodern Erik med. Denna gång satte dock Birger sin plan i verket och på natten bryter han upp dörrarna och fjättrar sina bröder med tunga järnkedjor i fängelsetornet, där de sedan dör. Det kallas Nyköpings Gästabud. Birger stötte dock på motstånd och flydde till Danmark. Rikets styrande samlades nu på Mora Äng i Uppsala och valde Eriks treårige son Magnus till Sveriges regent.

Magnus Eriksson

Magnus Eriksson var också tronarvinge till Norge varför Sverige och Norge nu var i union. När Danmark upplevde en svag period köpte han också Skåne, Halland och Blekinge av grevarna i Holstein. Magnus var nu regent över Sverige, Norge och Finland.

Handeln mellan olika regioner hade ökat och det blev i många fall opraktiskt att ha olika lagar i varje landskap. Magnus Eriksson införde Sveriges första landslag år 1350. Den indelades i olika balkar och indelningen påminner mycket om den vi har än idag.

I Danmark, på Jylland, härskade en kung Valdemar Atterdag. Han hade stora planer och lierade sig med Hansan för att inta Gotland. Han besegrade gotlänningarna i Visby juli år 1361. Han gick dock för långt och plundrade staden varför han sedan själv kom att tvingas lämna Gotland då sjuttio Hansestäder gick samman för att köra ut honom.

Magnus ansattes hårt av de svenska stormännen. Magnus hade dyrt förvärvat den södra landsändan samtidigt som vi drabbades av Digerdöden, år 1350. Stormännen erbjöd nu kronan till en tysk furste Albrekt av Mecklenburg.

Albrekt av Mecklenburg

Sverige hade redan ett stort antal tyskar allt sedan Birger Jarls och Magnus Ladulås dagar. Situationen blev inte bättre av att en tysk nu blev kung. Han hade dessutom med sig legoknektar som inte behandlade allmogen väl. Det såg ut som om Sverige skulle förvandlas till en tysk provins.

Stormännen önskade aldrig starka kungar. De ville ha kungar som gjorde som de sa. Albrekt hade därför fått skriva på en kungaförsäkran att alltid regera såsom rådet ville. Den mäktigast mannen i Sverige var nu Bo Jonsson Grip. Han var herre över nästan hela Sverige och Finland som förläning. Kungen fick för att behålla makten överlämna landområden till stormännen. Bo Jonsson Grips agerande i Sverige tyder på ett storhetsvansinne.

När han dog försökte kungen ta tillbaka något av inflytandet men stormännen bad då Danmarks regent, Margareta, om hjälp. Margareta var dotter till Valdemar Atterdag och regent över Danmark och Norge. När stormännen erkände henne som Sverige fullmäktiga fru och rätta husbonde tågade hon mot Sverige och mötte Albrekt i Falköping, år 1389. 1395 blev Margareta regent också över Sverige.

Margareta – Kung Byxlös

Stormännen hade hoppats på stor frihet att styra över Sverige med en regent långt borta i Danmark. Så blev inte fallet. Margareta siktade på en union mellan Sverige, Danmark och Norge. Hon tvingade stormännen, år 1396, att lämna tillbaka alla kronogods de kommit i besittning under Albrekt. Endast i Uppland handlade det om 1200 gårdar. Kungamakten stärktes och någon Bo Jonsson Grip fanns inte längre. Många som fått lämna sina hemman kunde nu återvända. Riket var Europas till landareal största.

Ambitionen om ett storrike var svår att genomföra eftersom Margareta för att stävja motstånd satte sina egna, danska, adelsmän och fogdar att administrera Sverige. Det blev mer ett Stor-Danmark än en union. Hon lät förklara, i Kalmar, att Sverige, Norge och Danmark för all framtid skulle vara i union och bistå varandra vid krig. Hon såg till att hennes son Erik av Pommern valdes till hennes efterträdare i alla rikena. Något som kallas Kalmarunionen. Något lagligt bindande fördrag fanns dock aldrig och Sverige hade en tydlig formulering att Sverige skulle styras av kungen med infödda män.

Erik av Pommern

Erik kom att vara en svag regent. Han styrde inte tillräckligt hårt och såväl ärkebiskopen som fogdar, varav många danskar, utnyttjade läget till sin egen fördel men stor hänsynslöshet. Eriks far var tysk och nu bjöds tyskar åter in för att styra Sverige tillsammans med danskar. Till slut rådde tyskar och danskar över nästan alla Sveriges större slott.

Engelbrekt och dalkarlarna

Sverige hade nu i 20 års tid styrts av utlänningar. Vi inte bara stod under påvedömet utan regerades nu också av danskar och tyskar. Svensken är tålig men det finns alltid en gräns. Man klagade på skatter och åter skatter, våldgästningar, dålig behandling och godtycke. I Tyskland och Danmark hade bönderna varit livegna trälar. De svenska bönderna, där någon sådan tradition inte fanns, hade av dem behandlats som sådana. På allt fler platser i Dalarna samlades man och undrade vems skulden var att man var tvungen att blanda bark i brödet?

Dalkarlarna vände sig till Engelbrekt Engelbrektsson, ättling till en tysk bergsman. Han begav sig till Danmark, för att möta Erik av Pommern. Han fick inget gehör varför dalkarlarna beslöt sig för att ta saken i egna händer. De valde Engelbrekt Engelbrektsson till ledare.

Engelbrekt Engelbrektsson 1390-1436

Man började med att bränna fogdarnas gårdar. 1434 brändes Borgnäs vid Dalälven. Nu gick hämnden från fogde till fogde. Dessa fick nu tigga för sina liv. Allmogen anslöt överallt. När Engelbrekt kom till Vadstena var rådsherrarna församlade för att besluta hur de skulle göra. Visst var man missnöjd med Erik av Pommern men att istället se bönderna få ökad makt ställde dem inför ett svårt val.

Engelbrekt kliver in i salen och med den förbittrade allmogen utanför ser rådsherrarna inget annat val än att säga upp sin tro och lydnad till Erik av Pommern. Engelbrekt och det numera svenska upproret fortsatte till Götaland. Efter 4 månader var Sverige befriat. Detta hade skett nästan utan någon blodspillan från svenskarnas sida och bondehären hade inte så mycket som tagit en höna på vägen utan uppträtt exemplariskt på sin väg.

Nu stod klart att Sverige inte endast kunde styras av präster och adel. I ett riksmöte i Arboga år 1435 hölls Sveriges ”första” riksdag. Där fanns nu, förutom präster och adeln, också borgare och bönder representerade. Här fanns alla Sveriges intressen representerade och från alla delar av Sverige.

Slutsats

Det svenska folket är tåligt och fogligt men det finns en gräns. Allt som krävdes var en man, som tidigare varit fullständigt okänd, genom vilkens ledarskap det folkliga vredet kunde kanaliseras. Engelbrekt Engelbrektsson enade inte bara Sverige och förenade alla stånd, han räddade också de ofrälse stånden från den livegenskap som fanns i så många andra länder.

Sverige behöver idag en Engelbrekt Engelbrektsson som sätter det svenska folkets bästa framför egen vinning. En person som kan väcka det tappra svenska folket från dess slummer och igen ena vårt land och vårt folk, i ett nytt uppror, denna gång mot världens enda Sjuklöver.

Antingen kommer en sådan ledare och Sverige kan återigen söka friheten eller så kommer svenska folket bytas ut och svenska folkets kamp för självständighet och frihet kommer då i vår historia anses ha upphört någon gång på 1960-talet, huvudsakligen som en följd av hjärntvätt i media att vi inte ens existerar som folk och att vårt bevarande inte är betydelsefullt. Det är en framtid som förmodligen ingen sann svensk vill uppleva.

Not: Texten bygger på verket ”Svenska Folkets underbara öden” av Carl Grimberg. Det bör finnas i varje svenskt hem. Det är intressant att också lyssna på Herman Lindkvist i titelvideon om Engelbrekt Engelbrektsson där bilden nyanseras och ges mer djup än i denna summariska framställning. Svensk historia är spännande och mångbottnad.